CLE1960 - Instagram å jag liksom!

söndag 28 februari 2010

Next stop Vänersborg

Då har ännu en dag i de dalsländska skogarna förflutit.
Började med hotellfrukost – jag älskar hotellfrukostar.
Egentligen finns där sällan mer än vad man kan fixa hemma, men det är ändå något visst med dessa hotellfrukostar.
Att bara gå å ta för sig av allehandla läckerheter, slippa disk å slask – yes!
Sen åkte vi till Ed.
Där bor Perres pappa Rolf med fru sedan ’hundra’ år.
Fikade lite, pratade lite – å fick några ljudböcker :)
Marketta är en ljudbokoman av rang, den ljudbok hon inte läst eller hört talas om finns inte.
Efter några timmars ’catch up’ bar det av mot Mellerud.
Nu pratar vi inte längre djup skog, här pratar vi total urskog!!!
Stället vi kom fram till låg mitt i skogen vid Vänerns strand (hur nu det går ihop?!?)
Medan jag tog en promenad med Dessan kikade Pelle på trailen.
Efter en stunds dividerande slog han till – yes box, ännu en hoj på nacken… (eller på släpet?!?)
Packade, betalade…(eller nu vilken ordning det var? - jag satt i bilen å surfade)
Letade hotell i Mellerud – kört, drog vidare till Vänersborg.
Så, här är vi nu – i Vänersborg.
Hittade ett grymt schysst hotell, Hotell Vänersborg, möttes av bra service och hundvänlig personal, sådant gillar vi!
Mat fick vi förvisso åka in till stadens italienare å hämta (köket hade stängt), men vin fanns på plats, dock inget rosé,
Slutsats….
Vänersborg – Åmål 1-0

Namnsdagsbarnet
Carina Maria

Hotellet i Åmål

Far och son

Ljudbokomanen Marketta som läser en bok

GasGasen, Anders och Pelle

Hotell Vänersborg(dock vid annan tidpunkt än vinter...)

Hamstern Pelle

Nöjd Carina

Touchdown Åmål

Så kom vi iväg igår då…
Dvs. vi kom till Vårby sedan svängde Perre av motorvägen och in vid närmsta Byggvaruhus, vad ska vi göra här frågade jag förvirrat???
Ähh, jag bara MÅSTE kolla en teori jag har om snö som faller på plasttak med någon som kan de där grejerna.
Tjugo minuter senare hoppar en nöjd Pelle in i bilen, han har fått svar på sina frågor och var belåten - de e Perre det =)
Lunch intogs på trevlig vägkrog, några bord bort satt ’Tok-Erik’, ni som läst Svensk Maffia vet vem jag talar om alternativt sett TV4 dokumentären ’Inlåst’ – hur som helst såg han snäll ut.
Stannade i Karlskoga, Perre kollade in en trailhoj, den var tydligen fantastisk – jodå, tyckte den var snygg, även om den hade vissa drag av damcykel ;)
Åkte vidare, då det började mörkna började vi leta natthärbärge.
Nästa ’stora’ ort var Åmål, så Åmål fick det bli.
Hittade ett hundhotell – yes =)
Upp på rummet, vilade – det är ju så jobbigt att köra/åka bil….
Tog oss ner till den 200 man stora matsalen som för stunden bestod av 0 gäster.
Vi fick matsedeln, där erbjöds:
Stekt falukorv och pommes
Grillkorv och pommes
Kebabtallrik med pommes
Köttbullar med pommes

Samt
Hamburgare i två storlekar med pommes.
Vi slog till med varsina Kebabtallrikar, utan pommes...
Frågar tjejen i kassa om man kunde beställa vin, 'Absolut' sa hon.
Topp sa vi, vi skulle vilja ha två glas rosé.
Öhh, säger den unga tjejen, vet inte om vi har det, måste ringa baren och kolla.
Hon lyfter luren bort till baren och säger, ’Hej, de e Linda, du har vi nå´t vin som heter ???’ursäkta men vad sa ni att vinet hette???
Perre och jag utbytte några menade blickar och svarar. ’Rosévin’.
’Jo, de undrar om det finns ett vin som heter rosé???'
En stunds hummande i telefon och vi får svaret, 'ja det finns Chill Out’.
I rosé undrar vi – 'nej svarar hon, bara vitt och rött'.
OK, två glas vitt då.
Sätter oss vid ett av de tomma borden.
Efter en stund kommer bartjejen gåendes med två glas vitt vin, hon säger glatt ’Här kommer jag med era rosé’
Jag och Perre utbyter ännu en gång menade blickar och säger, eeeé ok – men det ser väldigt mycket ut som vitt :)'
He he, ’jag menade ju det’ säger den unga damen…
Jag säger bara ’Fucking Åmål’

/Carre
Perre
Dessan

Tok-Erik

En Trailhoj

Hotell Dalhall

lördag 27 februari 2010

Part two

He he, det blir sällan som man tänkt sig…
Innan Perre drog till Bauhaus mätte han noggrant hur långa dessa stöttor skulle vara.
För att få hem stöttorna var han tvungen att hyra ett släp.
Kommer hem, konkar in dessa tunga, långa störar.
Får ut dem i uterummet och konstaterar att de är för långa.
Hämtar tumstocken, upptäcker att han mätt med den ofullständiga tumstocken.
Med en dov ilska sliter han tumstocken ner till tändsticksnivå, morrar…
Tar fram en ny tumstock, mäter igen, slänger i dörrar, tar fram sågen och sågar till brädorna.
Jag gör det enda rätta, ser till att han får mat i magen, det brukar hjälpa =)
Nu är han å lämnar hyrsläpet.
Jag e klar!

Kommernogsnartiväg
/Carina

Stressad Pelle tankar hyrbil igår...

Jag klar för avfärd idag...

OM vs MC

Då vara det dags Perre att få sina behov tillfredställda (no no you dirty minds).
Om jag är en Mollyholic så är Perre torsk på mc.
Han har två skönheter som står hemma i garaget, en man kör fort i skogen med och en man kör fort på vägen med, nu vill han även ha en man håller balansen i skogen med (jag förstår att ni imponeras över mina djupa motorcykelkunskaper, men så ligger det också 20 års erfarenhet bakom).
Igår säger han – ’packa väskan gumman. Vi ska till Örebro, Mellerud och Göteborg en sväng’, öhhh va???
Jepp, hag har ringt på lite trailhojar så vi ska åka och kolla på dem!
Svar jabba =)
Jag struntar väl i själva hojarna men några dagar på resande fot, kanske hitta någon Mollybutik och en hotellvistelse låter lockande he he…
Städar packar donar – lämnar tillbaka hyrbilen typ 17.59, suck, alltid sena…
Nu drar vi - ’plånboken’ säger Perre, fasiken jag har glömt plånboken.
Vi vänder hem och hämtar.
Åker igen, ’hundmat’ säger jag, vi måste handla hundmat – stannar vid affären och gör det.
Sätter mig i bilen, tittar på Perre han tittar tillbaka – hmm, klockan är över sju, inget hotell för natten bokat, dessutom brukar det vara lite knepigare att hitta ett ’hundhotell’.
Ähh, vi åker hem istället, sätter väckarklockan tidigt å drar, ok Pelle!
05.00, väckarklockan ringer – 07.30 uppstigning, åhhh vad vi e trötta…
Jag gör mig iordning, Perre går med Dessi.
Jag är klar, Perre kommer in med Dessi.
Säger, ’Vi kan inte åka ännu’, va???
Måste fixa stöttor till taket på uterummet först, grannens tak rasade inatt - ok…
Snön kommer garanterat göra uterummet till kaffeved om vi inte gör något, ok - jo fattar…
Behöver jag säga att Pelle just är på Bauhaus…

To be continue…
/Carina

fredag 26 februari 2010

Bloggen 1 år!

Ännu ett Fredagsmail – denna gång lite av ett Jubileumsmail.
Projektet ’Fredagsmail började för ca. 8-10 år sedan.
Ni vet, på den tiden då mail började finnas i var mans hem.
I denna nya värld började också en massa bilder, historier och filmer cirkulera.
Men istället för att sända dem vidare med vändande post samlade jag på mig de roliga skapelserna och sände dem vidare en gång i veckan – på fredagar..
I början bestod mailen endast av diverse skojsigheter men med tiden började jag lägga till lite info om familjen, vad vi haft för oss och vad som komma skulle och Fredagsmailet var fött.
Många Fredagsmail har det blivit genom åren och många bilder och filmer har passerat.
För ett år sedan bestämde jag mig för att starta en blogg mest för att bevara mina fredagsalster
Bra tanke och det tog inte särskilt lång tid innan skrivklådan blev för stor och jag började lägga ut små ord även i veckorna å bloggen var född.
I dag är det ett år sedan, en resumé till mina personliga små guldklimpar kommer här.
Inleder med ett inlägg som egentligen är ett flera år gammalt verk, men känner att det var lite av en startpunkt på mitt bloggeri, så här kommer:
Bloggårets Hemnetjunkie - (eller om vi ska vara korrekta förr, förr, förra Årets Hemnetjunkie)
Det inlägget som krävde mest superlativ var när ’Mina herrar’ hade nått en kvalplats’
här uppstod Bloggårets mest exalterade innebandyinlägg.
Sen skulle ju vår kronprinsessa gå å gifta sig, landets radio och tv-stationer rusade ut för att höra vad svenska folket tyckte…
Bloggårets ’Jag-vet-vad-jag-tycker-men-vet-inte-vad-jag-säger’
Mitt namn fick också vara föremål för ett inlägg,
Bloggårets ’Jag-är-vad-jag-heter’
Sen följer Bloggårets Glader och Bloggårets Butter
En vecka hos Pia i Rom renderade i dessa inlägg.
Bloggårets grundligaste och Bloggårets La Famiglia
Bloggårets Houston, We've Got a Problem …
Sen hade vi semester och fick Bloggårets bästa hotellvistelse
Sen kom man då tillbaka till vardagen och verkligheten,
dags för ’Bloggårets inskrivning’
Årets överraskning stod Pelle för då han bjöd mig till Höga Kusten för att fira vår 20-årsdag, det resulterade i Bloggårets Jubileum
Årets grekiska ö blev Mytilini och Bloggårets inlägg därifrån såg ut så här
Pelles favoritinlägg är detta!
Årets mest otippade resa, kan du läsa om här.
Ärets presentation över korkade saker jag gjort genom livet!
Årets ’Massmessmiss’
Å så har vi,
Dessis favoritinlägg
Årets Eriksson
Årets Nattliga besök 1
Årets Vinterbadare
Årets Troll
Årets Nattliga besök 2
Årets hobby, vadå hobby???

Ooouups....
Många inlägg har det blivit – närmare bestämt närmare ungefär 250!!!
Hade inför 1-årsdagen tänkt att fräscha upp designen, ähh - den får komma retroaktivt.

I helgen blir det mycket OS.
Funderar på OStron, OSt, kanske vara OSminkad, hmpf..det kanske skapar kaOS?!?
Näe de här e OSedvanligt låg nivå
OSande kramar
/Carina
------------------------------------------------------------------------------
Jag älskar att flyga men ibland hamnar man bredvid en person som man känner att man blir lätt irriterad på.
Ett tips, gör så här:
1. Ta fram din laptop
2. Öppna laptoppen sakta
3. Slå på den
4. Var helt säker på att grannen följer med på vad du gör
5. Öppna Internet Explorer
6. Stäng ögonen ett par minuter och titta upp mot himlen (lyft gärna händerna en aning)
7. Ta ett djupt andetag och öppna följande adress (klicka!):

Dagens!

Som hängiven ’Mollybloggerfollower’ har jag lärt mig ett å annat bl.a. så känns jag som en av de få ’mollyisterna’ som inte visar upp någon dagens.
Nu bloggar jag förvisso inte på heltid om Odd Molly utan försöker få in ett å annat – annat, liksom…
Har skrivit det förut å gör det igen – herre jisses vilken tid och engagemang vissa lägger ner på sina bloggar, fascinerande, imponerande å framförallt trevlig läsning!
Men åter till bilderna, vet inte riktigt vad jag ska tycka om detta fenomen, alltså visst är det lite kul att se andras kombinationer men jag kan även känna att det kan bli någon slags ’jakt på cred’ över det hela. Missförstå mig rätt, det är klart att varenda levande skäl mår bra av lite uppskattning men ibland förefaller dessa sammanblandningar av kläder i mina ögon som rätt förvirrade.
En sak som är sann är att bara för att man har tillgång till tjusiga, vackra, snygga, läckra och dyrbara kläder så innebär det inte man har god smak – ooups, här stack jag visst ut hakan kände jag.
Å vem e jag som sätter mig över alla och utger mig för att vara någon slags stilpolis ?!?
Ber om ursäkt om jag därmed klev någon på tårna, sån e jag – inte elak, inte dum, men har svårt att hålla inne med tycke å smak.
Jag är så jättedålig på att ge komplimanger om de inte är uppriktiga och kommer från hjärtat, i de lägena blir det istället ’ööhh, snygg färg’, ’eeee, knapparna passar perfekt’ – ja ni fattar.
När jag var yngre var detta en klart ofördelaktig egenskap, men med åren har jag lärt mig hyfsat att hantera min ärlighet å fakta är att de nära vänner jag har uppskattar (förhoppningsvis) just denna sida. Är det någon som undrar något, ring Carina – då får du ett ärligt svar!
Så, har jag lämnat en kommentar på en blogg kan ni räkna med att den är 100% ärlig.
Hjälp… jag kanske iom detta tappar poäng i jakten på att ingå den innersta ’Mollyklanen’ jag kanske nu istället blir uthängd, utskälld och utestängd från samtliga Mollybloggar, gaahhhhhh…
Så, för att visa min goda vilja så kommer här två stycken ’Dagens’ – båda med Lovely Knit, den ena ny å grå och den andra solbrun å beggad.

Definitivt
/Carina

onsdag 24 februari 2010

Loppans lya

Vissa saker känns som lite av ’nerver ending stories’ – som exempel Leopold och Johannas lägenhet på Gärdet.
De hade oflytet att köpa när priserna stod på topp, något som man i efterhand kan förbanna sig över men som man i köpläget inte hade en aning om.
Ung, kär med framtidsdrömmar så framstod den som det perfekta köpet.
Ett år senare gick priserna och kärleken åt samma håll, alltså utför.
Sen dess har det hyrts ut, varit tomt, stylats upp, försäljning som inte gick vägen, ständig kamp med lån – näe fy vad jag är trött på den där gamla lägenheten…
Nu gör ’vi’ ett nytt försök till försäljning å jag håller alla tillgängliga tummar å tår som finns =)

Lägenheten ser ni här!

Lever på hoppet
/Carina

P.s
Är nu på väg till Sebban för att linda om foten.
Stackarn är halt sedan han igår stukade sig rejält på badminton å ingen mat har han hemma...

måndag 22 februari 2010

Skrattmåsvägen 16 januari 2010 16.02

Pling, plong – pling plong!!!
Vad hela friden är det för stollar som har mage att komma klockan fyra när vi har Öppet Hus från fyra???
Det vet väl vilken rutinerad människa som helst att avvakta en sisådär 10-15 minuter, det så att värdinnan hinner fixa det sista, i det här fallet maten =)
Djupt andetag, hojtade på mamma – ’Gästerna kommer!!!’.
På med leendet och upp med dörren – Let the party begin!
Under de närmsta timmarna följde sedan en strid ström av gratulanter, de allra flesta hade tagit starttiden på orden och före sju (här måste jag erkänna att jag gissar) hade huset fyllts av rusiga gratulanter, jag är tämligen säker på att det under denna kåks levnadshistoria aldrig varit så mycket folk samlade innanför dess portar – och gläds över att huset klarade det galant.
Det åts och det dracks, det sjöngs och skålades, det hyllades och skrattades och det hölls tal, ja jisses amalia så hyllad mamsen blev.
Min primära uppgift under kvällen var å se till att det fanns mat på borden, tajma in kaffe och desserter, sönerna korkade upp skumpa på löpande band och blandade drinkar som värsta bartendrarna (nåja, misstänker att de har en viss vana här…). Brorsan hade blivit tilldelad att vara garderobiär, ljusarrangör samt mingelfotograf och Perre för kvällen delegerad att vara lite av en alltiallo. Vill också passa på att tacka Helena och Gurli för den fantastiska insatsen som dessa damer gjorde med disk och tork, grymt gjort!
Maten smakade superb, inte för att jag hann förtära något men enligt hörsägen och säkra källor smakade allt suveränt.
Ska man klaga på något så blir det nog desserten, det omdömet gör jag efter att dagen efter upptäckt att det fanns ett 15-tal desserter kvar (något som Dessi och Tompe inte var särskilt ledsna över).
Efter att ha ’smuttat’ på skumpan tog jag mod till mig och tillsammans med brorsans stämde vi upp i en truddiutt.
Hade fått för mig att jag och Hasse sjöng just ’den’ sången för mamma när hon fyllde 30 och tyckte nu att det var läge för en liten revivel – mamma log vänligt och applåderade ivrigt. Något senare (eller om det var dagen efter) berättade hon att denna sång sjöng vi på Farris födelsedag, inte hennes – nåja, det är ju ändå tanken som räknas.
Något senare, just när allsången kommit igång skulle alla plötsligt åka hem – hallå, vad är detta?
Jag säger då det, pensionärer…;)
Vi närmst sörjande kämpade dock på med partajandet en stund till (tackar Ingmarie & Tommy för er support och uthållighet).
Efter att Helena garderat sig med att hälla upp en sisådär fyra-fem glas rosé å tappat bort (ej tappat ut) dem alla valde hon att krypa till korgs.
Strax efter följde Mamma hennes exempel och somnade likt ett barn med ett leende på läpparna
Perre satt förnöjt tillbakalutad med en Mackmyra i näven allt medans jag och brorsan studsade runt i köket med stereon på högsta volym till hittar som ’Kom, kom ta mig härifrån om ni kan’, ’Sommarnatt’ och ’Oaa hela natten’….

Med tanke på det änglalika leendet, de djupa snusningarna och kläderna i en ostyrig hög är jag heeelt säker på att föremålet för firandet hade haft hen alldeles fantastisk och gudomlig födelsedag.
Tack till alla som hjälpte till att göra Mammas dag till det den blev.

Bilder från festen hittar ni här!!!

Kram
Festfixaren
/Carina

söndag 21 februari 2010

Det sa bara klick!

Ska vi vara noggranna var det faktiskt i fredags det sa klick.
Ägnade kvällen åt den inte helt ovanliga hobbyn ’surf’ – så mycket sidor och så mycket snygga saker… kände att jag blev lite ’wild and crazy’, fingrarna gick lite som i trans, full av iver flöt jag runt bland sidorna - hoppade upp ur soffan, konfererade Perre, vad var snyggast, vilken färg passar mig bäst, vad var mest användbart?
Perre som visade sig från sin mest tålmodiga sida lade pannan i djupa veck och klurade på genomtänkte svar.
På frågan om jag skulle ta en Lovely Knit i grått eller begie var svaret, ’men jösses så svårt, de är ju lika snygga båda två!’, för ett ögonblick trodde jag att han hade smittats av min iver och hänförd över de vackra tingestarna var villig att hala fram kortet och hysta hem båda dessa läckerbitar, men så blev det inte…
I lördags skjutsade jag in Pelle till stan, aktiemöte ni vet.
Själv passade jag på att besöka brorsan med familj, försökte mig på lite it-support – med blandat resultat.
Strax efter midnatt begav jag mig hemåt… i snöstormen…
Jag e inte som andra jag, det var så vidunderligt häftigt väder så jag tog en extrabiltur å med sportradions guldreferat i högtalarna var detta en högtidsstund.

Idag e Perre kry :)
Mamma var här och tog en fika!
Sebban kom hit och åt lunch, han tog sedan med Dessan på en jääätte lång skogspromenad…
Loppan har jag ingen aning om vad han gör, av Facebook att döma så lever han och verkar vara vid god hälsa...

Over and out

/Carina

fredag 19 februari 2010

Fredagsnytt

Fredag å helgen står framför dörren (varför heter det så?).
Trots avsaknad av jobb ser jag fram emot helgerna.
Var ju på ny intervju förra veckan, tydligen lyckades denna vandrande babblande katastrof som jag utgjorde ge ett hyfsat gott intryck!?!
Låter bli att spekulera i om det var för mitt trevliga sätt eller om det berodde på min ’känning’ inom företaget - only god knows…De ringde mig i onsdags och vill gå vidare till en andra intervju, kul - blev förstås jätteglad!
’Någon’ skulle kontakta mig under torsdag/fredag för bokning av tid – ingen hörde av sig…
Måndagen kom å ingen hörde av sig, skickade mail till dem.
Tisdagen kom å ingen hörde av sig, tog och ringde – vad händer???
Hmpf, harkl…harkl… jo de har valt att gå vidare med andra kandidater, öhhh va??? - fattade ingenting :(

Blev ledsen, blev så fruktansvärt ledsen, det liksom bara brast.
Det var inte så mycket för att det inte blev just ’det’ jobbet utan tror det var en lång rad av besvikelser som kom ikapp mig.
Eländiga förbaskade %?&%/?/%-pulverdiet som inte funkar, jädrans jobbsökeri som inte ger någon utdelning, missade Traderaauktioner (nåja, det kanske inte var så farligt, mest irriterande), bilen fortsatt på verkstad, ja – you name it…

Ett litet plåster på såren var att Nokia äntligen hörde av sig.
Ni kanske minns mitt strul med telefonen i slutet av november.
Efter en riktig 'långbänk' och ett ilsket samtal hände äntligen grejer. Nokia hävdar fortsatt att felet låg hos Telenor å viceversa - jag struntar egentligen i vilket. Nu valde Nokia att kompensera mig med en ny Nokia N86 ( I like), hade en N85 tidigare – detta tackar jag naturligtvis extra för :)
I denna annars så bistra tid passade vi på att sätta ’all time high’ på elräkningen – 6427:-, jo man tackar…
Å bilen då, jo - fortsatt ’out of order’, senaste prognosen är en vecka till med lånebil, ser ljuset i tunneln…

Tack för alla goda råd och tips jag fått som alternativ till ’pulvermodellen’.
De flesta har förespråkat måstion, mochon, mottsjon – ja ni ser själv, jag kan inte ens stava till det…
Jag gillar helt enkelt inte att svettas, jag tycker det är obehagligt att svettas jag mår fysiskt dåligt av att svettas, denna utdunstning av kroppsvätska är helt enkelt något som jag helst undviker.

Imorgon ska Perre på Aktiemöte, å vi vet alla vad de innebär…
Det är nu som den knipsluga, medgörliga, servicemindeda(?) och empatiska Carina visar sig från sin bästa sida. Det väntar en söndag med varma omslag, servering av alvedon och diverse skräpmat, litervis med vatten, nackmassage och ’peptalk’ å därmed skaffa mig pluspoäng till kommande ’Mollyauktioner’ hehe...

Så, let the fredag begin!
/Carina
video

torsdag 18 februari 2010

'Vikt’ig parentes!

Gårdagens vikt 73,1 – dagens vikt 74,2.
Å, nix jag har inte fuskat i nix igen det är inget fel på vågen, Perre kontrollvägde sig och han i vägde exaktemente samma som igår.
Det här innebär att jag måste vara något av ett medicinskt under, lite av ett mirakel, min kropp verkar fungera med någon slags omvänd logik för mig veterligen har ingen normalt fungerande människa i världshistorien någonsin gått upp i vikt av att pulverbanta???
I min frustration besteg jag Orbitrecken, pumpade på i hela 15 minuter och jag hatade 12 av dem.
Gjorde några krampaktiga situps och kände mig lite duktig.
En klen tröst är att jag inte är hungrig, sopporna smakar bra och att jag ’sparat’ massor med pengar på att inte fyndat på Tradera på ’hur-länge-som-helst’…

Äntligen händer det lite på lägenhetsfronten för Leopolds del.
Golvslipning – checked
Ommålning – checked
Möbelbortforsling – checked
Städning – checked
Idag styling
Imorgon fotografering
Å sen hoppas jag av hela mitt hjärta att de får den där eländig lägenheten såld.

Skurmoppsen
/Carina

Loppan i action

tisdag 16 februari 2010

Semlor!!!

Idag, tisdag likamed fettisdagen likamed semmeldagen.
Tänk fluffig grädde, mumsiga bullar och mycket mandelmassa fluffig grädde, mumsiga bullar och mycket mandelmassa, fluffig grädde, mumsiga bullar och mycket mandelmassa, fluffig grädde, mumsiga bullar och mycket mandelmassa, fluffig grädde, mumsiga bullar och mycket mandelmassa, fluffig grädde, mumsiga bullar och mycket mandelmassa,
Jag älskar semlor, för andra (eller är det tredje???) året irad väljer jag att genomföra någon slags diet just under denna heliga semmeldag.
Varje gång ställer jag frågan till mig själv, varför utsätter jag mig för detta?
Å till er andra - passa på och njut av dessa hembakade läckerbitar, mums!

Semmelmumlande
/Carina

måndag 15 februari 2010

Generalfel!

Dag 1)
Inledde med att ställa mig på vågen – startvikt 74,6
Åt frukost, keso, blåbär, hallon och paranötter – njöt, lite av sista måltiden.
Vid lunch inleddes ’Operation påse’, det smakade sådär…
Eftermiddags påsen var jag nära på att få upp.
Kvällspåsen drack jag i mycket distinkta klunkar
Dag 2)
Inledde med kaffe å minimjölk, för visst ingår minimjölk i de utvalda drycker som man får stjälpa i sig, eller? – hjälp säg att det är så, det MÅSTE vara så, j a g k a n i n t e l e v a u t a n m i n m i n i m j ö l k!!!.
Var inne i city och hittade äntligen märket Allévo, bunkrade upp med fyra kartonger.
Dag3)
Vägde mig, det skulle jag inte ha gjort :( - vikt 74, 2.
Fyra ynka hekto, fy fabian.
Skulle bara öppna skafferiet och ställa in en sak och där stod den, den vackra burken som innehöll guld. Spetsade öronen – ingen hörde mig, öppnade burken försiktigt, satte ner min knubbiga näve och grabbade en näve av de så eftertraktade paranötterna. Glufs, glufs där försvann säkert en 7-8 stycken ner i min knorrande mage, njöt… å skämdes…
Dag 4)
Dagen gick i påsarnas tecken.
Kan meddela att Allévos påsar smakar betydligt bättre än Nutrilett.
De Nutrilett som jag smakat påminner mest om något skunkigt havreblask, urk…
Dag 5)
Långpromenad med hunden.
Kaffe med minimjölk
Tacokväll för Perre å Leopold, gjorde guacamole i massor – slickade skeden, slickade skålen å dräglade över allt annat.
Dag 6)
Ok, idag är det ’nästan’ en vecka, upp på vågen igen – 73,6!!!
Ni där ute, ska det vara såhär?
Uttrycket viktras känns längre bort än någonsin!
Dag 7)
En vecka idag.
Inledde liksom igår med att ställa mig på vågen, resultat 73,6 – inte ett jädra milligrams skillnad…
Börjar bli trött på det här, är det någon som driver med mig???
Det måste vara något generalfel på mig – VARFÖR I HELA FRIDEN GÅR JAG INTE NER I VIKT???
Okej, minimjölk, en överskådlig mängd med paranötter å några slickar guacamole har slunkit ner men i övrigt pulver å vatten så långt ögat når…
’Kära Allévo!
Jag undrar om ni på något sätt har manipulerat eller om det finns misstanke att någon annan illvillig person har bytt ut innehållet i de kartonger av er produkt som är sålda till Åhléns City i Stockholm.
Har testat produkten under en vecka och istort sett inte sett något resultat alls, kan det vara så att det av misstag hamnat endast förtjockningsmedel, fett, smakämnen och kolhydrater i vissa påsar?’
Er förtrogna
/Carina’

söndag 14 februari 2010

Alla hjärtans dag!

Idag ska man tänka på sitt hjärta.
Började dagen med att faktiskt ta en match med Orbitrecken, den sträckte ut sig och var nöjd över min uppmärksamhet.
Även jag kände mig nöjd, att motionera är bra för hjärtat å se, vips hade jag slagit två flugor i en smäll.
Idag bör man också göra något mysigt och romantiskt.
En middag på stan med gott vin hade inte varit fel, om det inte vore för den där %&!%(!%-pulverdieten.
Min Perre föreslog istället att vi skulle åka till de värmländska skogarna och kolla på de sista sträckorna på Svenska Rallyt, jodå helt ok idé om det inte vore för att klockan hade hunnit bli 11.00 och vi förmodligen kommit fram lagom tills första bilen gick i mål :(
Istället blev det bilen till Åva och vandring i Tyrestaskogen
Det är så magiskt ute, snön ligger som ett vackert täcke och tystnaden ute i skogen är nästan öronbedövande.
Efter en sväng till Sebban kom vi hem i god tid för att jag skulle kunna hänga på den auktion på Tradera som jag spanat in.
En vit ’Voile tassel top’ de e så coola, VILL HAA å den skulle bli en perfekt ’Alla-hjärtans-dag-present’.
Auktionen skulle avslutas 19.58, vi var hemma i god tid, fixade middag till Perre, pysslade i köket - radion säger, ’pip-pip klockan är 20.00 och dags för nyheter’
NEEEEEEJ, %&!%(!% tusan hakar å fasiken jag har missat auktionen – fy fabian så besviken jag blev :(
Som kompensation över den missade pärlan så lovade min Pelle en tvåtimmarsmassage.

Så, later dudes
suckandes, pustandes å stånkandes
/Carina

lördag 13 februari 2010

Sportlördag

Inledde dagen med att se reprisen av invigningen för vinter OS.
Stolt som en tupp när den svenska truppen tågade in, lycklig som ett barn över jublet som värdlandet Kanada fick och en tår i ögat över den stående hyllning som publiken gav det Georgiska laget.
Sen bar det av till Farstahallen.
Guuu vad jag älskar att sitta i ’mitt’ lilla seckbås, prata på i micken och onlinerapportera via webben.
Det finns alltid några nya ’gamla’ ansikten på plats och det finns alltid något att prata om.
Det är också härligt med alla dessa ’morsor’ på läktaren som högljutt och ivrigt hejar på deras söner, det här vore väl inget märkvärdigt isig om det inte vore för att dessa söner inte är runt 10 utan snarare närmare 30 :)
Fick dessutom beröm för min snygga kofta, vi pratar Lovely Knit och ’almost black’, sånt värmer ens hjärta.
Och som grädde på moset hade ’mina herrar’ den goda smaken och vinna.
Till en början hamnade man under men tog sig tillbaka in i matchen, det med råga – vinst med 8-5, jo man tackar.
Väl hemma smög jag mig in, tassade försiktigt förbi rummet där Orbitrecken står och slumrar.
Hörde nämligen att soffan ropade från övervåningen och var livrädd för att den skulle väcka ’den björn som sover', lyckades obemärkt ta mig upp på övervåningen, där damp jag ner på sofflocket – soffan tystnade och det samma gällde mig, tillsammans tog vi en ’välbehövlig’ tupplur.
Vaknade lagom till att Vinterstudion började snacka om tajming.
Vinterstudion – Melodifestivalen 1-0
Trodde jag ja…
Perre dök ner i andra soffan, roffade åt sig fjärrkontrollen och meddelade att det minsann var Melodifestival som gällde, suck – blir så trött på dessa karlar som alltid ska kolla på Schlager…

Dags att festa till det med en lördagspåse

/Carina

P.s
Kolla in Christine Meltzer, visst är hon en kopia av Stockholms länspolismästare Carin Götblad.

fredag 12 februari 2010

Idag börjar Olympiska Spelen

Idag börjar OS, detta underbara fantastiska spektakel.
I just looove gigantiska sportevenemang.
Drömmen är att någongång få möjligheten att besöka något av dem.
Perre är sedan urminnes tider med i en s.k. Aktieklubb (mao ett svepskäl till att träffa polarna å ta ett en öl eller två), hur som helst har de snackat om att åka till något arrangemang som t.ex. fotbolls VM eller OS för vinsten (som lite kuriosa kan jag berätta att de vid senaste vinstutdelningen lyxade till det med en 24-timmars till Åland). Men öhhh, vänta nu… skulle han åka ’själv’ till något som jag suktat efter så länge jag kan minnas, hmm – det ska vi nog bli två om!
Idag är det dag fem av min tänkta 14 dagars pulverdiet.
PULVERDIET hör jag er skrika, ’det är bara skit å så går man direkt upp igen när man slutar!’
Å kanske är det så?
Själv har jag aldrig provat tidigare och det finns alltid en första gång för allt å har man inte provat kan man heller inte veta.
Så, nu väntar några vita veckor med vitt pulver som intas blandat med vatten – party, party!

Var på ny intervju i veckan.
Har varit på några intervjuer under hösten och har varje gång känt mig rätt väl till mods när jag gått därifrån, tryggt förvissad om att jag säkerligen kommer få just ’det’ jobbet. Nu har det förvisso inte blivit så, fast har ändå haft med mig en positiv känsla.
Hur som helst kändes det som jag denna gång var en ’babblande katastrof’, vet inte varför jag var så nervös just nu men gav nog de mest ogenomtänkta svar man kan tänka sig, jag måste ha framstått som varje arbetsgivares mardröm, säger bara - cheeezus!

I morgon fyller min Orbitreck 1 år.
Var nere och klappade lite på den, torkade av dammet och berättade för den hur den har förändrat mitt liv.
Orbitrecken nickade tillbaka och undrade om förändringen i mitt liv bestod i att jag har fått ännu en sak att damma eller om jag möjligen skämdes för den då jag ställt in den i husets mörkaste hörn? Kliade den lite under pedalerna och lovade att det snart skulle bli ändring på det :)
Förutom att jag (ev.) tänkt bestiga Orbitrecken imorgon så är det även match.
Ohh yeahh – denna veckas höjdpunkt är Farsta IBK vs Gottsunda IBF, Farstahallen 13.00.
I secket, den babblande pulverdrickande innebandyälskande Carre.


Live från soffan
/Carina

torsdag 11 februari 2010

Vissa saker vill man inte tro på

Som gammal ledare inom Farsta IBK blev jag kontaktad av en ledare från en annan förening strax före jul.
Ledaren meddelade att de hade börjat cirkulera rykten om en annan ung ledare och att han även blivit polisanmäld för sexuellt ofredande.
Jag känner den här killen sedan många år tillbaka och i mina ögon finns det inget ont i honom, lite av en udda typ och möjligen lite svårt att få kontakt med andra i samma ålder. Jag vet att han var många unga killars favorit och han ställde alltid upp och hjälpte till när han blev tillfrågad.
Jag måste erkänna att jag avfärdade dessa rykten med att det troligen var/är någon förälder som var nojjig eller någon annan som ville jävlas eller på något sätt hämnas.
Det gör mig ont att inse att jag kanske hade fel, idag har är han häktad och både tv och tidningar har gått ut med anklagelserna.
Ingen rök utan eld och ingen är skyldig förens motsatsen har bevisats.
Om det ska vara till någon tröst för min egen del så verkar detta endast gå tillbaka något år i tiden, alltså långt efter det jag klev av som ledare.
Å andra sidan så var det inte mer än ett par månader sedan jag såg honom senast.
Man vill ogärna tro att det är sant och är det så blir jag oerhört förvirrad, varför - det hela känns märkligt!
Jag känner förstås med alla inblandade som just nu måste ha en jobbig stund.

Nedstämd
/Carina

Alla goda ting är tre!

Såja, nu har man fått ihop en ansenlig mängd med Odd Mollyplagg, det betyder att jag snart kan kalla mig Mollyist med gott samvete.
Igår damp det ner tre små paket hemma hos mig.
Först kom min Frill Longsleeve tee Rose special delivery from Holland.
Hoppade jämfota med mantrat i huvudet ’undrar-vad-det-doftar- undrar-vad-det-doftar- undrar-vad-det-doftar’, öppnar efter konstens alla regler paketet. Ut ramlar den beställda jättesöta t-shirten samt en medföljande väldoftande tvål men kände ingen speciell Odd Mollydoft så långt näsan nådde.
Tror i alla fall att detta med Odd Molly doften är en myt, alla talar om den men ingen har känt den ;)
Hämtade posten å ser man på, två små nya paket.
Det första innehöll det på Blocket inköpta ’nästan svarta’ Frill tank linnet och det andra paketet den i storlek ändrade Print frill tee, även den i Almost black.
Måste säga att storlek 3 satt som en smäck, typiskt var jag lite pessimistisk när jag beställde de andra två tröjorna så de är i storlek 4. Tyvärr är dessa nååågot stora men å andra sidan är jag lite av allergisk mot när t-shirts sitter tajt, speciellt då de är sydda i A-form, näe det går bort – helt enkelt tvärbort!
Ute är det så vackert så man blir religiös.
Solen gnistrar över den snötäckta sjön så man nästan får ont i ögonen.
Dessi ville inte gå in utan ligger kvar där ute och njuter
Själv avnjuter jag dagens andra påse, tjohoo!

Carpe diem
/Carina

onsdag 10 februari 2010

StayFriends

Går igenom lite mail som jag inte hunnit/orkat besvara.
Ser att jag har lagts till som ’kontakt’ av flera på StayFriends, trevligt.
Idén med StayFriends är bra, man kan samla ihop och finna mängder av gamla klasskamrater från skoltiden, sånt är kul.
Vad som är mindre bra tillockmed riktigt jäkla irriterande är att man måste betala för att kunna se någon som helst information (förutom en bild, skola och namnet). Visst, jag kan sitta där och känna igen en massa namn från skoltiden, jag kan välja att lägga till dessa namn på min kontaktlista men inte blir jag lyckligare för det :(
Det handlar inte om mycket pengarna som det kostar för att bli guldmedlem, nej det är just själva grejen, ’att betala’. För mig blir det lite av StayFriends kontra Facebook, å då vinner FB - stort!
I stort sett samma tjänst och samma möjligheter att söka folk på men till en kostnad av 0:– lätt val för mig (snåljåpen Carre har talat).

/Carina
Källbrinksskolan, Huddinge
Avgångsår 1976

måndag 8 februari 2010

Nattuggla

Vilken nattuggla jag har gått och blivit, lite som ’back in old days’, jag som var så stolt över mitt morgonpigga beteende.
Skulle kunna tro att jag ligger i hårdträning inför nattsändningarna från det kommande vinter OS, låter bra, lite av en sportfåne som man är.
I helgen har jag verkligen gjort nada, den effektiva sidan av mig har definitivt tagit semester.
Har iofs shoppat lite OM (hysch, inte så högt), kom över en tröja på rea från en webbutik i Holland (jag hör hur varningsklockorna börjar ringa) som det var så bra pris på så att jag inte kunde motstå den, sen var det ett linne på Blocket som var ett ’must have’ till det facila priset av 500:-, fattar ni???
Saker man inte kan leva utan till priser som det känns som om de kastar sakerna efter mig, (oj, oj nu hör jag hur de tidigare ganska diskreta varningsklockorna har ökat avsevärt i styrka - BING, BONG, BING, BONG, hjääälp)!
I brist på annat nyttigt/vettigt/viktigt att göra har det blivit en hel del surfande.
Perre och jag har legat som två paschor i soffan (dock inte med mer uppvaktning än av varandra) med varsin laptop i famnen (same procedure as last…) många bloggar blir det.
Har kunnat se att det just nu råder en pulvertrend bland mina OM-bloggar, detta faktum triggade mig till den grad att jag tog bilen bort till Ica och köpte upp mig på en tvåveckorsomgång.
Nu jädrar ska kilona pulveriseras.
Apropå pulver kom jag och tänka på Trazan och Banarnes alteregos Nicko och Pulver.
-”Du Pulver - Är det sant att du är världens modigaste man?”
-”Du Nicko - Ja, jag är rädd för det!”
He he he, de e humor på hög nivå…

Oaa hela natten...
/Carina

lördag 6 februari 2010

Fy farao!

Inget Fredagsmail förra veckan
Inget Fredagsmail denna vecka
Jag vet, jag är en dålig människa.

Tror jag har nämnt det förut men det tål att upprepas.
Vad är det som händer med språket varför måste det sväras så förbålt mycket?
Jag kan bara inte med alla dessa svordomar och könsord, har aldrig kunnat det, uurkk å blää…
Värst är det när tjejer svär, vad vill man uppnå – nej, fy för denna totalt missförstådda omvända jämlikhet
Som ’gammal’ utvikningstjej kan man väl knappast anklaga mig för att vara en moraltant, anser dessutom att jag har allmänt rätt liberal inställning till det mesta, men NEJ svordomar går tvärbort
Vet inte vad det är för puritansk ådra jag har men det kraftfullaste uttrycket jag kan få till är ’fasiken’, ’jäklar, ’tusan’ eller ’hellskotta’, okej – vid något enstaka tillfälle då jag varit riktigt upprörd har det nog hänt att ett starkare ord kommit över mina läppar.
Just nu är jag upprörd, sitter och svär för mig själv som en bortbindare, grrr – fick inte jobbet som jag hoppats så mycket på :(
Efter tre intervjuer, telefonkontakt och mailkontakt, trodde jag inte de längre kunde motstå min totala charmoffensiv – hade jobbet som i en liten ask.
Hur kunde det bli fel, jag som trodde jag var rätt!
Resten av veckan har jag lusläst Platsbanken
Åt pipsvängen med Student Consulting, far och flyg med Academic Work Sweden och Student Work kan dra till skogs – skälet, jo som arbetssökande har du inte ens en chans att söka utav dem utannonserade tjänster om man inte är högskolestuderande eller har varit.
Är så trött på alla platsannonser, ’Serviceinriktad medarbetare sökes’, hur många söker jobb och medger att de är oserviceinriktade???
Det här betyder att mitt jobbsökande nu har nått fas tre, dvs.
’Allt är av intresse’ (nästan!)
Heltid, deltid – inomhus, utomhus.
socialt, osocialt – städtant, mattant
med telefon, utan telefon – med flextid, utan flext…nää där går nog gränsen…
Å säljare och sopgubbe = BIG no nos
Någon som vet något?
Hör av er, tack!

Det sägs att man får starkare ben i uppförsbacke
Må så gott
/Carina

fredag 5 februari 2010

Rockfest ?!?

I lördags hemkomna från Belgien lade sig Perre i badet – å somnade
Jag intog soffan för å kolla posten – å somnade
Vaknade av att Åsa ringde och med lätt stressad stämma förkunnade vad klockan var…
Oops, somnade visst =)
Snabbfix, ringde stora sonen som körde oss in till stan (tack Sebban).
Avnjöt en helt ok middag med Åsa och hennes Lasse.
Sen var det ’rock´n roll’ som gällde - Ohhh yeahhh!
Min ’gamle’ vän Matsa har som hobby att lira lite rock.
Deras band kör en gång om året en kompisrockrest å vi var redo.
Eller redo föresten… kände att jag hade stora problem med att väcka partydjuret inom mig, uppladdningen var kanske inte den bästa, gjorde iallafall några tappra försök att breaka loss, det gick väl sådär. Vet inte om det bara var jag men nog tycktes det som om ’gubbarna’ hade halkat in lite i dansbandssvängen sedan senast, fick lite känsla av 'Rock goes Dansbandskamp', hallå vad är detta???
Mer hevy metall åt folket tack!
Nåja, det var mycket trevligt att träffa Matsa (som efter denna afton går under namnet Matza).
Åsa, Matz och jag lärde känna varandra då vi jobbade ihop på N3sport (underbara människor) Frank lockade jag dit senare.
Frank (Frallan) är en av mina absolut äldsta vänner, vi har en historik på närmare 45 år bakåt, pretty cool
Å är det någon som av en händelse skulle känna igen denna gråsprängda herre så är det nog så…
Yes, de e Mr.Rusta him self Frankie, Frankie, min gamle vän :)
Då Perre skulle upp å jobba avvek vi relativt tidigt (00.30 får nog betraktas som tidigt i rocksammanhang!!!), vi promenerade från Norra Station ner till Centralen.
Gick traditionsenligt in på Hotell Sign, måste bara tillägga att de har bland de häftigaste toaletterna som finns i stan.
Handfaten är bara som en enda lååång svart granitskiva och inne på toaletterna är toapappret svart, så läckert.
Tog taxi hem
Nä nu är det dags att hoppa ner i loppkorgen.
Imorgon är det fredag
/Black Carina




torsdag 4 februari 2010

20%

Brått brått, upptäckte att min 20% rabatt på Åhlens gick ut idag och inte kan man förspilla en sådan chans.
In i duschen å plumps så låg jag i ett varmt bad, suck - ljuvligt
Ok, ännu mera brått, på med palterna och iväg till city, detta för andra gången bara på några veckor – hjälp, vad gör Odd Molly med mig?
Rattade ner bilen i Åhlénsgaraget och tog hissen upp till dam.
Började min vända från höger till vänster igen, ganska snabbt märkte jag en förändring, en förbättring - kände hur det började pirra i kroppen och entusiasmen vällde över mig, ohhhyeeahhh – massor med nytt sedan senaste besöket, halva vårkollektionen verkade finnas på plats.
Men en liten reflektion, vart gömmer OM alla sina svarta kläder???
Nu kan det kanske tyckas att svart inte är någon färg, men för mig är det en superfavorit.
Jag är löjligt förtjust i svart i allmänhet och ’almost black’ i synnerhet, älskar den där gråsvarta blaskiga färgen som funkar till allt och känns lite sådär Mollyrockig :)
Då kassan var ganska begränsad (för att inte säga obefintlig) efter tidigare hysteriska inköp så var det ’low budget’ som gällde, rabattkupongen till trots.
Plockade på mig några plagg samt en Essential Muslin Cami Dress från Hunkeydory, min vana trogen tittade jag ner i golvet när kläderna åkte av och mötte inte min spegelbild igen förens första provplagget åkt på.
Bäst var, Essential Muslin Cami Dress, dyrast var… just det - Essential Muslin Cami Dress, varför är det alltid så???
Hur gärna jag än vill ha denna enkla lilla sommartrasa så får den nog vänta, istället blev det en Antidote frill tank i rosa.
Hade hellre velat haft en grå, men de var slut, surt.
Bestämde mig för att sälja min Appeteaser dress, den e nog inte jag och den blir perfekt att finansiera Hunkydoryklänningen med, yes så får det bli!
På väg hem svängde jag förbi centrum och hämtade ut mitt paket från Minzo.
Nu skulle det provas Fonda och hemmet skulle fyllas med den omtalade Odd Mollydoften.
Upp med påsen, lirkade upp tejpen och WOW, kände ingenting :(
Perre böjde sig ned och drog ett djupt andetag och kände just ingenting – hallå…. driver ni andra med mig???
Fondan satt annars så bra som den nu bara kan göra på en småmullig medelålders kvinna som vardagligen brottas med tankar som ’borde-motionera-men-tycker-det-är-så-förbålt-trist-och-hatar-att-bli-svettig’

But - If you want the rainbow,
you gotta put up with the rain
/Carina

tisdag 2 februari 2010

Mera Belgien!

Att vara i Gent innebär på många sätt värsta lyxen.
1) Att bo ovanpå en restaurang är väldans bekvämt
2) Att restaurangen dessutom är grekisk och ägd av kusin Paul gör inte saken direkt sämre.
Tänk er att trippa ner för trappan och komma direkt in i restaurangköket, kika runt i grytorna för att sedan tassa ut i restaurangen och bekvämt slå sig ner vid stamgästbordet.
Här blir man serverad allehanda läckerheter och dryck i en aldrig sinande ström.
Precis så har jag och Perre haft det, helt gudomligt bekvämt på gränsen till extravagant.
Restaurangen har, sedan vi var där senast genomgått en schysst renovering, den har fått ett mycket modernare snitt och stil – pluspoäng där.
Å tro mig när jag säger att vi bönade och bad om att få hjälpa till, men icke!


En annan bra sak med att vara hos Paul är att vi har möjlighet att låna hans bil (vilket är så bra så ni fattar inte)..
Tog en tur in till Gent, det är en mycket gammal och vacker stad med anor från början av 1100-talet.
De två främsta sevärdheterna är borgen Gravenstein (urhäftig om man gillar borgar och fästningar), byggd 1180 samt en gotisk katedral, Sint-Baafs.
En annan dag tog vi bilen till Oostende och havet, så grymt och häftigt att gå längs de milslånga sandstränderna medan vinden tjuter i öronen.




Kusin nummer två heter Patricia, hon har tre barn, Dimas, Darko och Daria-Lee plus en man som heter Stefan.
De har just köpt ett hus, ett helt fantastiskt hus eller… det kommer bli ett fantastiskt hus – just nu så har de blåst ut rubbet och huset består endast av ett skal.
Inflyttning om tre veckor, joru så att…


Sammanfattningsvis så är jag (kan nog inkludera Perre och skriva vi) mycket tacksamma över den gästfrihet som vi bjuds när vi kommer på besök.



Tack snälla, snälla
Big hug
Carina
& Perre

måndag 1 februari 2010

Belgien

Sorry folks, har inte varit ’up to date’ på någon vecka – därav det obefintliga bloggandet.
Har tillbringat några dagar i ett kyligt, grådaskigt och slutligen snöigt Gent, förvisso med jättetrevligt sällskap, men dock grådaskigt Gent.
Var lite smått orolig for att vädrets makter skulle sätta stopp för ditresan, just detta var dock inga problem – istället var det hemresan som höll på att snöa in.
Det var på håret att vi missade planet hem, det på grund av snöoväder å andra sidan hann vi med planet hem just pga. snöoväder, klura på den ni ;)
Har som bekant dissat Ryanair rätt hårt och efter denna minitripp kan jag bara konstatera att detta omdöme står kvar:
Billigt javisst, men känslan av ’snikflyg’ är påtaglig.
På resan ned var vi inte mer än ett 20-tal resenärer och om alla liksom vi endast betalat någon 100-lapp var detta garanterat en förlustflight.
Är mao glad över att vi inte valde ’prioriterad’ ombordstigning…
Med det antalet resenärer kunde vi fritt välja platser och självklart valde vi stolarna vid vingarna, tillika platserna vid nödutgången.
Sjönk ner i den inte allt för bekväma flygstolen dock lite nöjd över det extra benutrymmet (säger pygméerna…) Strax kom en flygvärdinna, knappt torr bakom öronen och meddelar på knackig engelska att, ’då vi valt att sitta vid nödutgången är det också vi som är ansvariga för att öppna denna dörr – just in case of emergency, of course…’, undrade i mitt stilla sinne om de som valt att sitta längst fram fick information om att köra planet ’just in case of emergency’, liksom!?!
Men, säga vad man vill om Ryan men säkerhet verkar vara något som tas på stort allvar, allt rabblas på en herrejösses massa språk, säkerhetsinformationen satt klistrad på stolsryggarna inga lösa föremål fick förekomma och gudnåde den som hade tagit av sig skorna innan start och inte satt dem på sig inför landning.
Som den tänkare jag är kan jag inte låta bli att fundera, hur går bolaget ihop?
Med dessa låga priser och i vissa fall fåtalet passagerare måste man dra ner på något – självklart undrar jag vad?!?
Belgien i övrigt då - ja det är väl inte direkt känt for sitt vackra landskap och underbara klimat.
Tänker inte sticka ut hakan och påstå mig vara någon Belgienexpert men efter ett par vändor har jag fått ett litet hum om landet, eller inte… blir inte riktigt klok på Belgien.
Å ena sidan känns det fräscht och modernt, en EU-huvudstad med bra läkarvård och tjusiga byggnader. Alla belgare är verkligen trevliga och otroligt språkkunniga, med endast min misserabla skolengelska i bagaget känner jag mig lite som en språklig analfabet i sällskapet.
Å andra sidan känns mycket rätt schaskigt, många byggnader är i behov av uppfräschning, alla röker å då menar jag att ALLA röker, landet känns lite som en gigantisk askkopp. Fabriksskorstenarna tornar upp sig i ett oräkneligt antal och grått känns som den mest frekventa färgen på himmelen. Landet är tvåspråkigt och många flamländare verkar avsky det franska språket, som de tvingats lära sig i skolan å vice versa. Genom åren har man haft svårt att bilda regering och det beror inte på att det är ideologier som skiljer i landet, utan på att de två största folkgrupperna, flamländare och valloner inte kan komma överens.
Så vid en närmare inspektion känns Belgien som lite av en kalkonstat, men som väl är finns där Perres goa kussar och i deras sällskap spelar varken väder, vind eller politik någon som helst roll =)

Dank en hello
/Carina