Smådäckade men inte uträknade...

Måste säga att jag i lördags gjorde en smått heroisk insats.
Det då jag trotsade feber och hosta för att sätta mig i mitt älskade seck. En hemmamatch utan mig i sekretariatet finns (nästan) inte på världskartan, nej här trotsar vi sjukdom och elände för att göra sin plikt.
Att ’pojkarna’ sedan gjorde det onödigt nervöst var varken snällt eller bra för hjärtat. Slutresultatet blev 9-8 i Farstas favör, tack och lov för det för hade de inte vunnit denna match hade jag personligen gått ner och hostat var och en i ansiktet ;)
Ett extra tack till Herr Alvedon, Fru Noskapin och fröken Brun-utan-sol. Utan er hade jag aldrig klarat två-timmars sejouren i Farstahallen.

Efter matchen var det hem och anordna en ’nättare’ middag för 12 personer.
Vad sägs om fetaostfyllda lammfärsbiffar, souvlaki, lammkotletter, lammentrecote, lammfilé tillsammans med tzatziki, oliver i massor, grekisk sallad, klyftpotatis, ouzo, metaxa, baklava och avslutningsvis yoghurt med honung.

På söndagen däckade även Perre.
Sedan dess har vi legat här hemma - i varsitt soffhörn lite lagom eländiga för att ömsom sova och ömsom ta hand om varandra. Något positivt har ändå varit att vi har haft möjlighet till lite film ’catch up’.
Å nej, någon svinis tror jag inte att det är/har varit, tror mer på en hederlig rejäl höstflunsa =)

Nöff på er
/Carrecarre
å Perreperre