CLE1960 - Instagram å jag liksom!

onsdag 26 augusti 2009

Onsdag 23.02


Det handlar om saker som vi inte kan förklara på tv...

Linus på linjen och Eskil!

Tisdagen bjöd på prominent besök bestående av Pia & Co från Rom.
Nu var det inte så förskräckligt länge sedan som vi sågs vilket iofs inte på något sätt gjorde det hela mindre tråkigt.
Kul å ses och de var sig lika, Pia '100 saker på g, Anna nykliptt och mer lik sin mor än någonsin och avslutningsvis Lorentzo 'Linus på linjen'.


Nåväl, romarna hann precis ge sig iväg innan nästa gäng var på intågande.
Till mddagen serverades, hmm.. till middagen serverade vi Annika och Eskil resterna från lunchen.


tisdag 25 augusti 2009

Letar

De är mycket letande just nu.
Börjar dagen med att läsa DN och kolla platsannonser.
Fortsätter med Platsbanken och letar jobbannonser
Går igenom diverse andra jobbsajter på jakt efter något som verkar lockande.
Glider in på resebyråsidorna och nej, inget spännande där heller.
Tar en kopp kaffe till, lutar mig tillbaka i solstolen…

På allmän begäran så kommer här lite bilder från den gånga helgen.









måndag 24 augusti 2009

Dagens outfit

Har ägnat en del tid åt surf.
Det är något helt otroligt hur många ’vi’ är som bloggar, en del gör det riktigt bra.
Men det är ännu mer otroligt hur många tjejer runt 20 som har ett behov av att berätta om sina fantastiska liv.
Dock verkar de alla vara stöpta i samma form.
De har alla långt blont lust hår, fejknaglar med fransk manikyr, svindyra väskor och solglasögon. De pluggar spännande utbildningar, de jobbar, de jobbar extra och de syns runt Stureplan (fattar för mitt liv inte hur många timmar dessa ’damer’ har på sitt dygn?!?)
Att ha ambitioner och stora förväntningar på livet är förvisso inget negativt, nej vad jag reagerar mest på är nog de bilder som de lägger upp. Man får snabbt en deja vu känsla när till synes intelligenta tjejer envisas med att lägga upp bilder med ’dagens outfit’, där de står med handen på höften, huvudet på sned och tittar djupt in i kameran alternativt håller sin exklusiva mobil framför sig och plåtar sin egen spegelbild.
Det samma gäller partybilderna, de glittrar med ögonen, plutar truligt med munnen, ställer sig på sniskan och försöker vara såååå unika – humpf… Vart har alla härliga glada leenden tagit vägen???
Kanske är det så att ’vi’ tjejer faktiskt måste gå igenom en period i livet med fotomodell drömmar?
För, liksom… been there –done that
Lite I efterskott kommer här Skrattmåsens outfit

Fredag och kräftskiva.
Bordet var klätt i vit duk från Martin Olsson, röda servetter samt en mängd med glittriga kräftor rån Åhlens var utplacerade. Allt gick för dagen i rött och vitt och dekorationerna bestod av dillkronor och augustimåne inköpta på ICA Globen. Även kräfthattar och sånghäfte fanns att tilgå (privat).


Lördag och grillkväll.
Bordet fick tillbaka sin limegröna karaktär via duk (från Åhlens)och matchande Marrimekkoservetter. Även samtliga ljus (Ikea)och porslin gick i de (för sommaren älskade) limegröna färgerna.

fredag 21 augusti 2009

Kräftis ikväll!

Sitter och letar resor - börjar bli dags för vårt årliga Greklandsäventyr.
Iskalla vi avvaktar in i det längsta – allt för att få så bra pris som möjligt.
Men vad händer?, vi brukar vara bortskämda (snåla?) med priser runt 15-1600, just nu finns det inte en resa under 2000.
Hmm, betala mer än tvåtusen för en sista minuten, skulle inte tro det…

I veckan sökte jag mitt första jobb.
Det som Kundtjänstansvarig på ett företag som heter Neova.
Förutom att arbetsuppgifterna passade som handen i handsken så låg stället här i Farsta, det lät nästan liite för bra för att vara sant.
Ringde dem idag för att försöka övertyga dem om min förträfflighet – självklart bubblade jag på, nervös som inför första daten. Jisses, varför kan jag inte bara vara cool och lite lagom???

I takt med min utökade ’fritid’ har jag åter givit mig ikast med Twitter, testade i våras men förstod aldrig poängen.
Uppenbarligen är uppkopplingstiden i mitt huvud mer än nådigt lång, men tror jag börjar fatta…
Har nu följt diverse mer eller mindre kända personer i deras Twittrande och så här långt är det helt klart några som sticker ut mer än andra. Det är onekligen en konst att på 140 tecken formulera sig kvickt, roande och informativt.
En som jag måste säga att jag imponerats av är ingen mindre än min egen ’lilla’ son Leopold – han e grym på att Twittra.
Sicken kille, emellanåt levererar han fyndigheter så det står hejiga till å i vilket tempo (fotnot; tempo = företrädesvis sen fredag-lördag), ungen har helt enkelt talang – hittat sin nisch liksom!
Själv konstaterar jag att jag behöver betydligt fler än 140 tecken för att kunna få fram något som kan liknas vid underhållning (underhållning, hmm - yeahhh right…)

torsdag 20 augusti 2009

Lugn...

Har ni också märkt det – lugnet?
Något har skett.
Helt plötsligt är det tyst på gårdar och torg, ljudnivån i centrum har sjunkit och man kan gå i butiker utan att bli knuffad och buffad på.
Varje år vid den här tiden är detta lugn ett återkommande fenomen.
Jag minns det väl.
Å ena sidan var det skönt att få in rutiner, kul att fotboll, hockey, innebandy, schack och scouterna började å andra sidan var det pest och pina att behöva kriga om tider och ryggor som ska packas.
Nuförtiden kan jag bara njuta - äntligen har skolorna börjat

tisdag 18 augusti 2009

Ogillar mörker

Var just ute på kvällsvändan med Dessi, hon lufsar på i sin vanliga takt och tar ingen som helst notis om de skuggor som ruvar vid vägen.
Duggregn, blåst, grenar som dimper ner på stigen framför mig.
Vad är det med mörker som får mig att tappa all sans och fattning?
Mörkret kryper in under huden och allt logiskt tänkande rymmer från mina sinnen.
Försöker tänka klara tankar och säger till mig själv, ’Skärp dig Carina, jisses så fjantig du är’ – det fungerar ungefär 5,3 sekunder.
Steg, jag hör tydliga steg bakom mig.
Jag saktar in och spänner hörseln till det yttersta, tvärstannar och vänder mig tvärt om – tomt, förstås…
'Skärp dig nu förtusan Carina, du går här dagligen och kan varenda träd, gren och sten'.
Men mörkret och skuggorna manar på, jag snabbar på stegen, pust – äntligen hemma.
Stänger grinden ordentligt, låser dörren ordentligt, kollar alla fönster och går upp på övervåningen. Ser till att ha dator, mobil och vanlig telefon tillhands, äntligen – safe!
Dessi har vid det här laget redan hoppat upp i sängen och ligger nu djupt snarkandes.
Näää, gud vad jag ogillar mörker, mysigt när man är två, ja – men generellt, det är INTE kul med mörker…
Man skulle tusan vara hund!

Höga Kusten

Firade som sagt den gångna helgen 20 år tillsammans.
Jag, som har en tendens (hmpf…) att sätta upp förväntningarna hade helt enkelt bestämt mig för att ’stänga av’.
Nix inga förväntningar här inte, det här var en heeelt vanlig dag och en heeelt vanlig helg.
Men, så underbart fel jag fick :)
Fredag lunch; Blombud med 20 djupröda rosor anlände hem – Carina log sitt största leende.
Fredag kväll; Perre tar med mig till stan och den restaurang där vi åt vår första middag, då hette den Östergök numera Lo Scudetto. Pricken över det berömda i:et var när vi kliver innanför dörrarna och ’Nothing compares to you’ spelas, en låt som vi för en sisådär 20 år sedan mången gång tittade varandra djupt in i ögonen till, suck….
Anlände hem, mycket nöjd och glad.
Lördag morgon; Upp å hoppa gumman!
Öhhh, vadå?
Vi ska iväg!
Iväg, vadå iväg???
Packa ihop kläder för en natt på hotell.
Carina fnissade hysteriskt.
Bilen styrde norrut och efter en stund av ’20 frågor’ visade det sig att vi skulle till Höga Kusten.
Förvisso har vi talat om att åka dit men kan säga att resmålet ändock var mer än otippat.
Hundrum var beställt så Dessan fick följa med.
Här mötte en storslagen natur, mäktig bro och fantastiskt god mat.
Tack Pelle för en underbar helg.
Puvs
/Carro



fredag 14 augusti 2009

Jobbuppslag!

Ibland tror jag att denna ofrivilliga arbetsbefrielse är en signal om att jag ska ändra riktning här i livet.
Så drömmer lite – vad skulle jag vilja göra om det stod mig helt fritt?
1) En av mina absolut äldsta drömmar är att jobba inom polisen, visst låter det pretentiöst.
Att bli polis har jag givit upp men det finns ju polisradion.
Som en hängiven lyssnare av polisradio är jag numera expert på områden och förkortningar, jag är grym på att hitta och har erfarenhet av radio (förvisso taxiradio, men what a heck…), dessutom har jag en fäbless för uniformer he he…
2) En annan sak att drömma om är att jobba med djur.
Dessa fantastiska djur, älskade söta djur som allt som ofta är beroende av oss människor.
Stryk reptiler och jag är hemma.
3) Kläder, jag älskar kläder!
Vad jag mest gillar är att hjälpa vilsna kvinnor, osäkra på färger och former att hitta rätt i djungeln.
Hitta en klädbutik som stänger 16.00 har stängt helger och ger samma lön som en kontorsanställd så har jag hittat min framtid.
4) Det bor en liten romantiker i mig och den vill ut på sjön, ut på vida havet.
Sneglar avundsjukt på ’skeppsgossarna’ på Waxholmsbåtarna och ser mig själv stå vid landgången och le vänligt mot passagerarna.
Det finns dock en hake – jag har så förfärligt lätt för att bli sjösjuk… urk…
5) Har inte haft ambitionen förr men i takt med mitt bloggande så har jag upptäckt en glädje i att skriva, kanske en krönika?
Med det inte sagt att jag har talangen – men det här är min önskelista vilket ger mig friheten att just önska. Så, här med önskar jag mig talang!
6) Är en stor konsument av nyheter, särskilt då Stockholmsnyheter.
Gillar snabba nyheter, hör jag 10 brandbilar, 15 polisbilar och ser en helikopter som snurrar bara MÅSTE jag få veta vad som händer, nyfikenhet kan vara en dygd – det kan också vara en tillgång.
Läser ofta en sida som heter, http://www.wighsnews.se, där presenteras ’Blåljusnyheter’ från hela landet. Jag vill ha en motsvarande sida endast för Storstockholm, fixar någon den så blir jag gärna försteredaktör!
7) Men så bor det en kombinerad fixare och kontorsråtta inom mig.
Jag älskar att sitta och klura bakom min skärm, svara på mängder av mail men också ge mig ut på fixaruppdrag.
Ge mig ett event, en kickoff eller vad som så fixar jag det - låt mig jobba hemma och jag jobbar både dagar, kvällar, helger och nätter.

Så, är det någon som råkar ha något av ovanstående jobb i bakfickan så får ni gärna höra av er =)
På återhörande
/Carina

20 år!

Idag är det en stor dag för mig.
Den 14 augusti 1989 var jag och Perre första gången ute på något som kan liknas vid en date.
Vi sågs i city, han kom släntrande (något sen, förstås…) iklädd sin grå favvo t-shirt med en ananas på, en något förliten nött collegejacka, slitna jeans, helikopterklippning och värsta blåtiran. Den hade han fått… ähhh de e en annan historia ;)
Det var nog få, för att inte säga ingen som trodde att vi 20 år senare skulle vara ett par.
Det är så coolt det är så häftigt, jag är så glad jag är så stolt!
Jag är glad över att vi fortsatt är vi, stolt över att ha överlevt sorg och glädje samt knäppt en hel drös med olyckskorpar på näsan.
Perre är för mig luften som jag andas, han är värmen när jag fryser och min sol på en grå himmel.
Han kan vara pest och pina, han kan vara sur och vrång och han kan vara helt underbar.
Jag älskade dig direkt, jag älskade dig igår, jag älskar dig idag, imorgon och för alltid.
Din
/Carina


Tjugo röda rosor från min Pelle

onsdag 12 augusti 2009

Informationsträff

Idag var jag på den obligatoriska Informationsträffen som Arbetsförmedlingen tillhandahåller för samtliga nyinskrivna.
Hela trettio (!!!) personer hade anslutit, förmodligen efter AF:s hot om indragen a-kassa om man inte visade sig på plats.
Måste säga att vi var en rätt blandad skara och jag fick direkt stryka några av mina sedan tidigare förutfattade meningar om folket som var arbetslösa, det sved kan jag säga he he…
Den trevliga damen som höll i informationen var å andra sidan urtypen av en person i hennes position. Hon stod med sitt väna leende längst fram, hade en kortklippt, något missprydande, dock säkert lättskött frisyr. Förstås utan makeup iklädd mjuka, ’härliga’ kläder som garanterat inte behövde få sig en omgång av något strykjärn på morgonen, avslutningsvis ett par fotriktiga sandaler på fötterna.
Den vänliga damen upprepade med jämna mellanrum att det baaara var att säga till om man inte hängde med. Det gicks igenom hemsida och att man på hemsidan även kunde söka jobb - No shit Sherlock!
Sextio minuter senare blev vi likt en flock får utsläppta, jag störtade direkt in i centrum och shoppade några otroligt prisvärda reavaror – tyckte jag var värd det =)

Idioter

Vad är det för fel på folk som kastar bord, bänkar, skräp, livräddningsringar, stegar etc.etc. i sjön.
Vad har dessa totalt intelligensbefriade individer för fel i huvudet när deras enda syfte måste vara att sabotera både för sig själv men framför allt för andra.
En allt för vanlig syn i skog och mark är slängda plastpåsar och annat skräp – jag blir så jäkla förbannad.
Så om någon av er obetydliga nedskräpande människor är läskunniga, låt det som inte är ert vara och ta med er er egen skit hem eller lägg den i närmsta papperskorg!!!

tisdag 11 augusti 2009

Handlingsplan Upprättad: 2009-08-07

Handlingsplan för: Carina Liedholm-Ericlid (1960-07-15)
Exaktemente så stod det i mailet som jag fick från Arbetsförmedlingen.
Gahhh… låter som jag i lagens mening är omhändertagen och omedelbart behöver vård och assistans. Jag ser för mitt inre att om jag inte följer den upprättade handlingsplanen kommer män med vita rockar att hämta mig. Jag kommer att spärras in på Arbetsförmedlingens grå kontor med vita fladdrande gardiner tills jag har blivit så pass apatisk så att all tro på mig själv har försvunnit. Jag kommer stuvas runt bland de olika statliga arbetsförmedlarna tills jag hålögd sitter där som en andra klassens medborgare och inser att min plats på jorden är den lilla parken vid det närbelägna systembolaget med en flaska Kir i näven och min enda vän är ’socialbidragstanten’.
Okej, okej!!!
Jag vet, det är dags att ta tag i detta med att söka jobb.
Sommaren kommer att ta slut och därmed alla förevändningar om att vara ledig.
Jag ska, jag ska…. ska bara sitta här i min solstol en stund först – sen, då ni…

lördag 8 augusti 2009

Arbetsförmedlingen Part Three

I går var jag på mitt första uppbokade möte på Arbetsförmedlingen.
Min nyfunna vän och tillika arbetsförmedlare Sarvar (namnet för tankarna till den by i Ungern där min gamla Top Cab kollega Lasse nu bor, därvid slutar likheterna…) var oerhört tillmötesgående.
Efter att han hade förklarat hur Arbetsförmedlingen fungerade samt att vi hade bokat upp möten var fjärde vecka fram till jul (vilket i sig gav mig associationer till en fånge med frigång med övervakning) så kunde jag inte längre vara tyst.
Det här var mitt tredje möte och ingen hade ännu frågat vad jag jobbat med, vad jag hade för framtidsplaner, meriter etc. dessutom ifrågasatte jag starkt det faktum att man inte blev tilldelad en arbetsförmedlare utan att det var slumpvis olika man träffade varje gång !?!
Det i sin tur betyder att jag måste dra min historia varje gång – ursäkta men vilket jäkla ess kåå iiit-system :(

Noterade att jag är riktigt bra på att vara ledig men inte lika bra på att vara arbetslös…

fredag 7 augusti 2009

Vem skriver jag för?

Himla trist väder att vara arbetslös i å väldigt lätt att vara kaxig så länge solen skiner.
Det blir mycket datortid, vilket sällan eller aldrig är fel.
Läste att två amerikanska forskare uppfunnit en känslobarometer som mäter lycka på internet, vad barometern ska göra är att den ska ta reda på hur lyckliga vi bloggare är.
Tror väl inte att Bloggare i sig är lyckligare men tror att man mår bra av att få ur sig sina tankar, så visst är Bloggare på sitt sätt lyckligare.
Blir jag lyckligare av att skriva?
Började klura och fundera över vem jag bloggar för, vem läser och vem bryr sig?
Att besöksstatistiken har ökat kan jag se, men vad tycker läsaren?
Kommentarerna på inläggen är få, på tog får få – så alla ni som läser, skriv gärna en not i kommentarsfältet, det betyder mycket.
Till och från genom livet har jag skrivit dagbok, när jag var yngre skrev jag nästan undantagslöst när jag var ledsen och olycklig. Att läsa gamla dagboksnoteringar är som att gräva ner sig i djupa tonårsgravar, jag har än idag svårt att läsa alla mina grubblerier – lite panikångestvarning här…
Nu för tiden flyter språket nästan bara när jag mår bra, en lycklig dag och jag kan skapa inlägg på löpande band, en olycklig dag och orden uteblir.
Läste på något ställe här om veckan huruvida ’min’ blogg eller min Facebookprofil ska finnas kvar om jag avlider.
Har funderat lite på det, vill jag bli bortplockad?
Svaret är nog nej, som jag känner nu vill jag inte bli bortplockad. Den dagen jag försvinner från jordelivet vill jag att mina avtryck ska finnas kvar. Att mina anhöriga, och andra ska kunna läsa min blogg, minnas mina tankar, hur jag var och minnas och påminnas om mina ord.

Sorry, blev visst ett tungt inlägg, kanske är värmen…
Ha en bra helg på er!
/Carina

torsdag 6 augusti 2009

Morgonrutiner

Vaknar runt halv nio, morgonmyser med Dessi till nio.
Går upp, tvättar mig, borstar tänderna och bäddar sängarna.
Går ner, öppnar ytterdörren, bär ut filtar till trappan.
Sätter på en kanna kaffe.
Går en morgonpromenad med Dessi
Kommer hem, tar en stor mugg kaffe, sätter mig på trappan.
Njuter av lugnet, solen och värmen.
Blir det för lugnt knäpper jag igång polisradion =)

Tvingar mig att vakna senast halv nio, ligger å drar mig till nio.
Stapplar ut till badrummet, svabbar av ansiktet, borstar tänderna och rättar till sängkläderna.
Blir omsprungen av Dessi på väg ner till köket, öppnar dörren och kånkar ut filtarna.
Sätter på en kanna kaffe.
Är tvungen att gå en promenad med Dessi.
Kommer hem, får äntligen ta min kopp kaffe, sätter mig på trappan, svettas redan.
Här är tvärlugnt, sätter på polisradion för att få lite action.

onsdag 5 augusti 2009

Pestperre!

Härmed utfärdas en varning till alla banker och andra instanser – Ringer Perre finns det två sätt att tackla det på. Antingen svara inte eller gå honom tillmötes på samtliga punkter, ge honom rätt från början, ge honom tydliga förklaringar till allt som överhuvudtaget behöver förklaras in i minsta detalj å det pronto!
Det kommer bespara er personal mängder med samtal, besök på psykakuter samt arbetstimmar.
För om Perre känner att han inte får tillfredsställande svar på sina väl genomtänkta frågor så förvandlas han från en hyfsat stillsam statligt anställd tjänsteman till en grävande journalist i Janne Josefssonklass.
Det senaste halvåret i finanskrisens spår har han gett sig ikast med SEB.
Utan att på något sätt överdriva har han säkert ringt dem 50 gånger, talat med olika personer i så många otaliga timmar så att man för länge sedan har tappat räkningen. Perre har stångat sitt huvud blodigt i kampen på att få de rätta svaren, Perre ger sig inte, han måste vara en av de absolut jobbigaste kunder som SEB någonsin har skådat – en riktig ’pain in the ass’.
Han har haft som sitt kall att nästan dagligen ringa och terrorisera dem om våra räntor, varför vår ränterabatt inte har följt med den ränteförändring som har skett generellt på marknaden.
Nu har vi haft en rätt ok ränta men hans frågor kräver sina svar och de svar som har givits har ICKE varit tillfredsställande nog.
Med tiden har han kommit upp i bankhierarkni, självaste chefen för låneavdelningen ringde idag och Perre såg för en gångs skull riktigt nöjd ut när han lade på luren – så ja, nu börjar det likna något!
Jag å min sida sitter lika förstummad efter varje samtal
1) Hur tusan orkar han?
2) Å andra sidan tackar å bugar jag över att hans energi, lånen vi har berör i allra högsta grad även mig.
3) Go Perre – ge dig inte förens räntan är NOLL he he…
Perre kan nog, när han sätter den sidan till en av de absolut jobbigaste människor som jag känner å en av de mest fantastiska.

Love ya
/Carina

tisdag 4 augusti 2009

Pastellvägen 12

Var förbi en sväng till Sebbans lägenhet ikväll.
Först - han köper en helt ok lägenhet
Sen - han blåser ut den från topp till tå
Vidare sliter han som ett djur dag å natt
Du e grym Sebban

Imponerad
Mamma Carina
& Perre


Arbetsförmedlingen Part Two

För ett antal veckor sedan gjorde jag som bekant min Arbetsförmedlingsdebut.
Kände det liksom på mig, (eller om det var på ÅsaGåsas inrådan) – hur som helst sa min magkänsla mig att det nog var dags att besöka denna tunggrodda arbetsfördelningsinstans igen. Sommartider i all ära men det har gått liiite väl lång tid utan att jag har fått någon slags signal om att jag ’finns’.
Det var med vånda jag var där första gången, skrev in mig men tydligen fullföljdes aldrig processen - jag blev aldrig korrekt registrerad, vilket jag, tills idag inte hade en aning om.
Lyckliga jag lufsade runt hemma i trädgården, förnöjd över att ha skött alla mina åtaganden som det innebär att bli arbetslös.
Mycket förlägen stod jag i denna färglösa lokal med två ’villiga’ arbetsförmedlare framför mig, de lyssnade på min belägenhet om att jag faktiskt hade varit där den 8 juli för att, vad jag trodde skriva och registrera mig.
Den ene av dessa två arbetsförmedlare var mer än lovligt flirtig av sig, kommentarer som ’Tjena kakan, står du här å smular’ eller ’VAA, är du född -60, hade satt en årslön på -70’ – droppades. Jag tittade förvirrad mig omkring, dolda kameran, Ålandsbåt vad är detta?
Som väl var fanns det en notering om att jag hade varit på plats den dag som jag bedyrade att jag varit där samt att jag mindes vilka jag träffat.
Så – tack och lov, det gick att lösa.
Hade varit oerhört tungt att missa 5 veckors A-kassa för att jag hade varit så slarvig, okunnig, nonchalant...
Får väl ändå tillägna något slags plus till Arbetsförmedlingen över det trevlig (!?!) bemötande jag fick idag, he he...

måndag 3 augusti 2009

Gräs

Har precis klippt gräsmattan, det var okej.
Kikade över på grannens tomt, kunde konstatera att gräset inte är grönare på andra sidan.
Har också rensat ogräs.
Att rensa ogräs är nog ett av mina värsta.
Fy för ogräs...

söndag 2 augusti 2009

Söndag

Finns det något underbarare än att öppna dörren på morgonen, sätta sig på trappan och låta solens strålar värma sig?
De enda ljud som hörs är binas surrande i rabatterna, vindens sus i björkarna och fåglarnas kvitter – annars helt tyst. Jag sitter här med min kopp kaffe och njuter, det är ljuvligt.
Idag blir det nog en bra dag :
Igår var vi (jag, Perre, Gurli & Katarina) hos mamma på middag.
Helt enligt beräkningarna smakade det suveränt.
Tack för maten och en trevlig kväll.

Kram
/Carina