Frihet säger en del, strul säger jag.
Man måste klämma på sig en massa otympliga kläder, sabbar frisyren genom att trycka hjälm på huvudet, inte kan man kommunicera och i öronen brummar ett ogenomträngligt högt buller.
Nä tacka vet jag en schysst bil, ett lätt tillbakalutat säte, en frisyr som ser likadan ut när man börjar sin resa som när man avslutar den och under färden avnjuta kunna avnjuta en god ljudbok.
Under våra nästan 20 år tillsamans har Pelle periodvis alltid haft minst en MC i olika former i garaget.
Jag har fått egen hjälm å egna stövlar samt lovat på heder och samvete att luta mig åt ’rätt’ håll i kurvorna men turerna har inte blivit fler för det…
För fakta är att räknar man mina turer på bönpallen behöver man endast använda den ena handens fingrar – näää någon spätta lär jag aldrig bli.
Perre älskar det å älskar han det så älskar jag det, kanske inte lika fysiskt som han - men en glad Pelle är en underbar Pelle.
I dagarna två är han nu i Anderstorp och luftar sin goda vän Aprilia
Pratade med honom nyss och han var lyrisk,
min söta RacePelle.
Tror jag kommit på en del av tjusningen med banrace, det är inte själva hastigheten som är grejen utan det är möjligheten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar