Konversationsfredag

Håller på med mitt livs uppdrag, en uppgift värdig endast få utvalda, en syssla som är så speciell, fantastisk, roande, inspirerande, stimulerande, intressant och utmanande så att jag blir stolt över blotta tanken att jag är den utvalda.
Host host hmpf… nu kanske jag inte ska förhäva mig.
Den tunga uppgiften är att sätta ihop ett team, ett arbetslag MITT 'dreamteam' inför den kommande stämmosäsongen.
Kör hela kittet, har plockat ut kandidater som känns rätt och riktiga, ärliga och stabila, trygga och trevliga.
I onsdag stod tre intervjuer på schemat, i torsdags fyra och idag har jag haft sex – alltså sex samtal, ja sex stycken intervjuer alltså, suck - äh ni fattar.
Och på måndag fortsätter det. Alltså intervjuandet.
Tio handplockade guldkorn skall samlas ihop.
Det här är inget lätt mission.
Ingenstans
Det här är en av de svåraste arbetsuppgifter jag haft.
Min spontana reaktion är att jag vill anställa dem alla.
Ser nu tydligt vad jag har haft att konkurrera med under min tid som arbetssökande.
Dessa aspiranter radar upp utbildningar som jag knappt trodde var möjliga, språkkunskaper så man tappar andan och CV´n som får mig att tappa hakan.
Satan i gatan, ’it's tough out there!’
Jag ogillar skarpt känslan av att vara den som håller i bilan.
Men några måste bort.
That´s the hard part, liksom.

Helg, tusan hakar så skönt med helg.
Ja, jag vet – jag säger det varje helg.
Vilket också betyder att det är lika supernajs varje helg.
Å sönerna ska…
Jädrarns, har inte pratat med dem.
Låt mig tänka efter, det var lön i onsdags…
Vilket betyder…. en inte allt för avancerad gissning en tur på stan.
Jag och Perre har inget inbokat
De e sjutton så skönt!

Snackpåsen
/Carina

Elving och sötnosar

Det här är den bästa tiden.
Ligger alldeles still och lyssnar på Perre och Dessi's djupa andhämtningar.
Dessi rycker lite i kroppen, drömmer om vida vidder.
Hon vänder sig mot Perre och lägger tassen på hans skuldra.
Perre suckar och ler förnöjt i sömnen.
Jag älskar de här morgonstunderna.
De här tysta stunderna innan dagen vaknar.
Skulle kunna ligga kvar hur länge som helst, iaktta mina två bästa.
Temperaturen under täcket är helt perfekt, inte för varmt och inte för kallt.
Jag sträcker på mig och njuter.
Men jösses, varför är det så extremt skönt, mysigt, tryggt, varmt, gott och tillfredsställande i sängen just nu?
Obönhörligen tickar klockan på och jag vet att om jag inte går upp NU blir jag sen.
Smyger mig upp utan att störa, slänger en sista blick på mina älsklingar innan jag går in i badrummet och tar mig an dagen.
Jag ger dem min morgon
Jag ger dem min dag...

Varje fredag gör Ulf Elfving besök på en arbetsplats eller annan mötesplats någonstans i Stockholms län.
Imorgon fredag är det dags att hälsa på hos Perre – eller nja, i alla fall på hans arbetsplats.
Trafik Stockholm får alltså besök av Herr Elfving.
Perre som älskar att stå i centrum kommer naturligtvis vara en av huvudfigurerna. Typ NOT.
Även om vi inte kommer få höra hans ljuva stämma kan det kanske vara trevligt att lyssna.
Visste ni förresten att det var hans röst över taxiradion som jag föll som en fura för en gång tiden (alltså Perres, inte Elvings) time goes bye...
Boka in fredag klockan 9.30-11.00 - för då hälsar Elfving på i P4.

Förnöjd
/Carina

Klärvoajant?!?

Vaknade 03.36 med ett ord i huvudet, Klärvoajant.
Vad tusan betyder Klärvoajant???
Och vart hade jag fått ordet från?
Klurade och kom fram till att det har något övernaturlighet att göra, tror jag... Eller har det något med kläder att göra?
Hmm, näe...
Förvirrat försökte jag somna om.
Vaknade en stund senare med samma ord i huvudet, Klärvoajant.
Nu är jag övertygad om att det har något med övernaturlighet att göra.
Men varför det ordet i huvudet nu?
Så många frågor!
Tänker på sönerna.
Lördagskväll i city.
Tusan jädrarns – har det hänt dem något, är det därför jag ligger här sömnlös?
05.42 står jag inte ut längre - sträcker mig efter mobilerna (ja, det var det där med två…).
1) Googlar på Klärvoajant.
2) Konstaterar att det betyder ’Klärvoajans är att se något som är fördolt för den fysiska synen, som exempelvis att se vad som finns inuti en stängd låda eller befinner sig på helt annan plats.’
3) Är nu övertygad om att sönerna ligger risigt till. Hjärtklappning.
4) Kollar nyhetssajterna, kollar Facebook, kollar mailen och kikar på sms:en. Funderade allvarligt på att ringa upp dem men tar till mitt allra starkaste jag för att inte agera som den hönsmamma som jag vet att de redan anser att jag är.
5) Väljer att försöka somna om.
Idag har jag talat med dem båda.
De mår bra, är i gott förvar, suckade djupt över min oro och tycker att de har en riktig stolle till mamma. En jobbig sådan...

Idag har jag tagit hand om secket.
Herrarna mötte Åkersberga.
Surt sa räven. Förlust med 5-7.
Ingen vidare form just nu.
Imorgon spelar man semifinal i DM kl:20.00 i Sjöstadshallen mot IBK Handen/ Hammarby IF (ja, de är inte två lag utan någon slags sammanslagning som inte slog så väl ut och tydligen inte ska vara en sammanslagning. Typ).

I fredags var det jobbpub. Som sagt.
Så här pigg såg jag ut efter 8 timmars arbetsdag och 7 timmars pubande.
'Not so snygg'
/Carina

Fredagssvammel

Huvudet vimlar av saker som jag med disciplin borde kunna fånga och få ner i ett alldeles underbart Fredagsmail.
Fast tankarna sliter sig och de blir svåra att formulera.
Det blir istället några blandade reflektioner

Jag går runt med två mobiler.
Inser att det börjar bli smått absurt.
Kör numera vidarekoppling från ’min’ mobil till jobbluren. Smart tyckte jag.
Om det inte var för det där med sms. Jag får en del. Ibland.
Det betyder att jag fortsatt måste ha koll på två mobiler. Suck.
I Fredagsmailet har jag chansen - tar tillfället i akt och meddelar mitt jobbnummer.
ALLA ni eventuella messare gör nu 'det' på ’rätt’ nummer.
Förutsatt att man läser och noterar förändringen…
Härmed kungörs att numret jag nås på är: 0736849167
Fast. Som sagt vidarekopplat var ordet.

Har folk lagt ner Wordfeud?
Känns som om värsta grymma flugan liksom har ebbat ut.
Eller är det bara hos mig?
Kör gärna ett parti.
Någon frivillig?
Jag heter ’Carinale’
Folk med fuskappar göre sig dock icke besvär. Oh no!

Det finns kultur och det finns finkultur.
Som finkulturell ska man föredra mörka mustiga viner, 90% exklusiv choklad, gilla konst, läsa märkliga böcker, se ännu märkligare filmer helst på ett språk som ingen förstår och äta allt i måttliga puttiga mängder.
Utefter ovan nämnda kriterier är jag att anses som fulkulturen personifierad.
Jag älskar vit choklad, vita viner för att inte tala om rosé.
Jösses så det har rynkats på näsan åt min ljusa choklad, kolasnören och önskan om vita druvor.
Konsten får gärna föreställa något och böckerna ska vara underhållande.
Filmen ska vara förståbar och sluta lyckligt och musiken trallvänlig.
Att äta innebär att äta, inte peta.
Många år skämdes jag över mina outvecklade smaklökar och uteblivna 'goda' vanor.
Tusan på er.
Man tycker väl om det man tycker om och inte det som det anses att man ska tycka om.
Man är inte bättre eller finare än någon annan för att man föredrar något som anses som enklare.
Nej, jag skäms inte längre.
Kan möjligen bli lite generad…

Ikväll är det pub på jobbet.
Vi håller i arrangemanget.
Sånt är jag bra på!
Perre jobbar dag i helgen
Sebban har namnsdag idag
Loppan hoppas jag kunna infiltrera.

Iam what I am
/Carina

Sammanfattning 2011

Här e jag å de e lördag.
Bra kombo!
Tänkte anta utmaningen och göra en uppföljare på förra årets ’Lista’.
Efter närmre eftertanke kändes den goda idén mindre lysande.
Å jobbig.
Nej, det blir en egen sammanfattning.
Mina blogg-tio-i-topp, typ
Självfallet lika djupanalyserande, sakligt, objektiv och utvärderande som man kan förvänta sig av den noggranna sidan av mig.

1) Antalet inlägg på bloggen 213 stycken.
Färre än förra året men känner mig nöjd.
Betyg: Hiss

2) Flest sidvisningar har inlägget med Etapp 1 på sommarens semester haft.
Fattade inte att just det inlägget haft flest sidvisningar tills Perre upptäckte en länk på ett forum för 'Riksbunkernördar' - snacka om besvikelse att söka hemliga bergrum och komma till flärdiga Odd Mollysar.
Betyg: Både Hiss å Diss.

3) De flesta besökarna till bloggen kommer inte helt otippat från Sverige, närmare 65 131 stycken.
På andra plats kommer USA, känner inte en levande själ i USA.
Tredjeplatsen intas av Finland
Fjärde från Norge och femte från Danmark.
På sjätte plats hittar vi Tyskland, och det är nu det börjar bli märkligt.
På sjunde plats Kanada, hmm – Kanada?
England intar åttondeplatsen och Åland hamnar på en imponerande niondeplats med 176 läsare.
På tionde plats ligger inget mindre än Ryssland.
Yes my friends, Ryssland – det med 153 läsare.
Я дзякую маіх рускіх сяброў!
Känner mig otroligt smickrad, undrar hur de hittat hit och om de förstår ett endaste dugg av vad jag skriver???
Betyg: Hiss, vad annars?

5) Årets Grekresa gick till Kos.
En ö som sannerligen har ett oförtjänt dåligt rykte
Betyg: Hiss hiss hiss

6) Årets shopping har varit något mindre hysterisk än förra årets, därmed inte sagt att den har varit i nivå med mina inkomster.
Betyg: Sorry Carina, det blir en Diss och knäpp på näsan - skäms vuxna människa...

7) Årets smile smällde jag av när man ringde och gav mig möjligheten att börja jobba som teamledare.
Betyg: Här gick Hissen verkligen ända upp - hiss, hiss, hiss

8) Årets konsert tillika enda konsert, Toto på Skansen.
Betyg: Inte den bästa men bra = Hiss

9) 22 år - Tusan jäklar i min lilla hage.
Åren går, ups and downs men kärleken består
Måste självfallet önska mig och Perre många, många långa lyckliga år därtill.
Betyg: HISS!

10) Mina förhoppningar inför 2012.
Ingen tvekan.
Att få det hett efterlängtade beskedet om att min visstidsanställning lite snygg övergår till en tillsvidare. Skulle bli så glad. Väldigt Väldigt glad.
Betyg: Ett förtids, Hiss – Hiss – Hurra!
Slutligen, all lycka och välgång till de älskade sönerna, Sebban & Loppan.
Jag är alltid med er.

Trollet
/Carina

Insnöad...

Har snöat in på reaspåret.
Kan inte sluta.
Reorna har tagit över mina sinnen och jag sitter och räknar pengar, alltså pengar jag skulle tjäna på att handla just nu.
Om en vecka kan det vara försent.
Berättade igår vid middagen om alla webbrealisationer, om vilket fyndläge det var och om hur synd det var om mig som nu missade detta fantastiska ypperliga tillfälle.
Perre som har inställningen att man aldrig ska köpa något till ordinarie pris och helt hämningslöst alltid tar alla tillfällen i akt för att pruta på prylarna förstod min belägenhet och klappade mig medlidsamt på kinden.
Nu var det inte läge att pressa men tror tusan att jag ska försöka mig på en liten framstöt, vem vet – är humöret rätt kanske han har vänligheten att utöka min garderob.
Jag skulle bli sååå lycklig.
Han kan vara så himla bra. Min Pelle.

Har sagt det förut och säger det igen.
Ett fynd skall vara något med minst 50% rabatt alternativt något man extremt länge sökt.
Expert säger i sin megareareklam att de slumpar bort Lap Tops, ordinarie pris 3495:- (står med små bokstäver) nu (står med stora bokstäver) 2995:-.
Vänta nu, slumpas bort betyder, i mina öron runt 70-80% rabatt.
Alla vet väl vad slumpen betyder, det är det lilla som är kvar när det stora är slut.
Falsk marknadsföring tycker jag.

För att på något sätt tillfredsställa mina köplustar tog jag och mitt IKEA-kort igår en sväng till Kungens Kurva.
Shoppade fårfällar till köksstolarna och lite ljus.
Tycker om ljus.
Kände att jag dövade shoppingsmärtan något.
Tillbaka vid datorn känns tillfredställelsen från gårdagens ’shoppingsfix’ långt borta, handlingsbegäret kryper åter i ådrorna.
Alltså 50% på Odd Molly. 50%!
Ska nog ta mig en sväng om med Perre i alla fall.

Shoppshoppshopp
/Carina

No shopping, no no...

Sitter och klurar.
Ska det bli något inlägg idag, eller?
Äh vad tusan, de e väl bara att köra!

Under ett ansenligt antal timmar har jag dreglat över diverse reor.
Hela webbvärlden verkar rea.
Svär ve och förbannelse över utebliven kosing.
Jösses hittar prylar och plagg som skulle passa mig något grymt förjäkla bra. Inte för jag behöver något, men det är inte det som är grejen - nej det är att möjligheten finns.
Hittar färgkombinationer som skulle lysa upp det mörka, plagg som skulle älskas i min garderob och saker jag suktat efter sååå länge.
I mitt sökande hittar jag webbplatser jag aldrig tidigare besökt.
Hemsidor som lockar med osannolika rabatter, fria frakter och bonusar.
I princip kommer jag tjäna på att handla.
Varför gör jag så här för?
Jämt.
Likt en masochist fortsätter jag envist att utsätta mig för denna mentala shoppingtortyr .
Sorgsamt konstaterar jag att det inte finns utrymme för inköp. Inte något. Inget alls. Nada shopping Carro.
Blir superirriterad på mig själv.
Tar mig själv i örat.
Släcker ner alla webbsidor relaterade till kläder.
Tittar buttert mot företagets startsida som handlar om operationell infrastruktur i stödjandet av användningen av lån som säkerhet vid finansiella transaktioner.
De e alltså vad jag borde läsa på om.

Jorusåattehh…
/Carina

Surlisa...

Det finns få saker som kan göra mig så upprörd som att få p-böter.
Så fullkomligt onödigt!
Att betala en p-bot måste vara en av de absolut, utan konkurrens mest obefogade utgifterna att betala som finns. Whatsoever!
Fy fasiken, sjujäklars och jädrar i havet vad surt och irriterande, blä...
Det är en sak då man fullt medvetet parkerar åt hellskotta galet, när man drar en chansning och har boten med i beräkningen.
Men det är en helt annan sak då man står korrekt parkerad men att p-tiden löpte ut innan man hunnit tillbaka eller som i detta fall biljetteländet hade hamnat upp och ner.

Varje morgon tar jag min lilla bil till Älvsjö.
Där parkerar jag snyggt och prydligt på en parkering avsedd för pendlare, som jag.
Jag betalar min biljett, lägger den i vindrutan och stänger bildörren.
Just denna dag, måste biljetten av vinddraget då dörren smackades igen vänt sig (det måste vara så, utesluter självfallet möjligheten att jag av misstag lagt den upp och ned – korrigering; risken att jag av misstag laagt den upp och ned)
Väl tillbaka från utfört dagsverk sitter denna förhatliga illgula lapp på bilen.
Vips var man 475:- fattigare, trots att man alltså enligt konstens alla regler har betalat.
Stick å brinn alla nitiska parkeringsvakter.
Om detta så var det sista yrket på jorden skulle jag hellre vara gatflicka, leva i skog och koja än att ta detta obehövliga, överflödiga missundsamma yrke.

Hemma på vår lilla gata har man utan risk för dyra konsekvenser kunnat parkera hej vilt - eller nja, i alla fall i ordnade former.
Igår möttes samtliga boende med bil parkerad på gatan av en lapp där det meddelades att det från den 9 januari här råder parkeringsförbud.
Hallå, vi pratar om VÅR gata!!!
Hur i hela friden har de tänkt här?
I området finns inga gästparkeringar och parkeringsplatserna är redan idag inte tillräckligt många för oss alla.
Garaget används som förråd till den förrådslösa släkten, ja ja… no comments please.

Anti lapplisan
/Carina