CLE1960 - Instagram å jag liksom!

tisdag 31 augusti 2010

Tredje plats!

Man kan göra listan på två sätt, mina vackraste klänningar eller mina mest använda klänningar, väljer de mest användbara (men utesluter solklänningarna).
Plats ett och två var solklara oavsett hur man än gör listan, svårare var det med trean.
Efter mycket vånda lade jag två favoriter på en delad plats.
Den ena är min urfina, supersöta klänning från Branting köpt i Varberg, en fantastisk klänning som funkar i alla lägen utom möjligen just på bild – hittar nämligen inte en enda bild med den på mig, ni får helt enkelt ta mig på orden.
På den andra halvan av den delade tredje platsen kommer denna lilla skapelse – min vita vackra Hunkydoryklänning.
Jisses sådan nytta jag har haft av den, så somrig och så skön.

Hunky tonky woman

/Carina

måndag 30 augusti 2010

Sommarens tre favoriter

Butikerna fylls med höstiga härliga färger och vi klädtokiga lockas in i tron att hösten är något positivt – men icke, inte vill man att sommaren ska ta slut?
Tyvärr spelar det ingen större roll vad jag tycker – sommaren tar slut vilket som.
Just nu befinner jag mig som bekant på varmare breddgrader och även här märks att högsäsongen är över och någon slags höst är på väg.
Gillar det här lugnet, tycker om stämningen som infinner sig på en turistort när besökarna åkt därifrån, har ingen som helst lust att åka hem (tack å lov först på lördag), fast även här spelar det ingen större roll vad jag tycker – hem måste jag vilket som!
Bra sak med värme är att favoritutstyrseln ’klänning med bara ben’ flitigt används (ser ni mig med klänning och sommarstövlar beror det på att jag har orakade/ovaxade ben, bara så ni vet).
Klänningstoka som jag är roade jag mig med att lista sommarens tre favoriter.
De kommande tre dagarna kommer jag presentera dessa.
Enkelt tänkt kunde det vara Perre, Sebban och Loppan (vilket på sitt sätt är rätt) men just i det här fallet pratar vi sådana väsentligheter som kläder.
Denna sommars topp-tre-klänngar kommer att presenteras här.
Imorgon kommer tredje platsen, på onsdag andra platsen och ’what a surprice’ på torsdag kommer ’number one’.

Until next time,
Simma lugnt
/Carina

söndag 29 augusti 2010

Susses tal

En av de absolut mest minnesvärda stunderna under födelsedagsfesten var att min äldste, bäste vän Susse höll tal, hon är grym på att hålla tal.
Något stolt (med ett passus om att man inte ska tro allt man läser) så vill jag delge er dessa underbara rader – Tack bästa Susse!

Carina,
vi har känt varandra sedan innan jag föddes, ja, vi brukar säga så eftersom våra föräldrar började umgås redan före storken kom med mig.
Jag hade tur som fick dig som vän redan innan jag blev till för vi har upplevt mycket och har haft fantastiskt roligt genom åren!

Carina du älskade ’practical jokes’ och andra tokigheter men också att lära ut saker.
En gång hällde vi peppar i negerbollar och stod sedan på er tomt och kastade ut dem till killarna nere på gatan som mumsade i sig bollarna…
Vi knäckte ägg i håret och stod i regnet på eran trappa och tvättade det och när du skulle lära mig att gå i träskor, det hade jag nästan glömt, men då cyklade du Hagebyslingan och jag fick springa bredvid i dina träskor. Men det funka och jag kunde köpa egna träskor :)
Eller när du fick lägenheten i Stadshagen som skulle renoveras senare men invigas skulle den kväll nr ett och därmed basta!!
Inte en möbel inte en pinal, jo en läskback fanns där. Vi släpande med en bandspelare med ETT kassettband i, vin och pizzor och åkte dit. Läskbacken upp o ned utgjorde ett superbt matbord.
Har inte du haft lust att få rita på väggarna nån gång frågade du
Och vem har inte det??? Men det brukar liksom inte passa sig, inte förrän nu, så fram åkte pennorna och kludderikludd, ett mästerverk tog form på väggarna
Bandet gick och vändes och gick och vändes och gick och vändes och det vi minns ifrån bandet är när radioprataren säger: ”och nu kommer Himlen är blå” med Rodney Oman som också blev skrivet på väggen, vad tänkte egentligen målarna när dom kom dit??

Du älskade äventyr och smör
Du tog med mig ut och åkte med stadens kollektiva medel och jag tror vi avverkade de flesta buss, tunnelbane och tåglinjer som fanns på den tiden. Du skrev dagbok men den enda station jag kommer ihåg är Hallonbergen för jag tyckte att det lät så gott.
Du såg till att jag lärde mig saker och blev kulturell, vi var på vartenda museum i hela stan och när hungern satte in gick vi på PUB och åt knäckebrödsmacka med smör och drack isvatten, det var vad vi hade råd med och du, som älskade smör fick alltid mest av paketet.

Du älskade kläder och inredning
Och överlyckliga jag fick ärva J, dina X-kläder blev ofta mina favoritplagg och vissa kläder kommer jag så väl ihåg än idag bl a en pepparkaksbrun kjol o blus och en kortärmad collegekofta med rosa grisar på. Du hjälpte mig att handla kläder och jag frågade dig ofta till råds när jag skulle inreda hemma.
Din musiksmak var också den av samma kaliber och håller än idag, varje gång jag hör Boney M på radion så tänker jag på dig eftersom jag fick alla deras skivor i present av dig.

Du älskade hästar,
och tog med hariga mig till stallet för att jag skulle lära mig att rida. Nigger, Glimmer och dom andra hästarna där blev inte lika mycket mina vänner som dom var dina. Du var som född på hästryggen och var tuff och duktig och kunde tygla hästarna. Du fick en massa kompisar i stallet också, bl a tjejerna ifrån Jordbro där vi var och hälsade på och där vi fick vi margarin på frukostsmörgåsen. Om du sov där fler gånger vet jag inte men jag är säker på att du åt flingor till frukost nästa gång J

Du älskade att klippa hår,
behövde en försökskanin och klippte mig i alla möjliga frisyrer typ Allan Flygar Frissan men även look alike långhårig pudelpermanenten som blektes under en solsemester och som du snaggade bort när jag kom hem. Det var inte vackert men nödvändigt var vi överens om.
Vi var också överens den gången du började klippa på ena sidan huvet för att sedan fråga vilken längd jag ville ha??
Jag tittade noga och pekade på den kortare utav längderna
OK sa du och klippte den andra sidan också - Vad hade vi gjort om jag valt den längre av längderna…….
Alla olika hårfärger som du färgat mitt hår med torde ha tömt regnbågen vid det här laget men att färga håret lila långt innan punkrocken hittat sin väg till Sverige är det bara du som kan komma på idén att testa… Det var minst sagt uppseendeväckande…

Du älskade telefonen
Och jobbade i olika växlar och receptioner när jag gick i skolan, vårt umgänge var tätt men inte alltid IRL. Du såg dock till att alltid ha tid för mig och hade mig med dig på ditt jobb ett par timmar varje eftermiddag kan man säga, vi pratade i telefon och så ”vänta lite det ringer” vi pratade och så ”vänta lite jag måste svara” ”häng kvar Susse”
Jag kommer inte ihåg så mycket vad vi pratade om men jag kommer aldrig att glömma våra telefoneftermiddagar under den här tiden.

Du älskade att ställa upp för andra
När du jobbade i stan och hörde att jag ville byta jobb vaskade du snabbt fram ett till mig på det företag som du arbetade på. Tänk om alla goda vänner gjorde så, då skulle vi inte ha någon arbetslöshet i det här landet.
På den tiden åt vi ofta lunch i Kungshallen bestående av Chicagobagel (två stycken grymt goda runda bröd som var begravda i skagenröra), när de helt plötsligt inte gick att få tag i längre var väl första och enda gången vi pratat om att demonstrera…

Du älskade att ordna tillställningar och se till andra hade det bra
Du har alltid varit festfixaren nr 1 och ordnade många stora fester, tillsammans hyrde vi båten Prins Carl Philip, som efter den festen inte hyrdes ut privat igen, men dom bästa festerna av alla var iallafall: Huddinge Nostalgi på Tyrol, 700 festande Huddingebor dansade till tonerna av Magnum Bonum och Intermezzo.
Under en period umgicks du med ett gäng som gillade att sjunga på sina fester. På en skidresa tillsammans med dom lärde vi oss några fåniga sånger om fyrfota ankor och en häst med gula öron. Du fastnade speciellt för sången om hästen, såklart du är ju hästtjej och den har vi sjungit många gånger sen dess..

Många utav de saker som jag beskrivit att du älskade älskar du såklart fortfarande men mest av allt älskar du Perre.
Jag vet ingen man som blir så upphöjd av sin kvinna och där som på många andra områden, med din entusiasm, fantasi och omtänksamhet, Carina, är du ett suveränt föredöme för dina medkvinnor.

Älskade Carina
Tack för alla år, alla underbara minnen och tokigheter som jag har fått glädjen att uppleva med dig!
Då familj och arbete tagit ut sin tid och rätt är jag är tacksam över att telefonen funnits som ett redskap att upprätthålla kontakten mellan dom, som det blivit glesare träffarna, även om det mellan varven förekommit en och annan utsvävning :)
Nu är i alla fall barnen så stora att det åter finns tid för galna upptåg och träffar, så varför inte börja med att återfå den gamla festkänslan med att vi alla sjunger en hyllningssång till Carina, hennes älsklingssång:

Min Häst Den Har Gula Öron
Min häst den har gula öron
Och vita små skor av trä
Med röda strumpor till knät
Han é ganska fet
Med blåa små vingar inunder magen

Min häst den har gula öron
Och vita små skor av trä
Med röda strumpor till knät
Han é ganska fet
Med blåa små vingar inunder magen

Min häst den har gula öron
Och vita små skor av trä
Med röda strumpor till knät
Han é ganska fet
Med blåa små vingar inunder magen

lördag 28 augusti 2010

And way we go!

I skrivandes stund räknar jag med att sitta på Arlanda med ett glas rosse i näven (alltså inte när jag skriver nu eftersom jag för stunden är hemma, – alltså jag är inte hemma nu utan på Arlanda utan menar när detta inlägg publiceras ähh ni hajjar), bredvid mig kommer små behändiga påsar med ’Arlanda Airport’ tryckt på sidan finnas.
Dessa kommer innehålla väldoftande parfymer, en schysst mascara och kanske någon läppglans – jag älskar att lufsa runt bland flotta hyllor och läckra taxfreevaror, känner mig rik och lyxig (vill förtydliga att detta är en ren fantasi och har inga kopplingar med verkligheten), har jag en riktig jädra tur kan det kanske dyka upp ett par Odd Mollysolglasögon (keep on dreaming baby...).
Hund och hem är överlämnade i trygga händer – nu väntar en vecka med näsan i vädret (alltså, jag tänker inte på något sätt sitta med näsan i vädret utan menar att jag tänker sola, tusan hakar vad allt blev krångligt…)
Föremålet för vår önyfikenhet i år blev Samos, en ö som tillhör Östra Egeiska havet, utav dessa har vi besökt Mytilini tidigare
Samos lär kunna skryta med några av övärldens finaste byar så det ska bli mycket spännande att ta sig runt den denna ö.
Men det var på håret att resan kunde betalas.
Gjorde beställningen sedvanligt via nätet, Perre langar upp kortet och ska betala – köpet nekas !?!
Ringer banken och undrar vad som står på, ’kortet är spärrat’ svarar man,
Efter några kopplingar runt visade det sig att hans kort har blivit kapat, någon har försökt ta ut en större summa i Marocko (!!!), nu förkommer hans kort (eller kortnummer för att vara exakt) i en större bedrägerihärva, märkliga saker hända…Nåja, resan är betald och vi är på väg.

Resande med SAS flight SK7637 till Samos gå till gate 9
Plikten kallar
Kram
/Carina
& Perre

Varför har man alltid en för liten resväska?

Nä, om man skulle ta och packa!
Plockar fram listan och konstaterar att den har förändrats något genom åren.
Husvakten anlände just – vi är sena å allt är som vanligt.
Sommarkläder, badkläder och halva badrummet, sen är jag klar, nu är det bara Perre som ska packa också :)

Må så gott alla och ha överseende med att kommentarerna i Blogglandet uteblir
Later
/Carina
& Perre

fredag 27 augusti 2010

Fredag, så lite tid å så mycket att göra

Telefonen ringde, ’Carina’ svarar jag automatiskt.
’Är det Calea?’ frågar rösten i andra änden.
Blev lite frågande, tvungen att tänka till ’öhh, just det – ja, det är Calea!’
Den som ringde var min läkare som glatt meddelade att alla prov var negativa (har svårt att få in i min näpna lilla skalle att det är positivt att svaren var negativa !?!), frisk som en nötkärna – härligt.
Yes - det innebär att jag med gott samvete kan fortsätta med mitt osunda leverne.

Förra veckan var jag på en trevlig lunch med Janne ’Stockholm Live’ Westerlund, fick en räkmacka =)
Snälla alla, låt oss tillammans hålla tummar och tår så jag kan få något vettigt gjort i hans regi framöver. Bokat redan är massa roligheter på Helens Krog vid Mariatorget på onsdagar 20.00 hela hösten (ni vet gamla Tivoli, vilket man alltid måste nämna i samma mening som Helens Krog annars vet inte folk vart det är).
Ska även hjälpa till att pusha för Jannes egen show ’Män är Lejon’, vilket jag nu gör – massor mer av det framöver.

Mer kul i veckan var att jag fick ett mail från en nästintill för mig helt okänd person (en gammal jobbkontakt) som följer min blogg.
Han tyckte på fullaste allvar att jag skulle ge mig på att skriva en bok om mitt liv (ett i mina ögon rätt vardagligt och oansenligt liv) men spontant otroligt smickrande.
Har klurat lite, men gaaahhh – hjälp, så himla rolig är jag tusan inte och vem sjutton skulle vilja läsa om mig (möjlig marknadsföring, 'har du svårt att sova på kvällen, köp denna!') nä någon bestseller är inte att förvänta sig av denna klåfingriga människa som gillar att provocera mer än att ta konsekvenserna av det. Jag är helt kass på att ta konflikter och minsta kritik eller anmärkning av det jag givit mig in på gör att jag mentalt är färdig för att spikas upp på korset.

Hundvakt fixad, husvakt fixad (tack snälla snälla Ancan).
Imorgon drar vi till Samos, funderar på om någon eller vilken Molly som ska få den äran att följa med.

Jo just, TRR (Trygghetsrådet) mailade mig och meddelade att de den 16 september skriver ut mig och lämnar mig till mitt öde – tack för kaffet!

Sunny honey here I come

/Carina


Till alla trogna läsare - visst var det blus/tunika nummer fyra som fick följa med Calea Carina hem, nu också i rätt storlek.

torsdag 26 augusti 2010

Tvätta är mitt liv

Sorry att jag inte hunnit bjussa er på den utlovade bilden av den av de fyra som fick följa med hem från gårdagens provning.
Saken är den att när jag idag satte den på mig inser jag att den är för stor och att morgondagen ska ägnas åt att hitta en sammalika men i mindre storlek, ni får hålla er till tåls en stund till (som om någon ens på minsta allvar inte skulle bry sig om just det baahhh…).
Förutom att jag skulle på fotvård hos bästa Mia idag (där vi för övrigt kom på att hennes syrra bor granne med min Sebban (ahh, de e han hantverkarkillen som har högljudda efterfester…, är inte världen lite som säg???), så hade jag en del annat på programmet.
En av sakerna var att låna Sebbans tvättstuga och tvätta vårt madrasskydd (det går inte in i vår maskin), men – som den moderliga mamma jag är var jag bara ’tvungen’ att tvätta lite av sonens kläder, jag var ju ändå på plats.
Ungefär 6 timmar och 10-12 maskiner senare var varenda textilie som fanns att uppbringa i sonens hem tvättade.
Jag bara älskar doften av nytvättade kläder, jag går igång på välorganiserade skåp och lådor och det är en njutning med välvikta tröjor, funderar allvarligt på att söka för detta något fanatiska och hysteriska tvätttillstånd - är detta normalt?

->Anne
Det var ett rent nöje och den du nämnde är ursnygg, dock väldigt stor i storleken
->Johanna
Okej, då har tunika två 2 stycken röster.
Den blus jag hade på mig när jag fick spontana komplimanger var en Voila Tassel top i chalk.

Fotfin
/Carina

Dagens, en babybubbelgumsrosa skapelse som är söt men något trång över bysten.

Flygets Dag

Som sanna flygentusiaster (harkl…) var vi givna besökare på Flygets Dag på Gärdet i söndags.
Flyget fyllde 100 år och där var en mängd uppvisningar och annat som hörde flyget till.
Vädrets makter hade sinnesnärvaro att hålla sig vän både med utställare och besökare – det tackar vi för.
Jag liksom många andra hade under en period i livet flygvärdinneambitioner, hade ingen direkt ’plan’ så det var ingen personlig ’krasch’ när jag kom på ’jumbo’ plats i en testet. Mitt yrkesval ’flög’ senare åt annat håll, har genom åren haft ’flyg’tiga kontakter med några som jobbat på SAS, de trivs ’Jet’-te bra och till viss del är jag kvar då tankarna fortsatt emellanåt är uppe i det blå.

Flygmalajen
/Carina




Bäst att sticka!

I spåren av en het sommar och en regnig augusti har som bekant landets alla småkryp bestämt sig för att terrorisera oss människor efter bästa fömåga.
Här om veckan upptäckte vi ett gigantiskt getingbo på vinden, det var mindre kul.
Vi har tidigare haft getingbon ute i förrådet, dessa har dock Carina ’Terminater’ Liedholm iklädd Perres mc-utrustning på eget bevåg utrotat (bör tilläggas med gott resultat).
Men då detta getingbo var av större slag och dessutom satt inomhus bestämde vi att låta proffsen ta över.

Anticimex was here - The getingbo is nu no more
/Carina

onsdag 25 augusti 2010

En onsdagsrepa

Hade tid hos gynekologen idag (okej, det kanske är lite mer information än vad ni behöver), det isig är sällan trevligt men idag var det en positiv händelse.
Min gamla pålitliga dam hade gått i pension så nu väntade en ny förmåga, stegade in i väntrummet och möttes av andra väntande patienter.
Sätter mig ner och på sedvanligt maner iakttar man de andra i väntrummet, ganska omgående utbrister en dam med stickning i näven, ’men guu vilka snygga stövlar du har' (mina svart stickade UGG), tack säger jag och brister ut i ett stort leende. Damen fortsätter att syna mig och tjoar glatt att hon både gillar min blus och min väska (båda Mollysar) – mitt smile blev om möjligt ännu bredare så det var med glad steg jag klev in till doktorn.
Den nya läkaren visade sig vara en klippa och vi pratade resor mer än livet ’under’ (vet inte om det är bra eller dåligt, för det är väl ändå därför man är där?).
Hon informerade mig om att jag nog kunde förvänta mig en å annan förändring gällande både det ena å det andra, ’jag var ju nu i den åldern’humpf

Glad i hågen likt en ung Mary Poppins dansade jag vidare i regnet med paraplyet i högsta hugg.
Passade på att göra Farsta Centrum, hamnade på Kapp Ahl och provade lite blusar/tunikor.
Med en 25% rabattlapp i näven kunde jag inte motstå en av dem – gissa vilken :)

Regndanserskan
/Carina



tisdag 24 augusti 2010

Sista-minuten!

Tog en grekisk sallad till lunch och avslutade med en kopp nescafé.
Kände hur det drog i Greklandstarmen, slöt ögonen och såg hav, olivlundar och mysiga tavernor framför mig.
Drog igång datorn och började surfa runt bland resbyråernas sista-minuten sidor.
Sedan urminnes tider (nåja allt är relativt…) har vi vid den här tiden på året åkt till Grekland.
Målet har varit att besöka en ny ö varje gång och att komma iväg så billigt som det bara är möjligt.
Det mesta vi betalat är 2000:- och det billigaste vi kommit undan med är 1300:-/ per person (sånär som förra året då vi först var på Myttilini, jag tog sedan en ’bonusresa’ för tusenlappen jämnt till Zakhynthos).
Kollar priserna och känner att jag blir upprörd (igen), va faror händer, eller vad är det som har hänt med priserna eller varför händer det ingenting med priserna???
Planerad avresa om några dagar och summorna är fortsatt uppe på nivåer per person som vi är bortskämda med att betala för två, grrrr…
Hallå du store resebyråmagnat – trodde det skulle vara totaldumpning av resor till detta av finanskrisen hårt sargade land!!!.
Annat resmål än Grekland är uteslutet, suckar djupt och inser att resan i år kommer göra ett djupt hål i reskassan…
Fasiken vad sån´t kan göra mig sur =(

Ressugen
/Carina

Tisdagsfundering!

Det ska sägas direkt – det fanns en tid då jag hade stenkoll på alla veckans program och följde några serier slaviskt.
På senare år är det dock bara House och Medium som har lockat mig till TV:n.
Sen i våras har vi tillbringat i stort sett all kvällstid i uterummet utan TV, men så igår tog vi med middagstallrikarna till övervåningen och kröp upp i soffhörnet.
Men va, vad får vi se - Fångarma på Fortet å dessutom på en måndag???
Trodde först att det var något slags ’inför’ program, men icke.
Är säker på att samtliga svenska barnfamiljer någon gång har samlats framför TV:n för att kika på nöjesprogram som ’Fångarna på Fortet’ och ’På Rymmen’, fredagsavkoppling som höll världsklass (nåja, tänker då mest på att detta var en av få dagar i veckan alla var samlade) jag är övertygad om att det var här som Fredagsmyset uppstod i folkhemmet.
Men hur har man tänkt nu?, känner att underhållningsvärdet sjönk som en gråsten (tror inte bara det beror på att sönerna har vuxit mig över huvudet) när man lade programmet på en trött måndag – hallå, vart tog ’Fredagsmyset’ med chirre, lärre och smaskens vägen, bara undrar???

/Carina Fouras

Inte Fort Boyard men väl Brahe Hus

måndag 23 augusti 2010

Boulmästerskapen 2010

I förra veckan utspelades ’Slälktmästerskapen i Boule’.
Förra årets mästare Leopold valde i år att avstå för att ge oss andra en rimlig chans.
Det samma gällde Sebban, han avstod dock pga tvättstuga och den stundande helgtrippen till Holland (ständigt detta Holland, man kan inte låta bli att ha ett husförhör både före och efter…).
Nåväl, lag Liedholm-Rohlin bestod av jag själv, brorsan, mamma och Albin, lag Eriksson-Wuscha representerades av Perre, Gurli och Katarina.
Vi möttes upp på det underbara stället Boule & Berså (ett übercoolt ställe som varmt rekommenderas), kvällen inleddes traditionsenligt med mat och lite rosé (naturligtivs...).
Lag Liedholm-Rohlin tog en snygg ledning och såg ut att gå mot en lätt seger. Men då bollen är rund och allt kan hända hade Eriksson-Wuscha några ’bollar’ senare jobbat sig ikapp.
Inför sista kasten var spänningen olidlig, den som plockade hem poängen skulle också bli säsongsmästare.
Och host host…självfallet togs segerpokalen hem till Skrattmåsen och det var JAG som fick bära den =)

Untill next time – boula lugn
We are all the winners
/Carina








söndag 22 augusti 2010

De e tusan till att hänga med…

Jag förstår inte riktigt men trots brist på betalt arbete så får jag inte tiden att räcka till.
Egentligen borde jag beskriva en bra helg men tänkte att jag först, åter igen skulle köra en liten ’catch up’.
Först å främst har vi haft finbesök från staden dit alla vägar bär, Rom.
Perres kusin Pia med barn (Anna & Lorentzo)har under tre veckor underhållit oss här i ’kalla’ Norden.
Pia är en underbar människa tillika sopran skolad i konsten att sjunga opera och jag kan lova att det hörs då hon tar ton ;)
Numera sjungen hon gärna julkonserter och kyrkokonserter och som av en händelse saknar hon agent i Sverige och av en slump erbjöd hon mig att ta hand om den biten =)
Så med andra ord – finns där bloggvänner i vårt avlånga land som råkar ha kontakt med kantorer eller församlingspersonal och som önskar anlita Pia Marie Nilsson under den kommande säsongen är ni hjärtligt välkomna att återkoppla till mig.
Pia har varit flitigt anlitad av Drottningholms Teatern samt under många år verksam vid operan i Frankfürt.
Nu är de dock återbördade till italiensk mark - men hoppas på snart återseemde eller för all del återhörande :)

Agent 007
/Carina






fredag 20 augusti 2010

Förbaskade flygfä...

Vet inte hur det är hos er men här är vi totalt invaderade av hemska små kryp.
Myrorna kommer i kolonn om två och tvestjärtarna smyger in så fort man vänder ryggen till, men värst av allt är dessa avkommor till mygg som utan hämningar omsvärmar mig och allt levande som vistas utomhus eller utomhus å utomhus, om det vore så väl, nej då dessa små kräk surrar utanför dörren och vid minsta antydan till öppning tränger de sig emellan, bänder upp dörren och pressar sig in.
Dessa massklonade flygfä är snäppet mindre än de traditionella myggen, de gör ingen skillnad på dag som natt, de är ljudlösa och de är tusen gånger snabbare, getingar förefaller i sammanhanget som beskedliga svärmorsdrömmar.
Likt kamikazepiloter sätter de in attacken mot oss in´t anande värnlösa människor, de biter sig fast och sprutar gift in i våra oskyddade kroppar – gaahhhhh…
Fy fabian vad jag hatar myggor - tacka vet jag västkusten!

Idag har jag inte fått många knop gjort.
Varit i centrum en sväng, hittade ingen inspiration där heller, åkte hem…


Lelös orkeslös meningslös
/Carina

Så är det med det!

För en sisådär närmare 30 år sedan jobbade jag under en period som utvikningsmodell, ni vet Fibban, Lektyr, Se osv.
Så länge jag kan minnas var jag nyfiken på jobbet och tyckt att det var häftigt med snygga bilder av nakna damer/kvinnor/tjejer.
Det här utspelades på Hedenhös tid vilket alltså var långt innan silikon, botox och hairextensions var uppfunnet.
På den tiden var det 'real stuff' som gällde - det som va, var äkta vara.
För mig har det aldrig varit någon stor grej och har aldrig förstått den dubbelmoral som råder men har insett att det retat andra.
För en tid sedan berättade en vän till mig vad hon hade hört var orsaken till att jag började som modell.
Skälet var enligt hennes källa att jag skulle hämnas på någon.
Va, sa jag – öhhh vadå hämnas på någon???
Många skäl har jag hört men det här var bland det fånigaste – vad skulle jag ha för skäl till att hämnas på någon å vem skulle jag vilja hämnas på???
Har funderat lite över det där och inser att det förmodligen finns en å annan som har märkliga tankar om varför jag valde detta något udda jobb.
Dags att presentera sanningen!
Jag började som modell efter att på eget initiativ svarat på en annons i DN - that´s it, no more no less…
Den första bildserien blev i mina ögon en pinsam katastrof men hamnade ändå i Lektyr, naturligtvis
Under ett antal år var min största inkomstkälla modellandet (utvik och reklam) fick resa till metropoler som Helsingfors, Oslo och Köpenhamn hmpf… , men modellandet tog mig även till Spanien, England och USA.
Att jobba som nakenmodell är (utgår från mig själv) totalt avsexualiserat.
Kanske är det bara jag men har aldrig känt några vibbar från, eller blivit uppraggad av någon fotograf (ber om ursäkt om jag därmed tar död på en å annan fantasi).

Jag har aldrig dolt att jag jobbat som nakenmodell, jag har aldrig skämts för det och kan inte säga att jag någonsin gjort någon affär av det.
Däremot har jag fått negativa, nästintill elaka kommentarer, jag har blivit av med jobb och stött på förutfattade meningar samt att jag självfallet (ingår liksom i kittet) har blivit telefonterrad av flåsande män.
Eftersom vi pratar 25-30 år tillbaka i tiden anser jag att detta är preskriberat (preskriptionstiden för mord går väl vid 25 ?)
Så då var korten på bordet - då var då och här är nu!
Var sak har sin tid å alla andra klyschor så kan tänkas stämma in.

I am what I am
/Carina


torsdag 19 augusti 2010

Some catchup!

Näe, inte ketchup…
Jisses vad tiden går ibland, denna vecka har varit sådär härligt lagom fulltecknad så att allt vad bloggande heter har fått stå åt sidan.
Så vad har jag gjort för vrålviktiga saker då?
Jo, vi ätit kräftor – jag blev smått risig och blivit bra.

En dag (faktiskt två) var jag inne i stan och klippte luggen (alltså klippte inte luggen två gånger).
Efteråt gick jag till Skrapan och passade på att prova den där blusen som alla talar om 'Demsel-typ'. Jodå, den var grym - jättefin, dock avskräckte priset rätt rejält ska väl sägas...

Sen drog Perre med mig på äventyr, vi besteg Hammarbybacken!
Pust, svett, en halvtimme senare och en hel massa med 'Perre, gå inte så fort - vill inte svettas i den här utstyrseln den måste nämligen kemtvättas...' nådde vi toppen och kunde njuta av den magifika utsikten. På mig denna dag hade jag 'den-där-Dippen'.




Vi har också hälsat på hemma hos Sebban.
Han har så jädrans fint hemma så man blir ruskigt avis.
Nu hade han köpt en ny tavla, dvs.han köpte själva duken, den har han sedan satt på ram själv, han är så supersnitsig min SebbeBubbe!

Jag har gjort ett par Tradeaklick, en fin rosa sak till mig själv och denna efterlängtade pärla till Ancan.

En kväll bjöd Perre, 'den lilla trubaduren' på pausunderhållning under tiden när jag lagade middag.

Å så slutligen - en dagens som jag hade här om dagen.
Bad Perre plåta den en dag när jag fortfarande gick omkring i tron av att jag skulle hinna/orka lägga upp ett nytt inlägg varje dag.
Tji fick jag...

Sen har jag gjort en jädrans massa andra saker - mer om det sen...

Later duds
/Carina

söndag 15 augusti 2010

Tjockesmockmaja

Satt och bläddrade bland gamla bilder och inser att jädrar i havet vilken välfärdsknubbis jag har varit (delvis fortsatt är...).
Åjo, jag är fullt medveten om att jag vägt ett antal kilo mer än idag med hehe – bilderna var lite av en ’ahaupplevelse’.
Under många år totalvägrade jag att ställa mig på en våg, jisses, vad var några siffror på en våg värda ähh sånt ställer bara till trassel i huvudet.
Så länge det fanns kläder som passade så passade jag på att leva gott.
Jag är dessutom lite av en superspecialist och har en fantastisk förmåga (även om bilderna nedan kanske inte visar det) att ’klä mig smalare’, något som dagligen utnyttjas.
Road av mode å stil och med god smak i bagaget ser jag mig själv som en ambassadör för alla kvinnor som önskar klä sig snyggt och hitta sin egen 'look'.

Avslutningsvis skulle jag kunna skriva att jag en dag bestämde mig för att göra något åt eländet men det är inte sant, har inte gjort något särskilt faktiskt.
Eller, jo vi har nog konsekvent ätit mer med GI-inriktning, dvs. mer grädde, smör å allt annat smarrigt som klassas som kaloribomber…
Nåja, man ska bjuda på sig själv - här har ni mig anno 2006

Knubbisen
/Carina