CLE1960 - Instagram å jag liksom!

fredag 31 augusti 2012

Fredagsfaråflyg

Helt seriöst.
Denna sommar är den första sommaren (såvitt jag nu minns) som jag inte har badat en enda gång.
Det är helt galet, jag somt glatt brukar plaska runt som en valross i havet och känna mig som en sjöjungfru.
Har aldrig varit en badkruka, tvärtom.
Lite kyla i vattnet är sällan ett hinder för mina vattenövningar, förutsatt att lufttemperaturen mäter en någorlunda rimlig gradtal.
Men som sagt. Inte denna sommar.
Vart är världen på väg?
Det här känns inte bra.
Läste om kommande höstdepressioner och förestående sjukdomar, allt på grund av bristen av värmande solstrålar.
Det här måste vi råda bot på.
Min kropp behöver energi, solenergi.
Tror verkligen att solenergi är framtidens energikälla.
Varför skulle annars detta med ljusterapi vara så bra och stärkande.
Å varför är jag såå mycket snyggare när jag är solbränd.
Liksom.

Så av värmande skäl blev det inget Fredagsmail denna vecka.
Sorry folks!
Loppan håller ställningarna
Sebban sympatiserar.
Mamsen följer upp
Å vi ämnar att njuta.

Kalimera
/Carina
& Perre













Som lite kuriosa kan jag meddela att detta är mitt 801 inlägg i bloggen - inte illa, om jag får säga det själv. Återkommer när det är hundra!

måndag 27 augusti 2012

Jobb söka jobb, söka jobb jobb jobb...

'Jag är en anpassningsbar superadministratör.
Trivs mycket bra i organisatörsrollen och söker definitivt ett arbete där jag kan stanna.
Är för övrigt en självständig, prestigelös individ med vilja och förmåga att jobba strukturerat och är ansvarstagande inför mina arbetsuppgifter.
Jag är serviceminded, noggrann och tycker om att förmedla kunskap, hjälpa andra och känna att jag har tillfört något värdefullt oavsett hjälpens omfattning.
Är en spontan, lösningsorienterad och öppen människa med en god kommunikationsförmåga.
Jag trivs bra med att grotta ner mig i registreringsuppgifter som se till att en grupp fungerar.
Jag är inte rädd för att hugga i och är lyhörd för andras önskemål och behov
Gillar teknik och de möjligheter som den för med sig.
Med arbetslivserfarenhet, entusiasm, humor och glädje tar jag med mig något positivt till min arbetsplats.'

Kära potentiella arbetsgivarevilka av följande ovanstående egenskaper är det som ni inte efterfrågar?
Lite mer specifikt vad är det jag saknar för förmåga för att passa in på er arbetsplats?

Som ni förstår ägnas dagen åt att söka jobb.
Zappar bland mina strålande betyg, goda referenser och vältaliga ansökningar. Skriver personliga brev, en del vänliga, andra tuffa, stela, humoristiska eller neutrala.
Men vad tusan verkar det hjälpa.
Fick tipset om att inte skicka in ansökan digitalt utan istället knacka dörr,
Den vänliga tipsaren hävdade att bara jag får presentera min fabulösa personlighet så är vilket jobb som helst mitt.
Jag tackar som ödmjukast för förtroendet, men host, host -  jag vet inte det ja.
Inte är väl jag…

Arbetslös
men inte hopplös
/Carina

fredag 24 augusti 2012

Klimakteriefredag... å kräftor på det!

Då var man tydligen en sån där klimakteriekossa!
Det fattades liksom bara det.
Har alltid varit varm när jag sover, men nu når kroppstemperaturen nya höjder.
På nätterna är jag hetare än någonsin host, host…
Här om dagen fick jag feberfrossa och tyckte att det var väldigt synd om mig.
Stackars jag – åka på influensa, ’mitt i sommaren’.
Fast, feberfrossa var kanske inte riktigt det rätta ordet, snarare svettningar – eller som en initierad skulle kalla det, vallningar…

Beklagade mig för Perre och hoppades på sympati.
Han skruvade lätt på sig och mumlade något.
Va, sa jag!
Jo, det kan kanske vara så att du har kommit in i klimakteriet – sa han något förläget..
Hmpf, klimakteriet – JAG???
Denna unga och virila kvinna å jag e ju inte mer än typ, eeehhh dryga 50.
Kan de stämma?
Googlade på ’klimakteriet’
Klimakteriet kan pågå mellan 6 månader och 5 år, cheezus – FEM år !!!
Läser att kvinnorna i Botswana och Japan har milda eller inga besvär och upplever en ökad sexlust under klimakteriet.
Okej - ’now we talking’!
Åter till mig!
Vallningar stämmer uppenbarligen
Hjärtklappningnix
HumörsvängningarVERKLIGEN INTE!!!
Sömnsvårigheternix
Yrsel nix
Försämrat minneöhhh, vad var de det handlade om nu igen???

Jag och Perre fortsätter vårt reseletande.
Med gedigen sista-minuten-i-slutet-av-augusti-erfarenhet kan jag rapportera om att det i år är på väg att gå åt fanders.
Sliter mitt hår, men humörsvängningar – nix…
Mamma är hemma från en skön vecka på Mallorca.
Son den äldre ska på kyssning – Riga kallar.
Son den yngre ska på musikfestival.
Ikväll är det kräftskiva

Kräftorna
/Carina
&Perre
























P.s

onsdag 22 augusti 2012

Lite kvitter om twitter...

Nej då!
Har inte försvunnit helt å hållet.
Tvärtom –  är nog mer aktiv i de sociala medierna än på länge.
Fast.
Klart att bloggen blivit lite lidande.
’Blame it on the Twitter’.
Och Instagram!
Nu samkör jag förvisso dessa, men det är där jag hänger - allt som ofta.
Det är här jag med enkla medel upplyser min omgivning om allehanda förehavanden.
Gillar enkelheten.
Följ mig gärna, säger hon inställsamt.
På Instagram heter jag ’cle1960’ och på Twitter ’Carinale’
Som tidsfördriv kör jag lite Ruzzle (vann första matchen någonsin idag) heter, ’Cle1960’ eller favoriten Wordfeud (där jag för övrigt spelmässigt  totalt sjangserat), men trivsamt är det, har nick ’Carinale’.

Har ni föresten noterat förfallet av det svenska språket?.
Sannolikt beroende på allt bloggande, twittrande och Facebookande.
Folk stavar som krattor.
Korrigering, folk stavar sämre än krattor.
Syftar inte på att man ibland använder ett 'å' istället för 'och' eller andra allmänt vedertagna internetförkortningar.
Nej, tänker på att folk helt enkelt stavar illa, inte styckeindelar texten och dessutom totalt och ohämmat särskriver allt i tid och otid.
Det ser förjäkligt ut.
Helt primitivt och ociviliserat.
Exemplen är många, för många.
Har sett allt från kött bulle, sol bränd till sär skilt.
Tips från coachen!
Är man minsta osäker – skriv ihop ordet, det blir aldrig (nåja) fel.
Frågade kära svägerskan som är lärare.
Hennes teori var engelskans intågande i allas vardag.
I engelskan särskrivs tydligen det mesta.
Okej, kan köpa det.
Men hallå!!!
Det innebär INTE att vårt eget språk skall drabbas av denna vanskötsel?
Här med höjer jag flaggan för det svenska språket.
Här talar och skriver vi svenska – what so ever, in all times…
För att tala klarspråk. Liksom.

Heja svenska spraket!
/Carina

fredag 17 augusti 2012

Fredag å game on!

Jag spelar nästan aldrig, säger jag segervisst.
Vid nästa tanke slår det mig att jag både prenumererar på trisslotter och lämnar in en trogen lottorad varje vecka.
Fast de gills liksom inte, de har jag ju gjort i så många år.
Om man spelar betyder det att man står å hänger vid spelbutikernas diskar, sitter klistrad vid oddsetlistor, aldrig missar tipsextra och slaviskt följer veckans lottodragning.
Men de gör ju inte jag.
Jag är inte ’så´n’!
Kan inte ens mina lottosiffror ju.

Det här med spel kan vara rätt fascinerande.
Om man spelar med måtta.
Och genom att bara finnas till kan det hända de mest fantastiska saker.
Kanske är detta mitt sista Fredagsmail, kanske kommer jag framöver att använda mig av en spökskrivare.
Kanske flyttar vi till varmare klimat och kanske kommer jag inom kort glida runt stan i en schysst Lamborghinin.
Jag har den senaste tiden fått massor av mail med uppmaning om att höra av mig och hämta ut de mest fantastiska vinsterna. Är nog uppe i över 50 mille i cash och mängder av presentkort i allehanda butiker.
Allt jag behöver göra är att kontakta några personer och ge dem mina personuppgifter som personnummer och bankkontonummer så är det klart.
Fatta vilken grej!
Jag som inte ens visste att jag deltagit i dessa lotterier.
Tänk vad livet kan vara underbart.

Ikväll kommer Brorsan & Co hit för att grilla.
Mamsen har dragit till Mallis för en vecka i solen.
Sönerna gånger två vet jag inte så mycket om – kanske kan locka dem till grillningen?.
Perre jobbar dag i helgen så jag har hur mycket tid för mig själv som helst.
Den egentiden mynnar dock ofta ut i en massa onödig datortid.
De e alltså det viktigaste jag kan komma på…

Game On
/Carina

tisdag 14 augusti 2012

23 Idag!

Det finns ett uttryck som säger ’det är bättre att lägga liv till åren än att lägga år till livet’ eller om det var ’det är bättre att lägga liv till dagarna än dagar till livet’, eller varför inte ’livet är inte dagarna som gått utan dagarna man minns’?
Alla dagarna.
Äh – hur som helst har jag som bekant inga större problem med varken det ena eller det andra.
Och även om både dagar och år går så finns det något som består.
Jag och Perre & Perre och Jag!
Varje dag!
Så nedrans coolt.
Jösses vad jag älskar den människan.

Med en viss stolthet kan jag meddela att vi, Jag och Perre & Perre och Jag.
Idag lägger ytterligare ett år till våran redan gedigna samling av dagar och år.
Idag är det 23.
Tjugotre fantastiska år, ibland tuffa år, år fyllda av skratt och gråt, sorg och glädje men mest massor av kärlek och värme.
Jag känner hopp och trygghet, tillit och framtid.
Jösses vad jag älskar den människan.

Vi två
/Carina
&Perre

söndag 12 augusti 2012

Vad gör hon här?

Ja då är OS slut.
Känns trist – förbaskat trist.
Lite som en god vän som flyttar.
Älskar alla dessa maratonsändningar.
Alltså inte just Maraton-sändningarna utan syftar mer på långa härliga trivsamma sportsändningar med fyndiga reportrar och mängder med information om oviktigt vetande.

Efter dagens handbollssilver fick jag för mig att åka till ICA Maxi.
Tar fram min alltid gedigna shoppinglista och börjar mitt uppdrag.
Gillar att handla själv.
Strosa runt i egen takt.
Men så – mellan falukorven och fläskfilén dyker hon upp, en gammal arbetskamrat.
Jösses, vad gör hon här?
Bor inte hon på andra sidan stan?
Kikar först lite nyfiket och är på väg fram för att morsa, vi har trots allt inte setts på över 10 år.
Sen slår tanke två till. Nej!
Tusan nej – vid närmare eftertanke har jag inte alls lust att mingla och prata med henne.
I alla fall inte just nu.
Vad hade vi egentligen gemensamt förutom just jobbet?

Som jag minns henne var hon förvisso en rackarns trevlig person, lite väl trevlig.
Den där typen som kommer kasta sig runt halsen och absolut insistera på att vi ’bara måååste ses’
Å sucknääe jag vet verkligen inte om jag har lust med det
Skulle kunna stå där och hålla med, fnissa åt anekdoter, slita upp almanackan och boka in ett möte.
Men nej!
Känns som  ’vänner på Facebook’ är en helt perfekt nivå på denna bekantskap.

Resten av shoppingturen blev en ’kattåråttalek’ där jag febrilt jobbade på att hålla mig undan.
Aldrig har väl innehållsdeklarationen på tomatketchup varit så intressant, sällan har urvalet av potatisar skett så noggrant och aldrig har jag stått gömd bakom skvallertidningarna djupt försjunken i Prins Carl-Philips vilda slagsmål.

Jodå, jag kom undan
/Carina
Mullvaden

fredag 10 augusti 2012

One more time!

Live in concert på Skansen bästa coola Toto
Ja ja jag vet att de spelat lika länge som många av er levt - men Steve Lukather is the One
Jag e glad
Perre e glad
De svänger
Toto e grymma
Tusan vilken kväll - å som en liten bonus träffade vi Totte :)
Hold the Line
/Carina
& Perke

Fredag - I am in

Likt en dåres envishet fortsätter jag med mina Fredagsmail.
Det vore en skam att sluta.

Jag tror att alla alltid har en fundering om det mesta, en åsikt, en tanke en ståndpunkt.
Perre tror inte alls att alla alltid har en föreställning om allt.
Vi tycker ofta väldigt lika om det mesta – men just här skiljer vi oss åt.
Han anser att man kan vara likgiltig inför saker man inte känner till å måste till viss del instämma. Till en viss del...
Oftast tycker jag nog att man kan tycka något även om okända företeelser, alltså något måste man väl alltid tycka, eller?

I huvudet kan jag vara stensäker på min uppfattning, totalt övertygad om min värdering.
Men när jag högt och tydligt låter mina ord flöda och jag säger det jag tänker märker jag att jag inte alltid tycker som jag tänkte.
Det låter ihåligt och tunt.
Hur kan genomtänkta argument så plötsligt falla i bitar?
Hur tänkte jag här?
Får stå där med mössan i handen och mumla något om att det kanske nog inte var så förberett.
Så himla typiskt.
För en stund sedan lät det ju så fantastiskt bra. Och klokt.
In my dreams…
Nåja, det betyder å andra sidan att jag är ganska elastisk i mina tankar å det samlas inte damm på den som är ute i blåsväder.
Och sannerligenspontanitet kan vara en nog så bra egenskap.

Idag jobbar Perre sin första dag på fem veckor.
Lite skönt att vara ensam hemma, men tomt.
Har inte fått så mycket nyttigt gjort. Om man nu inte inkluderar jobbansökningar och städning, förstås.
De e nyttiga grejer!
Ikväll ska vi till Skansen och sjunga allsång.
Från Sollidenscenen blir det ’Rosanna’, ’Hold the Line’ och ‘Africa’.
Yes
- Toto is in the town.
Sebban är i Prag och härjar – kommer hem söndag.
Loppans helg kan se ut hur som helst, sannolikt inleds den med att kolla handbollen ikväll.

Heja Sverige
/Carina
Å Perre

måndag 6 augusti 2012

Dessi

Vår älskade vovva är i hundhimlen.
Hon var den finaste och bästa hund som en människa någonsin kunde önska sig.
Nu säger alla hundägare att just deras hund är speciell – men i detta fall är det alldeles sant.
Dessi var speciell.
Mycket speciell.
Som en korsning av fem raser hade hon fått det bästa av dem alla.
Hon var klokare än de flesta, smartare än åtskilliga och fantastiskt lyhörd för sinnesstämningar.

Dessan började vara hos oss när hon var två år.
Dessan gick aldrig i koppel och var oerhört selektiv med vilka hon hade förtroende för.
Hon kunde jag harar och kaniner men aldrig att hon sprang ut i vägen.
Vi hade alltid med henne vart vi än skulle.
Fick inte Dessan följa med så kunde vi också undvara att åka.
Hon var vår baby, vi var hennes trygghet och hon var vår.
Om stämningen hemma låg på is sprang hon mellan oss och medlade.
Och hon lyckades alltid.
Det bästa hon visste (förutom grisöron) var att gå ut tillsammans, alla tre.
Hon sov mellan oss i sängen och satt bak i bilen.
Hon var helt enkelt en otrolig vovva.

Sista månaderna började hon bli trött.
Promenaderna blev kortare och kortare.
Trots brist på ork fortsatte hennes nyfikenhet på livet och glädjen över att få vara med.
Fredagen den 13 juli märkte vi att något var galet.
Hon kunde inte lägga sig ner.
Hela natten turades vi om att sitta och hålla henne, hon var så matt att hon ’satt och somna’.
Vid 04.00 åkte vi akut in till Bagarmossens Djursjukhus.
Där konstaterades vatten i lungorna och att det var orsaken till att hon inte kunde ligga ner.
Ålder och sviktande lungor gjorde att veterinären sa att det var dags.
Morgonen 14 juli 05.00 lät vi vårt hjärta somna in.
Vi höll henne, vi kramade henne, vi grät.

Älskade hund
Du kommer alltid finnas hos oss.
/Carina
& Perre


















Dessi blev drygt 13 år gammal.

söndag 5 augusti 2012

Å jag reser mig igen...

En månads blogguppehåll tillika Fredagsmailsuppehåll.
Dags att kliva in på arenan igen.
Det har varit oerhört skönt att med gott samvete skippa allt vad bloggar och maniskt skrivande heter.
Sån e jag.
Ibland på och ibland av.

Vi lämnar ett juli bakom oss som har innehållt det mesta.
På gott och ont.
Klev in i en ny arbetssökarperiod – ’not-so-funny’
Har hunnit söka ett 20-tal jobb.
Har hunnit få nästan lika många – ’det-var-inte-din-tur-denna-gång (heller!!!) tillbaka.
Har frustrerat undrat över hur arbetsgivare tänker…
’Hey hey hey, är ni inte läskunniga?’
Jag har fyllt år.
Det var kul!
Fattar-inte-folk-som-påstår-att-de-inte-gillar-att-fylla-år?!?
Det är nästan det bästa jag vet.
Fick en HTC One X av bästa Pelle (för den oinvigde innebär det en riktigt schysst lur)
I min iver att installera allehanda program gjorde jag lite av en ’Massmessmiss’ i miniatyr och repris.
ALLA ni som fått mail av mig där jag uppmanar er att gå med i mitt nätverk på LinkedInni behöver liksom inte ta det mailet på så himla stort allvar.

Har lite tafatt börjat twittra.
De e lite kul, men småknepigt
Sebban och Cammen ’is-no-more’say no more…
Loppan tillbringade helgen I Mariefred
Vi har varit på en minisemester till Skåne.
Några underbara dagar, Beredskapsmuseúm, hemliga bergrum, fantastiska Outlets å så... I am in love with Helsingborg. Jösses en sådan trivsam stad.
Men mest har vi varit hemma.
Tycker om hemma!

Vi har också sagt adjö till vår älskade älskade Dessi.
Det var tungt
Det är tungt
Varje dag, varje timme, varje minut.
Älskad och enormt saknad


/Carina