Fysisk var ordet

Guuu vad jag önskar att jag var en sån där friskus.
En sympatisk piggelin som älskade att träna, ta i, svettas och utföra diverse gymnastiska övningar.
Jag önskade att jag kunde hitta drivkraften alla talar om.
Den goda viljan om att komma i fysisk form.
I huvudet finns en önskan men tanken har hitintills inte lyckats bemästra min motsträviga lekamen.

Att läsa om andras träningspass och fysiska förmåga ökar tyvärr inte min motivation till att dra på de tajta funktionella trikåerna.
Nej tvärtom.
Jag blir enbart provocerad av alla löparbilagor i tidningarna och käcka uppmuntrande ord från entusiastiska personliga tränare.
Jag blir obstinat och trotsig.
Sätter mig oresonligt ned och bojkottar bloggar med smala människor som just funnit lyckan i en illadoftande träningslokal.
Jodå, jag känner till träningens alla fördelar – såväl fysiska som psykiska.
Blir bara så trött av att läsa dem.

Bästa Pelle har fyllt min garderob med praktiska ändamålsenliga färggranna kläder och på skohyllan står flera par lämpliga skodon.
Å tack Pelle – alla dessa saker gör faktiskt att önskan att utföra någon form av fysisk aktivitet ökar.
Dock inte till den grad att jag på något sätt har blivit beroende (ännu).
Någon gång i månaden gör jag alltid ett lika seriöst försök.
Jag intar Orbitrecken, stretchar muskler jag inte visste fanns och pustar högt och stånkar ljudligt.
Här om dagen var en sådan dag.
/Carina