freDagSmailsblOggen

Gå och handla

2012-02-08T19:36:00.002+01:00

Ska gå och handla.
Kollar igenom kyl, frys och skafferi för att se vad som saknas.
Noterar och memorerar.
Hem kommer jag med, förutom det som saknades en mängd andra ’kan-vara-bra-å-ha-och-kan-inte-leva-utan-och-nya-prova-på-saker’.
Ni vet, nötter (för att det är gott), honung (som ändå snart var slut), en färdig sås som jag aldrig testat, kött (som var på extrapris), grönsaker (som är nyttigt), lax (för att det alltid funkar), vaniljte (för att det alltid går åt), mozarella (för att det är gott) och prouciotto för att det passar så bra till mozarellan, en ny variant av olivolja och lite till.
Eller om jag ska vara ärlig – rätt mycket till.

Perre går och handlar.
Får en lista på ett antal varor, ’å så kan du väl köpa något gott’, säger jag.
Som vadå, säger han frågande.
Ja du vet, något gott!
Perre stirrar på mig.
Som vadå, upprepar han och ser än mer frågande ut.
Ähh, inte vet jag, använd din fantasi, säger jag.
Med något irriterad stämma äger han ’okej’ - och drar till butiken.
En stund senare kommer han hem med kassen full med det som stod på listan och överaskningen - ’Ruccola’
Japp. Ruccola.
Hallå.
Ruccola…

Ruccola i all ära men måste medge att det händer att han blixtrar till och kommer hem med halva affären och lite till.
Han kan vara en grym shopper!
Min Pelle
/Carina

Konversationsfredag

2012-01-27T19:15:00.003+01:00

Håller på med mitt livs uppdrag, en uppgift värdig endast få utvalda, en syssla som är så speciell, fantastisk, roande, inspirerande, stimulerande, intressant och utmanande så att jag blir stolt över blotta tanken att jag är den utvalda.
Host host hmpf… nu kanske jag inte ska förhäva mig.
Den tunga uppgiften är att sätta ihop ett team, ett arbetslag MITT 'dreamteam' inför den kommande stämmosäsongen.
Kör hela kittet, har plockat ut kandidater som känns rätt och riktiga, ärliga och stabila, trygga och trevliga.
I onsdag stod tre intervjuer på schemat, i torsdags fyra och idag har jag haft sex – alltså sex samtal, ja sex stycken intervjuer alltså, suck - äh ni fattar.
Och på måndag fortsätter det. Alltså intervjuandet.
Tio handplockade guldkorn skall samlas ihop.
Det här är inget lätt mission.
Ingenstans
Det här är en av de svåraste arbetsuppgifter jag haft.
Min spontana reaktion är att jag vill anställa dem alla.
Ser nu tydligt vad jag har haft att konkurrera med under min tid som arbetssökande.
Dessa aspiranter radar upp utbildningar som jag knappt trodde var möjliga, språkkunskaper så man tappar andan och CV´n som får mig att tappa hakan.
Satan i gatan, ’it's tough out there!’
Jag ogillar skarpt känslan av att vara den som håller i bilan.
Men några måste bort.
That´s the hard part, liksom.

Helg, tusan hakar så skönt med helg.
Ja, jag vet – jag säger det varje helg.
Vilket också betyder att det är lika supernajs varje helg.
Å sönerna ska…
Jädrarns, har inte pratat med dem.
Låt mig tänka efter, det var lön i onsdags…
Vilket betyder…. en inte allt för avancerad gissning en tur på stan.
Jag och Perre har inget inbokat
De e sjutton så skönt!

Snackpåsen
/Carina

Elving och sötnosar

2012-01-26T15:49:00.006+01:00

Det här är den bästa tiden.
Ligger alldeles still och lyssnar på Perre och Dessi's djupa andhämtningar.
Dessi rycker lite i kroppen, drömmer om vida vidder.
Hon vänder sig mot Perre och lägger tassen på hans skuldra.
Perre suckar och ler förnöjt i sömnen.
Jag älskar de här morgonstunderna.
De här tysta stunderna innan dagen vaknar.
Skulle kunna ligga kvar hur länge som helst, iaktta mina två bästa.
Temperaturen under täcket är helt perfekt, inte för varmt och inte för kallt.
Jag sträcker på mig och njuter.
Men jösses, varför är det så extremt skönt, mysigt, tryggt, varmt, gott och tillfredsställande i sängen just nu?
Obönhörligen tickar klockan på och jag vet att om jag inte går upp NU blir jag sen.
Smyger mig upp utan att störa, slänger en sista blick på mina älsklingar innan jag går in i badrummet och tar mig an dagen.
Jag ger dem min morgon
Jag ger dem min dag...

Varje fredag gör Ulf Elfving besök på en arbetsplats eller annan mötesplats någonstans i Stockholms län.
Imorgon fredag är det dags att hälsa på hos Perre – eller nja, i alla fall på hans arbetsplats.
Trafik Stockholm får alltså besök av Herr Elfving.
Perre som älskar att stå i centrum kommer naturligtvis vara en av huvudfigurerna. Typ NOT.
Även om vi inte kommer få höra hans ljuva stämma kan det kanske vara trevligt att lyssna.
Visste ni förresten att det var hans röst över taxiradion som jag föll som en fura för en gång tiden (alltså Perres, inte Elvings) time goes bye...
Boka in fredag klockan 9.30-11.00 - för då hälsar Elfving på i P4.

Förnöjd
/Carina

Klärvoajant?!?

2012-01-22T17:16:00.005+01:00

Vaknade 03.36 med ett ord i huvudet, Klärvoajant.
Vad tusan betyder Klärvoajant???
Och vart hade jag fått ordet från?
Klurade och kom fram till att det har något övernaturlighet att göra, tror jag... Eller har det något med kläder att göra?
Hmm, näe...
Förvirrat försökte jag somna om.
Vaknade en stund senare med samma ord i huvudet, Klärvoajant.
Nu är jag övertygad om att det har något med övernaturlighet att göra.
Men varför det ordet i huvudet nu?
Så många frågor!
Tänker på sönerna.
Lördagskväll i city.
Tusan jädrarns – har det hänt dem något, är det därför jag ligger här sömnlös?
05.42 står jag inte ut längre - sträcker mig efter mobilerna (ja, det var det där med två…).
1) Googlar på Klärvoajant.
2) Konstaterar att det betyder ’Klärvoajans är att se något som är fördolt för den fysiska synen, som exempelvis att se vad som finns inuti en stängd låda eller befinner sig på helt annan plats.’
3) Är nu övertygad om att sönerna ligger risigt till. Hjärtklappning.
4) Kollar nyhetssajterna, kollar Facebook, kollar mailen och kikar på sms:en. Funderade allvarligt på att ringa upp dem men tar till mitt allra starkaste jag för att inte agera som den hönsmamma som jag vet att de redan anser att jag är.
5) Väljer att försöka somna om.
Idag har jag talat med dem båda.
De mår bra, är i gott förvar, suckade djupt över min oro och tycker att de har en riktig stolle till mamma. En jobbig sådan...

Idag har jag tagit hand om secket.
Herrarna mötte Åkersberga.
Surt sa räven. Förlust med 5-7.
Ingen vidare form just nu.
Imorgon spelar man semifinal i DM kl:20.00 i Sjöstadshallen mot IBK Handen/ Hammarby IF (ja, de är inte två lag utan någon slags sammanslagning som inte slog så väl ut och tydligen inte ska vara en sammanslagning. Typ).

I fredags var det jobbpub. Som sagt.
Så här pigg såg jag ut efter 8 timmars arbetsdag och 7 timmars pubande.
'Not so snygg'
/Carina

Fredagssvammel

2012-01-20T12:27:00.006+01:00

Huvudet vimlar av saker som jag med disciplin borde kunna fånga och få ner i ett alldeles underbart Fredagsmail.
Fast tankarna sliter sig och de blir svåra att formulera.
Det blir istället några blandade reflektioner

Jag går runt med två mobiler.
Inser att det börjar bli smått absurt.
Kör numera vidarekoppling från ’min’ mobil till jobbluren. Smart tyckte jag.
Om det inte var för det där med sms. Jag får en del. Ibland.
Det betyder att jag fortsatt måste ha koll på två mobiler. Suck.
I Fredagsmailet har jag chansen - tar tillfället i akt och meddelar mitt jobbnummer.
ALLA ni eventuella messare gör nu 'det' på ’rätt’ nummer.
Förutsatt att man läser och noterar förändringen…
Härmed kungörs att numret jag nås på är: 0736849167
Fast. Som sagt vidarekopplat var ordet.

Har folk lagt ner Wordfeud?
Känns som om värsta grymma flugan liksom har ebbat ut.
Eller är det bara hos mig?
Kör gärna ett parti.
Någon frivillig?
Jag heter ’Carinale’
Folk med fuskappar göre sig dock icke besvär. Oh no!

Det finns kultur och det finns finkultur.
Som finkulturell ska man föredra mörka mustiga viner, 90% exklusiv choklad, gilla konst, läsa märkliga böcker, se ännu märkligare filmer helst på ett språk som ingen förstår och äta allt i måttliga puttiga mängder.
Utefter ovan nämnda kriterier är jag att anses som fulkulturen personifierad.
Jag älskar vit choklad, vita viner för att inte tala om rosé.
Jösses så det har rynkats på näsan åt min ljusa choklad, kolasnören och önskan om vita druvor.
Konsten får gärna föreställa något och böckerna ska vara underhållande.
Filmen ska vara förståbar och sluta lyckligt och musiken trallvänlig.
Att äta innebär att äta, inte peta.
Många år skämdes jag över mina outvecklade smaklökar och uteblivna 'goda' vanor.
Tusan på er.
Man tycker väl om det man tycker om och inte det som det anses att man ska tycka om.
Man är inte bättre eller finare än någon annan för att man föredrar något som anses som enklare.
Nej, jag skäms inte längre.
Kan möjligen bli lite generad…

Ikväll är det pub på jobbet.
Vi håller i arrangemanget.
Sånt är jag bra på!
Perre jobbar dag i helgen
Sebban har namnsdag idag
Loppan hoppas jag kunna infiltrera.

Iam what I am
/Carina

Sammanfattning 2011

2012-01-13T15:36:00.008+01:00

Här e jag å de e lördag.
Bra kombo!
Tänkte anta utmaningen och göra en uppföljare på förra årets ’Lista’.
Efter närmre eftertanke kändes den goda idén mindre lysande.
Å jobbig.
Nej, det blir en egen sammanfattning.
Mina blogg-tio-i-topp, typ
Självfallet lika djupanalyserande, sakligt, objektiv och utvärderande som man kan förvänta sig av den noggranna sidan av mig.

1) Antalet inlägg på bloggen 213 stycken.
Färre än förra året men känner mig nöjd.
Betyg: Hiss

2) Flest sidvisningar har inlägget med Etapp 1 på sommarens semester haft.
Fattade inte att just det inlägget haft flest sidvisningar tills Perre upptäckte en länk på ett forum för 'Riksbunkernördar' - snacka om besvikelse att söka hemliga bergrum och komma till flärdiga Odd Mollysar.
Betyg: Både Hiss å Diss.

3) De flesta besökarna till bloggen kommer inte helt otippat från Sverige, närmare 65 131 stycken.
På andra plats kommer USA, känner inte en levande själ i USA.
Tredjeplatsen intas av Finland
Fjärde från Norge och femte från Danmark.
På sjätte plats hittar vi Tyskland, och det är nu det börjar bli märkligt.
På sjunde plats Kanada, hmm – Kanada?
England intar åttondeplatsen och Åland hamnar på en imponerande niondeplats med 176 läsare.
På tionde plats ligger inget mindre än Ryssland.
Yes my friends, Ryssland – det med 153 läsare.
Я дзякую маіх рускіх сяброў!
Känner mig otroligt smickrad, undrar hur de hittat hit och om de förstår ett endaste dugg av vad jag skriver???
Betyg: Hiss, vad annars?

5) Årets Grekresa gick till Kos.
En ö som sannerligen har ett oförtjänt dåligt rykte
Betyg: Hiss hiss hiss

6) Årets shopping har varit något mindre hysterisk än förra årets, därmed inte sagt att den har varit i nivå med mina inkomster.
Betyg: Sorry Carina, det blir en Diss och knäpp på näsan - skäms vuxna människa...

7) Årets smile smällde jag av när man ringde och gav mig möjligheten att börja jobba som teamledare.
Betyg: Här gick Hissen verkligen ända upp - hiss, hiss, hiss

8) Årets konsert tillika enda konsert, Toto på Skansen.
Betyg: Inte den bästa men bra = Hiss

9) 22 år - Tusan jäklar i min lilla hage.
Åren går, ups and downs men kärleken består
Måste självfallet önska mig och Perre många, många långa lyckliga år därtill.
Betyg: HISS!

10) Mina förhoppningar inför 2012.
Ingen tvekan.
Att få det hett efterlängtade beskedet om att min visstidsanställning lite snygg övergår till en tillsvidare. Skulle bli så glad. Väldigt Väldigt glad.
Betyg: Ett förtids, Hiss – Hiss – Hurra!
Slutligen, all lycka och välgång till de älskade sönerna, Sebban & Loppan.
Jag är alltid med er.

Trollet
/Carina

Insnöad...

2012-01-05T13:57:00.003+01:00

Har snöat in på reaspåret.
Kan inte sluta.
Reorna har tagit över mina sinnen och jag sitter och räknar pengar, alltså pengar jag skulle tjäna på att handla just nu.
Om en vecka kan det vara försent.
Berättade igår vid middagen om alla webbrealisationer, om vilket fyndläge det var och om hur synd det var om mig som nu missade detta fantastiska ypperliga tillfälle.
Perre som har inställningen att man aldrig ska köpa något till ordinarie pris och helt hämningslöst alltid tar alla tillfällen i akt för att pruta på prylarna förstod min belägenhet och klappade mig medlidsamt på kinden.
Nu var det inte läge att pressa men tror tusan att jag ska försöka mig på en liten framstöt, vem vet – är humöret rätt kanske han har vänligheten att utöka min garderob.
Jag skulle bli sååå lycklig.
Han kan vara så himla bra. Min Pelle.

Har sagt det förut och säger det igen.
Ett fynd skall vara något med minst 50% rabatt alternativt något man extremt länge sökt.
Expert säger i sin megareareklam att de slumpar bort Lap Tops, ordinarie pris 3495:- (står med små bokstäver) nu (står med stora bokstäver) 2995:-.
Vänta nu, slumpas bort betyder, i mina öron runt 70-80% rabatt.
Alla vet väl vad slumpen betyder, det är det lilla som är kvar när det stora är slut.
Falsk marknadsföring tycker jag.

För att på något sätt tillfredsställa mina köplustar tog jag och mitt IKEA-kort igår en sväng till Kungens Kurva.
Shoppade fårfällar till köksstolarna och lite ljus.
Tycker om ljus.
Kände att jag dövade shoppingsmärtan något.
Tillbaka vid datorn känns tillfredställelsen från gårdagens ’shoppingsfix’ långt borta, handlingsbegäret kryper åter i ådrorna.
Alltså 50% på Odd Molly. 50%!
Ska nog ta mig en sväng om med Perre i alla fall.

Shoppshoppshopp
/Carina

No shopping, no no...

2012-01-04T15:17:00.004+01:00

Sitter och klurar.
Ska det bli något inlägg idag, eller?
Äh vad tusan, de e väl bara att köra!

Under ett ansenligt antal timmar har jag dreglat över diverse reor.
Hela webbvärlden verkar rea.
Svär ve och förbannelse över utebliven kosing.
Jösses hittar prylar och plagg som skulle passa mig något grymt förjäkla bra. Inte för jag behöver något, men det är inte det som är grejen - nej det är att möjligheten finns.
Hittar färgkombinationer som skulle lysa upp det mörka, plagg som skulle älskas i min garderob och saker jag suktat efter sååå länge.
I mitt sökande hittar jag webbplatser jag aldrig tidigare besökt.
Hemsidor som lockar med osannolika rabatter, fria frakter och bonusar.
I princip kommer jag tjäna på att handla.
Varför gör jag så här för?
Jämt.
Likt en masochist fortsätter jag envist att utsätta mig för denna mentala shoppingtortyr .
Sorgsamt konstaterar jag att det inte finns utrymme för inköp. Inte något. Inget alls. Nada shopping Carro.
Blir superirriterad på mig själv.
Tar mig själv i örat.
Släcker ner alla webbsidor relaterade till kläder.
Tittar buttert mot företagets startsida som handlar om operationell infrastruktur i stödjandet av användningen av lån som säkerhet vid finansiella transaktioner.
De e alltså vad jag borde läsa på om.

Jorusåattehh…
/Carina

Surlisa...

2012-01-03T14:11:00.004+01:00

Det finns få saker som kan göra mig så upprörd som att få p-böter.
Så fullkomligt onödigt!
Att betala en p-bot måste vara en av de absolut, utan konkurrens mest obefogade utgifterna att betala som finns. Whatsoever!
Fy fasiken, sjujäklars och jädrar i havet vad surt och irriterande, blä...
Det är en sak då man fullt medvetet parkerar åt hellskotta galet, när man drar en chansning och har boten med i beräkningen.
Men det är en helt annan sak då man står korrekt parkerad men att p-tiden löpte ut innan man hunnit tillbaka eller som i detta fall biljetteländet hade hamnat upp och ner.

Varje morgon tar jag min lilla bil till Älvsjö.
Där parkerar jag snyggt och prydligt på en parkering avsedd för pendlare, som jag.
Jag betalar min biljett, lägger den i vindrutan och stänger bildörren.
Just denna dag, måste biljetten av vinddraget då dörren smackades igen vänt sig (det måste vara så, utesluter självfallet möjligheten att jag av misstag lagt den upp och ned – korrigering; risken att jag av misstag laagt den upp och ned)
Väl tillbaka från utfört dagsverk sitter denna förhatliga illgula lapp på bilen.
Vips var man 475:- fattigare, trots att man alltså enligt konstens alla regler har betalat.
Stick å brinn alla nitiska parkeringsvakter.
Om detta så var det sista yrket på jorden skulle jag hellre vara gatflicka, leva i skog och koja än att ta detta obehövliga, överflödiga missundsamma yrke.

Hemma på vår lilla gata har man utan risk för dyra konsekvenser kunnat parkera hej vilt - eller nja, i alla fall i ordnade former.
Igår möttes samtliga boende med bil parkerad på gatan av en lapp där det meddelades att det från den 9 januari här råder parkeringsförbud.
Hallå, vi pratar om VÅR gata!!!
Hur i hela friden har de tänkt här?
I området finns inga gästparkeringar och parkeringsplatserna är redan idag inte tillräckligt många för oss alla.
Garaget används som förråd till den förrådslösa släkten, ja ja… no comments please.

Anti lapplisan
/Carina

Gott Nytt Fredagsmail!

2011-12-31T18:23:00.003+01:00

Lämpligare rubrik än så blir svårt att hitta en dag som denna.
Hade även kunnat valt, Gott Slut.
Läste dock att man bör undvika just den det då den kan slå väldigt illa.
Ja ni fattar.
Möjligen kan man använda Gott slut på året.
Om man nu nödvändigtvis måste använda ordet slut.
Även om året nu är att anses som slut så är det också en början.
Alltså imorgon, vilket säkert är idag – beroende på när du läser detta.
De sista dagarna på arbetsåret har jag inte varit särskilt arbetsam.
Nu beror det inte på avsaknad av vilja, tvärtom – hade gärna satt tänderna i några spännande uppdrag. Om det funnits några.
Nu ska man förstås vara försiktig med vad man önskar.
’Note to myself, detta är ingen nyårsönskan och ge inget löfte som du inte har för avsikt att hålla’.
Eftersom de röda dagarna i år knappast varit till arbetstagarnas favör har den sammanhängande ledigheten således lyst med sin frånvaro.
Då gäller det att ta vara på tiden.
Njuta av det man tycker om.
Här om dagen kröp vi ner i sängen runt 17.00.
Där låg vi i vertikalt läge fram till 11.00 dagen efter.
Ungefär.

Ikväll blir vi hemma.
Vi trivs vansinnigt bra hemma, löjligt bra - för inte tala om vår bästa underbara fantastiska vovva som definitivt mår bäst i hemmiljö.
Det där med Nyårsraketer är inget för hundar. Whatsoever!
Dessutom har hon varit sjuk, den lilla Prinsessan.
Tack gode gud verkar hon nu vara på bättringsvägen.
Fy för den lede vad det skär i hjärtat när ens älskade nära och kära – hund som människa inte mår bra.

Brorsan & Co är för stunden i Barcelona, där inväntas tolvslaget för senare avfärd med värsta grymma lyxkryssaren runt i Medelhavet.
All lycka till dem.
Avundsjuk hehe… varför tror ni det?
Sonen den äldre, Sebban ska på skaldjurssupé på Hilton.
Hallå Sebb, ett par humrar i kavajfickan hem till mamsen.
Hur skulle det funka?
Sonen den yngre, Loppan har mer diffusa planer.
Nåja, vad är en Nyårsnatt...
Egentligen en alldeles vanlig, allmän, ordinär, konventionell och trivial natt.
En natt som andra.
Lite mer raketer och lite bättre på tv bara.

Med detta vill vi önska alla vi känner, alla våra vänner och alla andra spontana läsare av bloggen ett gott slut på 2011 och ett gott nytt 2012.
Satan i gatan – 2012, here we come.
/Carina
& Perre
Dessan

En riktigt God Jul till er Alla!

2011-12-24T14:04:00.008+01:00

eCards at JibJab!

Fredag före dopparedan tillika Lopparedan!

2011-12-23T13:01:00.003+01:00

Idag är det tomt(e) och öde.
Alltså här på kontoret.
Vi är några få tappra.
Det samma gällde på pendeln .
Ute är det mörkt och grått.
Lär vara årets mörkaste dag, det positiva är då rimligen att vi nu går mot ljusare tider.
Vilket känns bra mitt i detta mörka.
Gillar ljust.

Igår inhandlades de sista klapparna.
Känner mig hyggligt nöjd med årets inköp.
Inte för att de blev så många färre som det var tänkt. Men bra saker liksom.
Så här sitter man, dan före dopparedagen och kan inget bättre.
Att-göra-listan är hur lång som helst, dock innefattar ingen av punkterna något som går att utföra under arbetstid.

Ikväll ska vi slå in klappar, rimma, klä granen (om nu Perre lyckas hitta något grant exemplar) och sist men definitivt inte minst (möjligen yngst), det viktigaste av allt – gratulera en av mina älskade ungar. Leopold fyller 24.
Jösses amalia å dra mig baklänges vad tiden går. Tänk att den lilla parveln nu är 24.
Jag blir glad i hela hjärtat.

Helgen kommer att firas som den alltid gjorts.
Alltså vi firar alltid jul – och oavsett fortsättningen kommer vi med allra största sannolikhet fortsätta att göra det.
För det vill jag göra.

Julekram
/Carina
Perre
& Dessan

Secret Santa

2011-12-22T15:09:00.004+01:00

Vår ’Boss’ kom med den glimrande idén att vi,
så här dagarna innan stora delar av gruppen går på en härlig, välförtjänt och njutbar julledighet skulle ha en egen liten mini ’Julleafton’.
Vi skulle tillsammans, som det glada härliga och vänligt sinnade kamratgäng vi är dela ut klappar 'The Secret Santa Way'.
Var å en inhandlade en fyndig klapp för i runda slängar femtiolappen.
Sagt och gjort.
Min klapp var väl sådär (vilket för övrigt var ett genomgående tema), däremot vann den stilpoäng på den eminenta inslagningen.
'BOSSen' själv utgjorde sedan Mr. Santa och delade med en mullrande tomtelik stämma (nåja...) ut klapparna till den förväntansfulla flocken.
Något förvånad fick jag mottaga den klapp som BOSSen ’him self’ hade inhandlat (vilket jag snabbt klippte på handstilen – ni vet, Carina Sventon).
Spänt, med allas blickar riktade mot mig öppnade jag paketet.
Och fann…
Just, en Vodoodocka.

Bara det att de stod BOSS skrivet på bröstet gjorde det hela lite scary. Cheezzus.
Jag har läst att utövare av voodoo i allmänhet är öppna för nya influenser och att ceremonierna är inkluderande snarare än exklusiva tillställningar.
Hmm, något positivt alltså. Eller, hur tänker jag här?
Dockorna bör avbilda personen i fråga men det är inte ett villkor för att magin skall fungera. Kön på dockan är dock ett krav.
Vänder och vrider på dockan och anser absolut att den trots sitt något androgyna utseende nog är att betrakta som en man – det står dessutom BOSS på den. Liksom.
Det dockan råkar ut för, sägs också hända personen som dockan representerar. Vanligast (i myten) är att sticka dockan med nålar eller att bränna den, det får således bli nålar eftersom det råder eldningsförbud på kontoret.
Den mest extrema formen av detta voodosektbeteende är den etnologiska bakgrunden till zombien, vilket egentligen är en förgiftad person som totalt verkar sakna fri vilja. Giftet ger alla symptom på att döden har inträtt (hmm, vår ’BOSS’ är en riktig gottegris – man kanske skulle bjuda på några 'godbitar efter jul'). Efter begravningen grävs 'liket' upp och ges ännu ett gift som försätter personen i ett viljelöst tillstånd. Sådana drogade personer användes på vissa håll (läs arbetsplatser) som extra billig arbetskraft (undrar om jag ska informera BOSSens BOSS om detta?).
Funderar på om ’Herr BOSS’ har den minsta aning om vad han egentligen givit mig och vilka effekter detta kan ha?
Frågar mig om han känner han till min nyfikenhet och intresse för svart magi???
Och framförallt mina kunskaper hehe…

Moohahhahhaaa
God Jul Herr Boss…
/Carina

Musbus

2011-12-21T15:57:00.004+01:00

Förra julen överträffade jag mig själv genom att i oanade mängder göra julegotter.
Jag var helt magisk i mitt utövande.
Blev som besatt, det var knäck och kola, ischoklad och tryfflar i alla dess smaker, färger och former.
Jag gick från en obevandrad amatör till perfektionistisk eufori.

I år har jag inte varit riktigt lika lysande.
Med ett sting av dåligt samvete över uteblivet julpysslande bestämde jag mig här om dagen för att i alla fall snitsa ihop lite trillingnötter.
Jag rostade nötter, fixade och joxade.
Resultatet av mitt mästerverk ser ni här.

Stolt som en maskulin höna ställde jag ut de båda faten för att svalna i uterummet.
De gick inte in i kylen så det ’isolerade-uterummet-blev-det-perfekta-förvaringsstället’
Där har de i väntan på Julhelgen och den stora glufsardagen förvarats i en lagom sval temperatur.
Av en händelse kikade jag igår ut genom köksfönstret in i det ’isolerade-uterummet’
Öhh, vänta nu!!!
Har Perre varit och nallat???
Snabb koll och han var oskyldig.
Inga tecken på inbrott.
Inga tecken på strid.
Inga tecken på kladdiga nävar.
Men inte en enda ynka trillingnöt fanns kvar.
Kliade mig i huvudet.
Ett riktigt musterium.

/Carina Sventon

Jul, jul - strålande jul, eller?

2011-12-20T15:51:00.006+01:00

Yepp – I am a Jullover!
I grund och botten.
I närmare 25 år har julen alltid firats i två omgångar.
Julaftonen har sönerna firat med sin far, vi med Perres släkt, Brorsan med frugans sida osv.osv.
På Juldagen har vi sedan förenats i en ’egen’ Julafton hemma hos oss.
En förträfflig lösning som jag gärna och ofta har rekommenderat till andra vilsna själar.
Jag har varit stolt över detta arrangemang.
Tills för några år sedan.
Saker och ting ändrades.
Perres mormor gick ur tiden, det samma gällde Morris och Anders.
Jag började känna en längtan av förändring.
De gamla ingredienserna som gjorde den gamla invanda lösningen så bra blev nu mindre självklara.
Det började gå upp för mig att den så praktiska metoden mest var praktisk för alla andra.
Jag var den som varje år vinkade av sönerna och med en tår i ögat och ett sting av längtan kikade på Kalle Anka.

Inte för att jag ville erkänna det, det var ju jag som startade 'Julafton/Juldagsarrangemanget'.
Okuvligt fortsatte jag hävda det smarta i att ha två 'Julaftnar' (vilket jag iofs fortsatt vidhåller 'kan' vara en optimal lösning).
Men det var något som år efter år fattades mig.
Jag vill fira jul på Julafton.
Jag vill vara med mina söner på Julafton.
Jag vill ha julen tillbaka!

Enkelt tänkte jag.
Det är väl bara att säga till att från och med nästa år firas Julaftonen på Julaftonen. Klart!
Trodde jag ja...

Grinchen
/Carina

Fredagsmail på en fredag!

2011-12-16T21:35:00.003+01:00

Nu jädrar!
Nu slå man till med rätt mail på rätt dag även om tidpunkten ligger utanför arbetstid.
Hey – vad väntar ni er???

Idag var det stämma.
Tjusig och proper ’blippade’ jag av de tolv deltagarna.
Ja det var inte fler än så.
I det stora hela väldigt smått.
Fast i det hela stora säkert väldigt betydelsefullt.
Sen finns det saker i det lilla stora som kan vara väldigt irriterande.
Jag pratar om småsaker.
Irriterande pytte saker som ibland av outgrundliga anledningar inte släpper greppet om hjärncellerna.
Idag hamnar följande saker på irritationslistan.
Skulle kunna inleda med Carolas mellansnack, men gör inte det.
Istället nämner jag butiken Indiska.
Hade 20% på ett helt köp.
20% dras på samtliga varor utom en. Den dyraste.
Hur kan det bli så?
Irriterande.
Fick tillbaka en 50-öring i växel istället för en 10-krona.
Inte för att det är hela världen.
Men irriterande
Varför i hela fridens namn blandar en del bloggare in GIGANTISKA bokstäver i texten. Tror de att vi läsare ser vissa ord sämre?
NEJ!
De E Super Irriterande.
I Odd Mollybutiken på Freeport blev vi alla övertygade (å övertalade) att notera våra mailadresser för kommande utskick.
Som kompensation fick vi ett fett rabatthäfte med schyssta erbjudanden.
Samtliga butiker hade något att locka med dvs. ALLA utom Odd Molly.
Vad är det för snålfasoner?
Makalöst irriterande
Surar fortfarande

För övrigt har jag nollkoll på de som jag bör ha hundra koll på.
Syftar då på på mina vackra avkommor.
Perre har jag koll på
Vi har koll.
På varandra

Helg
/Carina

Grattis Brorsan!

2011-12-15T20:00:00.001+01:00

Jag har bara en bror
En lillebror
Fast det var länge sedan han var mindre än jag.
Han är tusan den bästa brorsan man kan ha.
Jag är ohyggligt glad över att ha en sån bra brorsa.
Idag fyller han år.
48 jädrans år. Ja, jösses.
Tänkte bara säga grattis ’Mandelmässe-Nässe-Hässe’

Kram från stolt storasyrra
/Carina

Stjärnklart

2011-12-15T12:17:00.003+01:00

Igår var det Julmingel.
Inte så mycket jul utan mest mingel faktiskt.
Ingen julmat alls, inga julsånger (sånär på att Carola nödvändigtvis ska blanda in Betlehem och ett gossebarn mitt i det hela!!!), ingen glögg och inga tomtar (om vi nu ska bortse från en å annan tomte som smakat lite mycket tomtedryck).
Dess mer skumpa, gåslever, delikatesser, glitter och glamour.
Yes I like!
Vi var på Stjärnklart.
Anders Berglund, sicken klassiker
Tommy Körberg, sjunger vidunderligt bra och fräck i mun som få. Pryda får hålla för öronen.
The Poodles, över förväntan, riktigt showiga. Blandade schysst hårdrock med vacker skönsång
Orup, ja – lite av en personlig favorit. Vilka låtar, vilka låtar.
Salem al Fakir, vad säger man – världsklass. Ett musikalisk geni som bjussar på sig själv.
Shirley Clamp, sångmässigt ingen favorit men en jädrigt cool och rolig tjej.
Carola, blunda Carina blunda – hon må vara vacker och sjunga som en gudinna men mellansnacket, jösses mellansnacket… jag klarar mig helst utan såväl prat, dramatiserade rörelser, överdrivna gester och minspel, uuurk...
Jädrar i havet vad jag har svårt för hennes 'artisteri'.

Å sent blev det.
Showen höll på till tolv.
För en kvällstrött 50+are var en sömnmässig katastrof nära.
Taxi hem.
Det var Stjärnklart ute.
Idag är jag trött - barnsligt trött!

När får man åka hem?
/Carina

Glad Lucia!

2011-12-13T14:39:00.004+01:00

Konsten att glädja sina arbetskollegor
eller hur man mutar sig till några pluspoäng.
Alla knep är tillåtna så länge de håller sig inom lagens långa arm och inte innehåller alkohol, det läste jag i tidningen idag.
Pepparkakor sägs dessutom göra människor snälla.
Men nää, det-fanns-inga-’bak’tankar-med-just-detta-initiativ – förutom just att vara lite snäll och omtänksam i juletider.

På lunchen gick jag förbi en parkbänk där en kvinna som var att betrakta som något av en uteliggare satt och stortjöt.
Tårarna sprutade, hon hulkade högt och höll krampaktigt i sin kasse med ägodelar.
Lite besvärat gick jag förbi.
Väl inne i det stora varuhuset med överfulla hyllor och supershoppande julrusiga människor började jag få dåligt samvete och skämmas.
Varför satt hon där och grät så hjärtskärande, vad det något jag kunde ha gjort?
Bestämde mig för att gå tillbaka.
Nu var bänken tom sånär som på två tuggummituggande 13-åringar som fnissigt kikade på folk och såg allt annat än ledsna ut.
Gick tillbaka till jobbet och kände mig otillräcklig.
Sitter nu i ovisshet och funderar på varför denna kvinna var så ledsen.

Samariten
/Carina

Handmade by CLE

Torsdagsfredagsmail, de ni...

2011-12-08T21:54:00.003+01:00

SUPRISE!
Fredagsmailet på en torsdag.
Jag slutar aldrig att förvåna mig själv.
Å sannolikt inte er heller.

Är som bekant en förespråkare för att man kan göra som man vill. I det mesta.
Nästan jämt.
Utom när det inte passar sig.
Fastnade vid en artikel där man tog upp vad som var tillåtet eller ej när det gäller sex.
Amerika sägs ju vara möjligheternas land, där inget just är omöjligt. Efter en titt på de olika delstaternas lagar bör dock uttrycket revideras. Rejält.
Hur jag hittade denna webbsida?
Hmpf…
1) En man får inte avfyra en pistol då hans kvinnliga partner får en orgasm. Denna lag är verksam Connorsville, Wisconsin.
2) Den enda ställningen som är accepterad enligt lag i Washington DC är missionärsställningen. Alla övriga ställningar är olagliga. Bara så ni vet.
3) I delstaten Washington finns det en lag som meddelar att det är strängt förbjudet att älska med en oskuld (även på bröllopsnatten).
4) Om en polis i Coeur d'Alene, Idaho, misstänker att ett par har sex i en bil eller annat fordon måste han tuta tre gånger och sedan vänta två minuter innan han kan närma sig bilen med paret i. Otroligt hänsynsfullt – om du frågar mig alltså.
5) I Harrisburg i delstaten Pennsylvania är det olagligt att ha sex med en lastbilschaufför i en vägtullshytt.
6) I Tremonton är det förbjudet för en kvinna att älska med en man inuti en ambulans. Utöver de normala anklagelserna som bör påfölja ett missbruk mot denna lag kommer även kvinnans namn att publiceras i lokalpressen. Mannen får inget straff.
7) Å andra sidan så i staden Ames i Iowa får en äkta man inte ta mer än tre klunkar öl då han ligger i sängen bredvid sin fru.
8) Och om hans andedräkt luktar lök, vitlök eller sardiner är han enligt lag förbjuden att älska med sin fru.
Lag och ordning i all ära.
Men ibland så…

I helgen ska Dessi mysa med sin mormor.
Sebban och Loppan, mina favoritsöner har väl som vanligt en massa för mig okända planer.
Å vi – jag och Perre, Perre och jag
Ska liksom bara…

Go west trallalallalaa…
/Carina

Så blev det liksom söndag

2011-12-04T19:26:00.003+01:00

Inte förra fredagen, inte i fredags å inte igår heller...
Började få sms från oroliga vänner, mail från gamla bekanta och en spontan kram från flyktig sympatisör.
Vet inte hur ni fungerar men ju längre jag väntar dess svårare blir det att skriva.
Den bubblande fnissigheten inför de, i mitt eget tycke ofta oändligt fyndiga formuleringarna har den senaste tiden känts som ljusår bort.
Hallå, vart är ni?!?
Cheezzus. Ge mig luft!
Är det månne det idoga jobbandet som har tagit lusten att skriva ur mig eller är jag bara inne i en tillfälligt långvarig svacka?
Avundsjukt kikar jag in hos andra bloggare, kliar mig i huvudet och undrar vart de får energin från.
Mitt eget dygn består av sova, jobba, äta och för första gången någonsin upplever jag att det inte längre känns som en nödvändighet att öppna datorn när jag kommer hem från en arbetsdag.
Först lite märklig känsla, sedan ett sting av förvåning som ebbar ut i ett dåligt samvete för att övergå till en viss tillfredsställelse.
Man behöver inte öppna datorn på kvällen.
Man behöver inte öppna datorn på kvällen.
Man behöver inte öppna datorn på kvällen
Nix Pix inte alls faktiskt (känner mig på pannan och undrar stillsamt över mitt allmäntillstånd).
Men så är det dessa Fredagsmail.
Det är här som samvetet knackar på axeln och knäpper den late på näsan.
Min moraliska sida hävdar sin suveränitet.
Poängen är således att inte göra något uppehåll.
Något som jag verkar ha oändligt svårt att ta till mig...

Näe, dags att knåpa ihop några rader, mönstra på julskutan och ge mig ut i det böljande bloggandet och heta julrusch.
I fredags var det glöggmingel hos grannen.
Idag var det glöggmingel hos före detta grannen.
Trots en total hänförelse över stundande juletider känns det som jag ligger steget efter. Hela tiden.
Det var allt.
För idag.

/Carina
Den gryende

De där med namn...

2011-11-21T14:29:00.003+01:00

Lika mycket som jag gillar att bli överraskad och få mina förutfattade meningar totalsågade, kapade vid fotknölarna och känna att saker och ting inte alltid är som man tror så älskar jag när mina inpräntade och redan fastslagna fördomar bli besannade.
Yes right!
Orden ’Vad var det jag sa’ känns ibland lite extra skönt att kläcka.
Fast nästan ännu schysstare är att inte behöva säga dem utan bara njuta segerns tysta sötma när man får sina åsikter och tankar bekräftade.
Läste för ett tag sedan om en undersökning man gjort på Handelshögskolan.
Den handlade om namn.
Och inte vilka namn som helst utan det faktum att pojkar med y-namn oftare hamnar i kriminalitet.
Män som heter Conny, Ronny, Benny, Jerry eller Sonny i förnamn tycks löpa något större risk att hamna i fängelse och de bor också oftare i bostadsområden som har låg status.
’Vi fann ett samband mellan att ha ett så kallat y-namn och att befinna sig i Kriminalvårdens förvar, i fängelse eller samhällstjänst. Men vi har inte kommit fram till varför.’
I studien undersöker de den utbredda föreställningen att vissa förnamn hänger samman med brottslighet och låg så kallad socioekonomisk status, det vill säga att de som bär dessa namn tjänar mindre än andra och oftare bor i sämre bostadsområden.
Jämfört med de vanligaste svenska namnen – som Lars, Mikael, Per och Stefan – löper personer med y-förnamn två och en halv gång så hög risk att förekomma i Kriminalvårdens register. Allt enligt den nya studien. Dessutom finns ett statistiskt samband mellan en stor andel y-namn i en kommun och en rad negativa socioekonomiska faktorer.
Han säger att en sannolik förklaring till att personer som heter exempelvis Conny och Benny något oftare hamnar i kriminalitet kan vara socioekonomiska bakgrundsfaktorer – det vill säga att föräldrarna har en lägre utbildningsnivå, lägre lön och mindre förmögenhet samt oftare är sjuka eller arbetslösa.
Y-namn är en vanlig benämning på engelsksklingande, manliga förnamn som slutar på y. Namnen var populära i Sverige under årtiondena före och efter andra världskriget. När namnen fortfarande var vanliga hos skolbarn associerade lärarna dem ofta med ”busungar”.
Tell me more. Liksom.
Jösses behöva ha en studie för detta redan klarlagda fakta.
Å så säger man att namn inte är så viktiga.
Tjåröbellabingbong va…

Namn: Carina
Popularitet: 1960-talet
Ursprung: Kom till Sverige i slutet av 1800- talet
Coolhetsstatus: Rasar utför på topplistan
Omdöme: Från det latinska ordet carus som betyder "kär", i Italien betyder det söt.
/Carina

Mötesfredag!

2011-11-18T19:20:00.002+01:00

Möten – jösses amalia vad mitt liv numera består av allehanda möten.
Man möter folk på pendeln.
Man möter folk på stan.
Man möter folk i butikerna, på luncherna och i hissen.
För att inte tala om alla jobbmöten.
Från att ha tillbringat mina första veckor i ett totalt mötesbrus där det sannolikt fastnade något mindre än det som flödade ut på andra sidan har jag slutat hyperventilera och tillockmed börjat förstå ett å annat jobbsammanhang och ana en å annan ’hot’ förkorting.
Dvs. - vilket jag tills idag i alla fall trodde.
Cheezzzus!
Efter en tvåtimmarsmangling är jag benägen att ta ovanstående påstående tillbaka.
Satan i gatan vad det droppades förkortningar och obegripliga uttryck.
Varför ska alla ’slides’ vara på engelska (så hon för att i nästa sekund upptäcka sin egen fadäs).
Alla mötesdeltagare nickade mycket instämmande och verkade vara med på noterna, dvs. alla utom jag som mest såg ut som dagens UFO.
‘Please, can someone be so kind as to translate the UFO down in the corner!?!’

Helgen ska avnjutas lugnt och stillsamt.
Vi ska bara vara hemma. Tillsammans.
Promenader, middagar, tända ljus, mys… host host…
Sebban och Loppan står för det oväntade, överraskande och oförutsedda.
Dock får det gärna ske på en nivå där jag på intet sätt kommer behöva vara obehagligt inblandad.
Ett spontanbesök ses däremot som något positivt.
Välkomna över boyz!
Älskade ungar

Helg hela helgen
/Carina

Job opportunity in Corporate Services

2011-11-17T14:35:00.002+01:00

Så har jag det,
mängder med engelska titlar och anglosaxiska uttryck.
Först tänkte jag inte så mycket på det här internmailet, men så tänkte jag lite mer.
Jag tänkte att eftersom jag trivs så bra här och vet flera som är mellan två jobb så varför inte liksom.
För inte allt för länge sedan stod jag där och hade varit grymt tacksam för tips - så kan jag hjälpa någon annan blir jag glad.
Delad glädje är dubbel glädje
Här kommer således veckans tips!
"På mitt jobb söker man ytterligare en resurs till Corporate Services med start i början av 2012.
Tjänsten omfattar en rad olika arbetsuppgifter, både administrativa och praktiska. Det krävs att man är en positiv, flexibel, initiativrik och prestigelös person som inte är rädd för att jobba med olika arbetsuppgifter.
Jobbet omfattar bland annat:
Posthantering
Leverantörskontakter
Beställningar
Viss support avseende printrar och videokonferenser
och övriga inom Corporate Services förekommande arbetsuppgifter.
Har du frågor kan du kontakta mig så ger jag dig kontaktuppgifterna till ansvarig person.
Men... ansökan måste in senast måndagen den 21 november 2011. "

Jobbcoachen
/Carina

En sån där dag...

2011-11-16T16:14:00.003+01:00

Vissa dagar är riktiga skitdagar.
De kan börja förrädiskt bra och utvecklas käpprätt åt helsike eller så börjar de åt skogen och vinner i längden.
Igår var en sådan dag. En som vann i längden.
Extra trött morgon och inga kläder som funkade.
I sovrummet försiggick ett stressat scenario med snabba byten i ett kompakt mörker för att inte väcka Perre. Resultatet blev något som jag lyckades känna mig obekväm i resten av dagen.
Förstås.
Dags att fylla på SL-kortet.
På Pressbyrån deklarerade personalen INGA kortköp, terminalen var kaputt.
Så typiskt.
Till kontoret.
Kom inte in i datorn. Den hade liksom behagat att stänga mig ute.
Varför var dock dolt i ovisshet.
Såvitt jag känner till har jag inte surfat på några otillbörliga sidor. Inte köpt lyxvaror via företagskortet eller för all del hackat mig in på någon kollegas mail. Suck.
Dagen fortsatte med utspillt kaffe och vattenstänk på opassande ställe. Say no more…
Reser mig för att hämta nytt vatten.
Klonk – mina glasögon damp i bordet, ner på golvet.
Där låg de. I tre delar.
Och där satt jag med endast ledsyn.
'Hej kollegor, jag måste gå ett ärende!'
Utan annan ledsagare än en lånad vit käpp fumlade jag mig till Åhléns City. Införskaffade nya brillor och jag kunde åter se vad jag såg.
Tillbaka såg att blixtlåset på mina nya stövlar redan är på väg att ge upp.
Sur som tusan.
Arbetsdagen avslutades dessutom med en mycket tragisk F1 olycka ;)

Väl hemma vände det. Det blev en bra kväll.
Bättre än på länge.
Vi tog en enklare butikskiksrunda.
Vi åt god middag och lade oss vid en tidpunkt som man för några år sedan hade skämts för att nämna.

Trötter
men inte butter
/Carina

Skulle kunna säga att det blev ett Måndagsmail, igen...

2011-11-14T11:41:00.005+01:00

Kanske dags för namnbyte?
Börjar bli en dålig vana att Fredagsmailet blir ett Måndagsmail.
I helgen var det så illa så att jag allvarligt funderade på att ’pausa’.
Men vad tusan – hur skulle det se ut.
Så kan man väl inte göra.
Kör hårt Carro!

En månad på jobbet. Tänk vad tiden går.
En månad och olika outfits varje dag.
Nu börjar det bli en sport, liksom.

Fredagen kröntes med Bolagsstämma.
På väg dit stoppades jag och kollegan av en gigantisk filmkamera med dithörande ung man med mikrofon.
Micken trycktes upp i ansiktet med frågan ’Om du fick bli världsmästare i någonting, vad skulle det vara?’
Blixtsnabbt, utan betänketid svarar jag ’Hästhoppning’
Ehh, hästhoppning – hur tusan tänkte jag där?
Jag har inte suttit på en hästrygg på närmare 35 år.
Den unga mannen såg nöjd ut med mitt svar och ställde samma fråga till min kollega.
Hon svarade betydligt mer moget och genomtänkt ’Matlagning’
Hästhoppning, hmpf…

Fredagen fortsatte med tjejmiddag med tema champagne.
Jag och tjejmiddagar brukar vara lika synonymt som vatten och olja. Har aldrig känt att jag passat in.
Men tammetusan.
Jag är numera att anses som en vuxen och ansvarstagande kvinna med hög social kompetens.
Jädrar i havet. Det var tillockmed ganska supernajs.
Det här gör jag gärna om.
Däremot känns mitt deltagande på ’Ladies Night’ fortsatt som typ ett decennium bort.

Lördag var jag hemma och risig.
Ahh, för mycket skumpa tänkter ni.
Skulle kunna vara så.
Men icke, tror inte det. Inte denna gång.

Söndag var det seckdax igen.
Farstaherrarna bjöd härligt nog på en riktigt trevlig matinéföreställning.
Dock blev mina uppgifter så som att sköta musiken, vara speaker, sköta onlinerapportering, sköta vanlig rapportering, hålla koll på utvisningar och sköta klockan minst en sak för mycket. Även för ett seckproffs som jag.
Men förstås. Ingen skugga över mitt arbete.
Får jag säga det själv blev det ännu ett mvg, host, host...
Sen var det Examensuppvaktning för Johanna. Hon är nu klar med Handels.
Imponerande.
Trevligt och trivsamt.
Sen. Äntligen.
Bara vara.

Mitt bästa
/Carina

80-talet

2011-11-09T15:51:00.003+01:00

Här om dagen var det dags att uppsöka frisören.
Det där kan låta som en spontan grej.
Men att besöka just min frisör är allt annat än en ’jag-känner-för-att-gå-och-klippa-mig-grej’
Här bokas tiden flera månader innan.
Har gått hos samma frisör i närmare 20 år med undantag för några snedsteg som alla alltid har renderat i att jag återgått till ’The one and only’, frisören numro uno.

Det fanns en tid då det där med att klippa sig kunde vara en skräckblandad upplevelse.
Ni vet man läste i veckotidningarna om trender och färger.
’Så får du kändisfrisyren!’
I modemagasinen hittde man drömfrillan och uppmanades att besöka sin frisör för vidare råd och vård.
Hur många av oss har inte kommit till salongen med en bild i handen i hopp om att kliva ut därifrån som Jennifer Aniston.
Men allt som ofta utan vidare samråd med frisören blev man uppföst i schamponeringen. Där blivit scrubbad och nedblött av en nervös elev med slappa händer och dålig andedräkt.
Man föstes ner i frisörstolen och kände stora likheter med en dränkt katt.
En trendig men ointresserad frissa klev fram och undrar om man hade några önskemål.
Fumlandes plockade man fram bilderna av hårikonerna Farrah Fawcett Majors och Pamela Ewing och mumlar något om att ’så skulle jag vilja se ut’.
Frisören som varken hade noterat min längd, kroppsvolym eller klädstil kammade det blöta håret och nickade, ’okej, det ska vi ordna’.
Bara sådär!
Och då på 80-talet då permenenten och locktängerna fanns i var mans hem gick det mesta att fixa till – nästan oavsett originalförutsättningar.
Efter några timmars behandling kunde man förhoppningsvis knalla ut med en volym som hade gjort Jackson Five avundsjuka och med en svepande lång lugg med locktängd uppåtböjd svish.
Det var tider
Å kan ni tänka.
Från frisören gick jag men en frisyr som hade platsat på vilket 80-tals dansgolv som helst, nynnandes 'What A Feeling' av Irene Cara.

/CLE
Goes the 80´s

Glasögon!

2011-11-07T14:41:00.003+01:00

Det börjar bli rätt uppenbart.
Mina läsglasögon börjar inte längre räcka till.
Man skulle även kunna tro att minnet sviker eftersom jag fortsatt inte lyckats prestera något Fredagsmail.
Ibland är jag helt enkelt en oplanerat usel människa.
Osedvanligt ostrukturerad.
Lite schysst planering och mailet hade varit i hamn.
Men icke.
Nu skulle jag vänta in i det längsta och annat hamnade på agendan.
Hav förtröstan Fredagsmailslovers...
Man är ju inte mer än människa om än en emellanåt systematiskt planenligt ogenomtänkt sådan.

Så var det de där med synen.
Sedan flera år har jag behövt läsglasögon.
De har blivit mina ständiga följeslagare och syns allt som ofta placerade i pannan eller på nästippen..
Mobil, kreditkort och glajer – can not live without them…

Knallade glatt in i företagets matsal.
Den är tom sånär som en blond person längst bort vid fönstret.
I min suddiga tillvaro skiner jag upp och ’tror’ jag att det är en som jag ’känner'.
Går med glada stadiga steg fram och slår mig ned bredvid den person som jag då tror att jag är ’hejådume’.
’Hej där’, säger jag och inser i samma stund att det här INTE är den jag tror att det är.
Inser att det måste tyckas vara lite märkligt.
Nog för att jag kan vara en spontan men…
’Hej’, säger hon både misstänksamt och tveksamt på en gång.
Sedan dyker hon snabbt ner i sin bok igen.
Jag sträcker mig efter första tidning, vilket visade sig vara Financial Times.
Kändes 100% som jag. NOT.
Där satt vi ensamma. Tysta.
Kastade i mig maten.
Säger ett förläget ’Hej då’ och går med lika stadiga steg som när jag kom in nu ut från matsalen.

Sa jag att jag nog behöver mer än läsglasögon?
/Carina

Märks att det är mörkt på morgonen...

Mitt fynd!

2011-11-03T15:41:00.004+01:00

När jag pratar fynd så menar jag F Y N D!
Ett fynd kan förvisso vara en sak som man inte visste att man kunde vara utan, ett plagg som man bara började älska från första användningen.
Ett fynd kan även vara en vara man länge sökt och nu hittade på rea eller så har en skön rabattkupong lämpligt ramlat ner i brevlådan.
Men när jag menar riktigt FYND så ska det helst vara ett rejält kap.
Ett grymt förvärv helt enkelt.
Något som slår plånboken med häpnad.

Jag gjorde ett sådant på Freeport.
Denna rätt oansenliga väst har vuxit från att precis varit värd sitt pris till att bli en superfavorit.
Från början fanns det något anskrämligt över den men vid närmre granskning var den rätt cool, häftig och otroligt mycket jag.
Alltså den e verkligen jag!
Men för att göra ett plagg till det verkliga kap, fynd, skatt, klipp eller klenod som jag är ute efter ska det också vara ett attraktivt pris.
Det var det här.
Ursprungsprislappen förkunnade 1895:-
Mitt pris 378:-

Jo man tackar
Fyndiga
/Carina

Halloween blaha blaha...

2011-11-01T12:54:00.003+01:00

I vårt område bor en dam med amerikanska rötter.
Hon har med buller och bång tagit med sig Halloweentraditionen till grannskapet och självfallet ska det vara på den ’riktiga’ dagen dvs. igår.
I god tid förvarnas det om att traktens ungar utklädda till allehanda hemskheter kommer terrorisera oss boende och att vi kan få möjligheten att slippa det värsta buset genom att muta oss fria via att fullkomligt dränka barnen i godis. I massor.
Eftersom jobbiga ungar kan vara bland det värsta som finns inhandlade jag ett par kilo smågodis och hoppades därigenom att i framtiden få ha att göra med gäng snälla parvlar som kanske tillockmed kan tänka sig att hjälpa till med matkassar, kratta löv och annat lämpligt barnarbete.
Men så började jag tänka he he… skrattar bäst som skrattar sist liksom.
Häxgenerna började bubbla och hornen växte ut i pannan på mig.
I min illasinnade hjärna började planerna smidas.
Moohhaahhaa – självklart skulle jag skrämma ungstackarna tillbaka.
Letade snabbt upp de allra hemskaste masken som gick att uppbringa, drog den över huvudet och i ett hus endast upplyst av stearinljusens flammande sken inväntade jag barnaskaran.
Nu jädrar skulle ni få se på spöken och monster.
Gömde mig bakom gardinen och spejade ut mot gångvägen.
Å jag väntade
å väntade
å väntade.
Antingen hade de små liven helt enkelt avslöjat min plan eller så var vi huset som kidsen glömde.

Långt efter utsatt tid satt jag ensam i köket med i gigantisk skål med slemmiga ormar, sega råttor, dödskallelakritsar och kladdiga hjärtan i famnen.
Girigt kunde jag nu välja mellan godsakerna utan att behöva tänka på att artigt dela med mig.
Så det här var tacken alltså.
Planerande och handlande å vad hade man för det?
De e tusan att försöka ställa in sig hos ett gäng småfolk som inte är torra bakom öronen.

Häxan
/Carina

Hallå Halloween!

2011-10-31T13:12:00.011+01:00

Måndag och en hel helg till ända.
En timmes extra sömn men inte tusan gjorde det någon skillnad.

Igår var det secktime igen, Sharks vs Hawks
Denna gång gick det bättre.
Men efter 0-0 i första var det på gränsen att jag började misströsta, att det ska vara så svårt...
Sen ordnade det upp sig.
Efter slutsignalen kunde en härlig vinst med 5-1 noteras.
Det tackar vi för!

I helgen gick folk lösa med diverse utstyrslar i tron att det var Halloween.
Men jag vet bätttre.
De e dag som det är dagen då man ska spöka ut sig, luras och leva rövare.
Så bara för er skull har Perre och jag satt ihop en liten video.

Håll till godo
Moohhaaahhhaaa...
DJ Carro
& Perkula

Personalize funny videos and birthday eCards at JibJab!

Fredag favoritdag!

2011-10-28T17:19:00.004+02:00

Två veckor på jobbet.
Känns som längre.
Alltså i positiv bemärkelse.

En av arbetsverktygen jag fick var en IPhone.
Asschysst, en IPhone.
Inte illa.
Jag fumlar och pillar, drar och drillar.
Flyttar runt och tänker sunt.
Fast tusan hakar vi kommer inte riktigt överens.
Vi har liksom inte riktigt 'bondat'.
Trots att jag i den nya familjemedlemmens närvaro försökt tala tyst om min irritation över tvånget att ladda hem ITunes för att komma igång och min förbittring över att tvingas lämna kreditkortsnummer för grattisappar verkar den hålla på sin integritet.
Nix, den släpper inte in mig i Macs värld.
Skam den som ger sig.
Vänta bara –i helgen ska jag ta en rejäl bit av teknikens frukt
Då är det jag som är härskaren och kvar kommer bara ett äppelskrutt vara, moohahaaaaa…

I övrigt inget nytt i min värld.
Som jag väntat har den senaste tiden bestått av jobb, äta och sova – detta i en lika delar underbar ljuvlig kombination.
Helgen blir precis så stillsam som önskvärt.
Sönerna ska däremot säkerligen Halloweenpartaja.
Eller något ditåt.
I alla fall för den ena.
Den andra kände enligt uppgift inga större sympatier för den typen av hålligång (vilket för övrigt är ett synnerligen bortglömt användbart ord).

Lets helg together
/Carina

På vift!

2011-10-26T11:14:00.005+02:00

Jag är så rökt.
Så jädrans bortkommen och tillgängliggjort.
Nätattacken växer dramatiskt – inte bara Bloggtoppen har drabbats.
Så var det med det ja!
Tillhör ju de lata, bekväma och godtrogna som gör det lätt för sig och har ett par tre olika lösenord som regelbundet används på flera olika webbplatser.
Dessutom klickar jag allt som ofta i rutan för ’kom ihåg mig’ på de webbplatser som jag med jämna mellanrum besöker. Det i sin tur innebär att jag med tiden totalt har glömt bort vilket lösenord som jag har på vilket ställe. Jösses.
Eller ska jag säga tillhörde.
Åkte på att byta en hel drös - utav de jag kom ihåg alltså...
Frågan är nu hur i hela friden jag ska lyckas komma ihåg alla nya?

Minns när vi för lääänge sedan var på Astrid Lindgrens Värld med sönerna.
På vår promenad kom vi fram till Törnrosdalen.
En i sönernas värld gigantisk vakt kliver med bestämda steg fram och med basröst säger, ’Lösen’.
Leopold tittar förtvivlat omkring sig och står tyst.
Vakten upprepar ’Lösen’.
Med tefatsögon säger han ’vet inte’.
Då böjer sig vakten fram och säger, ’Jag ska lära dig lösen’.
’All makt till Tengil, vår befriare – och glöm det aldrig’.
Jag har inte glömt.
Sannolikt inte sönerna heller.

Idag frukost på jobbet (igen).
Jo man tackar.
/Carina
Er befriare

Ball Breaker friday blev sen lördag

2011-10-22T20:25:00.005+02:00

Jag är ingen ’high five:are’!
Inte alls.
Konstaterade verkligen det igår.
För de coola, festliga och tävlingsinriktade folket kan det te sig som en rätt naturlig gest.
En schysst ’high five:are’ är aldrig fel.
Men shiit pomfriits, jag kan bara inte på ett naturligt sätt slänga näven i luften och med ett glatt grin köra en handklapp på min medspelare.
Eeouu, de e ungefär en av de mest onaturliga gester jag kan tänka mig.
För att uttrycka min glädje brukar jag istället köra en kortare dans.
Den går ut på att böja armarna i vinkel, krypa ihop något och vicka på höfterna så att jag kommer i lite av en självgungning.
Men man får vara snabb eftersom hela glädjeprocessen brukar vara över på några sekunder.
Utom i de fall då jag kommit rejäl pendling, då vajar jag likt en sjöman en lång stund efter.

Mina talang att spela bowling är nästan obefintlig.
Ovanstående konstaterande gjordes då jag igår tillsammans med ett fyrtiotal supernajsa kollegor var på Ball Breaker.
Kan gott tänka att de stackars medarbetare som hade fått nöjet att vara i mitt lag såg mindre glada ut efter ett antal avverkade serier än innan liksom.
Däremot klarade jag den andra biten dvs. den som bestod i att dricka vin, mingla och äta mat fullkomligt galant.
Inte helt otippat.
Om jag får säga det själv.
Kvällens behållning rent sportsligt var att jag på ett för mig oförklarligt och turligt sätt satte en spärr.

Ja, så där har ni skälet till att det under gårdagen inte producerades något Fredagsmail.
Idag har det varit storstädning i Samfälligheten.
Perre är en klippa.
Jag är en dålig människa.
Leopold ägnar helgen åt att fräscha till sin lägenhet. Bra där.
Sebban däremot vilar från lägenhetspysslet.
Enligt egen utsago ska han visst chocka med att inviga tvättstugan imorgon.
Ja inte den här utan den hos sig. Det tar sig…

Lördagsmailsskaparen
/Carina

The Picture of truth

2011-10-20T14:04:00.004+02:00

Ja ja, Mollyfans världen över har redan sett den.
Bilden som slår fansen med häpnad!
En bild som utrålar färger, värme och gemenskap.
För er som ännu inte har haft nöjet kommer här en kopia, ärligt stulen.
Här är beviset att Holknekts Angels finns.

Helgen till ära delades posten som President av två ärevördiga Odd Mollyfanatiker, 'The Doctor' och 'Biinah'.
Helt obemärkt står de där, mitt ibland oss andra.
De står där med makten i sina händer och ett ödmjukt leende på sina läppar.
Några av de samlade var sedan tidigare godkända,
efter denna helg är samtliga på bilden fullvärdiga medlemmar.

Efter många års sökande kan jag informera om tillvägagångssättet för att nå denna högst hedervärda position inom modevärlden.
Den som önskar vara med i denna positiva blogggemenskap börjar med att ansöka om att få bli hangaround. Det görs genom att under en längre tid mycket frekvent både blogga om Odd Molly och vara överdrivet aktiv med att kommentera på andra bloggar. I undantagsfall kan det även räcka med kommentarsdelen, detta är således första steget mot ett fullvärdigt medlemskap. Nästa steg är att hon, för det finns bara kvinnliga medlemmar, blir Prospect member.
I denna fas inbjuds man till kortare regionala träffar, en fika på stan etc.
Till sist, om du anses lämplig, röstas hon/du in som en fullvärdig medlem.
Och det är NU som du kan följa med på dessa Riksträffar.
Mingla med det vackra folket, dricka bjudskumpa och få giftbags.

Sisters live in peace
/Carina

Nystart!

2011-10-18T15:06:00.004+02:00

Sällan har jag väl blivit så väl mottagen .
Blommor och blad, kramar å hyllningar.
Kände mig lite som en superstar eller som om jag fyllde år eller i alla fall hade namnsdag.
Det var ashäftigt och egot fick sig en rejäl vitaminkick.
Väntade till slut på den där förlösande knäppen på näsan som förkunnade att jag drömde.
Men den kom aldrig.
Säger bara JÖSSES AMALIA!

På tåget hem satt jag med ett löjligt leende.
Killen mitt över log tillbaka.
I min egen värld fortsatte jag att le.
Nu log jag ju inte mot honom – vilket han nog inte förstod.
När han nickade sådär lite ’hejjande’ insåg jag att jag hela resan suttit med huvudet på sned och en drömmande blick – rätt mot honom.
Bytte blixtsnabbt smilet mot en blick som mer undrade ’å vem e du???’.
Ångrade mig snabbt.
Ett leende kan man alltid bjussa på.

Väl hemma kom tiden ikapp mig.
Vänta nu…
Prestationsångesten blandades med hyllningsfraserna.
Vad var det alla hette, vilka gjorde vad och vad betydde alla förkortningar?
Vem skulle flytta vart och varför?
Och alla dessa engelska ord, regler och policys?
Hade jag egentligen fått med mig något annat än en massa förvirrad svårhanterad information?
Kände frustrationen...
Bestämde mig för att avvakta med ångesten tills jag har fog för att ta fram den.
Till dess är det njuta som gäller

Nyanställd
/Carina

Farsta IBK - Huddinge IBS

2011-10-16T17:14:00.004+02:00

Det blev ingen bra start på innebandysäsongen.
Det blev katastrof.
I alla fall en mindre lyckad variant.

Med god marginal intog jag Sjöstadshallen – vilket isig måste ses som en mycket bra start.
Men sen började strulet.
Sjöstadshallen har inte mer än sisådär 5-6 år på nacken.
I mina ögon bör en sådan ny hall ha trådlöst internet, ett riktigt schysst seck och mer än en bra ljudanläggning
Ljudet var kasst.
Micken låg och surrade och störde.
Jag hade ingen täckning med mitt Telenor bredband, vilket är sjukt dåligt eftersom vi knappast befann oss i några djupa skogar.
Lätt panikslaget ringer jag Perre och han störtar över med vårt andra trådlösa alternativ, Tele2.
Samma usla resultat.
Pinsamt.
Mao ingen onlinerapportering.
Fast vet inte om det egentligen var det värsta.
Näe, det tyngsta för dagen var nog den svidande förlusten mot Huddinge och det faktum att Farstaspelare (ja ja… för mig å en massa andra f.d 'kända' Farstaprofiler) i stort sett var inblandade i samtliga Farstats hmf... Huddinges mål.
Sådant tynger ett Farstahjärta.
Hur skall detta månne sluta...

Då var kvällen hos Åsa & Lasse i lördags betydligt trevligare.
God MAT och framförallt MYCKET mat.
Icke att förglömma drycken.
Misstänkte att det skulle blir så.
Ibland får man nämligen 'äta upp’ sina uttalanden.
Rejält!

Imorgon börjar livet
Jobbarlivet.
Har packat väskan.

Lite Söndagsseg
/Carina

Yabba dabba freedaaa!!!

2011-10-14T13:03:00.004+02:00

May I proudly present the new ’Team Leading Lady’!
Jepp Å yabba dabba dooo...
Skumpa till folket – skumpa till folket
Jösses amalia!
Har gått med ett fånigt leende på läpparna hela veckan.
Å då menar jag superfånigt.
Har nästan inte velat berätta utan nöjt gottat mig åt glädjen, myst och druckit skumpa.
Äkta vara dessutom!

Folk som sitter på sina feta fasta tjänster fattar inte lyckan över att få jobb.
Alla klagande individer borde ställas på backen för att lära sig och värdesätta sin tillvaro.
Helt enkelt uppskatta det de har.
Är det något jag kommer ta med mig så är det just det.
Visserligen är det (till en början) en visstidsanställning vilket är betydligt bättre än ingen tid å en massa fritid.
Sköter jag mig rätt blir det förhoppningsvis en lång tid.
Väldigt låååång…
Platsen är Waterfront Building å ja exakt – adressen är igenkänd.
Lycka.

På lördag ska vi på middag till bästa Åsa & Lasse (ni vet de där ’minimatsmänniskorna’), ska bli spännande och se vad de inte bjuder på den här gången hehe…
På söndag är det hemmapremiär för ’mina’ Sharksare.
Den renoveringsstängda Farstahallen har denna säsong bytts ut till Sjöstadshallen.
The seck is miiiiine…

Om tid ges besöker vi gärna Vi i Villa Mässan.
Nollkoll på sönerna.
De e tusan synd å skam.

Galet glad
/Carina

Love Forever

2011-10-13T10:54:00.002+02:00

Dags att presentera det ena superfyndet som gjordes under shoppingdagarna i Göteborg.
Eller, fynd å fynd vet jag inte.
För att något i min värld ska betraktas som fynd ska det vara hett eftertraktat och minst till halva priset.
Fast ähh, blev förälskad i denna sak eller möjligen varelse (råder viss tveksamhet) så det får nog betraktas som fynd ändå.
Iofs ser jag ut som Chewbaccas syrra i den, men vad gör väl det när man känner sig som den coolaste bruttan i stan.
Även bloggkollegan Hilde blev betagen.
Vi plockade åt oss de sista exen och stolta som två lejoninnor spatserade vi runt i butiken, grrr….

Märket på koftan är ’Love Forever’.
Ett märke som sannolikt hade gått mig totalt förbi om det inte vore för just denna otroligt härliga skapelse.
Här om dagen var det dags för användning.
Står och tuppar mig framför spegeln när Perre säger ’vad är det där?’
På båda sidorna om kragen är det hål, helt enkel fabrikationsslarv.
I valet om att reklamera koftan, skicka den tillbaka och stå utan tog jag raskt fram nål och tråd.
Lite småpyssligt men lyckades få de två hålen åtgärdade.

Kände ändå att jag ville informera butiken.
Skrev ett mail och bifogade bilderna till ’Milk & Honey’ i Göteborg.
Svaret ljöd:
’Tack för info
Kul att ni besökte oss.
Tråkigt med koftan
Välkommen åter.’
I runda slängar. Typ
Vet inte vad jag hade förväntat mig för svar…
Men nog var det lite lamt?!?

Å hehe…
Apropå alla snälla kommentarer från just OM-träffen så tål jag både gullig, fina, söta och en å annan kram.
Jag e tuffare än vad somliga tror.
Kraaam
/Carina

Officiellt höst!

2011-10-09T12:25:00.000+02:00

Hade tänkt att skriva en liten undran över vad som gör att vissa hyllar hösten.
Man blir mörkrädd.
Vissa är nästan fanatiska.
Lite mer specifikt vad är det ni gillar med hösten?
Är det mörkret, kylan, regnet, blåsten eller att se det gröna sköna vackra förvandlas till något torrt gult fult och skräpigt?
Frysa som en hund när man är ute med hunden!
Huttra vid tunnelbanan, stå med isande tår vid bussen!
Fatta att man måste kratta alla förbannade löv på tomten!
Skrapa rutorna på bilen!
Klä sig i otympliga kläder som alltid är för kalla utomhus och för varma inomhus.
Se ’fjortisarna’ glida runt i Canada Goosekopior och tunna Converse på fötterna?
Jag bara undrar liksom?

Men så var jag ute på morgonpromenaden.
Solen värmde, luften kändes krispig.
Ren och nästan förväntansfull.
Det var tyst och vindstilla sånär på svanarnas slag mot vattenytan när de lyfte mot den blå skyn.
Färgerna var magnifika och jag kom på mig själv med att spricka upp i ett leende.
Tusan så vackert det var.

Let the höst komma
/Carina

Fredagskväll!

2011-10-07T19:02:00.009+02:00

Lägger en härlig helg i Göteborg bakom mig och ser fram emot en cool helg på hemmaplan.
Så nedrans kul när man överaskas.
Inte bara av strålande sol utan även av fantastiska människor.
Supernajs.

För er totalt insatta, insyltade och involverade i WF:s förunderliga värld kan jag… nej fel - MÅSTE jag skryta om dagens ’all time high’.
Utan fusk (that´s for sure) men med lyckosamma bokstäver fick jag 168 poäng för ett (1) ord.
Sicken lycka, kommer sannolikt leva på det ordet resten av min WF karriär.
Ordet då, ’KOJAT’!
Vad det betyder?
Inte det blekaste men lyckosamt var det :)

Tummar och tår, tummar och tår, tummar och tår!
Nej, ingen gymnastisk övning men ni får gärna - för min räkning hålla all världens tummar och tår.
I alla fall alla tillgängliga.
Med dessa tummars och tårs hjälp kan jag förhoppningsvis till nästa fredag informera om en positiv händelse.
Egentligen ogillar jag ’cliffhangers’.
De är fåniga, nästan lite nördiga.
Och irriterande.
Kan nästan bojkotta tv-program som avslutar med en ’i nästa spännande avsnitt’.
Mähh – berätta hur det går NU så kan vi gå vidare sen. Liksom.
Men sorry folks.
I detta fall är jag av nöd tvungen att avvakta tills saker och ting har fallit på plats.
Så hehe… en liten ’teaser’ var jag alltså bara tvungen att bjuda på…

Ikväll är det fotboll och Idol som gäller för samtliga familjemedlemmars räkning.
Imorgon råder det däremot en större utbud och variation på aktiviteterna.

Heja Sverige
/Carina

OM i GBG

2011-10-03T12:52:00.006+02:00

Japp – det var precis som jag hade trott!
In i minsta detalj.

Inledde helgen med flyg från Bromma.
Landade i en ’tjocka’ som endast är möjlig i Göteborg.
Försökte locka med mig Javabruden in i dimman men hon var pömsig.
Så sova fick det bli.
Lördagens program var superspäckat.
Eller egentligen var det inte himlars tajt men de blev ändå det på något bakvänt sätt.
För att vi rockis skulle bli upptagna i Odd MollowSällskapet krävdes nämligen inskolning i de riter som Överste Mollyinnorna hade i sin kravspecar.
Lite som en nollning.
För att klara av dessa tilldelades vi inledningsvis boxhandskar.
Vilket var mycket uppskattat.
Därefter var det bara att skrida till verket.
In i prövningarnas värld.
Med risk för att bli utesluten och falla ner i Lindexträsket tänker jag här avslöja några av de hårda prov vi utsattes för.
Vi kontrollerades i stresshantering genom att precis när aktuellt färdmedel anlände skicka snabba sms till okända nummer.
Vi fick fysiskt utmanade övningar genom att bli ombedda att stiga av vid fel hållplats och på snabbast möjliga sätt lotsa oss fram till rätt butik.
Det experimenterades med vår fysiska form och tålamod i små trånga provrum.
Våra skygga, timida och pryda sidor exploaterades i brist på ovanstående provrum.
Vi testades att utan karta och kompass åka pendeltåg in i dimman och på egen hand sedan hitta hem igen.
Där bjöds både blod, svett och ja… tror tusan ett det även föll en tår.
Trött, svettig och utmattad lyckades jag uppbringa extra krafter och ta mig till kvällens tillställning på restaurang (med det passande namnet) Familjen - OCH det var där.
Precis exaktemente där som jag kände det.
Jag hade klarat provet.
Jag var med.
I am in.

Det blev utan tvekan fler ’hissar’ än ’dissar’
Det blev faktiskt uteslutande ’hissar’ (fasiken vad ska jag då skriva om???)
Om det nu var någon 'diss' att räkna med kom den sannolikt från min egen okontrollerade tunga… sorry folks… (det är sånt som kallas för gardering. Liksom).

Tack alla fina, söta, goa, vackra och fantastiska människor.
Extra tack till de goda initiativtagarna Bina & Mallan.
Dubbeltack till Javabruden för schysst boende.
Och min uppskattning till de butiker vi besökte.
Vin, skumpa och andra godsaker är ALLTID mycket välkommet.
Jädrar så insmickrande jag låter, men vad ska jag annars skriva när det faktiskt är precis så jag känner och hela helgen var just bra som den kunde vara.
No complains
What so ever

Stolt Mollysyster av första graden
/Carina
P.s Ser att detta är mitt 700:ande inlägg.
Jösses...

Fem av de tjugofem!

Inför helg Fredagsfix!

2011-09-30T15:14:00.004+02:00

Hur många inköp har inte gjorts inför denna helg.
Hur många ben har inte rakats, vaxats och smörjts.
Hur många naglar har inte lackats, målats och polerats.
Hur många hår har inte klippts, färgats, tonats och slingats.
Hur många fötter har inte filats och hur många näsor har inte peelats.

Hur många har inte stirrat in i spegeln med pincetten i högsta hugg (mumlandes jag är inte rädd, jag kan flyga) i jakten på de perfekta ögonbrynen.
Hur många hakor har inte noppats (ehhh… e de bara jag?!?) och hur många makeupers har inte testats.
Hur många outfits har inte provats och hur många skor har inte gåtts in
Vi pratar inte singel kväll på Göta Källare, Ålandskryssning eller Ladies Night utan något för mig så ovanligt som en tjejträff/tantträff/kvinnoträff (you name it) för Odd Molly intresserade klädfanatiker.
Allt detta inte nödvändigtvis för att bräcka varandra.
Tror mest det är en önskan om att visa upp sin allra bästa sida.
Ska man fixa så kan göra det rejält!

Ska bli spännande. Tror jag!?!
Det ska minglas (jädrans, minns just att jag i något tidigare inlägg hävdad att jag är bra på sånt), det ska shoppas och floppas!
Jag kommer säkerligen slänga iväg en å annan oövertänkt kommentar.
Jag kommer säkerligen uppfattas som jobbig, märklig, snackig och platstagande.
Jag kommer säkerligen känna mig dum, blyg och vara lite av en panelhöna
Jag kommer säkerligen få med mig en massa härliga minnen.

Flyger ikväll – hem söndag.
Perre och Dessan får en hel helg för sig själva. Kvalitetstid.
Dålig koll på Sebban och Loppan.
Fast en inte allf för kvalificerad gissning är att son den äldre ska till Stockholm Beer Festival.

Lite Odd
/Carina

Dan före dopparedan!

2011-09-29T19:50:00.003+02:00

Tog en vända bland de bloggande medsystrar som i helgen ska samlas.
Ivrigt planerades allehanda kombos.
Min obstinata sida funderade allvarligt på att köra H&M från topp till tå.
Bara för att jag kan.
Fast det kan bli fånigt och kanske uppfattas som nonchalant.
Och det vill jag inte.

Måste erkänna att jag har dålig (för att inte säga usel) koll på de som kommer, vet inte ens antalet.
Förutom Javabönan då, vi ska trots allt kampera ihop.
Känner mig förövrigt inte helt bekväm.
Håret är mellan två frisyrer.
Ordet träning har tagit timeout från min vokabulär
och garderoben känns bonnig och fantasilös.
Ähh, skärp dig – ta det som det kommer.
Allright!

Vilka kommer jag att hissa och vilka kommer jag att dissa?

Det skall bli kul att träffa Bina, en initiativtagande driftig person som är duktig på att få saker och ting gjorda. Gärna till sin fördel – vilket inte ska tolkas som någon nackdel.
Sen ska det bli kul att träffa Doktor Molly, en respektfull ekologisk tjej som verkar vara trygg i sig själv och sina åsikter (något säger mig att hon har ett finger med i spelet i val av middagen).
Det är i alla fall min känsla å hehe kanske är jag helt ute och cyklar och inte kommer ha ett enda rätt.
Det vore så typiskt mig.

Förbryllad
/Carina

Kräftisbilder!

2011-09-28T19:44:00.006+02:00

En gång är ingen gång.
Två gånger en vana
Tre gånger en tradition.
Å tror tusan att vi är uppe i fyra nu.
Ännu en fantastiskt trevlig, rolig kräftskiva att lägga till handlingarna.
Vi åt och drag och drack och åt.
Inte för att bilderna är så himla mycket att hänga i julgran men tänkte ändå förära er med några glada miner, om inte annat för de fåtal släktrelaterade läsare som finns utanför landets gränser och som inte har nöjet att avnjuta kräftor.
Nu finns det annat gott för dem...
Tänk bara Italien å så finns det de som är sin egen kock, i Belgien
Gaahhh MAT MAT MAT!!!
Så nja, vi kan således njuta av våra ’klo’nade varelser med gott samvete.
MUMMA - Inget går upp mot den smakfulla smaskiga krondillsbeströdda svenska kräftan.
Nja, svenska hmpf… tyckte den bröt på turkiska – men vad vet jag?
E som bekant inte så språkbegåvad…

Bakom Sjöbloms dass
/Carinas

P.s
Ser att jag vid denna pressläggning idag har 19 unika besökare.
Tror tusan att jag är inne på ’all time low' - men någon gång ska ju vara den första...

Bloggaward!

2011-09-27T12:56:00.006+02:00

Som en uppmuntran när höstmörkret faller fick jag härförleden en Bloggaward av Javabruden.
NU är jag inte alltid så snabb.
Denna utmärkelse tilldelades dock inte för goda gärningar, gott arbete eller lång och trogen tjänst inom bloggväsendet.
Tolkar detta som en trivsam uppmuntran till de bloggare som alla har under 100 unika läsare per dag.
Fast – sträcker på ryggen och vill gärna påstå att det emellanåt är betydligt fler än så, host host…
Dessutom är de svårräknade då den finurligt nog har en automatisk koppling till Facebook.

Med denna Award följer vissa regler:
Man ska länka till den bloggare som man har fått awarden av (Javabruden) och dessutom ge awarden vidare till 5 bloggare, som alla har under 100 fasta läsare.
Den sista biten är jag obstinat nog och trotsar.
Ni som vill ta åt er är fria att göra detta å länka gärna till mig hehe…
Däremot så svarar jag väluppfostrat på de 5 frågor som Awarden innebar…
1) Varför började du blogga?
Den korta eller långa versionen???
För närmare 10 år sedan började jag sammanställa de roliga historier och bilder jag via mail fått under veckan, därmed uppstod Fredagsmailen.
Dessa utvecklades till veckobrev.
Många år senare bestämde jag mig för att spara mina alster och Fredagsmailsbloggen uppstod.
Sedan har egot tagit över och inläggen kommer stundom tätare än endast på Fredagarna.
Skriver självfallet för att jag vill att folk ska gilla det jag skriver.

2) Vilka bloggar följer du?
Väldigt många och inga alls.
Ingen nömnd och ingen glömd.
Helt efter humör.
Är lite av en periodare.

3) Favoritfärg?
I hemmet – Vitt, svart, grått, beige med inslag av grönt
På kläder – Svart, rosa, lila och beige
Måste jag säga en färg så är det grönt i alla de underbara nyanser som finns.

4) Favoritfilm?
Sätt mig framför en film och jag har somnat inom fem.
Jag är värdelös på filmer.
Den enda som jag med gott samvete kan säga att jag älskar och som jag faktiskt sett minst 20 gånger är Sound of Music.
Denna ljuvliga film.

5) Vilket land/länder drömmer du om att besöka, varför?
Älskar att resa.
Verkligen älskar att resa.
Föredrar sol framför snö
men har inget drömland.
Det är resandet isig som är det häftiga och målet det primära.
Resan ska företas med Perre annars får det vara
Älskar att resa med honom -vi gör det liksom så bra tillsammans.

Jepp, så kul e ja!
/Carina

Ny vecka nya förvirrade inlägg

2011-09-26T15:23:00.002+02:00

Ibland vet jag inte varför jag gör saker.
Kan bli rätt irriterad på mina okynniga fingrar som lever sitt eget liv långt bortom rim och reson samt sunt förnuft.
Efter alla år borde de känna mig bättre.
Som för en tid sedan då jag ’lurades’ (nåja…) till att anmäla mig till Odd Molly Riksträff.
Ja jag vet…
Det finns faktiskt sånna!
Träffar där Mollyister träffas, jämför modeller, plagg, färger och erfarenheter – helt enkelt synar varandra i sömmarna.
För mig är detta preeeciiis lika naturligt som att åka på en bikerträff, lana en helg eller klättra i berg, host host…
Jösses amalia – vad ska jag dit att göra???
Vill jag verkligen veta vad som försiggår bakom dessa lyckta dörrar.
Vill jag verkligen bli upptagen i denna märkliga sekt och vad kommer det att innebära?
Det skrämmer mig...

Tar de på sig kåpor och sjunger fantasieggande sånger?
Kommer man att skära upp varandras handflator, dela blod, offra HM-kläder på ett altare?
Går överstinnorna runt med rökelse som får oss att hamna i en förledande dimma?
Kommer vi hängandes i taket uppmanas rabbla kollektioner?
Kommer vi för att få goodiebags tvingas kyssa Holknekts porträtt?
Många frågor...

Förundrat förvirrad
/Carina

Idag Fredagsmail!

2011-09-24T17:32:00.003+02:00

Fy för alla fuskande förfärliga Feudare.
Som nybliven ’WF:are’ har jag ägnat många timmar åt att klura ut allehanda möjliga och omöjliga ord.
Men så började jag bli misstänksam, hmm.. vänta nu 49 poäng för ordet JOD, 46 poäng för JA och 44 för ett NU!?!
Efter några rundor ligger jag under med flera hundra points. VAAA!!!
Tror inte att alla fuskar – men tillräckligt många för att ta glädjen ur spelet.
Fattar liksom inte riktigt poängen (om nu just det ordet ursäktas i sammanhanget).
Vad är det för nöje att vinna på ett oärligt sätt?
Då har man inte vunnit på riktigt ju!
Som att dopa sig.
Springa 100 meter och ta på sig äran över att vara snabbast.
Trycka i sig steroider för att bygga muskler kvickare.
Köpa en Odd Mollykopia och hävda att det är ett original.
Ha bea på pizzan eller messmör och sylt på mackan-
Nej, här sätter rättspatosen inom mig stopp.
Ni som hävdar att det är okej med fusk kan väl ta och lira i en egen liga. Okej?

Å så har man gjort om Facebook. Igen.
Är lagom less på alla uppdateringar om allt som man ska stötta och stödja. Jösses.
Skönaste statusuppdateringen måste vara följande:
Kopiera denna text till din status om du känner någon eller har hört talas om
någon som känner någon. Känner du ingen eller har du bara hört talas om
någon som inte känner någon så kopiera ändå. Det är viktigt att sprida
budskapet!?? Hjärtan också ♥♥ glöm inte hjärtan ♥♥ för i helvete!!

Ikväll blir det Kräftskiva här hemma. Lite sent, men vem har brått?
Brorsan & Co, Mamma, Svärmor och Svägerska.
Sebban och Loppan är inviterade.
Om de kommer återstår dock att se…
Söndag ska vi fira Sebban IGEN!

Härliga helg
/Carina

Chokomask

2011-09-21T20:30:00.005+02:00

Nej det är inte ett nytt ord till Wordfeud
Det är heller inte ett nytt sätt att skrämma traktens ungar på.
Jag tränar inte för Halloween.
Det är inte en överkonsumtion av ’brun-utan-sol’ (även om den säsongen just dragit igång) eller test av ny exklusiv foundation
Men det är choklad.
Kanske inte riktig choklad som man med glädje och oförnuft stoppar i sig utan detta är någon annan snarlik brun smörja som doftar lika ljuvligt men smakade långt ifrån originalet.
Enligt bruksanvisningen skulle man nogsamt kladda in smeten i ansiktet.
En stund senare efter rejäl avsköljning skulle jag ha begåvats med vacker klar och ung hy. Enligt samma källa skulle man se 10 år yngre ut. Minst.
Jorusåatt...
Kan säga att det inte stämmer.
Inte alls.
Tvärtom.
Eller inte.
Om man nu menar med 10 år yngre att man skulle få fet blänkande hy och mängder med finnar så är det här helt rätt produkt.

Ännu ett bevis på att man inte ska tro på allt man läser.
Men visst är det kul att testa nya produkter.
Man ska alltid prova allt minst en gång - whatsoever... typ...

Chocolatewoman
/Chocarina

Ung, snygg, vacker hmpf...

Ordfröjd

2011-09-20T17:58:00.003+02:00

Brukar inte fastna vid datorspel.
Inte alls faktiskt
Om vi nu inte räknar in en intensiv period på 70-talet när dataspelens dataspel, spelkonsolernas grundsten introducerades i var mans hem – jag pratar förstås om spelet ’Tennis’. Kanske inte så avancerat men jädrar i havet vad man spelade.
Hookade faktiskt in på spel under en period i början av det glada 90-talet också. Ni vet den tid då 'Tetris' och framför allt 'Supermario' regerade och var det hetaste man kunde syssla med.
Vid närmre eftertanke minns jag nog att ja allt som ofta var väldigt ivrig på att få ungarna i säng så jag kunde inta soffläge.
Det skedde nog dessutom mer än en gång att Perre, som på den tiden körde taxi kom hem framåt småtimmarna och hittade mig med fyrkantiga ögon, svärandes över 'dubbelhopp' som inte funkade och bossar som ’bara inte gick att besegra’.
Men som den vuxna och kloka individ jag är lade jag ner innan det tog över, hmpf…

Spelandet har sedan dess levt en ganska undanskymd plats i min tillvaro.
Jag har inte varit intresserad alls. Inte ett dyft faktiskt.
Kan till och med säga att jag inte riktigt har förstått mig på de spelnördar som tillbringar varenda ledig minut framför datorn eller för all del numera med sina smartphones i näven.
Jösses, skaffa er ett liv.
Inte förens nu.
Wordfeud - Satan i gatan
Sicken toka jag har blivit.
Perre knuffar irriterat på mig, slänger onda ögat.
Dessi buffar frustrerat på mig, stirrar stint.
Själv ger jag mig utan fruktan ut i nästa omgång å nästa omgång å nästa omgång å nästa omgång…. to be continued…

Wordfröjd
/Carina
Alias Carinale

SebbeBubbeSuperSnubbes födelsedagsfredag

2011-09-16T14:37:00.003+02:00

Dags att klämma ur sig några fredagsrader.
Igår kväll hade jag hela mailet i huvudet.
Innan jag skulle somna låg jag och formulerade, redigerade och fnissade åt mina strålande tilltag. Idag är det blankt.

Imorse 05.50 stod jag, Perre och Dessi med blommor och blad på Blåsutvägen.
Knackade på dörren, först lite diskret, sen lite intensivare – efter en stund plingade vi smått hysteriskt.
Jädra unge att inte vakna.
Han fyller ju för guds skull 25 idag.
Upp med mobilen och tack och lov för Latitude.
Så typiskt.
Här knallar man upp i ottan för att gratulera sin förstfödde och så sover han på annan ort.

Älskade underbara unge.
Så många dagar och nätter har jag inte legat sömnlös och oroat mig för dig och din framtid.
Idag så ofantligt stolt och glad över dig.
Du är en grym son, alltså i positiv bemärkelse.
Satan i gatan och jädrar i havet vad jag tycker att du är fantastisk.
Stort grattis på din födelsedag.

Imorgon lördag ska vi (jag har den äran att få hänga med på kompispartyt) fira Sebban på krogen.
Loppan förväntas haka på.
Perre ska på ett uppskjutet Aktiemöte.
På söndag ska vi gratta svärmor Gurli – det är då hennes tur att fylla.

Helg, here we come
/Carina

Mest kommenterade!

2011-09-14T10:05:00.000+02:00

Det finns inlägg och så finns det utlägg om inlägg.
Det här är ett sådant.
Ett av mina över ett år gamla inlägg, 'Blåögd, blåst och bedragen' handlade om att jag blivit blåst, alltså lurad inte mer puckad.
Det här inlägget väckte förbittring och frustration.
Och kommentarerna fortsätter att droppa in. Ibland flera gånger i veckan.
Regelbundet dyker det upp information om personer som blåser andra på nätet.
Sådant är iofs bra.
Den senaste tiden har en person som heter ’Laila Nolvi’ varit föremål för kommenterarnas ilska.
Jag själv har ingen aning om vem denna person är men låter kommentarerna stå kvar, förhoppningsvis fyller de ett syfte.

Det var för övrigt tack vare detta inlägg som jag bestämde mig för att skapa ’Bluffbloggen’.
Jag vidhåller fortsatt att själva idén med denna sida är god – dock kräver den en mer engagerad webbmaster än vad jag känner att jag är.
Står därför i ett vägskäl.
Ska jag lägga ner Bluffbloggen eller finns det någon entusiastisk Odd Mollyist som vill fortsätta att värna om äkta vara och se till att hålla denna sida uppdaterad.
Finns du där ute så hör av dig.
Lämnar med glädje över ansvaret om någon frivillig anmäler sig.

Slutligen kan jag berätta att den blå Lovely Knit koftan som jag misstänkte var en kopia sannolikt också är en kopia.
Kontaktade säljaren.
Hon skulle återbetala pengarna mot att jag skickar koftan. Förstås.

/Carina
Äkta vara

Svampigt!

2011-09-13T13:15:00.003+02:00

Tog en vända på tomten.
Vilket är likamed inspektion av våra enorma 320 kvadrat
Hittade mängder med svamp i olika färg och form.
Ser knappt skillnad på Flugsvamp och Karl-Johan så låter dem alla vara.
Sånär som på en sort, Bläcksvampen.
De blir nämligen obehagligt svarta och kladdiga om de får stå kvar så dessa plockas obönhörligen bort så fort som de visar sin vita lilla nuna i gräsmattan.

Hittade blommande maskrosor, hmm…
Plockade smultron.
Kan inte minnas att jag någonsin plockat smultron i september tidigare!?!
Konstaterade att vi har björnbär på tomten. Tror jag…
De såg ju rätt oförargliga ut så smakade på ett.
De smakade bra och jag lever fortfarande.
Finns det månne någon botaniskt kunnig person som kan bekräfta eller dementera bärens äkthet?

Annars ser tomten precis så trist ut som man kan förvänta sig av hösten.
Den tappar lite av sin charm.
Precis som jag.
Garderoben finns där men innehåller inget av intresse.
Sommarplaggen känns för somriga och vinterkläderna för vintriga.
Åh dessa hemska mellantider.

Mellan två tider
/Carina

Bokat!

2011-09-10T10:40:00.004+02:00

Jo host host…
Tror jag nämnde att jag tänkte slå mig samman med ett gäng Odd Mollyanhängare.
Då dessa är mina trognaste läsare (mina bristande omskrivningar av Odd Mollyplagg till trots) bestämde jag mig för att sträcka på ryggen och våga mig på en date.
Som inbjuden till att bli en hangaround väntar jag spänt på inträdesprovet?!?
Hmpf… har ju bara ansikte, ära och heder att förlora.

Det här med att boka färdsätt är ett kapitel isig.
Visst, kunde ha massmailat och kollat av om någon hade plats i bilen.
Fast, hur kul är det att åka bil - i åtta timmar...
Kollade tåget!
Det billigaste alternativet var drygt 700:- vilket skulle inkludera uppstigning i ottan och en restid på närmare 8 timmar.
Nej roligare kan man ha det.
Flyg då?
Prismässigt bara någon hundring dyrare än tåget, tidsmässigt helt överlägset tåget.
Åker man från Bromma så vips har restiden minskat ytterligare.
Bokat å klart - ingen återvändo.
No return liksom.

Göteborg here I come
/Carina

Sen fredag...

2011-09-09T20:57:00.004+02:00

Då var man här igen!
Märkligt.
Först är man borta en vecka, sen e man hemma en vecka å sen är det som om ingenting har hänt.
Vadå borta?
Sandalerna på hyllan, solkrämerna i badrummet och en falnande bränna påminner dock om att det inte var så länge sedan vi plumsade runt i medelhavets varma böljor.
De höstiga vindarna, färgförändringarna på träden och de nedfallna grenarna påminner obönhörligen om att hösten är här. Sådant svider.
Jag vill inte ha höst.
Är ingen höstmänniska.
Hösten e dum.
Någon färganalytiker hävdade en gång att jag var ’höst’ – det kan du fetglömma sa jag.
Nu menade vi säkert inte samma sak.

Något annat som hör denna årstid till är att Perre drar en sväng med sina moppepolare.
Grustur i Säfsen.
En sån där killgrej där man blir skitig är manlig och dricker whiskey. Typ.
Som den trogna hustrun jag är packade jag hans kappsäck och med en tår i ögat och ett ’kör försiktigt älskling’ vinkade jag av honom för nya irrfärder bland gamla banvallar och okända platser.
I helgen blir det sushi, eller bruna bönor, eller kanske båda. Yes.
Man kan göra som man vill.

Med tanke på onsdagens händelser (se bloggen) kändes det i år mindre vältajmat med en singelhelg.
Ringde igår Sebban, med ynklig röst förklarade jag hur mörkret intagit huset – ’snälla, mamma e rädd’.
Fixar jag säger goa ungen och svischar över.
I helgen ska han för övrigt börja inflyttningen i nya lyan.
Resten av helgen kommer mamsen hålla mig sällskap.
Mammor e bra
Loppan ska hänga med Håkan.
Ni vet han med Hellström i efternamn.

Rosé
/Carina

Förprogramerad

2011-09-08T16:00:00.000+02:00

Kikar mig i spegeln.
Ögonen tittar trött tillbaka, ser nästan glåmig ut.
Tusan, man hinner knappt kliva av planet förens brännan bleknar och glittret i ögonen tonar ut.
Nu kan väl nattens händelser spela in men jag har verkligen en svårartad allergi mot att vara bleknosig,
Som en besatt smörjer jag in mig i allehanda undergörande krämer.
Men icke.
Den gyllene färgen ser nedtonad och nyanslös ut.
Kanske inte anemisk direk, men tja… mindre brun i alla fall.

Hade tänkt att i lugn och ro läsa ikapp landets bloggar (ja inte alla, ni fattar…).
Luta mig tillbaka och låta mig underhållas.
Det har inte riktigt blivit så.
Kul att läsa är dock att mina förprogrammerade inlägg i bloggen verkat ha fungera (härligt när tekniken klaffar).
Det var knappt jag märkte att jag var borta själv hehe… (sånär som på den nu nedtonade brännan då).

Får passa på att tacka mina läsare för det engagemang i de olika spörsmålen som jag likt smulor förra veckan strödde ut.
Ang. Lovely Knit koftan har jag skickat bilderna till Odd Molly.
Håller tummarna för att få ett svar från dem.
Så jädra surt om det är en kopia.
Var förbi på Mathilde igår och såg just denna färgställning i Classic Collection, den hade dock ett märke på ärmen varför jag tror att det borde ha varit så även på ’min’ kofta – OM det nu hade/har varit ett original förstås.

Ljusbrun
/Carina

Blåljus

2011-09-08T12:09:00.002+02:00

Satt i köket och kollade datorn.
Mobilen pep envist att det var dags för laddning.
Runt halv tolv slog jag igen och gick upp, lade mobilen på laddning.
Sekunden senare PANG hör däcksskrik, någon vrålar ’stanna för i helvete’, gap och upprörda röster.
Sliter loss mobilen från laddaren och slår med darrande fingrar 112.
Förklarar vad jag hört.
Säger att jag är ensam hemma, jag är mörkrädd och min mobil nästan är urladdad.
Ok, svarar den lugna polisen, ’Vi skickar en patrull’.
Ringer Perre som vid denna tid (ja, märkligt men sant) är i garaget.
Förklarar vad som hänt, ’klick’ – batteriet i hans telefon dör.
Jag är ensam...
Nya skrik utanför, nu på baksidan.
Vår rörelsedetektorlampa går igång.
På tomten brottas något som kan vara en polis med en ung man, åter gastande och gap.
Ringer polisen igen.
Samma lugna besked, ’Ingenting att vara orolig för’.
Orolig för???
Jag är rädd, något fruktansvärt rädd – räddare än vad jag någonsin kan minnas att jag varit.
Mina händer skakar, hela jag skakar.
Jag blir rädd för att jag är så rädd, rädd för rädslan.
Vad är detta?
Jag som ska vara den sansade, coola Carro – jag som vill stå för lugn och trygghet.
Jag är nu så rädd att jag inte känner igen mig själv.
Vad är jag rädd för?
Att någon ska komma in i huset, skära mig, skjuta mig, tortera mig, våldta mig, ta mig som gisslan, göra mig illa, göra Dessi illa.
All form av logiskt tänkande är som bortblåst, huvudet är i ett kaos, rädslan är förlamande - jag är vettskrämd.
Händerna darrar så att jag tappar telefonen.
Känner hur min önskan om att en gång vilja bli polis rinner mig ur händerna, hur har jag ens tänkt tanken?
Perre kommer hem från garaget.
Polisbilar med blåljus cirkulerar i området, hundpatrull promenerar runt, de kommer in på vår tomt, söker något.
Får inget besked om vad som egentligen hänt.
Förmodligen egentligen ingenting, vardagsmat för den initierade.
För mig – en ångestladdad stund.
Dröjer till 04.00 innan jag slutligen somnar.

Ser allt så klart i dagsljus.
Känner mig fånig över den rädsla jag känt under natten.
Går runt och inspekterar förödelsen i häcken där polis och buse tagit sig in, staket nedtrampat, grenar avbrutna.
Känner mig fruktansvärt kränkt över att någon gått in på vår tomt – att någon oinbjuden tagit sig in på mitt revir, VÅRT revir.

FAAN ta er busar som skrämmer, förödmjukar, skymfar och skändar.
Må ni brinna i helvetet!
Jag var mörkrädd innan och jag vet inte hur jag ska handskas med detta nu.
Jag är sårad och skärrad.
Mörkret skrämmer mig mer än vad jag kan hantera.

Lille Skutt
/Carina

Kosligt att vara hemma!

2011-09-07T13:22:00.006+02:00

Från +34 till +7
Det gäller att hålla sig på plussidan!
Borta bra men hemma bäst
Kläderna är tvättade och kylskåpet åter välfyllt.
Med andra ord tillbaka till vardagslunk ett meningslöst surfande, hundpromenader, fattigdom och elände.
Nåja, det ska väl bli ändring på det också. Så småningom…

Kos var annars över förväntan.
Bör tilläggas att vi inte hade just några förväntningar. Alls.
Jobbade febrilt med att inte haka upp mig på dåligt rykte om en hysterisk partyö….
Men vi behövde inte vara oroliga.

Ön var en ö som skulle bockas i vår jakt på att ta oss igenom den grekiska arkipelagen.
Kos var inte lika grön som många andra öar vi besökt.
Inga oändliga olivlundar, inga pinjeträd i mängder och inga vinstocksodlingar över sluttningarna.
Kos kändes rätt mycket som en storstadsö.
Hetsig trafik, mycket folk, mycket turister rätt mycket av allt faktiskt.
Sammanfattningsvis fanns där dock något för alla smaker – butiker, party, kultur, lugn, sol och bad.
Det var lite vad man gjorde ön till.
Min vana trogen släpade jag runt Perre i varenda turistshop som gick att uppbringa.
Perres vana trogen hyrde vi scooter och bil (inte samtidigt) samt tog en båttur runt den närbelagda övärlden.

Vi besökte de sevärdheter som sig bör ses bla. Hippokrates alla avtryck (ni vet den gamle filosofen, läkekonstens gudfader som levde 400 år före Kristus - stenkoll... right).
Vi intog nya restauranger varje dag.
Smått slaviskt tar vi dem med minst folk på.
Ja, inte kortast människor utan MINST antal gäster.
Vårt kall i turistvärlden är att gynna de ställen som inte står i reseföretagens rekommendationer, föredrar med fördel lokalhaken (de brukar dessutom vara mycket bra).
De e lite så vi jobbar!

Kalimera
Γαρινα
& Περρε

Om...

2011-09-02T17:30:00.002+02:00

. . . de e någon som undrar hur bra vi har det så blir svaret ett solklart så här bra har vi det!
Här å nu. Liksom.
Medeltemperatur runt trettio ett ljummet Medelhav god mat, gott vin å allt annat underbart som man kan önska sig.
Fasiken så bra man kan ha det.
Vi två!
Bor här, http://www.kosbay.com/ - ett hotell där det både ingår frukost, AC och depositionsskåp.
Alla tre något för oss unikt.
Vi tackar, bugar och tar emot.
Imorgon back in business

Live from Stavros Tapepna
/Carre
& Perre

Skokloster

2011-08-31T16:19:00.000+02:00

I början av denna sommar hade vi stora planer.
Redan i maj började vi notera alla utflyktsmål vi skulle klara av.
Jädrar i havet vad grejer vi skulle göra.
Denna sommar, då minsann skulle vi vara turister på hemmaplan.
Åka tunnelbana in till stan, vandra runt i Kungsan, dricka vin mitt på dagen och sitta i kvällssolen på Fåfängan. Typ.
Av vår långa lista så… tataaaaaa…. har vi gjort en (1) sak.
En ynka sak.
Det är tammetusan så man skäms.

En av Perres sista semesterdagar tog vi oss (via Sigtuna ska väl tilläggas) till Skokloster.
Ett fantastiskt slott byggt i barockstil.
Slottet blev aldrig fullbordat då byggherren Wrangel dog 1676.
När budet om Wrangels död nådde arbetarna på slottet lade de ner arbetet eftersom de befarade att lönerna skulle utebli. Efter Wrangels död övergick ägandet till familjen Brahe genom att Wrangels dotter Margareta Juliana gift sig 1660 med riksrådet och amiralen greve Nils Brahe. Skokloster var sedan i familjen Brahes ägo tills dess ätten utslocknade 1930, slottet övergick då genom arv till familjen von Essen. År 1967 köptes Skoklosters Slott med de cirka 50 000 inventarierna av den svenska staten.
Ett riktigt magnifikt sagoslott som man med fördel närmar sig med Waxholmsbåt, fast bil är helt okej de också.

När vi för en gångs skull var i dessa trakter passade vi på att ta den gamla kollega Johan på orden och spontanhälsade på dem i deras fina nya hus.
Några bilder därifrån finns tyvärr inte.

Slottsgillarna
/Carina
& Perre Wrangel

Fake eller Real???

2011-08-30T15:00:00.000+02:00

Tjenixen Odd Molly Lovers!
Ja, detta inlägg riktar sig faktiskt mest till er.
Ni som har stenkoll, är uppmärksamma, har erfarenhet och är insatta.
Alltså ni kunniga, vaksamma och granskande Mollyspecialister.

Saken är den att jag för en tid sedan hade ett okynnigt finger som helt okontrollerat klickade hem (ytterligare en, suck...) Lovely Knit kofta.
Ingenting stod i annonsen och jag inbillade mig i min iver att det var en bomullskofta – tji fick jag.
Hem dunsar en ullkofta.
Fin å välskött men dock en ullkofta.

Den har nu legat i garderoben några veckor.
Nu var det emellertid dags att plocka fram inköpet.
Men jag vet inte…
Färgen är fint marinblå men den känns tunnare, sladdrigare och mjukare än mina tidigare i ull.
Lappen i nacken ser okej ut, möjligen är 3:an lite ’stor’
Märket på höften ser väldigt blek ut (kan förvisso bero på ihärdig tvätt)
Sömmen mellan kragen och slaget har gått upp lite (är det vanligt???)
Har inte tidigare sett just denna färgkombination av marinblått med gråblå band (det kan iofs mest bero på min okunskap)
Men slutligen så inbillar jag mig att när man valde att ta bort det fina Odd Mollymärket på ärmen och ersatte det med text så gjorde man det på alla modeller.
Denna kofta har varken märke eller text.

Säljaren säger att hon köpt den i original från en i Norge.
Vad tror ni - är det en kopia eller är det äkta vara???

Eller är det bara jag som nojjar???
/Carina

Grillmiddag!

2011-08-29T14:00:00.000+02:00

Brorsan med familj har under tre heta sommarveckor varit ’over there’.
In the States som man säger - New York, The big apple, Niagarafallen etc.etc.
Näääe då, vi var inte alls avundsjuka (varför skulle vi var det hmpf..hmf…host, host...)
Inte alls.
Victor, deras äldste och tillika söta, intelligenta och supersmarta unge hade fått ett stipendium som innefattade sju (7!!!) veckors läger strax utanför New York.
Som de plikttrogna och samvetsfulla föräldrar min bror och fru är skickade de iväg sonen och tog nästa plan efter.
Nu är de hemma (sonen kom dock något senare, någon måtta får det vara).
Fulla av historier och upplevelser.

Hemkommen från semestern gjorde jag en liten ’makeover’ i vårt uterum och vad kunde passa bättre än att bjuda över släkten på middag.
American barbecue, ofcourse.
Trevligt som tusan.
Vi förärades dessutom av besök av Sebban.
Han kom med nygammalt damsällskap i form av Camilla och vovvan Lycka.
Sådant gillar mamma.

Den här typen av tillställningar brukar avslutas med en brunch dagen efter – vilket det också gjordes denna gång.
Vissa tycker att vi var lite märkliga som köpte hus när ungarna flyttade ut.
Jag tycker det var smart. Mycket smart.
Nu har vi tre gästrum med sex bäddar.
Lite av ett B&B
Sådant gillar jag. Mycket

Pensionatsföreståndaren
/Carina

Riskträff?

2011-08-28T13:14:00.000+02:00

Öhhh, de e nog bara jag…
Eller???

I ett svagt ögonblick anmälde jag mig till Odd Mollys Riksträff i Göteborg.
Näe, det är inte så att det är Odd Molly som ordnar denna Riksträff utan detta görs av ett gäng glada Mollyentusiaster.
Ett gott initiativ som förvisso bör premieras.
Möjligen kan hela fenomenet tyckas vara något märklig, men tja – ’why not’ liksom.

Fast egentligen är det inte själva företeelsen isig som jag funderade över utan mer den händelsekedja som utspelade sig efter att mailet med info om att man var ’antagen’ skickats.
Jösses.
Jag var alltså antagen.
Blivit synad och accepterad in i ett hemligt sällskap, inbjuden till denna slutna gemenskap, antagen till det tuffaste och mest svåråtkomliga som en Odd Mollyfanatiker kan antas till.
Ganska coolt!
Skulle jag vara glad och tacksam nu?
Lägga mig på knä och be till det herravälde som bestämt sig för att släppa in mig i deras krets?
Fnissade lite för mig själv.
Tills… ehhh vad är det som händer?!?
Det bara rasslade in mail från landets alla hörn.
Samtliga från Mollysystrar som tackade de högra makter som hade vänligheten att låta dem följa med.
Det skickades gratifikationer hej vilt, man var ofantligt glad, det undrades över penninggåvor och bonusar (näe, nu hittar jag på) och somliga var hemskt nervösa.

Läste mailen om å om igen.
Är det så här en normalbegåvad ska agera och känna???
Inte fundera å tänka så himla mycket.
Bara känna spontan glädje och entusiasm.
Tusan hakar – jädrar i min lilla låda.
Jovars, alltså jag vill inte vara otacksam på något endast sätt.
Men, lugn å fin - inte ska vi gå händelserna i förväg?
Nöjer mig tills vidare med adjektivet – Supernajs!

Fast, öhhh, de e nog bara jag…
Eller???
/Carina

Grisen och Kamelen

2011-08-27T16:19:00.001+02:00

Det finns vänner å så finns det vänner.
Ni vet sådana sköna vänner som det kan gå månader och år emellan man ses men som bara finns där. Coola trygga goa vänner.
Jag och Grisen är vänner.
Vi har varit så i närmare 50 år.
Grisens lillasyster Tultan och jag är också bästa vänner - for life liksom.
Grisen heter inte Grisen. Förstås.
Tultan heter inte Tultat hon heller.

Näe detta smeknamn (icke att förknippa med öknamn) kommer från när vi var små parvlar och under sommaren badade som gud skapat oss.
Jag som har begåvats med ett något mörkare pigment än min vän fick snabbt namnet Kamelen (har inget minne av att det åberopades några pucklar i sammanhanget).
Jag ville förstås inte vara sämre och hänvisade hennes hudfärg till grisrosa.
Å på den vägen är det.
Vi kanske inte talas vid så ofta, vi kanske inte ses så ofta. Alls.
Men vi har tusan så trevligt när vi väl kommer till skott.
Våra vovvar trivs.
Minns att hon berättade att hennes hund Eskil var lika ofotogenisk som hon själv.
’Ähh’ sa jag – klart att en hund allid blir bra på bild.
En hund e ju en hund. Liksom.
Jag kan med nedanstående bilder bekräfta att ’sådan herre sådan hund’

Det sa bara klick
/Carina

Jag och Provrummet!

2011-08-26T19:13:00.000+02:00

Jag säger bara det!
Provrummet.
När den första ’Provrumsvågen’ löpte över landets Mollybloggar svar jag inte 100-såld.
Jag gjorde några trevande beställningar, bytte lite och tyckte att både modellerna och storlekarna var småmärkliga. Föll till föga både för en Madickenblus (som jag aldrig använder, lite liten trots XL) och en Maddoxklänning (som jag inte heller har använt, mest pga ’gardinuppsättningen i ’kjoldelen’ – detta är nu dock åtgärdat då jag tillbringade en hel kväll med att plocka bort all resår).
Näe, helt såld var jag inte.
Men så kom vårens kollektion och jag började smälta.
Hmm, där fanns en hel del - om man liksom tittade...
När väl rean slog till klickade jag snabbt hem några godbitar.
Jag är numera lycklig ägare till två Amiedresses – en brun och en i puder (men jaaaaa, jag vet….. men jag älskar maxiklänningar och så är de så sköna och priset var helt jädra oemotståndligt lågt).
Ett par helt otippade svarta byxor, vilken passform – säger bara WOW.
Och en trikåscarfs.
Härliga mjuka material, sjukt sköna helt enkelt.
Den lilla fadäsen med ett borttappat paket och en order på plagg som inte fanns (som dessutom till slut kom till rätta) är som bortglömd, jag gillar Provrummet.
Eller föresten…
Med den fantastiskt goda servicen jag fått kan jag nog drista mig till att säga att jag älskar Provrummet.
Yes box.
Så e de!

Provdockan
/Carina

Fredag 26 augusti

2011-08-26T13:37:00.004+02:00

Det är en tuff tid för oss shoppingdiggare.
Samma visa varje år.
Efter att ha jobbat sig igenom alla tokschyssta reor så väntar nästa utmaning.
Just nu pumpar butikerna ut goa erbjudanden som H&M 10%, Åhléns 20%, Twilfit 50:-, KappAhl 25% och 30% på Lindex.
Jösses, hur ska jag hinna hur ska jag välja och framförallt hur i hela friden ska jag ha råd .
Hur tänkte ni här liksom?
Så mycket saker och så lite resurser.
Den årliga obligatoriska solbonusveckan är dessutom här.
Resmål: Alltid Grekland
Plats: Alltid ny ö.
Pris: Alltid så jädra rackarns billigt som det går.
Vi har hitintills lyckats med dem alla.
Mi like – allright!

När resan är bokad får jag alltid Lasse Åbergs klassiska citat i huvudet;
’Svenskarna reser inte till något de reser från något…’

Mamsen, nyss hemkommen från Mallis får åter den äran att ta hand om hund och hus.
Det känns supernajs.
Sebban åker till Belgien och kollar in Belgiens Grand Prix i Formel 1.
Perre är grön av avundsjuka.
Fast så jädra grön behöver han inte vara, vi var dock där för några år sedan.
Loppan fortsätter väl att ta igen veckans brist på fritid med att jobba sig runt bland Stureplans krogar.

Äh, flyget går om några timmar, bäst att packa.
Kom igen, tempo nu Perre!
Vad tusan – nu drar vi…

Sol sol sol
/Carina

Vacker med spackel!

2011-08-25T14:00:00.001+02:00

Som alla (kanske inte alla men i alla fall en stor del) kvinnor känner jag ibland ett behov av att göra mig fin.
Göra mig vacker.
Rensa porer, vaxa ben, smörja och härja.
Idag var en sådan dag.
Av min mamma har jag fått några fantastiska ansiktsmasker.
Dessa ska med fördel läggas på när man har gott om tid på ett väl rengjort ansikte.
Masken ska sedan torka in i huden under cirka 20-30 minuter.
Tvättar och smörjer in, lägger mig iförd badrock med benen högt i soffan. Njuter.

’Pling plong – pling plong’, det ringer på dörren.
Dessi skäller och jag skuttar upp, helt omedveten om maskens existens i ansiktet.
Travar ner för trappan och öppnar ytterdörren.
Framför mig står två kids i 10-11 årsåldern.
De stirrar skräckslaget på mig.
Trodde först att deras livrädda miner berodde på Dessis skällande tills jag insåg att det är mig de stirrar på.
Ni som har haft den här typen av ansiktsmask vet att när den stelnar är det nästan omöjligt att prata.
Ansiktet blir stelt och när man försöker säga något förvrids det i en skräckinjagande grimas.
Det ena barnet vänder och springer skrämt mot grinden.
Det andra barnen (den något tuffare får man förmoda) stannar och frågar stammande om jag vill köpa Jultidningar.
Ehhh, jultidningar i augusti???
Försöker i mitt förvridna stela tillstånd att le så gott som det går medan jag provar att klämma fram ett skrovligt ’näe dack, hal inga pänga’
Barn två säger (säkert tacksamt) ’okej’ och vänder snabbare än blixten och springer ikapp sin kamrat – dock ut utan att stänga grinden.
Jädra snorvalpar…
Inte stänga grinden efter sig, suck – dagens ungdom.

Ska man vara fin får andra lida pin
/Carina

My love, my precious, my everything...

2011-08-24T10:05:00.001+02:00

Det finns bara en sak i vårt hem som kan konkurrera med Perre om min totala uppmärksamhet (okej, kände att det blev fel direkt, två saker - datorn också).
Det finns bara en sak (okej, två) som kan få min odelade uppmärksamhet, som jag oavsett humör pysslar om, kolla status på i vått och torrt, ler när jag ser, matar med nyttigt pulver och lättsamt smeker över ryggen.
Yepp, tvättmaskinen – den älskade, den underbara, den vackra.
Husets viktigaste maskin.
Den som känner mig vet ABSOLUT vad jag talar om.
Ögonen blir blanka och det pirrar i kroppen.
Eeeelectroooohhhlux, känns nästan lite sexigt…

Dagen innan vi skulle på semester lade den gamla trotjänaren av.
Den bara vägrade jobba längre, den blinkade lite trött mot mig och trots lovord om mindre tvätt och mer mjukmedel bara nobbade den vidare engagemang..
Bara att inse, den var slut.
Det skar i mitt hjärta.
Perre som är en mycket förstående man förstod direkt dilemmat.
Han såg mina sorgsna hundögon och min darrande underläpp.
’Klart du ska få en ny gumman!’
Innan jag visste ordet av hade han åkt iväg och köpt en ny som skulle levereras tills vi kom hem.
Hemkomna hämtade bästa sonen Sebban den nya familjemedlemmen.
Han kopplade in och kliade den lite välkomnande under sköljmedelsluckan.
Under en vecka har den nu tjänat sitt nya hushåll.
Jag är full av beundran, den är så tyst, så snäll, så väldresserad.
Den berättar viktiga saker som tider och tvättmängd.
Den har på ett ypperligt sätt smält in i hemmet och hunnit ta hand om mina dyrbara OM-plagg, myst med mina koftor och rumlat runt med lakanen.
Jag är helt enkelt såld.

Tvättomaten
/Carina

Etapp 10

2011-08-23T15:00:00.001+02:00

Japp det var det hela
Vår obligatoriska västkusttripp 2011 – i ord och bild
Ostkusten fantastisk
Västkusten magnifik
Gillar de kala klipporna, de mygglösa kvällarna och det friska salta vattnet.

På vägen hem stannade vi traditionsenligt vid Brahe Hus.
Inte för deras goda mat (oh no, den kommer aldrig få en stjärna i Guide Michelin, inte ens nära faktiskt) utan för den vackra utsikten.
Den mäktiga ruinen som vakar över Vättern.
En underbar solnedgång fick kröna denna vecka.

Älskar att resa.
Menar då att jag verkligen ÄLSKAR att resa.
Lika mycket som jag älskar att resa älskar jag att komma hem.
Borta bra men hemma bäst. Liksom
That´s for sure.

Hemmaråttorna
/Carina
& Perre

Etapp 9

2011-08-22T13:22:00.000+02:00

Home Sweet Home
Jag skulle kunna flytta hit.
Bosätta mig här för all tid och evighet.
Ta långa promenader vid havet, äta nyttig mat, ligga och fantisera vid poolen.
Hmm, just fantasier är jag bra på.
Stället vi trivs och älskar är förstås Kurortshotellet i Varberg.
Ett fantastiskt ställe i underbar magnifik miljö.
Vi har haft möjlighet att bo här ett antal gånger och det känns som om man aldrig tröttnar.
Man tar på sig sin grön badrock, sedan lufsar man runt å liksom kan inget annat.
Vill man kan man ta sig till gymmet, delta i någon yogastund eller varför inte vattengympa.

I år fick vi rum i den nybyggda delen.
Den smälter fantastiskt bra in i den övriga bebyggelsen.
Rummen är designade av Peter Apelgren och höll härligt hög standard.
Lagom stora och innehöll allt som man rimligen kunde önska (nja kyl, varför i hela friden har alla hotell numera tagit bort det braiga kylskåpet???)
Det har bara en nackdel, det är svårt att ta sig därifrån.

Kurortshotellet i Varberg är och förblir en SUPERHISS.
Dock har jag några små passusar från en van Kurortare.
1) Priset, de har höjt till 995:-/person/natt. Även om det numera ingår kvällsbuffé är det ganska hutlöst.
Maten som bjöds var rätt krass, det smakade sådär och desserterna hade tagit slut så vi fick ingen pannacotta (det sistnämnda en tokdiss från en pannacottaälskare som jag).
2) Vinet, ett glas rosé för 89:-, hmpf.. näe nu får de hejda sig.
Nöjde mig därmed med ett glas, hade priset varit humanare tex. 69:- hade jag utan tvekan slagit till på två.
3) Frukosten, hallå vart har alla saker tagit vägen???
Få sorters bröd, få sorters yoghurt, få sorter av det mesta. Jämförelsevis med Scandics frukostbuffé måste jag tillstå att Kurortens frukost stod sig rätt slätt å det ska ni veta skär i mitt hjärta att behöva erkänna.
4) Låsen, de har satt lås på entrén till omklädningsrum och poolrum.
Jodå, jag är inte dummare än att jag förstår att detta beror på att det annars rumlar in objudna gäster men det känns lite sådär att ständigt behöva ha med sig sitt passerkort när man rör sig inom anläggningen.
5) Behandlingarna, nej det blev inga i år.
Förr om åren har det funnits en lista över rabatterade ’sistaminutenbehandlingar’. De tar hyfsat betalt från början så boka strax inpå har varit perfekt.
Men, nixpix – det var borttaget.
Föresten fanns från början bara en uppsättning med handdukar och badrock och inga tofflor i min storlek.
Så SUPERHISS i all ära, men ovanstående saker hamnade i år på minuskontot.

Kurortsknubbisarna
/Carina
& Perre

Etapp 8

2011-08-21T15:00:00.000+02:00

Nu börjar det ordna upp sig. Ordentligt.
Inte för att vi på något sätt hitintills haft en dålig semester.
No no.
Men nog klappar hjärtat lite extra för vårt älskade Varberg.
Denna västkustpärla där vi tillbringat så många timmar, dagar och veckor.
Nästan lite andäktigt kliver vi ut över klipporna och låter oss omsvepas av vinden.
Perre står länge och kikar över vattnet.
Han älskar det här.
Sveper tröjan tätare omkring mig men står kvar, jag älskar när Perre älskar.
Jag njuter när jag ser honom njuta.

Denna kväll hade vi inget hotellrum att lyxa till oss med.
Middag intogs i picknickform bland Apelvikens tuvor.
Somnade parkerad längst bort på Tångkörarvägen till tonerna av musiken från Majas strandcafé.
Inte illa faktiskt.

Vaknade av vind och regn som smattrade mot bilrutan.
Låg och drog mig och avvaktade regnets borttågande.
Efter en liten uppfräschning på ’strandtoaletterna’ åkte vi in till ’stan’ och käkade frukost på Brödhörnan.
Tog en promenad, mest för att få tiden att gå.
Och som av en händelse råkade vi slinka in i butiken FACE, dvs det var var den hette senast vi besökte den.
Numera har den med samma trevliga ägare och ett fortsatt Odd Molly i sortimentet fått namnet Wonder.
Å kan ni tänka.
Vilken överrraskning, de hade 50% på utvalda produkter.
Jag valde och fick med mig en Wunderdress i chalk.
Jösses, förstår nu hysterin runt denna - vilken underbar passform.

So far:
Varberg = Hiss, just love
Havet = Hiss så det visslar om det
Middag vid havet = Hissnade
Sova i bilen = Hmm, börjar bli gammal, mao… mer Diss än Hiss.

Nyekiperad
/Carina

Mini okej, Midi no, Maxi yes!

2011-08-20T14:00:00.000+02:00

Nämnde jag att jag blivit kär?
Yes I am in love...
For sure!
Alltså mer av den fysiska och materiella sorten.
Långklänningar har blivit min grej.
Härliga svepande vackra klänningar.
Känner mig både välklädd och uppklädd men ändå 'lagomdressad' i dem.
Har rent av blivit löjligt förtjust i dessa långa böljande skapelser.

Är i grunden en klänningsmänniska mer än en jeanstyp, här har jag hittat det ultimata mellantinget.
Må se ut som en dvärg i dem, vilket faktiskt kvittar.
Småfolket har också rätt att klä sig som de vill…
Redan förra sommaren slog jag till på min första, en hippiebatikdress.
Bodde i den redan då och flyttat in i den så snart vädret tillät även denna sommar.
Kompletterade för en tid sedan med en Amiedress från Provrummet, även denna hamnade direkt på topplistan (vilket inte är så svårt att konstatera efter att ha sett våra semesterbilder).
Men så var det de där med kärleken.
På Freeportsbesöket tog Magnolia Strap Dress mitt hjärta.
Att jag inte upptäckt den tidigare är för mig en gåta.
Utan att vara säker på storleken kastade jag mig hemma över Tradera och klickade hem en 3:a.
Min lycka var gjord. Trodde jag.
Hmm, fast… tusan hakar.
Var så tvärsäker på en 3:a men tro det eller ej den var för stor.
Besvikelsen sköljde över mig.
My love, my precious…

EFTERLYSNING!!!
Finns det någon god bloggläsare som råkare sitta på en svart 2:a men som hellre behöver en svart 3:a så är jag full av tacksamhet.
Eller är det någon som sett en svart 2:a till försäljning?

Magnolia Strap is da thing – no shit!
Please help me...
/Carina

Etapp 7

2011-08-20T10:04:00.000+02:00

Efter att ha fått mina lustar tillfredställda var det Perres tur att få ge sig hän åt sina intressen.
En bit in i den Halländska myllan ligger något som en gång var tänkt skulle bli ett av Europas största kraftprojekt.
Mitt i skogen, mellan Falkenberg och Ullared hittar man Yngeredsforsen.
Den över hundra år och 150 meter långa övergiven dammanläggningen går numera under namnet Döda Fallet.
Affärsmannen Mauritz Hansson köpte 1889 fallen för att kunna bygga en trämassefabrik, och bildade samma år Yngeredsfors kraftaktiebolag. Men det dröjde innan bygget av kraftverket kom igång och Hansson fick ekonomisk problem.
En William Olsson, som var en av Sveriges klassiska spekulanter tog över och sålde projektet på rot vidare till Marcus Wallenberg. I en minnesskrift från 1948 kan man läsa hur Olsson tog med sig Wallenberg till forsen under vårflodstider, vilket tydligen gav en något mer optimistisk bild av kraftpotentialen.
Det blev en utbyggnad och orten Mölndal fick faktiskt sin första ström tack vare denna fors. Kraftverket här var aktivt fram till 1964.

Perre som genom åren har utvecklat en fäbless för övergivna platser gick helt ’bananas’.
Som en besatt bergsget hoppade han mellan stenblock, klippor och över vattenströmmar.
Med en glansartad blick dokumenterade han varenda liten stenflisa och vattenfåra.
Över 100 bilder visade det sig att han brände av (just i det fallet tackade jag tekniken och digitalkamerans intågande i vår värld), dessa har sedan gått igenom en hård granskning av mitt rutinerade öga.
Visst var det häftigt att ha varit där.
Lättillgängligt och vackert med sin skulpturala form, flottnings- och kvarnrännor, höga dammvallar och inte minst en grönskande natur.
Yes – detta var ännu en HISS.

Forsrännarna
/Carina
& Perre

Till mina Fredagsmailsfriends

2011-08-19T14:21:00.004+02:00

’Hej, jag heter Carina och är en driven administratör’… ähh…
’Jag söker den av er utannonserade tjänsten som’… suck, trist…
’Är en positiv utåtriktat person som har lätt för att sätta sig in i nya arbetsuppgifter och situationer’… så himla käckt…
’Med rutin, plikttrogenhet, grundlighet och prestigelöshet är jag rätt kvinna för detta uppdrag’… host, host hyfsat pretantiöst…
’Passar för tjänsten då jag är noggrann, omsorgsfull och humoristisk’… hmpf, jorusåatteehh…
Gahhh !!! – Please ta mig ur detta arbetsökarträsk.
Ge mig ett trivsamt och välbetalt jobb nu. Pronto!
När jag är på det humöret känner jag att det är deras förlust när de inte ser min förträfflighet och inte min.
Sen blir man låg och känner sig värsta värdo. Ynklig.
Å så blir jag arg och irriterad.
För att återgå till ett lugnare sinneslag och återuppta evighetsjobbet med att söka jobb.

Imorgon börjar Perre jobba igen.
Vi har i år haft extremsen semester, eller i alla fall sen.. – en klar diss.
Höstig känsla, sommarfiken har börjat stänga, solen känns blekare och butikerna bjuder dunjackor.
En erfarenhet rikare gör att jag lugnt kan säga att ’mittensemester’ är att föredra.

Helgen då!
Kanske vankas det Samfällighetsskiva ikväll.
Vi får kanske långväga besök.
Vi ska kanske gratta svägerska Helena som fyller år (grattis, grattis i förskott).
Kanske får vi se sönerna – de älskade små liven.
Önskar dem inget hellre än allt gott och bra.
Om det nu innefattar att partaja och bränna cash så gör de det med den äran.
Någon ekonomisk uppfostran har jag uppenbarligen inte lyckats ge dem.
Fasiken.

Ett noggrant trevligt ynkligt
& prestigelöst Fredagsmail
/Carina

Etapp 6

2011-08-19T09:30:00.002+02:00

Då var vi där - Etapp 6
Bättre nummer finns inte.
Göra något riktigt njutbart är som att ha bra sex.
Äta god mat, dricka gott vin blicka ut över en vacker vy.
I det här fallet handlar det njutbara om Ullared.
Öhh… Ullared!?!
Yes my friends – jag älskar fenomenet Ullared.
Hela paketet.
Mycket skräp, mycket krimskrams och mycket bra som är mycket billigt.
Här kan man sina grejer.
Ett enormt antal kassor, stora kassar och arbetsmyror som ständigt fyller på varor i hyllorna.
En lyckad shopping kräver mätt mage, ingen tidsbegränsning och att en fullständig harmoni råder.
I år prickade vi in dem alla.

En av mina bästa saker är annars skor.
Inne på Ge-Kås finns inga dojjor men väl i de ’hang-around’ butiker som har växt upp som flugor runt Ge-Kåshangaren.
Här finns både hästshop, hundshop, sportshop, porrshop och allt annat i shopväg.
För min del är jag speciellt nöjd med skoshopparna.
Efter en dag i handelsträskets mecka kände jag mig mätt och nöjd.
Och självklart fick vi med oss en himla massa saker som vi inte hade en aning om att vi verkligen behövde.
Vet inte om jag ens behöver nämna det men Ullared är en HISS - solklar HISS.

That´s the thing
/Ulla-Bella
& Morgan

Etapp 5 del 2

2011-08-18T16:30:00.000+02:00

Du härliga hotelliv.
Vad är det som gör att det känns så extra skönt och lyxigt att bo på hotell.
Att vräka sig i sängarna, zappa bland kanalerna och duscha hur länge man vill.
Vad är det egentligen för skillnad mot hemma liksom ?!?
Hmm, möjligen slippa städning och konsekvenser
Yes, me like- visst är det lite så.
Perre och Fredrik började dagen med att träna.
Nej vi pratar varken ölhävning eller myrstegsgång.
Här var det mer fysiska och manliga övningar å därmed lämnar vi just det ämnet.
Utvilad (nytränad) efter att ha sovit helt jädra fantastiskt bra glufsade vi i oss en rejäl frukost.
Denna dag var nämligen ägnad åt avancerad shopping alá Ullared.
Innan vi sa adjö till Gammelboparet togs denna underbara bildserie.
Ledsen Maria, men bara måste…
Tycker att den blev lite kul.

En betygsrepris
Detta dygn – en superhiss
/Carre
& Perre

Etapp 5

2011-08-18T16:00:00.000+02:00

Telefonen ringer.
Jag: ’Öhh hallå?!?’
Andra sidan: ’Men heej – vart håller ni hus???’
Säger rösten på bred dalmål.
Det var Javabönan och Kaffemannen som hade förvirrat sig till landets västliga delar.
’Vi är på väg mot Varberg’, förkunnar jag glatt.
’Perfekt’ sa Javabönan – ’då ses vi!’
Vilket vi gjorde.
Tillsammans tillbringade vi dagen i Apelviken för att därefter med gemensamma krafter dissekerade vi innehållet i Odd Mollybutiken på Freeport.
Där blev jag kär.
Ja jösses.
Så kär som man bara kan bli i en Odd Mollykreation…. (återkommer om just den biten).
På kvällen hade vi den otroliga förmånen att ’få’ ett rum på samma hotell, Scandic Mölndal som de bodde (tack för den natten Fredrik, den glömmer vi aldrig ;).
Vi shoppade loss, denna gång på COOP i Kållered.
I värdparets fashionabla svit dukade vi sedan upp tapas av alla de sorter.
Sedan åts det och dracks det tills vi rullade ner till vårt rum.
Note to my self - sluta är när du är mätt och inte när maten är slut..., mest mat vinner liksom inte.

Hotell Scandic i Mölndal är förvisso ett stort hotellkomplex.
Inte vackert men trots bristen på fysisk charm och mysigt läge vann det på ett superfräscht rum, härlig säng (en riktig dubbel) och en rent fantastisk frukost.
Måste man inte bo i stan är detta hotell utan tvekan en riktig familjehiss som även fungerar för oss barnbefriade.
Detta dygn – en superhiss

Hissnande
/CarinAda
& PeKålle

Etapp 4

2011-08-18T11:16:00.002+02:00

När man ändå rör sig i Laholmsbuktskrokarna var vi ’bara tvungna’ att ta oss ned till Båstad.
Denna underbara pärla.
En förtjusande liten stad som nästan osett hamnar som hiss och som sedd blir en klar himmelshiss.
Nu var det inte bara det faktum att jag här shoppade Odd Molly till 70% rea (en Utopian i Lite Lilac och en Camisole Long i military), det faktumet isig kan förvisso få vilket Mollyist som helst att gå i taket utan även det goda att solen sken, butikerna var ljuvliga, husen som från en sagovärld och närheten till vattnet magnifik.
Lunch vid havet och lyckan var gjord.
Trots att vi varit där tidigare blev jag lika förtjust i Båstad denna gång – som sagt. Hiss – Hiss – Hiss
En sväng till Torekov (även detta en hiss) hann vi också med.

Båstad vs Halmstad 6-0
/Carina Navratilova
& Perre Borg

Etapp 3

2011-08-17T20:51:00.006+02:00

Efter frukost i Smålandsstenar nådde vi slutmålet, Halmstad.
Efter att ha tillbringat över tjugo somrar i Varberg har det blivit en å annan tripp till både Halmstad och Falkenberg dock aldrig någon längre och mer ingående sejour.
Nu var det dags.
Operation Halmstad skred till verket.
Checkar in på Grand Hotell.
Säger till receptionisten ’Hej, vi ska vara här i fyra dagar, vad får vi inte missa?’
Hon kikar vänligt på oss (vilket nästan alla hotellreceptionister förvisso gör) och säger ’Tylösand, ni måste till Tylösand!’.
Rekommendationen var alltså att vi skulle ge oss av från Halmstad, hmm…
Nu har vi varit där tidigare och undrar mer över attraktioner i själva staden.
Den unga receptionisten funderar en stund innan hon kommer på Äventyrslandet (som även detta ligger lite utanför stan).
Senast vi var där hette den ’Lilleputtparken’ eller något liknande och kidsen var lika stora som de utställda modellerna.
Nu är sönerna stora och parken ännu större och flashigare.
Väldigt mycket häftigare.
För ett ögonblick längtade jag efter att bli Farmor och ta med mina barnbarn på skojsigheter.
Tänkte lite till och insåg det bekväma i att inte vara Farmor. Inte än i alla fall...
Halmstad var annars ’sådär’.
En rätt ordinär stad. Lite fina gamla hus, en klassisk gågata, några schyssta restauranger och två Odd Mollybutiker.
Båda hade rea men ingen av dem hade något som lockade.
En dag tog vi oss till Falkenberg och Skrea Strand.
Grand Hotell gav känslan av en svunnen storhetstid.
Rummet var nyrenoverat = hiss
Frukosten var generös = hiss
Rummet var litet (gick med nöd och näppe att fälla upp resväskan), sängen utsliten, mjuk och endast 160 = väldig diss
Fick aldrig igång internet = diss
Badrummet var dåligt städat = klar diss
Läget på hotellet var bra om man kommer med tåg (hiss), mindra bra om man ville bo i ’city’ (diss), varje morgon började de det ljudliga arbetet med renoveringen av stationen (en irriterande diss).
Hotellet hade en utomhusloungedel, god tanke och ganska fräscht.
OM det inte var att den låg mot bakgården och vette mot innergården i området och de boendes tvättstuga – Kunde inte bli annat än en diss.
Sammanfattningsvis var Halmstad en medioker hiss, stan vann lite i längden men saknade den riktiga charmen.
Grand Hotell hamnar nog tyvärr på dissidan på min bedömningsskala.

Grand Lady
/Carina

Etapp 2

2011-08-16T22:15:00.009+02:00

Det ska sägas direkt.
Jag hade inga, nada, zero, noll förväntningar på Flygmuseumet i Linköping.
Med denna inställning kunde det nästan inte bli annat än en höjdare.
Å vilken jädrans ’hit’ det blev.
Så häftigt.
Hela museumet var snyggt, luftigt och informativt utan att vara tråkigt.
Utställningen om DC-3:an som försvann och vraket av den samma var fascinerande och spännande.
Många kreativa förklaringar, initiativrika expon och underhållande filmer.
Det var med andra ord inte för intet som det fått pris som Årets Museum.
Här gick vi tills vi mer eller mindre blev fysiskt utslängda.
Utan tvekan kommer det bli ytterligare en tur hit.
En klar ’hiss’!
Man behöver inte ens vara flygintresserad...

Resan fortsatte söderut över Omberg och längs Vättern.
Vi hittade en ’Röksten’ från 800-talet.
Hittade Pers Sten
Passerade en underbar hamnhåla som hette Borghamn
Och avslutade dagen i Gränna.
Denna dag blev en hiss som gick ända upp.

Bevingad
/Carina
& Perre

OBS - Efterlysning!!!
Under kvällen i Gränna satt vi och pratade med detta par, Micke från Malmö och Susanne från Linköping. Detta var deras första date.
Lovade lägga till Susanne på FB men missasde hennes efternamn.
Nu är jag vansinigt nyfiken på om det blev någon fortsättning för dessa två.
Är det någon som känner igen dem???

Detektiven
/Carina

Etapp 1

2011-08-16T10:11:00.004+02:00

Semestern (eller vad vi 'mittimellan-två-jobb' ska kalla det) har smält undan och mina sinnen är redo att göra en sammanfattning.
Tänkte helt enkelt sätta 'hiss' eller 'diss' på våra förehavanden.
Inte för att någon bryr sig utan för att jag tycker att det var kul.
Efter att ha letat Riksbunker i de Sörmländska skogarna fortsatte vår tripp till Vingåkers Outlet (noga uttänkt av Perre som klokt nog insåg det smarta i att efter skogsäventyret tillfredställda även mina lustar).
Här fanns det förväntningar kan jag lova.
Tyvärr infriades ingen av dem.
Nix Pix!
Vingåker var både mindre och större än väntat.
Inledde med Scoretts Outlet.
Stort med mängder av skor.
Många dussindojor men allt med lite ’stil’ hade inget Outletpris.
Betyg: Diss
Fortsatte till det som kallades Fyndtältet
I min fyndiga hjärna hade jag lite svårt att få ihop det faktum att man har en Outlet (där det rimligen ska vara superpriser) ändå behöver ett fyndtält ?!?
Sammanfattning - Här fanns allt som ingen ville ha.
Trångt, fullt, fult, varmt.
Betyg: Diss
Fortsatte (nu rätt ivrigt) vandringen till det som skulle vara höjdpunkten, det ’riktiga’ Vingåker Outlet.
Stort – Ja
Rörigt – Dubbelja
Dyrt – Trippelja
Schyssta saker – Näe inte särskilt.
Som vän av ordning och organisation blev jag fullständigt konfys över den brist på struktur som rådde.
Visst den envetne och ihärdige kunde nog göra fynd, fattar dock inte att en butik med så mycket saker ändå kan ha ett så dåligt utbud. Om ni fattar.
Stället var smått förvirrande och framförallt dyrt.
Jag gillar helt enkelt inte när klänningar finns på 30 olika ställen, jeans på 17 och tröjor på 22.
Visst mängder med märkeskläder men endast sådant som sannolikt inte ens gått att sälja på den polska eller ryska marknaden.
Mycket var märkligt och det var lätt att associera till en orgie av kläder för folk med dålig smak.
För mig var dessa 5000 kvadrat något av ett bakslag.
Som ett sista hopp besökte vi lunchrestaurangen.
Med knorrande mage hoppades vi på en ’hit’.
Trevlig personal, mat som var synonymt med mikro och miniportioner.
Menyn var lika spännande och inspirerande som att se målarfärg torka.

Riksbunkerletande – Klar hiss (vackert väder å mycket blåbär i skogen)
Vingåkers Outlet - Dubbeldiss för hela chapparajset.

Vingklippt
/Carina

Vi två 22

2011-08-14T20:18:00.006+02:00

Idag firar vi 8030 dagar tillsammans.
I runda slängar. På ett ungefär liksom.
Alla dessa dagar har vi förstås fysiskt inte varit tillsammans.
Ihop men inte alltid på samma plats.
I samma tid men inte alltid samma sinnesstämning.
Haft det roligt, oroligt och otroligt
Roande, oroande och osannolikt
Skrattat, gråtit, kramats och förlåtit.

Åttatusentrettiodagar blir 22 år gemensamt.
Jädrar i min lilla låda vad jag tycker att det är häftigt.
Sagolikt å på något sätt ofattbart.
Kul, spännande, hispigt, fabulöst och makalöst fantastiskt och mestadels underbart.
Receptet undrar den nyfikne?
Aldrig somna ovänner.
Host host.. Bullshit!
Himla god tanke som inte alls funkar ’in the real world’.
Somna, sov bort det onda och se morgondagen med nya ögon.
Då var då – nu är nu.
Du är här och vi är nu.

Värme, kärlek, glädje, kompromisser, tålamod och humor å så ett schysst samliv, icke att förglömma.
Ouups, lät väldigt pretantiöst, men sant...
Se varandra.

Mitt hjärta bubblar fortfarande när Perre säger ’vi’ om oss.
Tack-för-dessa-22-ser-fram-emot-de-kommande-52
/Carina

Fredag, ingen tvekan...

2011-08-12T14:08:00.003+02:00

No excuse
Oh no!
Jepp det är fredag. Igen.
Mitt ansvar gentemot samhället har hunnit ikapp mig.
Min sviktande moral tog mig i örat och deklarerade att utföra min medborgerliga plikt. Basta.
Hade det bara varit för bloggen hade det varit enkelt.
Några semesterbilder och lite text om ’här var vi och det var sååå underbart’ så var det klart.
Men nu är det de där med Fredagsmailet.
Här krävs det text. Helst modell bra.
Ni i runda slängar 150 personer som nås av detta regelbundna veckomail har nog inte mina semesterbilder som högsta prio. Snarare förväntas underhållning (å de underhållande semesterbilderna vidarebefordras icke hehe…) – klart att jag gör ännu ett försök.

Har skrivit det tidigare och gör det igen.
Märkligt att de Fredagsmail som innehåller mer eller mindre obscura bilder samt historier som Moder Teresa skulle trilla av pinn för (nåja, om det nu inte vore för att hon redan trillat av pinn) alltid är de mest populära.
Kom inte å säg annat än att vi alla är rätt sexfixerade eller i alla fall sexintresserade (skulle någon av er mot förmodan inte vara de är det bara att beklaga) – även om en majoritet med bestämdhet hävdar att de fortsatt endast kommer i kontakt med ’den världen’ genom herrtidningarna hos frisören.
Få skulle nog erkänna att de har Filmnet (ja, jag envisas med att kalla den så) eller TV1000 för vuxenfilmerna utan självklart är det för ’de trevliga familjefilmerna och bra seriernas skull’.
Vi lever i någon slags tro att så länge vi inte erkänner våra lustar så är vi obefläckade. Yeahh right!
Hur tusan jag nu kom in på detta ämne.
Det är så typiskt mig.
Ett ständigt virrvarr av orediga tankar.
Men ’alltsomofta’ trivsamma.
Fast… flest kommentarer på bloggen har faktiskt inlägg om Odd Molly fått.
Vilket sannolikt betyder att OM-sfären är ett gäng ärbart kvinnfolk, förmodligen rätt pryda. Men trivsamma.

En lagom dos av vardag har inträtt.
Perre är ledig även nästa vecka.
På listan över svårslagna rekord kan läggas att vi på söndag firar 22 år.
Har bjudit in den vanliga klunsen av trivsam släkt till middag.
Inte för att fira just det.
Hoppas kunna se något av mina söner.

Nåja
/Carina

Fredagsmailspaus!

2011-07-30T11:16:00.001+02:00

Igår var det visst fredag.
Fattar ingenting, det var de ju i förrgår också???
Kan någon vara så vänlig och rätta till tiden. Tack.
Nej det får nog bli så.
Jag tar och kopplar bort, kopplar av och kopplar ur.
Lite semester några dagar eller så.
För övrigt precis lagom tills alla andra kommer tillbaka från sina ledigheter.
Känns märkligt att ha så här sen semester.
Är inte helt bekvämt.

Paketet från Tradera har kommit till rätta (mest menat till den trogen Bloggläsaren)
Provrummet har levererat så här sitter jag i den allra underbaraste Amie dress (även detta till den trogne Bloggläsaren).
I trygg förvisning om att Mamsen flyttar in och ser efter hund och hus ger vi oss iväg på en ny roadtripp.
Denna gång är det Halland som ska få sig en omgång.
Några nätter i Halmstad och några dagar i Varberg.
Lite Vingåker, lite Ullared och lite Freeport ( i gengäld är jag rädd för att det blir MYCKET nedlagda militäranläggningar, flygmuseum, bunkrar och andra mer eller mindre okända platser som jag inte hade en aning om att jag ville besöka) – men vad gör man inte för konsten.
Hmpf, alltså alltså shoppingen.
Semester är att kompromissa och förena nytta med nöje!

Sebban håller sig enligt egen utsago även denna helg hemma, eller i alla fall på farvatten nära hemmet...
Loppan skulle visst dricka snaps i Hälsingland eller vad det var...
Mina bästa gossar!

Paus it is
/Carina
& Perre

Roadtripp Dalsland

2011-07-29T23:28:00.008+02:00

Förra helgen klarades Dalsland av.
Jodå vi har varit där förr. Ganska många gånger faktiskt.
För att vara exakt har jag ingen aning om hur många gånger som vi har härjat där. Men många är det. Väldigt många.
Dalsland är lite av världens ände.
Man åker inte dit om man inte har ett ärende liksom.
Nu hade vi både anledning och ärende, Perres pappa inkluderat fru bor där sedan 20 år.
Å när det vankades ännu ett mc-köp i krokarna satt en tripp till urskogen som gjuten.
Dessan var med och vi åt, vi sov och vi drack vin (vill gärna poängtera att Dessi drack vatten).
Vi hälsade på Perres halvsyskon (eller vad man nu ska kalla Perres pappas frus barn) och vi han shoppa i Trollhättan (personligen en av höjdpunkterna ;).
Med andra ord en rätt trivsam helg att lägga till handlingarna.

Mot nya äventyr
/Carina

Utebliven leverans

2011-07-26T13:19:00.005+02:00

Ibland mår man som när man drar ur proppen i badkaret – slurp å all energi är borta.
Har haft lite flyt ett tag - varit inne i lite av ett ’flow’.
Det känns så jädrans schysst.
Har sökt flera jobb, det har känts bra.
Har liksom varit på G.
Och som ett brev på posten dyker man.
Kvar blir en heffaklump med noll vision, en massa irritation, frustration och på gränsen till depression
Fick besked om att potentiell arbetsgivare gått vidare med annan sökande.
Känner oro både inför min egen framtid och andras.
Fick indikationer om att jag varit för personlig i bloggen.
Har jag det?
Å så allt annat elände här på jorden. Blir låg.
Att de ska vara så jädrans svårt!?!

Fyndade ett Magnolialinne på Tradera. Betalade per omgående.
Det är nu över en vecka sedan och inget linne är levererat.
Enligt säljaren är det skickat. Förstås.
När Provrummet äntligen hade vett nog att rea till 50% blev det köpläge.
Tre plagg inhandlades, dagen efter fick jag besked om att endast två skulle levereras eftersom ett redan tagit slut.
Surt eftersom det uppenbarligen gick att betala för varor x tre.
Det här är också en vecka sedan – inga plagg är levererade.
Enligt Provrummet är det skickat och enligt Posten är orden gjord men inget paket skickat.
Ej heller några pengar är återinsatta på mitt konto.
I shoppingivern klickade jag även hem en LK i mörkblått från Tradera.
I beskrivningen nämndes inget om den var i ull eller bomull å jag mitt pucko frågade aldrig.
Var så korkat säker på bomull – för det var de jag ville ha.
Behöver jag säga att den var i ull. Fasiken.
Börjar bli ruskigt irriterad – sur som en citron.
Arg som ättika och besviken som en gris
På allt.

Provade underbar kappa.
Halva priset till trots var den för dyr.
Mao ingen leverans där heller. Fasiken (igen).
Surkartet
/Carina

Fredagsmailssemester

2011-07-22T16:16:00.003+02:00

Hade tänkt att ta semester – Fredagsmailssemester.
Men så insåg jag att ni finns där ute, ni trogna läsare som inte gör annat än sitter där och väntar på att jag ska leverera mina verbala fyndigheter.
Så för er skull.
Klart att det ska vara ett Fredagsmail!

Fast, bloggenergin börjar avta och har mer eller mindre gått in i något slags semesterkoma.
Orden sipprar mellan fingrarna och har svårt att forma tankarna.
Å andra sidan är jag lite så mest hela tiden.
En inspirationsmänniska, ibland flödar orden och ibland kommer de liksom inte till mig.
Egentligen är jag ingen bra bloggare. Inte alls.
Man förväntas skriva om vardagens händelser och personliga vendettor. Det är jag dålig på.
Näe jag är nog mer av en kåsör, någon som skriver om högt och lågt, vad som helst, vardagligt och oväsentligt.
Jag överlämnar inläggen med kärlek till läsaren.
Det viktiga för mig är inte fakta – utan att orden levereras med glimten i ögat.

Var på mammografi i veckan.
Om inte tyngdlagen redan har tagit ut sin rätt så ser denna djävulsmaskin till att hjälpa naturen på vägen.
Stod där barbröstad och mammografidamen säger till mig att sträcka händerna rakt upp, lite som hand´s up.
Gör som jag blir tillsagd, varpå damen säger ’vilka bruna bröst du har!’
Hmm, vad svarar man på det?
Ehh, ok – tack eller nå´t.

Inatt blev jag väckt 02.30.
Loppan ringer.
Reaktionen är alltid den samma.
1) Han ringer, alltså lever han
2) Han ringer 02.30 vad har hänt, vad behöver han hjälp med, vart behöver han bli hämtad?
Men nej då.
Han ringer mest för att berätta att det är så vackert vid havet.
Han sitter på Västkusten och tittar ut över vågorna som slår mot klipporna, blev lite nostalgisk och tänkte på alla barndomssomrar vi tillbringat i Varberg.
Han är väl för söt, den lille parveln.
Sebban håller denna helg till i Stockholmstrakten
Han var enligt uppgift vid denna tidpunkt på en adress inte långt hemifrån.
Jag och Perre ska kolla hoj.
Jodå helt korrekt, han har redan fyra.
Därmed lämnar vi detta område.

Ha det bäst
/Carina
Perre
& Dessi

Gammelbo

2011-07-20T14:41:00.008+02:00

Genom djupa skogar och slingriga vägar kom vi fram till Gammelbo.
Vid vägkanten stod en skylt med ortsnamnet Gammelbo.
I de allra flesta fall som jag känner till möts man av en skylt som berättar att man åker in i orten och en bit längre bort möts så av baksidan av en likadan skylt som då indirekt förkunnar att man åker ur den nyss inpasserade byn.
Inte här – här får man ha ögonen med sig.
Ortsskylten har samma budskap på båda sidorna, det står alltså Gammelbo från båda håll.
Orten är med andra ord cirka 20 centimeter. Så jädrans underbart!
Som tur är bor Javabönan och Kaffemannen precis exaktemente vid denna skylt, vilket definitivt underlättade det hela.
Huset, en röd härlig gammal träbyggnad med massor av potential håller de varsamt på att renovera.
Man kunde ana tendenser till små storverk.
Måste skicka en varm kram och eloge till Maria över hennes tålamod och envetenhet.
Jösses säger jag bara.
Jag hade definitivt inte fixat detta.

Fick även den stora äran att gå igenom Odd Marias kreationer.
En gedigen skara värd en förmögenhet fyllde hennes klädskåp.
Med den samlingen tillhör Fru. Javaböna definitivt Bergslagens egen OM-societet.
Senare bjöd Maria och Fredrik på en smaskig middag, gott att dricka och nedrans trevligt sällskap.

Dagen efter serverades det en riktig kvalitetsfrukost, en måltid i världsklass.
Jag fick, som i mina barndomsdagar glufsa i mig mjällom med messmör, det i måttlösa mängder.
Som guld för magen.
Innan vi drog oss hemåt tog vi oss en titt på Gammelboden alltså Marias egen gårdsloppis.
De e orättvist.
Jag vill också ha en egen gårdsloppis.
Gick runt och kurtiserade bland fynd, skräp och prylar i allmänhet.
Som en liten gåva av bästa Maria fick jag välja vad jag ville.
Synade bord, stolar, tavlor och porslin, fast de var visst inte till salu... he he...
Istället föll valet på ett alldeles underbart vackert litet kakfat i glas.
Tack allra snällaste du.

We be back
/Carina
Perre
& Dessi

Roadtripp Bergslagen

2011-07-20T10:08:00.009+02:00

För ungefär cirka precis omkring exakt en dryg vecka sedan var jag och Perre på en kortare roadtripp.
Det är inte klokt vad tiden går fort...
Vi besökte inte bara hans XR´s grusturstrakter utan även två av mina Blogglogghomefriends.

Inledde starkt med att dra hemifrån knappa två timmar senare än planerat, vem av oss två goda kålsupare som var sen bör inte nämnas men kan säga att det var inte en hon.
Drog raka spåret till en av de sötaste byhålorna jag besökt, Lindesberg.
Läget vid Lindesjön var helt magnifikt, söta hus i mängder, den som säger något annat är antingen blind eller så har han/hon inte varit där.
Raka prydliga gator och vackra hus - ordning och reda, precis i min smak.
På agendan stod en lunchdate med Linda.
Gunnarssonskan är en klar favorit i bloggvärlden, jag gillar hennes raka och ärliga sätt både att skriva och uppföra sig.
Hon är otroligt lättpratad och som frisör måste hon vara kundernas favorit, kan inte vara många stunder av pinsam tystnad som uppstår där inte.
Vi plockade upp henne på salong Figaro.
En helt okej lunch intogs på en mysig krog snett över gatan.
Tack för titten och trevligt sällskap.

Därefter drog vi vidare till Nora.
Inte för vi hade något särskilt ärende dit mer än att vi var allmänt skönt nyfikna.
Nora blev ingen besvikelse.
Ännu en Bergslagspärla denna gång på kanten av Norasjön.
Stan lär vara en av Sveriges bäst bevarade trästäder med byggnader från 1700- och 1800-talet, verkligen en stad att förälska sig i.
När vi ändå var där var jag förstås tvungen att besöka butiken Två Små Gummor.
En butik som däremot blev lite av en besvikelse.
Inte särskilt stort utbud, personal som knappt noterade att man kom in och en rea som inte var värd namnet.
Nu ska jag väl tillägga att detta är sett med rätt bortskämda fyrkantiga 08-ögon.
Så´n e jag!
Ska man med på Javabönan och Lindas goda initiativ till OM-träff i Nora den 20 augusti ska man göra det för att träffa två av OM-världens guldkorn å inte för att fynda loss.
De e i alla fall min alldeles egna ärliga åsikt.

Det kan du skriva i sten på
/Carina

Historia har skrivits!

2011-07-19T15:24:00.007+02:00

Igår fick jag bevittna något historiskt, något unikt, något som jag näsan hade givit upp hoppet om att få uppleva.
Något som varje kvinna drömmer om.
Fortfarande, över 24 timmar senare är jag mållös och förstummad, en varm och glad känsla sprider sig fortsatt inom mig.
Perre har, för första gången i sitt liv – rensat avloppet i badrummet.
Japp, de e sant – alldeles sant.
Han må vara hur macho som helst, glida runt på sina coola bågar, lirar gura som en superstar, ratta bilar som en hjälte, windsurfa, köra inlines och paddla kanot - men när det kommer till mer handfasta vesäntligheter så som att ta kål på spindlar, vittja råttfällor och rensa avlopp har de sysslorna obönhörligen alltid hamnat på mitt bord.

Det började med att jag stod i badrummet med skurborsten i högsta hugg han kommer in och frågar vad jag ska göra (vilket möjligen kan te sig som en rätt korkad fråga, men de e okej), tänkte skura badkaret svarar jag (nu är det 90% Perre som badar, men de e också okej).
'Hmm, det rinner dåligt i handfatet, det skulle nog behövas rensas' - säger han med en fundersam röst.
'Ja absolut' svarar jag, de e bara att göra!
Döm om min förvåning då han sätter sig på huk och börjar pilla på rören och lite frågande undrar om det är här man skruvar loss?!?
Jag, som nu har intagit en rätt avvaktande position över vad som komma skall säger ’ja’ och försöker instruera utan att skriva på näsan.
’Okej’, säger Perre.
Han går resolut ner till köket och hämtar allehanda tänkbara verktyg.
Dryga 20 års erfarenhet har lärt mig att Perre kan ha en tendens (hmpf…) att bli smått irriterad då det vankas fysiskt hempyssel jag tog därför det säkra före det osäkra.
Drog på mig lite kläder och meddelade att jag hade viktiga ärenden till Centrum.
Kommer sen, lycka till älskling!

Två timmar senare är jag tillbaka, ropar ett glatt ’Hej hej – vi (alltså jag och min ständiga följeslagare Dessi) är hemma nu'.
'Hej Hej', svarade han lika glatt från övervåningen.
Hmm, det där lät lite för bra.
Går och upp och hittar honom i en relaxad ställning i soffan och med ett skinande badrum.
'Gick det bra?', frågade jag.
'Absolut', säger han.
'Inga problem!
Stannade upp, övervägde hans ord.
Insåg att det lät sant.
Superfixaren!
Fasiken, det är de jag alltid har känt – han har potential min Pelle.

Lyckligt lottad
/Carina

Grattis Carina!

2011-07-15T11:50:00.003+02:00

God morgon och grattis Carina!
Åh, tackar så mycket Carina
En klassisk fråga, hur känns det?
Bara bra faktiskt.
Går väl inte att jämföra med dunderkalaset förra året men helt okej.
Femtioett, du börjar bli till åren.
Nja, det beror helt på hur man ser det.
Eftersom målet år 100 kan man säga att jag egentligen bara är en bit närmare målet.
Har du hunnit bli firad något?
OM jag har blivit firad – finns det coola katter i Afrika???
Jösses amalia å dra mig baklänges, började undra om det var någon slags repris på 50!
Perre inledde 05.30 med present och fika på sängen.
Telefonen började väsnas runt 09.00
Satte mig vid datorn och fnittrade förtjust över alla inlägg på Facebook.
Yes I am alive å jag älskar det!
(kändes nästan som det var riggat vilket jag å det bestämdaste kan dementera att det inte var, i alla fall inte av mig...)
Härligt att höra men vad önskar du dig då?
Tja, som den opretentiösa politiskt korrekta individ jag är så får det bli fred på jorden.
Himla kul, kom igen nu – vad önskar du dig egentligen?
Överraskningar och Diamanter!
Du vet om att du inte är särskilt lätt att överaska va!?!
Hmpf, jo jag veeet – men jag gillar det ändå.
Jösses, folk får väl improvisera ;)
Förra året blev jag för övrigt överraskad hela tiden – helt enkelt askul!
Å, diamanter???
Japp, eller det räcker faktiskt med en.
För många år sedan fick jag en briljantring av Perre.
Trots att jag märkte att själva stenen satt lite lös fortsatte jag att använda den. En dag, närmare bestämt för tre år sedan på Ullared (av alla ställen) upptäckte jag att stenen var borta, så nedrans trist. Sedan dess har jag velat ha en ny sten, eller tja… briljant i ringen.
Ok, jag fattar.
Men det blir svårt att få det till en överraskningen eftersom du envisas med att gå runt med en ring utan sten på fingret (ditt pucko..).
Ja ja, jag vet…
Men den där ringen betyder mycket och jag tar ogärna av mig den.
Provade föresten att under en period ta den av och lade den strategiskt så att Perre skulle se den samt informerade om det olyckliga i att gå runt med en briljantlös ring.
Efter en tid gav jag upp.
Man kan säga att mina vinkar inte hade givit önskad effekt.
Ja men du vet… karlar…
Händer det något annat skoj idag?
Nja, Perre jobbar hela dagen.
Sebban är på Gotland och Loppan i Båstad.
Brorsan och Co är i New York och det regnar ute (noteras i en dyster något moloken ton).
Jo, mamma kommer över och så ska jag vaxa benen, kanske inte så skoj, men ack så nödvändigt (alltså vaxningen).
Man kan väl hoppas på att bli bjuden på middag ikväll.
Instämmer på samtliga punkter och middag är du förstås så väl värd!
Då får jag önska dig en fortsatt bra dag Carina
Det ska jag ha.
Tackar Carina.

/Carina
1960-07-15

Tompe!

2011-07-14T14:37:00.003+02:00

Tompe Tumpe Skumpe Klumpe Dumpe.
Brorsans älskade vovve, Dessans kompis och en av vovevärldens snällaste individer är numera i hundhimlen.
Jag är säker på att han har det bra där.
Är stolt och glad över brorsans modiga men allt annat än lätta beslut att på ett värdigt sätt låta Tompe lufsa vidare till en plats där han har det bäst.
Stora gröna ängar, grisöron och ben i massor, gigantiska bollhav och vänliga människor som står i kö för att få klia honom bakom öronen.
Dessie var Tompes idol, han följde vare steg hon tog och lydde varje rynkning på nosen.
Skällde hon så skällde han, gick hon ut genom hålet i staketet så gick han ut genom samma hål.
Tror att även Dessie kommer sakna sin följeslagare.
Tompe har levt ett bra liv.
Där han är nu kan han utan ömma bakben fortsätta att lunka runt och liksom en Ferdinand lägga sig under en korkek och dofta på blommorna.
Tompe blev 13 år.

Sov gott Skumpe
/Carina
Perre
& Dessie

Fredagsmailet

2011-07-08T11:35:00.002+02:00

Men vad tusan!
Jösses!
Är det redan fredag ?!?
Hur gick det här till???
Jag som inte förberett något Fredagsmail.
Nåja, får väl helt enkelt improvisera.
Helt enkelt strunta i det genomtänkta, det kluriga, det planerade och överlagda.
Bara köra på.
Freebasea lite.
’Å det är ju jag verkligen bra på host, host…’

Farsta Centrum har äntligen tagit sitt förnuft till fånga och återinfört P-skiva.
Ska dit och shoppa när jag fått ur mig dessa rader.
Igår en sväng till Gålö.
Idag kommer Kicki & Berra hit på middag.
Gräset är nyklippt.
Det är extremt mycket smultron i år. Då menar jag EXTREMT mycket.
Imorgon middag för den släkt som vi genom åren skrapat samman.
De e skönt med semester, hmpf…
Några tankar från en håglös, arbetslös, något uppspelt och förhållandevis rask Carina.

Sonen den yngre har lovat att förära oss med sin närvaro imorgon (å gör han inte det ska jag personligen ta honom i örat)
Sonen den äldre skulle visst till någons landställe å ska han inte det hoppas jag att han kommer hit han också.

Ha en god helg
We will
/Carina
å Perre

Dags igen...

2011-07-06T15:33:00.004+02:00

Då var man där igen.
Bland de grå väggarna, de grå golven, de vita gardinerna och de kirurggröna lugnande skrivborden.
Personalen är lika intetsägande och håglös som vanligt.
De besökande lika nedstämda och modfällda som alltid.
Varför får det här stället alltid att känna mig så dyster och värdelös – det borde ju vara tvärtom !?!
Man borde gå härifrån fylld av entusiasm, energi och förväntan.
Ja, jag talar om arbetsförmedlingen.

Igår var den sista dagen på jobbet (for now on…, säger hon med ett positivt leende).
Även om lovorden haglade och fyllde mig med glädje och värme var det ändå lite ledsamt.
En ledsen clown med en påmålad glad min eller vice versa.
Fast arbetslös???
Nja, jag vet inte ja…
Ser nog det hela mer som en välförtjänt och hygglig semester,
med goda förhoppningar inför hösten.

För att fira att jag nu går på ’ledighet’ blev det igår ett besök på Mathilde.
Priserna är nu på mycket behagliga 50%.
Två plagg (å jädrar i havet vad nära det var ytterligare några godbitar rykte med) fick den äran och flytta till Skrattmåsvägen.
En blus å en kofta.
Efter dessa välinvesterade pengar slog jag till på brakmiddag alá Carina.
En halv brietårta fullsmetad med fikonmarmelad.
Japp, korrekt Perre jobbade.

Solsökaren
/Carina

Å så en gårdagens dagens...

Jag, en vinnare!

2011-07-04T15:28:00.006+02:00

De e nu det händer
de e nu det vänder...
Jag är så till den milda grad usel förlorare att jag ägnat många år åt att sudda ut det mesta av tävlingsinstinkt.
Alla förluster blir personliga förluster.
Trots denna numera smått obefintliga ådra lämnar jag troget in Lotto varje vecka, (spelar man inte kan man inte vinna - solklar logik), jorusåattehh...
Då och då deltar jag i någon tävling.
Mest på skoj, 'jag vet ju ändå att jag inte har en chans'.
Tydligen var jag på skojshumör när jag besökte Dr Molly för en tid sedan.
Å tydligen deltog jag i någon tävling och tydligen vann jag.
Alltså läs igen, 'JAG VANN!!!'
Presentkort-på-trehundra-rixpiggisar-hos-Exklusiv-Vardag
Vad sägs om det va!

Lycklig som ett barn kastade jag mig över Exkusiv Vardags webbplats.
Sökte och synade.
Till slut föll mitt val på en klänning från Cream, modell Julia.
En skapelse i romantiskt rosa.
Kommer passa mig perfekt host, host...

Lucky Me
/Carina

Born on the fourth of july

2011-07-04T09:34:00.005+02:00

Idag för 44 år sedan föddes det som 21 år senare skulle bli mitt livs kärlek.
Fantastisk och ljuvlig
Sur och tjurig
Ödmjuk och generös
Förunderlig, störtläcker och opretentiös
Och alldeles, alldeles underbar.

Grattis gratis
- min älskade Pelle

Din
/Carro

P.s
Saknas på bilden gör hans andra fem kärlekar - tre mc, Dessi och jag.

For Sale!

2011-07-03T12:05:00.002+02:00

Härförleden hade jag ute lite swappförslag här på bloggen.
Fick några erbjudanden om försäljning men inga byten.
Nu var jag trött på grejerna och tänkte att det var lika bra att göra slag i saken.
Sälj, sälj, sälj!
Då min egen blogg lever en ganska undanskymd tillvaro insåg jag att för att få något resultat (utan att behöva blanda in dyra Tradera) måste jag gå över ån efter vatten.
Å vem vänder man sig inte till om inte den bästa.
Odd Mollybloggarnas Rolls Royce.
Prima Bina hade vänligheten att lägga ut mina plagg i bästa skyltfönstret - inlägget hittar ni här.
Några saker är redan sålda.
Det tackar jag extra för.

Helgen har ägnats åt något som sällan görs (i alla fall inte av mig) - nämligen trädgårdspyssel.
Jag är grymförjäklig på att dekorera, pynta och fixa men när det gäller grovgörat som ogräsrensning, klippning och ansning så är jag nästintill helt jädrarns värdelös.
Det ligger liksom inte för mig.
Tack och lov har denna ådra med åren vuxit fram hos Perre.
Han, asfaltsbarnet (jodå han är uppvuxen i hus han också men däremot har väl detta med trädgård tidigare inte varit hans starka sida) har nu blommat ut till att vara något av områdets egen hustomte.
Här donas det mest hela tiden.
Och han gör det med den äran.
Jag gillar det.

Asfaltsblomman
/Carina

De var de de!

2011-07-02T10:05:00.005+02:00

En härlig kväll!
Nästan magisk
Eller i alla fall jädrarns schysst.
Letade i kulisserna men fann inga Totosar.
Nu drar vi vidare på stan för lite påfyllning av rosse
Supernice

All The Best
/From Us

Extranummer

2011-07-01T23:05:00.006+02:00

Hold the line
Förstås
Helnöjd
Sicken kväll

In the middle of the night
/Carre
& Perre

Happy man

2011-07-01T22:36:00.006+02:00

Yes yes yes
Så här ser en lycklig man ut,
och för övrigt även större delen av den medelålders publik som är på plats.
För vi är många här. Väldigt många.
Jag är lycklig för att 'man' är lycklig
Helt grymt och ascoolt är att de för första gången spelar Michael Jackson hitten Human Nature, skriven av Steve Pocaro.
De gör den med den äran
Gåshudsvarning.
Georgy Porgy Perko
Grattis Grattis i förskott
älskade älskade Pelle

We are only humans
/Din Carro