Jag är en negativ människa.
Negativ på alla sätt och vis.
Jag får höra det mest hela tiden och jag hör själv hur jag låter så fort jag öppnar mun.
Tråkig, trist, sorglig, beklaglig, bedrövlig och ointressant.
Jag har svårt att hitta något positivt i vardagen.
’Var det bra senast?’ – Absolut, men…. å så kommer det där som inte var så bra.
Aldrig det som var bra!
Negativ på alla sätt och vis.
Jag får höra det mest hela tiden och jag hör själv hur jag låter så fort jag öppnar mun.
Tråkig, trist, sorglig, beklaglig, bedrövlig och ointressant.
Jag har svårt att hitta något positivt i vardagen.
’Var det bra senast?’ – Absolut, men…. å så kommer det där som inte var så bra.
Aldrig det som var bra!
Jag är någon som alltid utgår från det besvärliga och
förväntar mig det värsta.
En pessimist som vet att lycka kommer till dem som förtjänar den, vi andra får ligga i lera och sörja.Jag är en dålig människa.
Rent av ganska usel.
Jag har ett jobb.
Jag går dit varje dag.
Jag är inte vidare omtyckt, fast kanske heller inte helt impopulär, mest bara ganska trögfattad och har en avog inställning till det mesta.
Har svårt att vara bekväm i sammanhang där vi ska brainstorma idéer, vara kreativa och vara sådär skönt härliga.
Försöker jag vara social höjer omgivningen på ögonbrynen och undrar från vilken planet jag kommer.
Folk kan le lite medlidsamt och vänder sig sedan om och fortsätter i något annat samtal.
Jag är dålig på diskussioner, hamnar alltid i intrasslade resonemang som jag sällan med heder kan ta mig ur.
Gillar replikskiften men faller oftast platt då jag uttrycker mig dumt och plumt.
Jag vet inte vad jag vill, det är ingenting som jag kan och min uppenbarelse utstrålar en nejsägande ambitionslös missnöjd figur.
Jag är så pass oangenäm att det är få som orkar umgås med mig och om sanningen ska fram har jag ingen annan än mig själv att skylla. Jag har inte nämndvärd lust att umgås med andra heller det är lättare att hålla sig undan, slippa krav och hamna i fällan att berätta hela mitt livs historia - det i lyckan över att någon frågar hur det är.
Det här har utvecklats till något slags normaltillstånd som jag emellanåt lyckas kravla mig ur och uppnå en konstlad kortvarig lycka och harmoni.Vet att detta sannolikt varken är bra eller normalt men hur f a n vänder man steken?
Hur förändrar och förbättrar man?
Hur korrigerar och justerar man sina tankar?
Hur blir man den där schyssta personen som bara utsöndrar en ’feelgoodstämning’ runt sig?
'Ja, du kan ju börja med att inte vara så nedrans negativ Carro…’
Jädrar i havet, där sprack det – jag resignerar.
Jag är helt enkelt en jäkla trist typ.
En pessimist som vet att lycka kommer till dem som förtjänar den, vi andra får ligga i lera och sörja.Jag är en dålig människa.
Rent av ganska usel.
Jag har ett jobb.
Jag går dit varje dag.
Jag är inte vidare omtyckt, fast kanske heller inte helt impopulär, mest bara ganska trögfattad och har en avog inställning till det mesta.
Har svårt att vara bekväm i sammanhang där vi ska brainstorma idéer, vara kreativa och vara sådär skönt härliga.
Försöker jag vara social höjer omgivningen på ögonbrynen och undrar från vilken planet jag kommer.
Folk kan le lite medlidsamt och vänder sig sedan om och fortsätter i något annat samtal.
Jag är dålig på diskussioner, hamnar alltid i intrasslade resonemang som jag sällan med heder kan ta mig ur.
Gillar replikskiften men faller oftast platt då jag uttrycker mig dumt och plumt.
Jag vet inte vad jag vill, det är ingenting som jag kan och min uppenbarelse utstrålar en nejsägande ambitionslös missnöjd figur.
Jag är så pass oangenäm att det är få som orkar umgås med mig och om sanningen ska fram har jag ingen annan än mig själv att skylla. Jag har inte nämndvärd lust att umgås med andra heller det är lättare att hålla sig undan, slippa krav och hamna i fällan att berätta hela mitt livs historia - det i lyckan över att någon frågar hur det är.
Det här har utvecklats till något slags normaltillstånd som jag emellanåt lyckas kravla mig ur och uppnå en konstlad kortvarig lycka och harmoni.Vet att detta sannolikt varken är bra eller normalt men hur f a n vänder man steken?
Hur förändrar och förbättrar man?
Hur korrigerar och justerar man sina tankar?
Hur blir man den där schyssta personen som bara utsöndrar en ’feelgoodstämning’ runt sig?
'Ja, du kan ju börja med att inte vara så nedrans negativ Carro…’
Jädrar i havet, där sprack det – jag resignerar.
Jag är helt enkelt en jäkla trist typ.
Ikväll blir det Totokväll med Pelle.
Loppan ska på födelsedagskalas.
Sebban har som vanligt schemat fullt.
Loppan ska på födelsedagskalas.
Sebban har som vanligt schemat fullt.
/Carina
Den not so funny
Den not so funny