Idag är det vinterns första riktiga vinterdag.
I alla fall här i Fagersjö
Ute är det vitt vitt vitt
Å ja, jag älskar vintern.
Fullkomligt galen i vintern
Korrigering, jag älskar den vita vintern.
Den mörka, dystra, blöta och vindpinade vintern kan jag gott vara utan .
Men en sådan här dag - precis en sån här dag älskar jag.
Skulle kunna ägna hela dagen åt snöiga promenader, tända husets alla värmeljus, nalla på glöggen och krypa upp i soffan. Men icke.
Jag ska på sommardäck (det där läste ni inte) ta mig in till stan (nej, åka kommunalt är ICKE ett alternativ) Där ska jag visa upp min allra bästaste sida å lycka jag med det kan det kanske leda till något väldigt bra. Om jag har tur. Typ
Tills dess måste man jag ju hitta på något.
Ägnade förmiddagen åt fysisk aktivitet.
Alltså man blir liksom bara så glad över det vackra vinterlandskapet.
Blir så glad att jag föll in i en spontan dans, 'The gangnam style', hehe...
Let it snow
Let it snow
Let it snow...
Himla-kul-tjej
/Carina style
Vill ni se hela min dans så klicka på bilden
torsdag 29 november 2012
onsdag 28 november 2012
Blus blues
Vet inte vad det är med mig och blusar.
Blusar i allmänhet och Odd Mollyblusarna i synnerhet.
De där blusarna.
De där skjortorna.
Vi lirar liksom inte ihop.
Varför ser de så naturligt snygga ut på alla - utom jag?
Varför ser alla så ledigt bekväma ut i dem - utom jag?
Varför ser alla så fantastiska ut i dem - utom jag?
I garderoben hänger de.
De samsas med varandra i långa, välstrukna och färgkordinerade rader.
Där hänger ’kontorsskjortorna’ från Gant och Ralph Laurent, 'vardagsblusarna' från H&M och Lindex och ett helt gäng 'festblusar' från Odd Molly.
Jag har köpt dem alla i en förhoppning om att se sådär snyggt nonchig tufft elegant ut.
Ni vet sådär som i reklamen.
Obesvärade långa, vackra modeller. Kvinnor med hårmanar som gör en grön av avundsjuka och kroppar som tammetusan skulle kunna få en potatissäck att se attraktiv ut.
Suck, bara att inse, jag passar inte i blusar.
Blusar och jag ’is NOT’ – majoriteten av dem sitter som sända från Häcklefjäll på mig.
Har med en dåres envishet köpt nytt och sålt, köpt nytt och sålt, testat de flesta modeller, antingen är de för korta, får små över bysten, för vida, för breda, för stela, för långa i ärmarna eller bara haft en allmän bedrövlig passform för min geléformade kroppshydda.
Håller för närvarande på med en mental preparering för att resten av livet leva i tunikor och myströjor.
Okej, en å annan kofta å kavaj kommer sannolikt att slinka med.
Tackolov för tunikan – denna räddare i nöden.
En snygg tunika är lite som en blus, fast längre.
Som i sin tur innebär att den har förmågan att dölja väl utvalda ofördelaktiga kroppsdelar.
Tunikan på bilden nedan är ett Barkarbyfynd.
Den är gränsfall till för liten (stl2), men eftersom priset var så fånigt bra var jag bara ’tvungen’ att slå till. Den släppte mig liksom inte.
Namn?, host, host…
Nästa fråga...
Jag-å-mams-Ladies-Night-fina
/Carina
Blusar i allmänhet och Odd Mollyblusarna i synnerhet.
De där blusarna.
De där skjortorna.
Vi lirar liksom inte ihop.
Varför ser de så naturligt snygga ut på alla - utom jag?
Varför ser alla så ledigt bekväma ut i dem - utom jag?
Varför ser alla så fantastiska ut i dem - utom jag?
I garderoben hänger de.
De samsas med varandra i långa, välstrukna och färgkordinerade rader.
Där hänger ’kontorsskjortorna’ från Gant och Ralph Laurent, 'vardagsblusarna' från H&M och Lindex och ett helt gäng 'festblusar' från Odd Molly.
Jag har köpt dem alla i en förhoppning om att se sådär snyggt nonchig tufft elegant ut.
Ni vet sådär som i reklamen.
Obesvärade långa, vackra modeller. Kvinnor med hårmanar som gör en grön av avundsjuka och kroppar som tammetusan skulle kunna få en potatissäck att se attraktiv ut.
Suck, bara att inse, jag passar inte i blusar.
Blusar och jag ’is NOT’ – majoriteten av dem sitter som sända från Häcklefjäll på mig.
Har med en dåres envishet köpt nytt och sålt, köpt nytt och sålt, testat de flesta modeller, antingen är de för korta, får små över bysten, för vida, för breda, för stela, för långa i ärmarna eller bara haft en allmän bedrövlig passform för min geléformade kroppshydda.
Håller för närvarande på med en mental preparering för att resten av livet leva i tunikor och myströjor.
Okej, en å annan kofta å kavaj kommer sannolikt att slinka med.
Tackolov för tunikan – denna räddare i nöden.
En snygg tunika är lite som en blus, fast längre.
Som i sin tur innebär att den har förmågan att dölja väl utvalda ofördelaktiga kroppsdelar.
Tunikan på bilden nedan är ett Barkarbyfynd.
Den är gränsfall till för liten (stl2), men eftersom priset var så fånigt bra var jag bara ’tvungen’ att slå till. Den släppte mig liksom inte.
Namn?, host, host…
Nästa fråga...
Jag-å-mams-Ladies-Night-fina
/Carina
söndag 25 november 2012
Odd Mollyprovning!
Det gäller ju att smida medans järnet är varmt.
Så i takt med att fingrarna är redo för nya upptåg och hjärnan är någorlunda produktiv tänkte jag ta och slänga iväg en Odd Mollyprovning.
Jajjemen – ni läste rätt.
Jag har provat kläder.
Den välorienterade skulle lätt kunna tolka detta inlägg som en riktig publikfriare.
Konstaterade ju redan för några inlägg sedan att ’vill man ha höga publiksiffror så ska man skriva om Odd Molly’.
Men inte skulle väl jag, host… host…
Jomen.
Var på Åhléns City och härjade.
Passade på att prova några väl utvalda plagg.
Inleder med ’Impulse short dress’ stl.3.
Yes, I like.
En 3a som var precis som en 3a ska vara.
Följsam å skön, faller som den ska.
Dock lite kort för att vara en klänning och lite lång för att vara en tunika.
Pris: 1799:-
Drog därefter på mig ’Feeling poncho’ – one size.
Jag älskar ponchos, de är sååå mycket jag.
Den här finns i mängder av färger och e döskön.
I spegelns vinklingar inser direkt dess begränsning, när tusan ska man ha den?
Alltså den är nästintill omöjlig att ha under en jacka å för tunn att ’bara’ ha.
Besviken hänger jag av mig den och håller tummarna för reor och Traderafynd…
Pris: 1799:-
Nästa plagg till drabbning var en poncholiknande varelse som på galgen såg ut som en riktig ’must have’.
Tröj/ponchon bär namnet ’Rupicola cardigan’ och storleken var 3
Det här var det plagg som jag hade höga förväntningar på.
Alltså, så cool.
Men NOT.
Inte på mig.
Ärmar långa som till en chimpans, liiite för lång för att vara en ponch och toksmal i modellen.
Alltså vi talar modell supersmal och klart opassande för en ’lagom rund trea’.
Surt.
Pris: 2299:-
Sista plagget ut var den kofta som jag spanat på, suktat efter, drömt om och hade högst upp på önskelistan.
En ’Knit coat’, storlek här är en 2:a, som så ofta behöver jag endast en 2:a i Odd Mollys koftor.
Å yes, yes, yes – den uppfyllde alla mina förväntningar.
Stod länge och speglade mig, klurade på hur jag på ett obemärkt sätt skulle få med mig den från butiken utan att upptäckas eller att något larm skulle ljuda.
Kom inte på något.
Med en tår i ögat hängde jag tillbaka den, det i trygg förvisning om att den sannolikt hänger kvar där nästa gång som jag kommer på besök – för ingen, menar INGEN normalbegåvad normalinkomsttagare köper väl ändå en kofta för 2799:-?!?
Sjukt dyrt.
'Tomten-jag-vill-ha-en-riktig-jul, tralla-lalla-la...'
/Carina
Så i takt med att fingrarna är redo för nya upptåg och hjärnan är någorlunda produktiv tänkte jag ta och slänga iväg en Odd Mollyprovning.
Jajjemen – ni läste rätt.
Jag har provat kläder.
Den välorienterade skulle lätt kunna tolka detta inlägg som en riktig publikfriare.
Konstaterade ju redan för några inlägg sedan att ’vill man ha höga publiksiffror så ska man skriva om Odd Molly’.
Men inte skulle väl jag, host… host…
Jomen.
Var på Åhléns City och härjade.
Passade på att prova några väl utvalda plagg.
Inleder med ’Impulse short dress’ stl.3.
Yes, I like.
En 3a som var precis som en 3a ska vara.
Följsam å skön, faller som den ska.
Dock lite kort för att vara en klänning och lite lång för att vara en tunika.
Pris: 1799:-
Drog därefter på mig ’Feeling poncho’ – one size.
Jag älskar ponchos, de är sååå mycket jag.
Den här finns i mängder av färger och e döskön.
I spegelns vinklingar inser direkt dess begränsning, när tusan ska man ha den?
Alltså den är nästintill omöjlig att ha under en jacka å för tunn att ’bara’ ha.
Besviken hänger jag av mig den och håller tummarna för reor och Traderafynd…
Pris: 1799:-
Nästa plagg till drabbning var en poncholiknande varelse som på galgen såg ut som en riktig ’must have’.
Tröj/ponchon bär namnet ’Rupicola cardigan’ och storleken var 3
Det här var det plagg som jag hade höga förväntningar på.
Alltså, så cool.
Men NOT.
Inte på mig.
Ärmar långa som till en chimpans, liiite för lång för att vara en ponch och toksmal i modellen.
Alltså vi talar modell supersmal och klart opassande för en ’lagom rund trea’.
Surt.
Pris: 2299:-
Sista plagget ut var den kofta som jag spanat på, suktat efter, drömt om och hade högst upp på önskelistan.
En ’Knit coat’, storlek här är en 2:a, som så ofta behöver jag endast en 2:a i Odd Mollys koftor.
Å yes, yes, yes – den uppfyllde alla mina förväntningar.
Stod länge och speglade mig, klurade på hur jag på ett obemärkt sätt skulle få med mig den från butiken utan att upptäckas eller att något larm skulle ljuda.
Kom inte på något.
Med en tår i ögat hängde jag tillbaka den, det i trygg förvisning om att den sannolikt hänger kvar där nästa gång som jag kommer på besök – för ingen, menar INGEN normalbegåvad normalinkomsttagare köper väl ändå en kofta för 2799:-?!?
Sjukt dyrt.
'Tomten-jag-vill-ha-en-riktig-jul, tralla-lalla-la...'
/Carina
lördag 24 november 2012
Frågebloggen!
Erkänner!
Utan omsvep ställer jag mig på mina bara knän och ber så ödmjukaste om ursäkt för min frånvaro.
Vad jag gjort?
Inte ett jäklaste dyft.
Så var det med det!
Att jag nu är på banan igen är en bloggkollegas förtjänst.
Skönt att det finns en del som har tilltro till min förmåga.
Genom att bolla över ’värsta grymma frågeformuläret’ till mig så gjorde hon det enkelt.
Det var liksom bara att svara på frågorna så var inlägget klart (även om de var mååånga å lååånga, så att detta inlägg är längre än genomsnittet beror alltså inte på mig…!
Kör igång:What makes you happy on a Monday?Varför vissa av frågorna är på engelska har jag ingen aning om, även där skyller jag rakt av mig ifrån mig.
Ehh, här ska man alltså komma på något smart och klurigt.
Fråga 1 = Failure
What drives you to write your blog every day?
Fråga 2 faller innan jag börjat med svaret.
Jag är emellanåt en usel bloggare – fast har generellt en en god ambition
Where do you want to live if you could choose freely?
Som jag nämnde i något tidigare inlägg ska jag ju bli hippie när jag blir stor.
Så svaret blir, barfota på en grekisk ö
City Girl or Country girl?
Eftersom jag på sikt ska leva öliv så kör vi på City girl tsv.
Which is your greatest asset according to yourself?
Vissa dagar riktigt nöjd med det mesta, andra dagar tokmissnöjd med allt.
What do you think your friends would say is your greatest asset?
Ställer de en fråga kan de förvänta sig ett 100% ärligt svar, på gott å ont…
Do you belive in the power of thoughts?
Absolut å jösses amalia så jag tänker – märks inte det?
Where do you want to go on your next vacation?
Alltså vi har ganska många grekiska öar kvar att pricka av på listan, så säger ’en av dem’.
Annars är en favorit Kurortshotellet i Varberg, dit längtar man alltid
What is luxury to you?Ett rent å välstädat hem, älskar välstädat.
Galet god mat å att bli ompysslad av Perre, de e lyx.
Vad vill du göra jätteofta?
Vill resa – typ hela tiden
Å vara med hemma, mest jämt.
Vad tycker du om som du trodde du inte skulle gilla?
Med tiden lär man sig gilla det mesta, har bla. lärt mig gilla illaluktande ostar.
Somnar?På bio.
I bilen
Å runt 21.00 i sängen.
Favoritparfym?
Dagtid, Clean- Warm Cotton
Kvällstid, Clean - Skin
Tackar aldrig nej till?
God mat å pengar.
Längtar till?
Julen, nästa resa, hänga med familjen, våren, ljuset – har alltid något på min agenda som jag längtar till.
Vad ville du bli när du var liten?
Ehh, liten?
Jag vill fortfarande bli ridande polis
Vad är du idag?
Himla bra fråga.
Hallå där ute - anybody, help me.
Ho am I???
Var ser du dig själv om 5 år?
Jobbandes på ett ofantligt trivsamt arbete
där jag jag gör extremt bra ifrån mig och får dubbel semester som jag kommer tillbringa på en grekisk ö hehe...
Rött eller Vitt?Vitt, i alla lägen vitt.
Sommar eller vinter?
Sommar! Lätt.
Skog eller hav?
Hav alla gånger
Hip Hop eller dansband?
Hmpf, med risk för att totalt tappa min coolhetsstämpel så får det bli dansband.
De är ju så trevliga, de där banden host host...
Vad gör dig ledsen?
Så mycket, fast mest känner jag en oro.
En oro som äter upp mig inifrån.
Jag är tammetusan emellanåt orolig för allt.
Vad är det bästa du vet?
Det bästa jag vet är Perre
å Sebban å Loppan. Förstås
Efter avslutat dagsverk ska man visst göra en massa saker.
Skickar frågorna vidare etc.etc.Men äh.. är det någon som vill plocka upp dem så är frågorna fria!
Så som den odiciplinerade individ jag är så tokdissar jag dessa medföljande regler å tackar istället Flippfloppan för att hon tänkte på mig.
Som ett öppet brev
/Carina
Utan omsvep ställer jag mig på mina bara knän och ber så ödmjukaste om ursäkt för min frånvaro.
Vad jag gjort?
Inte ett jäklaste dyft.
Så var det med det!
Att jag nu är på banan igen är en bloggkollegas förtjänst.
Skönt att det finns en del som har tilltro till min förmåga.
Genom att bolla över ’värsta grymma frågeformuläret’ till mig så gjorde hon det enkelt.
Det var liksom bara att svara på frågorna så var inlägget klart (även om de var mååånga å lååånga, så att detta inlägg är längre än genomsnittet beror alltså inte på mig…!
Kör igång:What makes you happy on a Monday?Varför vissa av frågorna är på engelska har jag ingen aning om, även där skyller jag rakt av mig ifrån mig.
Ehh, här ska man alltså komma på något smart och klurigt.
Fråga 1 = Failure
What drives you to write your blog every day?
Fråga 2 faller innan jag börjat med svaret.
Jag är emellanåt en usel bloggare – fast har generellt en en god ambition
Where do you want to live if you could choose freely?
Som jag nämnde i något tidigare inlägg ska jag ju bli hippie när jag blir stor.
Så svaret blir, barfota på en grekisk ö
City Girl or Country girl?
Eftersom jag på sikt ska leva öliv så kör vi på City girl tsv.
Which is your greatest asset according to yourself?
Vissa dagar riktigt nöjd med det mesta, andra dagar tokmissnöjd med allt.
What do you think your friends would say is your greatest asset?
Ställer de en fråga kan de förvänta sig ett 100% ärligt svar, på gott å ont…
Do you belive in the power of thoughts?
Absolut å jösses amalia så jag tänker – märks inte det?
Where do you want to go on your next vacation?
Alltså vi har ganska många grekiska öar kvar att pricka av på listan, så säger ’en av dem’.
Annars är en favorit Kurortshotellet i Varberg, dit längtar man alltid
What is luxury to you?Ett rent å välstädat hem, älskar välstädat.
Galet god mat å att bli ompysslad av Perre, de e lyx.
Vad vill du göra jätteofta?
Vill resa – typ hela tiden
Å vara med hemma, mest jämt.
Vad tycker du om som du trodde du inte skulle gilla?
Med tiden lär man sig gilla det mesta, har bla. lärt mig gilla illaluktande ostar.
Somnar?På bio.
I bilen
Å runt 21.00 i sängen.
Favoritparfym?
Dagtid, Clean- Warm Cotton
Kvällstid, Clean - Skin
Tackar aldrig nej till?
God mat å pengar.
Längtar till?
Julen, nästa resa, hänga med familjen, våren, ljuset – har alltid något på min agenda som jag längtar till.
Vad ville du bli när du var liten?
Ehh, liten?
Jag vill fortfarande bli ridande polis
Vad är du idag?
Himla bra fråga.
Hallå där ute - anybody, help me.
Ho am I???
Var ser du dig själv om 5 år?
Jobbandes på ett ofantligt trivsamt arbete
där jag jag gör extremt bra ifrån mig och får dubbel semester som jag kommer tillbringa på en grekisk ö hehe...
Rött eller Vitt?Vitt, i alla lägen vitt.
Sommar eller vinter?
Sommar! Lätt.
Skog eller hav?
Hav alla gånger
Hip Hop eller dansband?
Hmpf, med risk för att totalt tappa min coolhetsstämpel så får det bli dansband.
De är ju så trevliga, de där banden host host...
Vad gör dig ledsen?
Så mycket, fast mest känner jag en oro.
En oro som äter upp mig inifrån.
Jag är tammetusan emellanåt orolig för allt.
Vad är det bästa du vet?
Det bästa jag vet är Perre
å Sebban å Loppan. Förstås
Efter avslutat dagsverk ska man visst göra en massa saker.
Skickar frågorna vidare etc.etc.Men äh.. är det någon som vill plocka upp dem så är frågorna fria!
Så som den odiciplinerade individ jag är så tokdissar jag dessa medföljande regler å tackar istället Flippfloppan för att hon tänkte på mig.
Som ett öppet brev
/Carina
onsdag 7 november 2012
Huddinge Nostalgi
På Facebook finns en grupp som heter ’Du vet att du är från Huddinge om…’.
En grupp för gamla Huddingebor.
Kul initiativ!
Såg förvisso att halva Sverige har liknande grupper, men men…
I början lusläste jag allt.
Extra glad blev jag när Tyrolfesterna som jag -88 och -93 anordnade nämndes.
Genast började festfixaren inom mig vakna.
Tankarna malde, hmm - hösten 2013 skulle det vara 25 år sedan första kalaset.
Alltså ett jubileum!
Helt perfekt ju!
Kanhända skulle inte Magnum vara intresserade.
Sannolikt inte Orup heller, han har liksom blivit liite mer 'officiell' sedan senaste det begav sig.
Men resten, de gamla DJ’erna från Huddingegår´n å alla andra vapendragare som så fantastiskt hjälpte till – de borde väl ändå tycka att en reunion vore kul?
Sakta, vagt, tyst, försynt och trevande började mina sinnen sprätta och en plan ta form.
Tills en dag!
Ser till min fasa att någon annan tänkt min tanke, snott min plan.
Blev iskall.
Läste om å om igen…
VÄNTA NU - ehhh vad är det som händer?!?
Det här är MIN tanke, MIN idé, MIN fest.
Alltså MIN - MIN - MIN!!!
Man kan väl ändå inte sno någon annans fest heller?.
Bara sådär, rakt av, sur!
Samma artister, samma upplägg.
Likt ett bortskämt barn blev jag irriterad, lite ledsen å väldigt förnärmad.
Alltså, lugn å fin nu Carina, vadå DIN ide?
Du kan väl inte ta patent på en idé?
Jo, men alltså…
Människan kan väl ändå haft den goda smaken att fråga MIG först, ’I am the fu%!%ing inventor of Huddinge Nostalgi!!!’
Hmpf… jag tänker aldrig i liiivet gå på ’den där’ festen – inte ens om jag så blir kvällens hedersgäst , så det så...host host…
Min försmädade hjärna tänkte på all tid jag lade ner på festerna.
Hur jag, dag som natt använde alla kontakter som kunde uppbringas, ringde å jagade folk som en galen iller.
Men vilken kraft och energi jag åkte runt på skolorna. Kopierade gamla klasslistor, gjorde affischer, skickade brev, annonserade i dagspress, kontaktade radiostationer och engagerade gamla vänner och kamrater – allt för att på något sätt ordna denna gigantiska nostalgifest.
Detta var under en tid då varken mobiltelefon eller Internet fanns… bara så ni vet...
Varenda notering finns sparad.
Det här gjorde jag helt utan tanke på egen vinning.
Alla ställde upp gratis.
I budgeten krävdes 450 personer för att det hela skulle gå runt.
Det såldes fantastiska 700 biljetter.
Helt plötsligt fick alla betalt å jag fick en ’sudd’ över.
Hjulade, jublade å studsade runt som en gummiboll.
Grymt lyckat!
Fest två var något mindre välbesökt.
Knappt 500 kom.
Vilket jag ändå kände var rätt godkänt.
Men en eventuell repris fick vänta på sig.
Idén har sedan legat i dvala, ibland har någon med gott minne uppmuntrat till ett dakapo.
Men det kräver sin kvinna å jag har inte haft övertygelsen.
Tänk om inget intresse finns.Liksom?
Så!
När jag nåddes av beskedet att hela chapparajset nu var inställt var det med ett sting av klämkäck ren å skär skadeglädje.
Japp, jag erkänner – ett litet, inte särskilt väl dolt leende spred sig över ansiktet.
Men, vad jääääättetrist… harkl, harkl…
Fast egentligen var jag nog mest irriterad över att känna mig förbisedd än att någon annan tog upp idén.
Det här var, trots allt MIN idé!
Just de, host host…
Om nu någon liksom undrar
Fast – tror inte, ähh strunt samma.
Nog kanske det ändå hade varit kul, oavsett arrangör...
Huddinge Nostalgi Forever
/Carina
P.s Skrev just om festerna i bloggen för något år sedan - se här!
En grupp för gamla Huddingebor.
Kul initiativ!
Såg förvisso att halva Sverige har liknande grupper, men men…
I början lusläste jag allt.
Extra glad blev jag när Tyrolfesterna som jag -88 och -93 anordnade nämndes.
Genast började festfixaren inom mig vakna.
Tankarna malde, hmm - hösten 2013 skulle det vara 25 år sedan första kalaset.
Alltså ett jubileum!
Helt perfekt ju!
Kanhända skulle inte Magnum vara intresserade.
Sannolikt inte Orup heller, han har liksom blivit liite mer 'officiell' sedan senaste det begav sig.
Men resten, de gamla DJ’erna från Huddingegår´n å alla andra vapendragare som så fantastiskt hjälpte till – de borde väl ändå tycka att en reunion vore kul?
Sakta, vagt, tyst, försynt och trevande började mina sinnen sprätta och en plan ta form.
Tills en dag!
Ser till min fasa att någon annan tänkt min tanke, snott min plan.
Blev iskall.
Läste om å om igen…
VÄNTA NU - ehhh vad är det som händer?!?
Det här är MIN tanke, MIN idé, MIN fest.
Alltså MIN - MIN - MIN!!!
Man kan väl ändå inte sno någon annans fest heller?.
Bara sådär, rakt av, sur!
Samma artister, samma upplägg.
Likt ett bortskämt barn blev jag irriterad, lite ledsen å väldigt förnärmad.
Alltså, lugn å fin nu Carina, vadå DIN ide?
Du kan väl inte ta patent på en idé?
Jo, men alltså…
Människan kan väl ändå haft den goda smaken att fråga MIG först, ’I am the fu%!%ing inventor of Huddinge Nostalgi!!!’
Hmpf… jag tänker aldrig i liiivet gå på ’den där’ festen – inte ens om jag så blir kvällens hedersgäst , så det så...host host…
Min försmädade hjärna tänkte på all tid jag lade ner på festerna.
Hur jag, dag som natt använde alla kontakter som kunde uppbringas, ringde å jagade folk som en galen iller.
Men vilken kraft och energi jag åkte runt på skolorna. Kopierade gamla klasslistor, gjorde affischer, skickade brev, annonserade i dagspress, kontaktade radiostationer och engagerade gamla vänner och kamrater – allt för att på något sätt ordna denna gigantiska nostalgifest.
Detta var under en tid då varken mobiltelefon eller Internet fanns… bara så ni vet...
Varenda notering finns sparad.
Det här gjorde jag helt utan tanke på egen vinning.
Alla ställde upp gratis.
I budgeten krävdes 450 personer för att det hela skulle gå runt.
Det såldes fantastiska 700 biljetter.
Helt plötsligt fick alla betalt å jag fick en ’sudd’ över.
Hjulade, jublade å studsade runt som en gummiboll.
Grymt lyckat!
Fest två var något mindre välbesökt.
Knappt 500 kom.
Vilket jag ändå kände var rätt godkänt.
Men en eventuell repris fick vänta på sig.
Idén har sedan legat i dvala, ibland har någon med gott minne uppmuntrat till ett dakapo.
Men det kräver sin kvinna å jag har inte haft övertygelsen.
Tänk om inget intresse finns.Liksom?
Så!
När jag nåddes av beskedet att hela chapparajset nu var inställt var det med ett sting av klämkäck ren å skär skadeglädje.
Japp, jag erkänner – ett litet, inte särskilt väl dolt leende spred sig över ansiktet.
Men, vad jääääättetrist… harkl, harkl…
Fast egentligen var jag nog mest irriterad över att känna mig förbisedd än att någon annan tog upp idén.
Det här var, trots allt MIN idé!
Just de, host host…
Om nu någon liksom undrar
Fast – tror inte, ähh strunt samma.
Nog kanske det ändå hade varit kul, oavsett arrangör...
Huddinge Nostalgi Forever
/Carina
P.s Skrev just om festerna i bloggen för något år sedan - se här!
lördag 3 november 2012
Bloglovin
Det är inte ofta det sker.
Men det händer.
Fast inte så ofta.
Pratar om lördagsmorgon.
Jag, en kopp kaffe, radion på lite svagt å bara en massa skrivtid.
Är humöret rätt är det bland det cooltaste som finns.
Borde väl ge mig ut på en nyttig promenad men fastnade vid datorn.
Hittade något som heter Bloglovin.
Ni rutinerade har säkert stenkoll på vad det är.
I min fåfänga över att få fler läsare tänkte jag testa om det funkar.
Tydligen ska man klistra in nedanstående kod å sen hoppas på att folk klickar som besatta.
Följ min blogg med Bloglovin
Varför inte. Liksom.
Eftersom det bor en illa dold portalfigur inom mig som när andan faller på tar varje tillfället i akt att synas och höras tar jag nu möjligheten och pushar för att jag även finns på Instagram.
Heter: CLE1960
Fast - jag vet hur man ska göra föra att få en massa läsare.
Menar MASSA med läsare
Skriva mer om Odd Molly.
De är faktiskt sant.
Tittar man på statistiken har de inlägg där jag på ena eller andra sättet skriver om Odd Molly klart flest besök. Vilket i sin tur betyder att mina väl genomtänkta små kåserier om livet och dess underliga vägar står sig rätt slätt mot det kommersiella modepratet.
Helt galet men så e de!
Kärlek till Bloglovin
å så Odd Molly då da...
/Carina
Men det händer.
Fast inte så ofta.
Pratar om lördagsmorgon.
Jag, en kopp kaffe, radion på lite svagt å bara en massa skrivtid.
Är humöret rätt är det bland det cooltaste som finns.
Borde väl ge mig ut på en nyttig promenad men fastnade vid datorn.
Hittade något som heter Bloglovin.
Ni rutinerade har säkert stenkoll på vad det är.
I min fåfänga över att få fler läsare tänkte jag testa om det funkar.
Tydligen ska man klistra in nedanstående kod å sen hoppas på att folk klickar som besatta.
Följ min blogg med Bloglovin
Varför inte. Liksom.
Eftersom det bor en illa dold portalfigur inom mig som när andan faller på tar varje tillfället i akt att synas och höras tar jag nu möjligheten och pushar för att jag även finns på Instagram.
Heter: CLE1960
Fast - jag vet hur man ska göra föra att få en massa läsare.
Menar MASSA med läsare
Skriva mer om Odd Molly.
De är faktiskt sant.
Tittar man på statistiken har de inlägg där jag på ena eller andra sättet skriver om Odd Molly klart flest besök. Vilket i sin tur betyder att mina väl genomtänkta små kåserier om livet och dess underliga vägar står sig rätt slätt mot det kommersiella modepratet.
Helt galet men så e de!
Kärlek till Bloglovin
å så Odd Molly då da...
/Carina
fredag 2 november 2012
Alla helgons fredag!
Var nere i centrum en sväng.
Ni vet – fredag, handla mysmat å lämna in helglotto.
Från bilen till butiken går jag förbi affärsghettots a-lagsbänk.
Bänken som finns i alla centrum.
Bänken där de samlas.
Männen och kvinnorna, gubbarna å kärringarna. De udda, de tragiska de sorgerliga, de med olika livsöden och de som säkert tycker att de hade förtjänat något annat.
Nästan förbi hör jag en av de högljudda hojta ’Öööhh kolla, där går Looooreen’.
Som den nyfikna natur jag är stannar jag naturligtvis.
Vänder mig om och likt en uggla spejar jag bakåt – allt i förhoppning om att se superstaren Loreen i Farsta. Inser ganska snabbt att där inte finns någon som ser ut som Loreen, vänder om för att fortsätta min väg till butiken.
Hinner ett steg innan en av de överförfriskade sorgsamma männen från bänken stoppar mig, ’Men hallå, eeeruuu Loooreen, eller?’
Inser att han menar mig!
Stirrar som ett frågetecken tillbaka.
En mamma med dotter i 8-10årsåldern har hört det hela och stannar upp, dottern tittar misstroget på mig och vänder sig till mamman, ’Men de där är ju inte Loreen mamma!’.
Nähä!
Vet inte för vem jag ska börja förklara mig, hårfärg, lugg etc.
Inser att jag verkligen inte behöver förklara mig.
I en stressad ton säger jag istället ’Näe!’ å går vidare.
Vadå ’Näe?’
Vad menar jag med 'Näe???'
Jag är ju för märklig ibland.
Hade känt mig betydligt nöjdare om jag slängt på ett härligt smile, vänt mig om till alla inblandade och med ett varmt leende tackat för komplimangen – även om den kändes både märklig å långsökt.
Men lite gullig ändå – på något sätt.
Imorgon ska jag göra en sån där ’tjejig grej’, igen.
Jag å mamma, svärmor Gurli å svägerska Katarina ska gå på ’Ladies Night’.
Någon minnesstark person kan säkert erinra sig om att jag vid något tillfälle med myndig stämma sagt att jag minsann ’aaaaaldrig’ skulle sätta min fot på den typen av evenemang. Oh no!
Fast..., till mitt försvar måste jag säga att jag verkligen gillar alla i årets upplaga, en ensemble som består av Magnus Uggla, Andreas Johnson, Martin Stenmarck, Anders Timell och Hasse Brontén.
Supernajsa killar, varåen på sitt sätt.
Så, här sitter jag nu, med fyra biljetter.
En sån där 'morådottergrej'. Liksom.
I helgen e Perre ledig.
Han har hintat något om att den nyinköpta lövblåsen skall invigas. Spännande.
Å sönerna de kämpar på – på varsina håll.
Happyhalloreen
/Carina
Ni vet – fredag, handla mysmat å lämna in helglotto.
Från bilen till butiken går jag förbi affärsghettots a-lagsbänk.
Bänken som finns i alla centrum.
Bänken där de samlas.
Männen och kvinnorna, gubbarna å kärringarna. De udda, de tragiska de sorgerliga, de med olika livsöden och de som säkert tycker att de hade förtjänat något annat.
Nästan förbi hör jag en av de högljudda hojta ’Öööhh kolla, där går Looooreen’.
Som den nyfikna natur jag är stannar jag naturligtvis.
Vänder mig om och likt en uggla spejar jag bakåt – allt i förhoppning om att se superstaren Loreen i Farsta. Inser ganska snabbt att där inte finns någon som ser ut som Loreen, vänder om för att fortsätta min väg till butiken.
Hinner ett steg innan en av de överförfriskade sorgsamma männen från bänken stoppar mig, ’Men hallå, eeeruuu Loooreen, eller?’
Inser att han menar mig!
Stirrar som ett frågetecken tillbaka.
En mamma med dotter i 8-10årsåldern har hört det hela och stannar upp, dottern tittar misstroget på mig och vänder sig till mamman, ’Men de där är ju inte Loreen mamma!’.
Nähä!
Vet inte för vem jag ska börja förklara mig, hårfärg, lugg etc.
Inser att jag verkligen inte behöver förklara mig.
I en stressad ton säger jag istället ’Näe!’ å går vidare.
Vadå ’Näe?’
Vad menar jag med 'Näe???'
Jag är ju för märklig ibland.
Hade känt mig betydligt nöjdare om jag slängt på ett härligt smile, vänt mig om till alla inblandade och med ett varmt leende tackat för komplimangen – även om den kändes både märklig å långsökt.
Men lite gullig ändå – på något sätt.
Imorgon ska jag göra en sån där ’tjejig grej’, igen.
Jag å mamma, svärmor Gurli å svägerska Katarina ska gå på ’Ladies Night’.
Någon minnesstark person kan säkert erinra sig om att jag vid något tillfälle med myndig stämma sagt att jag minsann ’aaaaaldrig’ skulle sätta min fot på den typen av evenemang. Oh no!
Fast..., till mitt försvar måste jag säga att jag verkligen gillar alla i årets upplaga, en ensemble som består av Magnus Uggla, Andreas Johnson, Martin Stenmarck, Anders Timell och Hasse Brontén.
Supernajsa killar, varåen på sitt sätt.
Så, här sitter jag nu, med fyra biljetter.
En sån där 'morådottergrej'. Liksom.
I helgen e Perre ledig.
Han har hintat något om att den nyinköpta lövblåsen skall invigas. Spännande.
Å sönerna de kämpar på – på varsina håll.
Happyhalloreen
/Carina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)