Nyårslöften

År 2013 har klampat in i mitt liv.
Vet inte om jag var redo.
Svisch…
Ut med det gamla och in med det nya.
Se saker med nya ögon och ännu ett kliv in i vuxenvärlden (kan låta märkligt, men inte dess mindre sant)
Det enda jag kunde lova mig själv var att inte lova något som jag sannolikt inte skulle ha lovat om det inte var nyår och som jag troligen ändå inte hade kunnat hålla.
No more nyårslöften. Liksom.
Men har EN önskan.
Låt det nya året bli ett bra år.Ett år av glädje
Förra året var lite året från hell.
Inge bra helt enkelt.
I alla fall inte den andra halvan.

Reklammakarna har tagit fasta på detta med människors önskan om ett ’bättre’ liv.
Just nu blir man överöst, bombad, dränkt och nedlusad av reklam om en sundare och salig framtid.
Ser jag nya smala, lyckade, lyckliga Shirley Clamp’s självgoda min svassa över tv-rutan en gång till åker tv´n ut – eller nja… byter i alla fall kanal.
Grattis Shirley.
Själv mår jag illa.

Fick ett mail här om dagen.
Det från en bekant som skrev att ’vi måååste träffas’.
Hon hade så mycket att berätta, nytt jobb och en viktminskning på 15 kilo.
Ehh 15 kilo på en människa som från början inte kan ha vägt mer än max 50.
Ser utmärglade, undernärda - men leende människor framför mig.
Man blir ju så lycklig av att vara smal, ingen vill ju vara tjock.
Ingen vill vara fattig heller.
Själv mår jag illa.

Surfade runt bland bloggar.
Möttes av idel supereffektiva supertränade superbrudar med superkroppar.
Avundsjukt lästa jag inlägg fulla av energi och entusiasm, där man såg fram emot nästa gympaomgång.
Det var nyårslöften som skulle säkerställas, gymkort som skulle utnyttjas, bodypumppass som skulle avhandlas och nya steg i zumbadansens värld som skulle uppdateras.
Och alla verkade vara så oerhört lyckliga.
Jag blev spyfärdig.

All denna hysteri med träning, dieter och kilotapp provocerar mig något så galet.
Får inte alls något kick av att se hur andra lyckas. Tvärtom.
Det enda jag känner är hur stort mitt eget misslyckade är.
Trist säger ni – fett korkat säger jag…
Stoppar ner mina knubbiga fingrar i godispåsen, häller i mig de sista chipssmulorna och slözappar bland kanalutbudet.
Försöker slå undan det dåliga samvetet.
Hmm, nja… ehhhh… host, host, hmpf… man kanske skulle…

I helgen firas mamma, iofs fyller hon inte förens nästa vecka – men vi kan väl fira då också.
Alla e med vilket alltså inkluderar sönerna.
Ha en bra helg allesamman
/Carina
& Co