Lämpligare rubrik än så blir svårt att hitta en dag som denna.
Hade även kunnat valt, Gott Slut.
Läste dock att man bör undvika just den det då den kan slå väldigt illa.
Ja ni fattar.
Möjligen kan man använda Gott slut på året.
Om man nu nödvändigtvis måste använda ordet slut.
Även om året nu är att anses som slut så är det också en början.
Alltså imorgon, vilket säkert är idag – beroende på när du läser detta.
De sista dagarna på arbetsåret har jag inte varit särskilt arbetsam.
Nu beror det inte på avsaknad av vilja, tvärtom – hade gärna satt tänderna i några spännande uppdrag. Om det funnits några.
Nu ska man förstås vara försiktig med vad man önskar.
’Note to myself, detta är ingen nyårsönskan och ge inget löfte som du inte har för avsikt att hålla’.
Eftersom de röda dagarna i år knappast varit till arbetstagarnas favör har den sammanhängande ledigheten således lyst med sin frånvaro.
Då gäller det att ta vara på tiden.
Njuta av det man tycker om.
Här om dagen kröp vi ner i sängen runt 17.00.
Där låg vi i vertikalt läge fram till 11.00 dagen efter.
Ungefär.
Ikväll blir vi hemma.
Vi trivs vansinnigt bra hemma, löjligt bra - för inte tala om vår bästa underbara fantastiska vovva som definitivt mår bäst i hemmiljö.
Det där med Nyårsraketer är inget för hundar. Whatsoever!
Dessutom har hon varit sjuk, den lilla Prinsessan.
Tack gode gud verkar hon nu vara på bättringsvägen.
Fy för den lede vad det skär i hjärtat när ens älskade nära och kära – hund som människa inte mår bra.
Brorsan & Co är för stunden i Barcelona, där inväntas tolvslaget för senare avfärd med värsta grymma lyxkryssaren runt i Medelhavet.
All lycka till dem.
Avundsjuk hehe… varför tror ni det?
Sonen den äldre, Sebban ska på skaldjurssupé på Hilton.
Hallå Sebb, ett par humrar i kavajfickan hem till mamsen.
Hur skulle det funka?
Sonen den yngre, Loppan har mer diffusa planer.
Nåja, vad är en Nyårsnatt...
Egentligen en alldeles vanlig, allmän, ordinär, konventionell och trivial natt.
En natt som andra.
Lite mer raketer och lite bättre på tv bara.
Med detta vill vi önska alla vi känner, alla våra vänner och alla andra spontana läsare av bloggen ett gott slut på 2011 och ett gott nytt 2012.
Satan i gatan – 2012, here we come.
/Carina
& Perre
Dessan
lördag 31 december 2011
lördag 24 december 2011
fredag 23 december 2011
Fredag före dopparedan tillika Lopparedan!
Idag är det tomt(e) och öde.
Alltså här på kontoret.
Vi är några få tappra.
Det samma gällde på pendeln .
Ute är det mörkt och grått.
Lär vara årets mörkaste dag, det positiva är då rimligen att vi nu går mot ljusare tider.
Vilket känns bra mitt i detta mörka.
Gillar ljust.
Igår inhandlades de sista klapparna.
Känner mig hyggligt nöjd med årets inköp.
Inte för att de blev så många färre som det var tänkt. Men bra saker liksom.
Så här sitter man, dan före dopparedagen och kan inget bättre.
Att-göra-listan är hur lång som helst, dock innefattar ingen av punkterna något som går att utföra under arbetstid.
Ikväll ska vi slå in klappar, rimma, klä granen (om nu Perre lyckas hitta något grant exemplar) och sist men definitivt inte minst (möjligen yngst), det viktigaste av allt – gratulera en av mina älskade ungar. Leopold fyller 24.
Jösses amalia å dra mig baklänges vad tiden går. Tänk att den lilla parveln nu är 24.
Jag blir glad i hela hjärtat.
Helgen kommer att firas som den alltid gjorts.
Alltså vi firar alltid jul – och oavsett fortsättningen kommer vi med allra största sannolikhet fortsätta att göra det.
För det vill jag göra.
Julekram
/Carina
Perre
& Dessan
Alltså här på kontoret.
Vi är några få tappra.
Det samma gällde på pendeln .
Ute är det mörkt och grått.
Lär vara årets mörkaste dag, det positiva är då rimligen att vi nu går mot ljusare tider.
Vilket känns bra mitt i detta mörka.
Gillar ljust.
Igår inhandlades de sista klapparna.
Känner mig hyggligt nöjd med årets inköp.
Inte för att de blev så många färre som det var tänkt. Men bra saker liksom.
Så här sitter man, dan före dopparedagen och kan inget bättre.
Att-göra-listan är hur lång som helst, dock innefattar ingen av punkterna något som går att utföra under arbetstid.
Ikväll ska vi slå in klappar, rimma, klä granen (om nu Perre lyckas hitta något grant exemplar) och sist men definitivt inte minst (möjligen yngst), det viktigaste av allt – gratulera en av mina älskade ungar. Leopold fyller 24.
Jösses amalia å dra mig baklänges vad tiden går. Tänk att den lilla parveln nu är 24.
Jag blir glad i hela hjärtat.
Helgen kommer att firas som den alltid gjorts.
Alltså vi firar alltid jul – och oavsett fortsättningen kommer vi med allra största sannolikhet fortsätta att göra det.
För det vill jag göra.
Julekram
/Carina
Perre
& Dessan
torsdag 22 december 2011
Secret Santa
Vår ’Boss’ kom med den glimrande idén att vi,
så här dagarna innan stora delar av gruppen går på en härlig, välförtjänt och njutbar julledighet skulle ha en egen liten mini ’Julleafton’.
Vi skulle tillsammans, som det glada härliga och vänligt sinnade kamratgäng vi är dela ut klappar 'The Secret Santa Way'.
Var å en inhandlade en fyndig klapp för i runda slängar femtiolappen.
Sagt och gjort.
Min klapp var väl sådär (vilket för övrigt var ett genomgående tema), däremot vann den stilpoäng på den eminenta inslagningen.
'BOSSen' själv utgjorde sedan Mr. Santa och delade med en mullrande tomtelik stämma (nåja...) ut klapparna till den förväntansfulla flocken.
Något förvånad fick jag mottaga den klapp som BOSSen ’him self’ hade inhandlat (vilket jag snabbt klippte på handstilen – ni vet, Carina Sventon).
Spänt, med allas blickar riktade mot mig öppnade jag paketet.
Och fann…
Just, en Vodoodocka.
Bara det att de stod BOSS skrivet på bröstet gjorde det hela lite scary. Cheezzus.
Jag har läst att utövare av voodoo i allmänhet är öppna för nya influenser och att ceremonierna är inkluderande snarare än exklusiva tillställningar.
Hmm, något positivt alltså. Eller, hur tänker jag här?
Dockorna bör avbilda personen i fråga men det är inte ett villkor för att magin skall fungera. Kön på dockan är dock ett krav.
Vänder och vrider på dockan och anser absolut att den trots sitt något androgyna utseende nog är att betrakta som en man – det står dessutom BOSS på den. Liksom.
Det dockan råkar ut för, sägs också hända personen som dockan representerar. Vanligast (i myten) är att sticka dockan med nålar eller att bränna den, det får således bli nålar eftersom det råder eldningsförbud på kontoret.
Den mest extrema formen av detta voodosektbeteende är den etnologiska bakgrunden till zombien, vilket egentligen är en förgiftad person som totalt verkar sakna fri vilja. Giftet ger alla symptom på att döden har inträtt (hmm, vår ’BOSS’ är en riktig gottegris – man kanske skulle bjuda på några 'godbitar efter jul'). Efter begravningen grävs 'liket' upp och ges ännu ett gift som försätter personen i ett viljelöst tillstånd. Sådana drogade personer användes på vissa håll (läs arbetsplatser) som extra billig arbetskraft (undrar om jag ska informera BOSSens BOSS om detta?).
Funderar på om ’Herr BOSS’ har den minsta aning om vad han egentligen givit mig och vilka effekter detta kan ha?
Frågar mig om han känner han till min nyfikenhet och intresse för svart magi???
Och framförallt mina kunskaper hehe…
Moohahhahhaaa
God Jul Herr Boss…
/Carina
så här dagarna innan stora delar av gruppen går på en härlig, välförtjänt och njutbar julledighet skulle ha en egen liten mini ’Julleafton’.
Vi skulle tillsammans, som det glada härliga och vänligt sinnade kamratgäng vi är dela ut klappar 'The Secret Santa Way'.
Var å en inhandlade en fyndig klapp för i runda slängar femtiolappen.
Sagt och gjort.
Min klapp var väl sådär (vilket för övrigt var ett genomgående tema), däremot vann den stilpoäng på den eminenta inslagningen.
'BOSSen' själv utgjorde sedan Mr. Santa och delade med en mullrande tomtelik stämma (nåja...) ut klapparna till den förväntansfulla flocken.
Något förvånad fick jag mottaga den klapp som BOSSen ’him self’ hade inhandlat (vilket jag snabbt klippte på handstilen – ni vet, Carina Sventon).
Spänt, med allas blickar riktade mot mig öppnade jag paketet.
Och fann…
Just, en Vodoodocka.
Bara det att de stod BOSS skrivet på bröstet gjorde det hela lite scary. Cheezzus.
Jag har läst att utövare av voodoo i allmänhet är öppna för nya influenser och att ceremonierna är inkluderande snarare än exklusiva tillställningar.
Hmm, något positivt alltså. Eller, hur tänker jag här?
Dockorna bör avbilda personen i fråga men det är inte ett villkor för att magin skall fungera. Kön på dockan är dock ett krav.
Vänder och vrider på dockan och anser absolut att den trots sitt något androgyna utseende nog är att betrakta som en man – det står dessutom BOSS på den. Liksom.
Det dockan råkar ut för, sägs också hända personen som dockan representerar. Vanligast (i myten) är att sticka dockan med nålar eller att bränna den, det får således bli nålar eftersom det råder eldningsförbud på kontoret.
Den mest extrema formen av detta voodosektbeteende är den etnologiska bakgrunden till zombien, vilket egentligen är en förgiftad person som totalt verkar sakna fri vilja. Giftet ger alla symptom på att döden har inträtt (hmm, vår ’BOSS’ är en riktig gottegris – man kanske skulle bjuda på några 'godbitar efter jul'). Efter begravningen grävs 'liket' upp och ges ännu ett gift som försätter personen i ett viljelöst tillstånd. Sådana drogade personer användes på vissa håll (läs arbetsplatser) som extra billig arbetskraft (undrar om jag ska informera BOSSens BOSS om detta?).
Funderar på om ’Herr BOSS’ har den minsta aning om vad han egentligen givit mig och vilka effekter detta kan ha?
Frågar mig om han känner han till min nyfikenhet och intresse för svart magi???
Och framförallt mina kunskaper hehe…
Moohahhahhaaa
God Jul Herr Boss…
/Carina
onsdag 21 december 2011
Musbus
Förra julen överträffade jag mig själv genom att i oanade mängder göra julegotter.
Jag var helt magisk i mitt utövande.
Blev som besatt, det var knäck och kola, ischoklad och tryfflar i alla dess smaker, färger och former.
Jag gick från en obevandrad amatör till perfektionistisk eufori.
I år har jag inte varit riktigt lika lysande.
Med ett sting av dåligt samvete över uteblivet julpysslande bestämde jag mig här om dagen för att i alla fall snitsa ihop lite trillingnötter.
Jag rostade nötter, fixade och joxade.
Resultatet av mitt mästerverk ser ni här.
Stolt som en maskulin höna ställde jag ut de båda faten för att svalna i uterummet.
De gick inte in i kylen så det ’isolerade-uterummet-blev-det-perfekta-förvaringsstället’
Där har de i väntan på Julhelgen och den stora glufsardagen förvarats i en lagom sval temperatur.
Av en händelse kikade jag igår ut genom köksfönstret in i det ’isolerade-uterummet’
Öhh, vänta nu!!!
Har Perre varit och nallat???
Snabb koll och han var oskyldig.
Inga tecken på inbrott.
Inga tecken på strid.
Inga tecken på kladdiga nävar.
Men inte en enda ynka trillingnöt fanns kvar.
Kliade mig i huvudet.
Ett riktigt musterium.
/Carina Sventon
Jag var helt magisk i mitt utövande.
Blev som besatt, det var knäck och kola, ischoklad och tryfflar i alla dess smaker, färger och former.
Jag gick från en obevandrad amatör till perfektionistisk eufori.
I år har jag inte varit riktigt lika lysande.
Med ett sting av dåligt samvete över uteblivet julpysslande bestämde jag mig här om dagen för att i alla fall snitsa ihop lite trillingnötter.
Jag rostade nötter, fixade och joxade.
Resultatet av mitt mästerverk ser ni här.
Stolt som en maskulin höna ställde jag ut de båda faten för att svalna i uterummet.
De gick inte in i kylen så det ’isolerade-uterummet-blev-det-perfekta-förvaringsstället’
Där har de i väntan på Julhelgen och den stora glufsardagen förvarats i en lagom sval temperatur.
Av en händelse kikade jag igår ut genom köksfönstret in i det ’isolerade-uterummet’
Öhh, vänta nu!!!
Har Perre varit och nallat???
Snabb koll och han var oskyldig.
Inga tecken på inbrott.
Inga tecken på strid.
Inga tecken på kladdiga nävar.
Men inte en enda ynka trillingnöt fanns kvar.
Kliade mig i huvudet.
Ett riktigt musterium.
/Carina Sventon
tisdag 20 december 2011
Jul, jul - strålande jul, eller?
Yepp – I am a Jullover!
I grund och botten.
I närmare 25 år har julen alltid firats i två omgångar.
Julaftonen har sönerna firat med sin far, vi med Perres släkt, Brorsan med frugans sida osv.osv.
På Juldagen har vi sedan förenats i en ’egen’ Julafton hemma hos oss.
En förträfflig lösning som jag gärna och ofta har rekommenderat till andra vilsna själar.
Jag har varit stolt över detta arrangemang.
Tills för några år sedan.
Saker och ting ändrades.
Perres mormor gick ur tiden, det samma gällde Morris och Anders.
Jag började känna en längtan av förändring.
De gamla ingredienserna som gjorde den gamla invanda lösningen så bra blev nu mindre självklara.
Det började gå upp för mig att den så praktiska metoden mest var praktisk för alla andra.
Jag var den som varje år vinkade av sönerna och med en tår i ögat och ett sting av längtan kikade på Kalle Anka.
Inte för att jag ville erkänna det, det var ju jag som startade 'Julafton/Juldagsarrangemanget'.
Okuvligt fortsatte jag hävda det smarta i att ha två 'Julaftnar' (vilket jag iofs fortsatt vidhåller 'kan' vara en optimal lösning).
Men det var något som år efter år fattades mig.
Jag vill fira jul på Julafton.
Jag vill vara med mina söner på Julafton.
Jag vill ha julen tillbaka!
Enkelt tänkte jag.
Det är väl bara att säga till att från och med nästa år firas Julaftonen på Julaftonen. Klart!
Trodde jag ja...
Grinchen
/Carina
I grund och botten.
I närmare 25 år har julen alltid firats i två omgångar.
Julaftonen har sönerna firat med sin far, vi med Perres släkt, Brorsan med frugans sida osv.osv.
På Juldagen har vi sedan förenats i en ’egen’ Julafton hemma hos oss.
En förträfflig lösning som jag gärna och ofta har rekommenderat till andra vilsna själar.
Jag har varit stolt över detta arrangemang.
Tills för några år sedan.
Saker och ting ändrades.
Perres mormor gick ur tiden, det samma gällde Morris och Anders.
Jag började känna en längtan av förändring.
De gamla ingredienserna som gjorde den gamla invanda lösningen så bra blev nu mindre självklara.
Det började gå upp för mig att den så praktiska metoden mest var praktisk för alla andra.
Jag var den som varje år vinkade av sönerna och med en tår i ögat och ett sting av längtan kikade på Kalle Anka.
Inte för att jag ville erkänna det, det var ju jag som startade 'Julafton/Juldagsarrangemanget'.
Okuvligt fortsatte jag hävda det smarta i att ha två 'Julaftnar' (vilket jag iofs fortsatt vidhåller 'kan' vara en optimal lösning).
Men det var något som år efter år fattades mig.
Jag vill fira jul på Julafton.
Jag vill vara med mina söner på Julafton.
Jag vill ha julen tillbaka!
Enkelt tänkte jag.
Det är väl bara att säga till att från och med nästa år firas Julaftonen på Julaftonen. Klart!
Trodde jag ja...
Grinchen
/Carina
fredag 16 december 2011
Fredagsmail på en fredag!
Nu jädrar!
Nu slå man till med rätt mail på rätt dag även om tidpunkten ligger utanför arbetstid.
Hey – vad väntar ni er???
Idag var det stämma.
Tjusig och proper ’blippade’ jag av de tolv deltagarna.
Ja det var inte fler än så.
I det stora hela väldigt smått.
Fast i det hela stora säkert väldigt betydelsefullt.
Sen finns det saker i det lilla stora som kan vara väldigt irriterande.
Jag pratar om småsaker.
Irriterande pytte saker som ibland av outgrundliga anledningar inte släpper greppet om hjärncellerna.
Idag hamnar följande saker på irritationslistan.
Skulle kunna inleda med Carolas mellansnack, men gör inte det.
Istället nämner jag butiken Indiska.
Hade 20% på ett helt köp.
20% dras på samtliga varor utom en. Den dyraste.
Hur kan det bli så?
Irriterande.
Fick tillbaka en 50-öring i växel istället för en 10-krona.
Inte för att det är hela världen.
Men irriterande
Varför i hela fridens namn blandar en del bloggare in GIGANTISKA bokstäver i texten. Tror de att vi läsare ser vissa ord sämre?
NEJ!
De E Super Irriterande.
I Odd Mollybutiken på Freeport blev vi alla övertygade (å övertalade) att notera våra mailadresser för kommande utskick.
Som kompensation fick vi ett fett rabatthäfte med schyssta erbjudanden.
Samtliga butiker hade något att locka med dvs. ALLA utom Odd Molly.
Vad är det för snålfasoner?
Makalöst irriterande
Surar fortfarande
För övrigt har jag nollkoll på de som jag bör ha hundra koll på.
Syftar då på på mina vackra avkommor.
Perre har jag koll på
Vi har koll.
På varandra
Helg
/Carina
Nu slå man till med rätt mail på rätt dag även om tidpunkten ligger utanför arbetstid.
Hey – vad väntar ni er???
Idag var det stämma.
Tjusig och proper ’blippade’ jag av de tolv deltagarna.
Ja det var inte fler än så.
I det stora hela väldigt smått.
Fast i det hela stora säkert väldigt betydelsefullt.
Sen finns det saker i det lilla stora som kan vara väldigt irriterande.
Jag pratar om småsaker.
Irriterande pytte saker som ibland av outgrundliga anledningar inte släpper greppet om hjärncellerna.
Idag hamnar följande saker på irritationslistan.
Skulle kunna inleda med Carolas mellansnack, men gör inte det.
Istället nämner jag butiken Indiska.
Hade 20% på ett helt köp.
20% dras på samtliga varor utom en. Den dyraste.
Hur kan det bli så?
Irriterande.
Fick tillbaka en 50-öring i växel istället för en 10-krona.
Inte för att det är hela världen.
Men irriterande
Varför i hela fridens namn blandar en del bloggare in GIGANTISKA bokstäver i texten. Tror de att vi läsare ser vissa ord sämre?
NEJ!
De E Super Irriterande.
I Odd Mollybutiken på Freeport blev vi alla övertygade (å övertalade) att notera våra mailadresser för kommande utskick.
Som kompensation fick vi ett fett rabatthäfte med schyssta erbjudanden.
Samtliga butiker hade något att locka med dvs. ALLA utom Odd Molly.
Vad är det för snålfasoner?
Makalöst irriterande
Surar fortfarande
För övrigt har jag nollkoll på de som jag bör ha hundra koll på.
Syftar då på på mina vackra avkommor.
Perre har jag koll på
Vi har koll.
På varandra
Helg
/Carina
torsdag 15 december 2011
Grattis Brorsan!
Jag har bara en bror
En lillebror
Fast det var länge sedan han var mindre än jag.
Han är tusan den bästa brorsan man kan ha.
Jag är ohyggligt glad över att ha en sån bra brorsa.
Idag fyller han år.
48 jädrans år. Ja, jösses.
Tänkte bara säga grattis ’Mandelmässe-Nässe-Hässe’
Kram från stolt storasyrra
/Carina
En lillebror
Fast det var länge sedan han var mindre än jag.
Han är tusan den bästa brorsan man kan ha.
Jag är ohyggligt glad över att ha en sån bra brorsa.
Idag fyller han år.
48 jädrans år. Ja, jösses.
Tänkte bara säga grattis ’Mandelmässe-Nässe-Hässe’
Kram från stolt storasyrra
/Carina
Stjärnklart
Igår var det Julmingel.
Inte så mycket jul utan mest mingel faktiskt.
Ingen julmat alls, inga julsånger (sånär på att Carola nödvändigtvis ska blanda in Betlehem och ett gossebarn mitt i det hela!!!), ingen glögg och inga tomtar (om vi nu ska bortse från en å annan tomte som smakat lite mycket tomtedryck).
Dess mer skumpa, gåslever, delikatesser, glitter och glamour.
Yes I like!
Vi var på Stjärnklart.
Anders Berglund, sicken klassiker
Tommy Körberg, sjunger vidunderligt bra och fräck i mun som få. Pryda får hålla för öronen.
The Poodles, över förväntan, riktigt showiga. Blandade schysst hårdrock med vacker skönsång
Orup, ja – lite av en personlig favorit. Vilka låtar, vilka låtar.
Salem al Fakir, vad säger man – världsklass. Ett musikalisk geni som bjussar på sig själv.
Shirley Clamp, sångmässigt ingen favorit men en jädrigt cool och rolig tjej.
Carola, blunda Carina blunda – hon må vara vacker och sjunga som en gudinna men mellansnacket, jösses mellansnacket… jag klarar mig helst utan såväl prat, dramatiserade rörelser, överdrivna gester och minspel, uuurk...
Jädrar i havet vad jag har svårt för hennes 'artisteri'.
Å sent blev det.
Showen höll på till tolv.
För en kvällstrött 50+are var en sömnmässig katastrof nära.
Taxi hem.
Det var Stjärnklart ute.
Idag är jag trött - barnsligt trött!
När får man åka hem?
/Carina
Inte så mycket jul utan mest mingel faktiskt.
Ingen julmat alls, inga julsånger (sånär på att Carola nödvändigtvis ska blanda in Betlehem och ett gossebarn mitt i det hela!!!), ingen glögg och inga tomtar (om vi nu ska bortse från en å annan tomte som smakat lite mycket tomtedryck).
Dess mer skumpa, gåslever, delikatesser, glitter och glamour.
Yes I like!
Vi var på Stjärnklart.
Anders Berglund, sicken klassiker
Tommy Körberg, sjunger vidunderligt bra och fräck i mun som få. Pryda får hålla för öronen.
The Poodles, över förväntan, riktigt showiga. Blandade schysst hårdrock med vacker skönsång
Orup, ja – lite av en personlig favorit. Vilka låtar, vilka låtar.
Salem al Fakir, vad säger man – världsklass. Ett musikalisk geni som bjussar på sig själv.
Shirley Clamp, sångmässigt ingen favorit men en jädrigt cool och rolig tjej.
Carola, blunda Carina blunda – hon må vara vacker och sjunga som en gudinna men mellansnacket, jösses mellansnacket… jag klarar mig helst utan såväl prat, dramatiserade rörelser, överdrivna gester och minspel, uuurk...
Jädrar i havet vad jag har svårt för hennes 'artisteri'.
Å sent blev det.
Showen höll på till tolv.
För en kvällstrött 50+are var en sömnmässig katastrof nära.
Taxi hem.
Det var Stjärnklart ute.
Idag är jag trött - barnsligt trött!
När får man åka hem?
/Carina
tisdag 13 december 2011
Glad Lucia!
Konsten att glädja sina arbetskollegor
eller hur man mutar sig till några pluspoäng.
Alla knep är tillåtna så länge de håller sig inom lagens långa arm och inte innehåller alkohol, det läste jag i tidningen idag.
Pepparkakor sägs dessutom göra människor snälla.
Men nää, det-fanns-inga-’bak’tankar-med-just-detta-initiativ – förutom just att vara lite snäll och omtänksam i juletider.
På lunchen gick jag förbi en parkbänk där en kvinna som var att betrakta som något av en uteliggare satt och stortjöt.
Tårarna sprutade, hon hulkade högt och höll krampaktigt i sin kasse med ägodelar.
Lite besvärat gick jag förbi.
Väl inne i det stora varuhuset med överfulla hyllor och supershoppande julrusiga människor började jag få dåligt samvete och skämmas.
Varför satt hon där och grät så hjärtskärande, vad det något jag kunde ha gjort?
Bestämde mig för att gå tillbaka.
Nu var bänken tom sånär som på två tuggummituggande 13-åringar som fnissigt kikade på folk och såg allt annat än ledsna ut.
Gick tillbaka till jobbet och kände mig otillräcklig.
Sitter nu i ovisshet och funderar på varför denna kvinna var så ledsen.
Samariten
/Carina
Handmade by CLE
eller hur man mutar sig till några pluspoäng.
Alla knep är tillåtna så länge de håller sig inom lagens långa arm och inte innehåller alkohol, det läste jag i tidningen idag.
Pepparkakor sägs dessutom göra människor snälla.
Men nää, det-fanns-inga-’bak’tankar-med-just-detta-initiativ – förutom just att vara lite snäll och omtänksam i juletider.
På lunchen gick jag förbi en parkbänk där en kvinna som var att betrakta som något av en uteliggare satt och stortjöt.
Tårarna sprutade, hon hulkade högt och höll krampaktigt i sin kasse med ägodelar.
Lite besvärat gick jag förbi.
Väl inne i det stora varuhuset med överfulla hyllor och supershoppande julrusiga människor började jag få dåligt samvete och skämmas.
Varför satt hon där och grät så hjärtskärande, vad det något jag kunde ha gjort?
Bestämde mig för att gå tillbaka.
Nu var bänken tom sånär som på två tuggummituggande 13-åringar som fnissigt kikade på folk och såg allt annat än ledsna ut.
Gick tillbaka till jobbet och kände mig otillräcklig.
Sitter nu i ovisshet och funderar på varför denna kvinna var så ledsen.
Samariten
/Carina
Handmade by CLE
torsdag 8 december 2011
Torsdagsfredagsmail, de ni...
SUPRISE!
Fredagsmailet på en torsdag.
Jag slutar aldrig att förvåna mig själv.
Å sannolikt inte er heller.
Är som bekant en förespråkare för att man kan göra som man vill. I det mesta.
Nästan jämt.
Utom när det inte passar sig.
Fastnade vid en artikel där man tog upp vad som var tillåtet eller ej när det gäller sex.
Amerika sägs ju vara möjligheternas land, där inget just är omöjligt. Efter en titt på de olika delstaternas lagar bör dock uttrycket revideras. Rejält.
Hur jag hittade denna webbsida?
Hmpf…
1) En man får inte avfyra en pistol då hans kvinnliga partner får en orgasm. Denna lag är verksam Connorsville, Wisconsin.
2) Den enda ställningen som är accepterad enligt lag i Washington DC är missionärsställningen. Alla övriga ställningar är olagliga. Bara så ni vet.
3) I delstaten Washington finns det en lag som meddelar att det är strängt förbjudet att älska med en oskuld (även på bröllopsnatten).
4) Om en polis i Coeur d'Alene, Idaho, misstänker att ett par har sex i en bil eller annat fordon måste han tuta tre gånger och sedan vänta två minuter innan han kan närma sig bilen med paret i. Otroligt hänsynsfullt – om du frågar mig alltså.
5) I Harrisburg i delstaten Pennsylvania är det olagligt att ha sex med en lastbilschaufför i en vägtullshytt.
6) I Tremonton är det förbjudet för en kvinna att älska med en man inuti en ambulans. Utöver de normala anklagelserna som bör påfölja ett missbruk mot denna lag kommer även kvinnans namn att publiceras i lokalpressen. Mannen får inget straff.
7) Å andra sidan så i staden Ames i Iowa får en äkta man inte ta mer än tre klunkar öl då han ligger i sängen bredvid sin fru.
8) Och om hans andedräkt luktar lök, vitlök eller sardiner är han enligt lag förbjuden att älska med sin fru.
Lag och ordning i all ära.
Men ibland så…
I helgen ska Dessi mysa med sin mormor.
Sebban och Loppan, mina favoritsöner har väl som vanligt en massa för mig okända planer.
Å vi – jag och Perre, Perre och jag
Ska liksom bara…
Go west trallalallalaa…
/Carina
Fredagsmailet på en torsdag.
Jag slutar aldrig att förvåna mig själv.
Å sannolikt inte er heller.
Är som bekant en förespråkare för att man kan göra som man vill. I det mesta.
Nästan jämt.
Utom när det inte passar sig.
Fastnade vid en artikel där man tog upp vad som var tillåtet eller ej när det gäller sex.
Amerika sägs ju vara möjligheternas land, där inget just är omöjligt. Efter en titt på de olika delstaternas lagar bör dock uttrycket revideras. Rejält.
Hur jag hittade denna webbsida?
Hmpf…
1) En man får inte avfyra en pistol då hans kvinnliga partner får en orgasm. Denna lag är verksam Connorsville, Wisconsin.
2) Den enda ställningen som är accepterad enligt lag i Washington DC är missionärsställningen. Alla övriga ställningar är olagliga. Bara så ni vet.
3) I delstaten Washington finns det en lag som meddelar att det är strängt förbjudet att älska med en oskuld (även på bröllopsnatten).
4) Om en polis i Coeur d'Alene, Idaho, misstänker att ett par har sex i en bil eller annat fordon måste han tuta tre gånger och sedan vänta två minuter innan han kan närma sig bilen med paret i. Otroligt hänsynsfullt – om du frågar mig alltså.
5) I Harrisburg i delstaten Pennsylvania är det olagligt att ha sex med en lastbilschaufför i en vägtullshytt.
6) I Tremonton är det förbjudet för en kvinna att älska med en man inuti en ambulans. Utöver de normala anklagelserna som bör påfölja ett missbruk mot denna lag kommer även kvinnans namn att publiceras i lokalpressen. Mannen får inget straff.
7) Å andra sidan så i staden Ames i Iowa får en äkta man inte ta mer än tre klunkar öl då han ligger i sängen bredvid sin fru.
8) Och om hans andedräkt luktar lök, vitlök eller sardiner är han enligt lag förbjuden att älska med sin fru.
Lag och ordning i all ära.
Men ibland så…
I helgen ska Dessi mysa med sin mormor.
Sebban och Loppan, mina favoritsöner har väl som vanligt en massa för mig okända planer.
Å vi – jag och Perre, Perre och jag
Ska liksom bara…
Go west trallalallalaa…
/Carina
söndag 4 december 2011
Så blev det liksom söndag
Inte förra fredagen, inte i fredags å inte igår heller...
Började få sms från oroliga vänner, mail från gamla bekanta och en spontan kram från flyktig sympatisör.
Vet inte hur ni fungerar men ju längre jag väntar dess svårare blir det att skriva.
Den bubblande fnissigheten inför de, i mitt eget tycke ofta oändligt fyndiga formuleringarna har den senaste tiden känts som ljusår bort.
Hallå, vart är ni?!?
Cheezzus. Ge mig luft!
Är det månne det idoga jobbandet som har tagit lusten att skriva ur mig eller är jag bara inne i en tillfälligt långvarig svacka?
Avundsjukt kikar jag in hos andra bloggare, kliar mig i huvudet och undrar vart de får energin från.
Mitt eget dygn består av sova, jobba, äta och för första gången någonsin upplever jag att det inte längre känns som en nödvändighet att öppna datorn när jag kommer hem från en arbetsdag.
Först lite märklig känsla, sedan ett sting av förvåning som ebbar ut i ett dåligt samvete för att övergå till en viss tillfredsställelse.
Man behöver inte öppna datorn på kvällen.
Man behöver inte öppna datorn på kvällen.
Man behöver inte öppna datorn på kvällen
Nix Pix inte alls faktiskt (känner mig på pannan och undrar stillsamt över mitt allmäntillstånd).
Men så är det dessa Fredagsmail.
Det är här som samvetet knackar på axeln och knäpper den late på näsan.
Min moraliska sida hävdar sin suveränitet.
Poängen är således att inte göra något uppehåll.
Något som jag verkar ha oändligt svårt att ta till mig...
Näe, dags att knåpa ihop några rader, mönstra på julskutan och ge mig ut i det böljande bloggandet och heta julrusch.
I fredags var det glöggmingel hos grannen.
Idag var det glöggmingel hos före detta grannen.
Trots en total hänförelse över stundande juletider känns det som jag ligger steget efter. Hela tiden.
Det var allt.
För idag.
/Carina
Den gryende
Började få sms från oroliga vänner, mail från gamla bekanta och en spontan kram från flyktig sympatisör.
Vet inte hur ni fungerar men ju längre jag väntar dess svårare blir det att skriva.
Den bubblande fnissigheten inför de, i mitt eget tycke ofta oändligt fyndiga formuleringarna har den senaste tiden känts som ljusår bort.
Hallå, vart är ni?!?
Cheezzus. Ge mig luft!
Är det månne det idoga jobbandet som har tagit lusten att skriva ur mig eller är jag bara inne i en tillfälligt långvarig svacka?
Avundsjukt kikar jag in hos andra bloggare, kliar mig i huvudet och undrar vart de får energin från.
Mitt eget dygn består av sova, jobba, äta och för första gången någonsin upplever jag att det inte längre känns som en nödvändighet att öppna datorn när jag kommer hem från en arbetsdag.
Först lite märklig känsla, sedan ett sting av förvåning som ebbar ut i ett dåligt samvete för att övergå till en viss tillfredsställelse.
Man behöver inte öppna datorn på kvällen.
Man behöver inte öppna datorn på kvällen.
Man behöver inte öppna datorn på kvällen
Nix Pix inte alls faktiskt (känner mig på pannan och undrar stillsamt över mitt allmäntillstånd).
Men så är det dessa Fredagsmail.
Det är här som samvetet knackar på axeln och knäpper den late på näsan.
Min moraliska sida hävdar sin suveränitet.
Poängen är således att inte göra något uppehåll.
Något som jag verkar ha oändligt svårt att ta till mig...
Näe, dags att knåpa ihop några rader, mönstra på julskutan och ge mig ut i det böljande bloggandet och heta julrusch.
I fredags var det glöggmingel hos grannen.
Idag var det glöggmingel hos före detta grannen.
Trots en total hänförelse över stundande juletider känns det som jag ligger steget efter. Hela tiden.
Det var allt.
För idag.
/Carina
Den gryende
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)