CLE1960 - Instagram å jag liksom!

torsdag 25 september 2014

Här kommer en Spontanansökan!

Shiit - jag gjorde det!
Att jag är arbetssökande är inte direkt någon hemlighet.
Att jag har sökt fler jobb än vad jag trodde var möjlighet är inte heller någon hemlighet Länge har jag gått och klurat på hur jag ska nå igenom alla knappnål och vägspärrar.
Idag bestämde jag mig.
Författade nedanstående rader och skickade ut till hela min adressbok.
Alltså jag menar HELA min adressbok vilket innebär en ansenlig mängd med mailadresser.

Hej!
Jag skriver till dig för att jag söker jobb.
Efter ofantligt många ansökningar till kopiöst många arbetsgivare under en oerhört lång tid kände jag att det var dags att byta taktik.
För att nå igenom  företagens/bemanningsbranschens ansökningsbrus testar jag nu denna smått okonventionella metod – jag väljer att skicka dessa rader till samtliga kontakter i min adressbok.
Jag går helt enkelt  ’all in’!
För min tro och förhoppning är att någon av er där ute kan vara länken till min nästa arbetsplats.
Jag har erfarenhet som/av: 
Teamledare – Projektadministratör – Administratör – Inköp kontorsmaterial – Mötesbokningar – Lokalbokningar – Utbildningsadministratör – Enklare fakturering – Projektledare - Reception – Växel – Radiooperatör – Posthantering – Koordinera/Schemaläggning – Support – Kundtjänst – Kanslist – Registrering – Informatör – Handläggare -  Kickoff/Event - Medlemshantering – Hålla ordning på kontor/möteslokaler  – Mässvärdinna – Konferensvärd  - Arkivering och övrigt inom kontorsservice.
Jag:
- är serviceminded och har god social kompetens
- är engagerad i mitt arbete och har en positiv inställning
- har förmåga att arbeta bra både i grupp och enskilt
- är spontan och självgående
- är lojal och prestigelös
- har god datorvana
Jag har genom åren haft låg sjukfrånvaro, har inga barn som behöver vabbas och kan i princip  börja omgående. Är ingen siffermänniska eller säljare men är i övrigt öppen för förslag och tips - alla svar beaktas.
Skickar gärna mitt CV.
Vänliga hälsningar
/Carina
Du fick det här mailet för att du finns i min adressbok.
Sannolikt har vi därmed någon gång haft någon form av kontakt.
Kanske har du ingen aning om vem jag är och kanske känner vi varandra väl. 
Kanske får du dubbla mail och kanske har du redan kastat dig över ’replay’ knappen och med omedelbar verkan bett mig att radera din mailadress från min adressbok.  
Oavsett  har du läst ändå hit vilket jag på sitt sätt är väldigt glad över.
Nå vad tycks - visst borde jag väl vara helt oumbärlig för vilket företag som helst !

tisdag 23 september 2014

Osanning

Okej.
Inser att jag i gårdagens inlägg sannolikt for med osanning.
Inga stora lögner och ej heller några världsliga saker - men vill ändå ställa saker och ting till sin ordning.
Rätt ska vara rätt liksom.

Avhandlade igår ämnet bloggande.
Påstod att det inlägg som jag skrivit och som dragit flest läsare var det då jag funderade över vad som egentligen försiggick på dessa mytomspunna Odd Mollyträffar.
Vad gjorde man, vad sa man, vad åt man på en riksträff och var dessa samfund att likna vid någon form av ordenssällskap (se gårdagens inlägg med bifogad länk) ?.
Det fanns många frågor i ämnet...

Idag kom jag på att det finns ett ämne som varit hetare, som har engagerat fler bloggare och som fortsätter att dra nya läsare till min sida.
Det inlägg som har varit mest
 glödhett, mest brännande och mest rykande av dem alla är självklart - utan konkurrens det då jag berättade att jag blivit blåst på Tradera, 'Blåögd, blåst och bedragen'.
Det här inlägget har genererat hotmail (alltså hot-mail inte hotmail, hmpf... blev konstigt där), obehagliga samtal och långa diskussioner.

Tror inte detta med kopior av Odd Molly är lika stort längre men det fanns en tid då kopiorna haglade in över landet och 'vi' Mollytokiga gjorde allt vad som stod i vår makt för att avslöja såväl kopior, plagiat och sådana illvilliga bedragare som försökte (och då och då lyckades) blåsa oss godtrogna Odd Mollyaddicts.
Det var tider det...

Numera känns mycket massproducerat och lite av nerven i märket har suddats ut.
För mycket kläder till för höga priser i en kvalitet som är jämförbar med HM, KappAhl å Lindex.
Typ!

/Carina 

Fortsätter att bjuda på några gamla bilder från Odd Mollyprovningar av kläder som aldrig hamnade i min garderob.









måndag 22 september 2014

Tiden går...kära Mollyvänner...

Alltså fatta.
I snart sex år har jag kört min blogg.
Helt jädra coolt hur länge jag hållit på.

Letade efter ett gammalt inlägg då jag insåg att det i början av nästa år är just sex år sedan som det hela drog igång.
Eller nåja, innan dess har jag som bekant skickat ut mitt Fredagsmail – alltså föregångaren till Fredagsmailsbloggen till en ganska gedigen skara människor. Själva Fredagsmailet har jag terrorisrat släkt, vänner och bekanta – och om sanningen ska fram en å annan obekant med i... tja... det måste nog vara typ snart 15 år vid det här laget.
Som sagt, tusan vad tiden går...

Minns mycket väl att jag från start var väldigt tveksam till det där med att blogga.
Sjukt tveksam.
Tänkte att detta med bloggandet var på utdöende, en fluga som jag hakade på försent att jag skulle framstå som en dinosaurie på rövarstråk och att folk skulle fnissa åt mina tappra försök till att vara underhållande.

Några trogna läsare i all ära men det var först då jag började avhandla Odd Molly som bloggen tog riktig fart.
Dra mig baklänges vilken fart det blev och vilken klädera man klev in i.
Det var dagen, morgondagens, gårdagens, kvällens och kommande kombinationer som avhandlades.
Under en period var det en massproduktion av inläggen, de radades upp på rad och flera inlägg per dag var inte ovanligt.
All vaken tid ägnades åt att följa andra bloggare, springa i butiker och prova nya kollektioner.
Så här i efterhand kan man nästan tycka att beteendet var lätt stört - men kul!
Det inlägg som fortfarande leder listan (enligt min högst ovetenskapliga sammanställning) på flest antal besökare måste nog vara det jag skrev i affekt i min stora besvikelse över att inte blivit medbjuden på den första riktiga ’Odd Molly Riksträffen’ 
Bara att inse fakta, de tunga OM-bloggarna hade talat å jag var i detta nu bara en liten lort i dessa sammanhang.Vilken sorg, vilken bedrövelse, vilken dissning - det var som äppelpaj utan vaniljsås.
Inlägget kan ni läsa här.

Det tog ett tag.
Sen blev jag erkänd.
Eller möjligen ökänd över ironi, märkliga undermeningar och drift med folk å bloggare.
Det tog närmare bestämt flera år innan jag själv tyckte att jag hittade rätt ton.
Ett tag tog jag mig ton mest hela tiden - sen blev jag tonsäker men den senaste tiden har mitt skrivande mest tonats ut.
Gör härmed ett försök att ta mig i nackskinnet.
Nypa till rejält.
Inser att jag helt enkelt inte behöver producera allt perfekt, att lite sådär lagom trivsamt också kan duga.
Får se hur länge den filosofin håller.

/Carina
Bilder från senare träffar med coola Mollyvänner