Fredag, jaha...

Stopp, nu räcker det!
Nu får det tusan vara nog.
Allt (nåja…definitionsfråga) går i fel anda, åt fel håll i fel riktning.
Typ allt!

Några exempel…
Planet till Karpathos var sju timmar sent.
De e lugnt tänker jag segervisst, vi är försäkrade upp till tänderna.
1) Flygbolaget hänvisar till en 8 timmarsregel.
2) Resebolaget hänvisar till en extra försäkring
3) Hemförsäkringen hänvisade till en extra reseförsäkring och sjukhusvistelse (vilket iofs inte behövdes, möjligen dårhusvistelse…. Snart)
4) Sista hoppet var att vi (som vanligt) betalat resan via Mastercard. Där ingår det ju aaaltid en reseförsäkring. Tji fick vi, inte i Statoil Mastercard.
Note to myself – säg upp Statoil Mastercard

Har en inkomstförsäkring, känns tryggt när man blir arbetslös… trodde jag ja…
Fick brev om avslag.
Har inte jobbat tillräckligt länge.
Jag är inte värd jorden jag går på, vattnet jag dricker eller kläderna jag bär.

Listan på motgångar kan göras hur lång som helst, små som stora -  men för att inte göra mig mer patetisk än vad jag redan är avstår jag från denna uppräkning.
Som mos på riset är jag både ful och otymplig - en heffaklump.
Inspirationslös, chanslös och oduglig
Jag är en meningslös människa.
Sätt mig på glasberget tillsammans med övriga bittra, panka och ensamma människor.Det är där jag hör hemma.

Tre äpplen hög
Korrigering – två äpplen hög å ett äppelskrutt.
Ta bort äppelskruttet lägg till skosula.
Där har ni precis exaktemente så som jag känner mig.

När jag hade jobb växte jag dagligen
nu krymper jag i samma takt.

Har haft som motto att inte skriva ner mig i bloggen utan vara modig och positiv.
Levnadsglad och stark.
Allt i förhoppning om att någon potentiell arbetsgivare skulle kika förbi och falla för min fantastiska personlighet..
Fånig tanke å inser att detta sannolikt inte kommer ske.
Det spelar därför ingen roll i vilken ton jag lägger mina blogginlägg, jag är uppenbarligen utkastad, bojkottad och svartlistad från arbetsmarknaden.
Efter mängder av ansökningar med noll resultat inser jag att jag är en av dem som blir sopade under mattan.
Kanhända är ni vid det här laget vansinnigt trötta på mitt tjat om jobbsökandet å vet ni va…. det är jag också.
Ingen vill ha mig, ingen tycker om mig – jag är ett uppätet bortkastat äppelskrutt.

Under veckan har Perre varit på sin höstgrustur.
Han kommer hem söndag. Jag längtar.
Söndag ska vi också gratta Sebban (en vecka sent).
Å så har vi Loppan.

Måste-nå-botten-för-att-nå-toppen
/Carina