Konversationsfredag

Håller på med mitt livs uppdrag, en uppgift värdig endast få utvalda, en syssla som är så speciell, fantastisk, roande, inspirerande, stimulerande, intressant och utmanande så att jag blir stolt över blotta tanken att jag är den utvalda.
Host host hmpf… nu kanske jag inte ska förhäva mig.
Den tunga uppgiften är att sätta ihop ett team, ett arbetslag MITT 'dreamteam' inför den kommande stämmosäsongen.
Kör hela kittet, har plockat ut kandidater som känns rätt och riktiga, ärliga och stabila, trygga och trevliga.
I onsdag stod tre intervjuer på schemat, i torsdags fyra och idag har jag haft sex – alltså sex samtal, ja sex stycken intervjuer alltså, suck - äh ni fattar.
Och på måndag fortsätter det. Alltså intervjuandet.
Tio handplockade guldkorn skall samlas ihop.
Det här är inget lätt mission.
Ingenstans
Det här är en av de svåraste arbetsuppgifter jag haft.
Min spontana reaktion är att jag vill anställa dem alla.
Ser nu tydligt vad jag har haft att konkurrera med under min tid som arbetssökande.
Dessa aspiranter radar upp utbildningar som jag knappt trodde var möjliga, språkkunskaper så man tappar andan och CV´n som får mig att tappa hakan.
Satan i gatan, ’it's tough out there!’
Jag ogillar skarpt känslan av att vara den som håller i bilan.
Men några måste bort.
That´s the hard part, liksom.

Helg, tusan hakar så skönt med helg.
Ja, jag vet – jag säger det varje helg.
Vilket också betyder att det är lika supernajs varje helg.
Å sönerna ska…
Jädrarns, har inte pratat med dem.
Låt mig tänka efter, det var lön i onsdags…
Vilket betyder…. en inte allt för avancerad gissning en tur på stan.
Jag och Perre har inget inbokat
De e sjutton så skönt!

Snackpåsen
/Carina