CLE1960 - Instagram å jag liksom!

onsdag 30 december 2009

Delayed pictures

I mitten av december var vi och julade till det hela på Hamburger Börs.
Vi (Jag, Perre, Sebban, Loppan, Mamma, Hasse, Victor, Gurli, Katarina o Micke) var och såg/lyssnade på Robert Wells Julshow, ’A handfull of Christmas’ (mina recensioner av showen fanns att läsa i ett tidigare inlägg).
Nåja, det togs några bilder på den församlade skaran, dessa bilder finns nu (äntligen, tack Micke) att beskåda även här.




Mellandagsinlägg

Vi börjar närma oss de sista självande timmarna av 2009, ett år som (de flesta åren nuförtiden) har gått ruskigt fort.
Kan knappast påstå att det här varit mitt år – satt och försökte göra en kort sammanfattning.
Men när den korta sammanfattningen började dra iväg och bli både lång och detaljerad insåg jag att detta får bli ett eget Fredagsmailsinlägg , så - återkommer mao med den.
Nyår ja… en högtid fylld av förväntningar, det ska ju vara såå perfekt…
Man tror att om allt är glittrande vid tolvslaget kommer det nya året att bli underbart, fantastiskt, perfekt och just glittrande.
Klart att det inte är så…, det har många flaskor skumpa och lång erfarenhet lärt mig.
Men, man lever på hoppet och håller fortsatt tummarna för att ’Den goda Nyårsfen’ ska dyka upp och se till att just mina önskningar går i uppfyllelse.
Till Fröken Fe; Det skulle inte skada med ett nytt trevligt välbetalt jobb, fortsatt låga räntor och ett nytt funktionellt kök, okej?
Och som ni alla vet – nytt år, innebär nya förutsättningar.
Man får lära sig att se världen med nya ögon.
Här nedan följer en ny syn på gamla ordspråk!
Den man ligger med får bädda.
Den som tar, han har.
Det man inte minns, har inte hänt.
Det man inte vet, har man ingen aning om.
Det vi inte gör idag slipper vi göra om i morgon.
Förtala är silver, förtiga är guld.
Gammal kärlek kostar alltid.
Har man slagit yxan i båten får man ro som fan.
Liten stuga kallas ofta stort dass.
Man måste kyssa många grodor innan man hittar sitt svin.
Den som bara kollar i backspegeln kör oftare i diket.
Den som dricker ensam har bara sig själv att fylla.
Den som gräver en grop åt andra får 88:50 i timmen.
Den som spar han har men inte roligt.
Det finns inga dumma frågor, bara dumma människor.
Det man inte har i huvudet får man ha mellan benen.
Det som inte tar död på en... får en i alla fall att må riktigt dåligt.
Det är med kärlek som med whisky, den tar slut.
Dåliga flickor är inte det sämsta.
Framtiden var bättre förr.
Friskt vågat, halva inne.
Först till skrivarkön får först skriva ut.
Hårt arbete lönar sig i framtiden, lathet lönar sig nu.
Ju fler kockar desto större fackförening.
Kvinnans list övergår när mannen får stånd.
Livet är hårt, men orättvist.
Man har inte roligare än man köper ut för.
Man lever bara en gång och många inte ens det.
Obeslutsamhet är nyckeln till flexibilitet.
Problem är till för att skjutas upp, för att sedan glömmas bort.
Ropa inte gay förrän du är inne i häcken.
Älska din nästa, men var diskret.
Även den starke får ta i när han skiter.
Även i de lugnaste vatten drunknar man.
Nåja, en del får man kanske ta med en liten (stor) nypa salt!
Gott slut och gott nytt till er alla
STORA KRAMEN
/Carina
å e säker på att Perre önskar det samma =)

tisdag 29 december 2009

Dagens äventyr!

Såja, då har man tagit (förhoppningsvis) årets sista dopp…
Tog en vända med Dessi på förmiddagen, gick över spångarna mot Snösätra, vidare på Huddingesidan av Magelugnen mot Aborrberget.
Står man på Aborrberget är det i runda slängar ungefär 100 meter hem, fågelvägen…
Under vintern är detta den perfekta genvägen över isen.
Hasar ner från berget, plums – ena foten går genom isen och blir sjöblöt.
Detta lät dock inte hindra mig (tuffing), klart att isen inte frusit ordentligt såhär intill kanten.
Går med korta trevande steg ut över sjön, tassar fram, smyger liksom - med ca. 7-8 meter kvar händer det igen – plums!
Går nu med den torra foten genom isen, = vatten till knähöjd.
Får upp benet ur isvaken, funderar kort på om jag gör bäst i att krypa sista biten?
Äh, trams och går vidare – PLUMS!!!
Helt plötsligt står jag med vatten upp till midjan, känner hur den iskalla vätskan tränger igenom skor, kläder, märg och ben.
Sprattlar med benen och lyckas kravla mig upp på isen.
Hör hur någon ropar; Hallå, hur går det – behöver du hjälp?
Jag svarar; Öh, menar ni mig?, nä det är lugnt – jag klarar mig!
Kryper/ålar mig de fem metrarna mot torra land, inser hur absurt korkat det måste låta och framförallt se ut, ’Vadå ingen fara med mig’, jag har just gått genom isen, så obotligt fånig man kan vara…

Nåja, det kunde gått värre!
Nu fick jag en bruten nagel, något jag kan överleva.

Vinterbadaren
/Carina
P.s Isdubbarna låg i tryggt förvar hemma i byrålådan - korkad igen :(

torsdag 24 december 2009

God Jul osv.

Ho, ho ho – här med vill vi önska alla våra vänner och alla vi känner en riktigt god och ljuvlig jul.
Som en inbiten julnörd så gillar jag att ha det som vi alltid haft det,
men, tiderna ändras, vi ändras och därmed ändras våra traditioner.
En tradition kvarstår dock – vi har två julaftnar.
Idag firas det på Perres sida och imorgon här hemma, en helt perfekt uppdelning, inget stress och var sak får sin tid.

Lade de sista julkoren på lådan igår, ja se där har vi ännu en tradition :)
Datorer i all ära, bloggar, Facebook, sms, mms osv.osv – å yes jag älskar dessa nymodigheter.
MEN, när vi kommer till julkortens vara eller icka vara så är det just äkta vara som gäller.
Okej, fattar att det är enkelt, smidigt och gratis… och missförstå mig rätt. Jag, tycker att det både är trevligt och underhållande med dessa hälsningar, men det är liksom ingen känsla.
Ingen har suttit och bläddrat i en tummad adressbok och valt ut de utvalda, ingen har skänkt mottagaren en tanke medan man mödosamt har plitat ner namn och adress på kuvertet och ingen har slickat fast ett vackert frimärke på just ditt kort.

I år har jag fått iväg runt 50-tal julkort, in har knappt 10 kommit :(
Hallå gott folk, vart har denna stolta tradition tagit vägen?
Här med ställer jag mig överst på julkortsbarrikaderna med riktiga papper och kuvert i högsta hugg.
Nä ni lata snålverners, ni kan skicka era massmail å massmess, här ser ni en som värnar för skrivkonstens ädla konst!
Ha en fortsatt underbar helg
/Calligrafina
& Perial

onsdag 23 december 2009

Grattis Leopold!

På årets mörkaste dag - dan före dopparedan,
föddes för 22 år sedan en liten parvel.
Carl Leopold fick han heta,
alltid glad och duktig på att brorsan reta.
Grattis på din dag,
önskar övriga familjen å jag :)

Kram Loppan
/Mamma




Bilderna från stureplan.se

söndag 20 december 2009

Gårdagen!

Här följer en liten resumé från gårdagens aktiviteter.
Börjar med svaren på frågorna runt min demolerade bil.
1) Bilen är obrukbar, i och med att den blev påkörd så hoppade den två meter fram och två meter åt sidan plus att hela framvagnen blev sned, surt sa räven.
2) Bärgare hämtade den under gårdagen och sannolikt var detta det sista jag såg av min lilla Swift på den här sidan av året :(
Sen var det match – jisses så de kämpade mina stolta sharksare, men tyvärr räckte det inte riktigt ända in i kaklet.
Upphämtning i sista från 2-7 underläge till 6-7 tycker jag ändå man ska ta med sig som något oerhört positivt.
Sen var det ut, ut, ut – ut i vimlet bland julklappshandlande människor, måste säga att det var förvånansvärt lugnt…
Avslutade dagen med en ljuvligt julig snöpromenad – wow och dubble wow =)

Idag ska vi ut och fortsätta vår klappjakt - yabba
Tomtenissarna
Perre &
Carina




lördag 19 december 2009

Skrattmåsvägen 04.26

Dörrklockan ljuder pling plong – innan den andra signalen ebbat ut sitter jag käpprak i sängen.
Panikänslan väller över mig.
Perre sätter sig upp även han och undrar ’vem i hel%&?&%ete som ringer på dörren vid den här tiden?’
Dessi skäller och jag beordrar Perre att gå ner och öppna, han kontrar med att ’det vette faan om jag vill gå och öppna dörren vid den här tiden’.
Jag drar på mig morgonrocken och sliter upp vardagsrumsfönstret som vetter mot entrén, ’Hallå!’ – en polisdam kikar fram.
Tusen och tusen tankar hinner passera i skallen innan hon säger men en lugn stämma ’din bil har blivit påkörd’.
Min bil?
Vadå – va, vilken bil, menar vilken av dem?
’Ja, det vet vore bra om du har möjlighet att komma ner.’
Går ner och öppnar dörren, nu något lugnare.
Polisdamen berättar att ’en stulen vit skåpbil varit inblandad i någon form av brott, den har sedan flytt och kört ner på Skrattmåsvägen (vilket i sig inte var särskilt smart då detta är en återvändsgränd). Här rammade man först en bil, körde sedan in i min bil och avslutade med att sätta eld på den stulna bilen då den nu var obrukbar’.
Perre börjar flacka med blicken, ’bilen bakom, alltså den svarta Volvon, hur gick det med den????’
Den är oskadd, meddelade man – och jag såg hur Perre pustade ut.
Brandkåren släcker, polishund letar spår, polisbilar cirkulerar.
Smakstart på dagen, lite live and action så här på morgonkvisten...

Somna om nu?
Nix – skulle inte tro det.
Polisaspiranterna
/Carina
& Perre

fredag 18 december 2009

Hej mitt vinterland!

Visst är det vackert ute – det är så vackert så man blir tårögd.
Förutom att beundra all underbar snö har följande hållit mig igång denna vecka.
Inledde med en jobbintervju.
Herr intervjuvare var 1 timma och 20 minuter sen till mötet, kände att jag inte riktigt visste hur jag skulle handskas med det.
Bara det facto att komma på intervju dessa dagar är lite av ett ’hallelujahmoment’, så - skulle jag vara sur, grinig och irriterad eller leendes meddela att alla det var ’helt lugnt’, hmm…
Som arbetssökande bet jag tag i det sura äpplet, skakade irritationen från axlarna och försökte förutsättningslöst kliva in i mötet.
Jobbet då, de hade behov av en effektiv, snabb administratör med ordningssinne och som var mästare på att prioritera, dessutom gärna med god lokalkännedom, so far, so good.
Den andra biten, erfarenhet av ekonomitjänster så som fakturering, kontering och enklare bokföring där var jag ute på djupare vatten...
Intervjun gick bra, meddelade att jag inte hade några brister (hmpf), har ett trevligt och jämnt humör och ett förträffligt ordningssinne, nåja allt är ju relativt… Men den som någon gång kikat i mina lådor och garderober kan säkerligen intyga att där råder ett gränsfall av fascistordning.

I onsdags var vi (=jag, Perre, Sebban, Loppan, Mamma, Hasse, Victor, Gurli, Katarina och Micke) på Börsen och såg Robert Wells Julshow.
Robert Wells är alltid Robert Wells, man vet vad man får liksom – boogie woogie och godspel i en salig blandning.
Kvällens behållning var magikern Stefan Odelberg, en grymt härlig trolleri/ståuppare som showade i bästa Göteborgsanda.
Trist var att lilla Abbe just var för liten å fick vända i dörren å andra sidan var det nog en tanke med just detta.
Showen började (i mina ögon lite väl sent) så det blev en lång väntan mellan dessert och showstart – lite väl lång…

Imorgon vankas det innebandy igen!
Mina herrar möter det ännu obesegrade Hammarby.
Men som vi alla vet - ju fler segrar som radas upp ju närmre kommer man en förlust, en klyscha som tål att användas om å om igen ;)
För min del skulle det kännas bra att kliva på juluppehållet med tre pinnar under granen.

Ha en bra helg.
Här ska det klappas, glöggas och mysas
/Carina

torsdag 17 december 2009

Underbara snökaos!

Bara dårar och hundägare ger sig ut i det här vädret och då jag kan tillskriva mig båda dessa epitet kommer jag just in från en underbar och fantastisk vinterpromenad.
Under de år vi bott här har jag aldrig varit med om något liknande, jag bubblar och fnissar av lycka.
Som vän av ytterligheter är detta väder något av det mäktigaste man kan uppleva – wow, säger jag =)
Status för stunden; Är uppkrupen i soffan invirad i filt, på bordet en stor kopp te, äter clementiner, knäcker nötter, datar – kikar ut över vinternejderna och mår så gott som det bara är möjligt.
Inte lika fridfullt har Perre – han jobbar :)
Har inte vågat ringa och störa honom men hör på radion om mängder med avåkningar, inställda bussar osv.osv.
Känner stor sympati för alla plogbilsförare som febrilt försöker att hålla vägnätet öppet.
Man plogade gångvägen här utanför och en halvtimme senare var den via vind och snö igensatt igen. Det är mao helt jäkla omöjligt att hålla vägar och gångbanor rena från snön, den mängd plogbilar som skulle behövas för detta finns inte.
Så, sluta klaga alla sur och gnällspikar – njuuut å var glad!

Snöängeln
/Carina


onsdag 16 december 2009

Vi önskar en God Jul!

Hej å hej!
Jag är (som ni kanske minns) barnsligt förtjust i JibJab korten – sitter och fnissar hysteriskt åt när jag skapar minamästerverk, lättroad som få ;)
Så här kommer lite sång och dans från oss till dig!
Send your own ElfYourself eCards

lördag 12 december 2009

Eriksson?

Var utbjudna på släktmiddag igår, morbror Ragnar stod för det trevliga initiativet.
Platsen var båten Patricia och tiden var 18.00.
Perre var sen hem från sin konferens blev vi lite sena till middagen.
Vi äntrar entrén och vips är det en trevlig dam som säger, Eriksson?
Ja säger vi förvånat, pling – självklart har Gurli påpekat att vi ska ansluta.
Hänger in jackor och vandrar vidare, möts av en värdinna som frågar, Eriksson?
Jajjemen säger vi å tänker att det var tusan så välinformerade man var här.
En artig värd ansluter och frågar, Eriksson?
Ja, de e vi, å tänker att det var väldigt vad Gurli har gjort reklam för vår ankomst.
Vi får information om båten och tips om att ha uppsikt över handväskan på dansgolvet.
Tittar lite på den artiga värden och meddelar att, 'ähh – det blir nog inte så sent, det är ju trots allt bara en familjemiddag.'
Värden tittar leende på oss och säger att ’härligt att känna sig som en stor familj å man vet aldrig hur sent en sådan tillställning kan sluta’.
Han visar oss ned i båtens inre och visar med handen ut över en stor folksamling, ’här är ert sällskap och drinkarna finns i baren – ha nu en riktigt trevlig kväll’
Tittar på värden, tittar på Perre och tittar på värden igen, pling – hmm, Eriksson ja…
Öhh, hmpf… är detta möjligen Ericsson – företaget Ericsson???
Ja säger värden och tittar förvånat på oss.
Harkel, harkel det har nog blivit ett litet missförstånd här…

En stund senare var vi återbördade till sällskapet Wuscha.
Maten var kanongod och sällskapet alldeles jättetrevligt.
Perre lät dock meddela att ’det var helt ok men inte som på Grythyttan…’

Gormanderna
Carina
& Perre

fredag 11 december 2009

Alla andra på jullunch...

En trist sak med att vara arbetssökande är att man inte blir bjuden på flotta Julbord.
Det vankas, julluncher, julbruncher, julbord och julfester på varenda i varenda gathörn och på varenda arbetsplats.
Nog svider det i den gröna avundsjukstarmen fast ofta är nog drömmen betydligt angenämare än verkligheten ;)
Perre med jobb har t.ex. varit på 2-dagars ’konferens’ och julbord på Grythyttan – jo jag tackar ja…., fint ska det va!
Det är alltså dit våra surt förvärvade skattepengar går, säkert har de suttit över en whiskey och kommit på nya fantastiska sätt att stänga länkar, broar, av- och påfarter, detta mitt under bästa rusningstid…
’Om vi stänger södra länken och samtidigt fäller ner bommarna vid infarten Söderledstunneln, smäller på ett vägbygge på Essingeleden, ser till att en lastbil tappar last på Stadsgården - fatta vilket kaos det blir’, City kommer stå helt stilla i timmar, kanske dagar - moohhahaa…
Själv får man sno ihop en skinkmacka till lunch – säger hon bittert he he…
Arbetssökande föresten, hmm – vart tog ordet Arbetslös vägen?
Tog det samma väg som städare när lokalvårdare klev in på scenen?

Har blivit lite av Traderaaddict.
För er som inte vet kan jag berätta att Tradera är en auktionssida där allt mellan himmel och jord säljs.
Mitt intresse riktar sig främst mot Odd Molly kläder, de är sjukt dyra i butik OCH tyvärr emellanåt ÄNNU dyrare som begagnade, yeahh right - sant å helt sjukt…
Att vara stolt och inte vilja betala överpriser på begagnade saker kan jag säga hitintills inte varit särskilt lyckat, har inte vunnit en enda auktion, så det var det där med stoltheten som bedrar visheten, hmpf…

Sitter och funderar över hur mycket jag ska fundera på hur det kommer sig att jag inte har fått ett enda pass på Top Cab under december.
Kommer fram till att det sannolikt är bäst att inte fundera så mycket över det…

Har det inte handlat väldigt mycket om djur denna höst.
Anna Anka, Tiger Woods och svininfluensan å apropå det sistnämnda.
Varning till alla kvinnor!
För att undvika svininfluensan måste vi neka att ha sex med morsgrisar, soffgrisar, skitgrisar, gamla grisar o alla andra svin...
Sprid detta vidare så vi får slut på svineriet...

Helgen då.
Ikväll middag med Wuschas på Patricia därefter hem till IDOL grand finale
Imorgon födelsedags/glögg tillställning hos brorsan
Perre jobbar dag, jag pysslar hem – helt enkelt en trevlig helg!

/Carina

måndag 7 december 2009

Morgonsnack med Dessi

Jag: God morgon Dessi, har du sovit gott?
Dessi: Jajjemen, som en prinsessa.
Jag: Jo, kan gott tänka mig det, du låg nämligen över alla kuddar med din nos flåsandes några centimeter från mitt öra.
Dessi: Ja, som jag sa – jag sov som en gudinna.
Jag: Jo, fattar, det är ok om du ligger med huvudet på kudden men tanken med att det ligger en filt i sängen är att du ska ligga på den.
Dessi: Jo just det, har tänkt på den där filten, jag tycker att den är lite sticksig, dunkuddarna känns mer som jag.
Jag: Sticksig??? Det är en fleecefilt och den är allt annat än stickig :(
Dessi: Ja, ja vad du är stingslig – se det positiva, tänk vilket grymt benutrymme du får i sängen.
Jag: Jo, sant…
Dessi: Näe, vad säger du Carina, ska vi ta en skogspromenad?
Jag: Strax, jag ska bara ta en kopp kaffe.
Dessi: Jag vill ha skogspromenad nu, nu, nu…
Jag: Tyst, du väcker Perre – han har jobbat natt och behöver sova - vi ska snaaart gå.
Dessi: Vov, Vov – jag vill ha skogspromenad, skogspromenad, skogspromenad.
Jag: Hysch, hysch, ja, ja – lugn å du måste vara tyst….
Dessi: SKOGSPROMENAD, SKOGSPROMENAD, SKOGSPROMENAD
Jag: Okej, okej – kom då så går vi

söndag 6 december 2009

Barndomsminnen

Söndag och svärmor och svägerska var här på middag, trevligt.
Hade slagit till med en söndagsstek å det ska gudarna veta att det inte sker allt för ofta.
Kanske inte mycket till jul och 2:a adventsmiddag, men vad tusan – julemat kommer vi nog få i oss så det sprutar ur öronen sinomtid.
Inte helt otippat kom snacket in på när Perre var liten.
Helt plötsligt ploppar frågan ur mig, frågan som jag länge undrat över, ’vad är det som gör att vissa mödrar prompt måste mata sin omgivning full med barndomsminnen?’
Ångrade mig nästan i samma sekund som jag ställde frågan, hörde att den kom ut lite fel.
Menade inget mer än att jag faktiskt uppriktigt var nyfiken.
Är det så att man som mamma håller dessa minnen så kärt att man är rädd för att mista dem, rädd för att minnet av dem ska suddas ut så att återberätta dem om och om igen blir ett sätt att inte tappa dem?
Kanske är det så att man faktiskt minns att man berättat just denna historia tidigare men tycker att händelsen är så underhållande/unik att man vill berätta den igen?
Eller har man glömt att man berättat just denna händelse tidigare och vill ta chansen till ett scoop?
Eller är det helt enkelt brist på samtalsämnen?
Till en börja med är dessa anekdoter faktiskt fantastiskt underhållande, man suger i sig dem, man lägger dem på minnet och man ler åt dem.
Att återberätta saker är lite av ett kretslopp, vissa saker är kul, spännande och man får en unik möjlighet att delges en historia, jag gillar det.

Minns mycket väl när mamma skulle berätta små ’söta’ historier om mig som liten, en gång kul – två gånger dumt… å tänkte förstås ’sån ska jag inte bli’.
Kanske inte har lyckats helt och hållet i denna föresats, det ska jag väl villigt erkänna.
Så till Sebban och Loppan, hojta till när era blivande flickvänner/fruar börjar ledsna på och höra om när Leopold minsann ’hatade nyckelpigor’ eller när Sebban vägrade förstå att ’Djurgården inte mötte Sverige’ i elitserien – underbara minnen, som ska sparas, paketeras och garanterat återberättas ;)

Släkten är värst =)
/Carina

fredag 4 december 2009

Skeptisk

Om det är gener, naturen eller erfarenheten som gjort mig till en genuin skeptiker till det mesta vet jag inte.
Kanske är det rädslan av att tro på något som sedan är en bluff och därmed framstå som korkad, vad vet jag?
Näe då är det enklare att ’safea’ och istället vara iskallt avvaktande.
En i raden av saker som jag direkt uppfattade som en bluff (vill därmed INTE framstå som synsk) var den text som var å varannan person på Facebook i somras satte som sin status ’JA så har ryktet tyvärr blivit sant. Från 1 augusti blir Facebook en betalningssida, det kommer kosta 21kr i månaden. OM du liksom jag droppar Facebook om detta sker, så protestera med att sätta det här på din status.. Hjälp dina vänner... kopiera och sätt in detta i din status.’
Klart att det inte var sant, minns att något liknande cirkulerade runt på MSN för ett antal år sedan, inte tusan skulle de ta betalt – det visade bara sig vara ett gäng ’roliga’ som mycket lyckosamt spred ryktet och sedan troligen garvade sig hesa över sina medmänniskor som gick på deras bluff.

Ett annat exempel på skeptiska människor är dessa för/emot vaccinering av svininfluensan, http://vaccinationsfaran.se/
Jisses amalia vad folk hittar på – nix, har inte och planerat att vaccinera mig, men det beror ej på någon skräckpropaganda utan på att jag inte tillhör någon riskgrupp så finner ingen anledning liksom…
Inte riktigt samma sak men någonstans i gränslandet är när vänner och bekanta med hull och hår fördjupar sig i alla dessa pyramidliknande försäljningsspel. Det kan vara naturmedel, tvättmedel eller potensmedel, det ena mer fantastiskt än det andra.
Och visst tror jag på dem, jag tror att de tror på vartenda ord som de säger.
NEJ, jag vill inte vara sarkastisk (även om jag har en tendens till att bli det), jag tror verkligen att en stark tro kan försätta berg.
Jag tror att om man tror på något, vill något eller önskar något kan man få det mesta att hända, no doubt!
Men snälla rara – försök därför inte få mig att tro på era ’fantastiska’ produkter, de må fungera för er och kanske gör det er till lyckligare själar – fungerar det så är jag uppriktigt glad för er skull.
Å kanske begränsar jag mitt liv genom att vara en tråkig innovationsfientlig misstänksam Fillifjonka...
Men mitt mål är att stå med fötterna på jorden och jag tror att ett hyfsat leverne, en allsidig kost och en varm jorderlig kärlek är framgången till ett långt lyckligt liv, INTE mirakelmedel…
Ni må säga vad ni vill, men för mig är dessa påhitt inget annat än olika varianter på pyramidspel.

Det tog mig många år att inse att om jag log så log världen tillbaka och leendet var inget hånleende utan ett varmt innerligt värmande leende :)
Det är inte klokt vad juletider kan göra mig sentimental, halleluja!
Värm varandra
Ta hand om varandra
Kram
/Carina

tisdag 1 december 2009

Så galet...

Brukar försöka hålla mina inlägg i en positiv anda, både för er skull och för min egen skull :)
Men den här gången blir det ett grått inlägg, ett inlägg där jag fortfarande lider av sviterna från förra veckans totala haveri.
Mår dåligt och är ledsen över hur något som var meningen skulle bli till det bättre ledde till upprörda telefonsamtal och en (f.d.) vän som fick för sig att jag medvetet varit dum och elak. Tyvärr fick jag inte en syl i vädret och därför inte en ärlig chans att återge det som var min och Perres tanke med vår handling.
I stora drag handlade det om huruvida vi skulle lämna bort Dessan nu när vi inte skulle resa bort under helgen. Det handlade också om otydliga ägarförhållanden och vem som hade rätt att bestämma vad.
Dessi är vårt hjärta, vår vovsa, vår bästis – det handlade inte om att vi tror att ingen annan kan ta hand om vår vovva utan om att vi inte vill vara utan henne, inte för en minut, inte för en sekund.
Nu kom en absolut oskyldig ung tjej ikläm, vilket både jag och Perre är ledsna för.
Själv mår jag mer än skit över samtalet som drog upp tusen och en saker och fick mig att känna mig som den egoistiske, elake och olycklige 25-åring som jag de senaste 20 åren jobbat på att eliminera.
Från hela mitt hjärta, kan hända vi agerade galet MEN att Dessan fick stanna hemma var INTE personligt gentemot någon annan, det var bara vi…

För övrigt så är det status quo när det gäller Telenor.
Positivt är att jag har fått lön, nåja ersättning…
Avslutningsvis en guldstjärna för en mysig lördag (med Dessi), vi gjorde Södertörn och avslutade på restaurang i Nynäshamn

Love
Peace
and understanding
/Carina

fredag 27 november 2009

Massmessmiss!

Det här har varit veckan ’from hell’!
Tänk att något så enkelt kunde totalhaverera något så katastrofalt???
I måndags bestämde jag mig för att återuppta mitt gamla-gamla mobilnummer. Har under dryga 8 år inte använt numret men fortsatt att betala för det, månad efter månad, år efter år.
Så väck med det gamla och in med det nya, eller nygamla då.
Ringer Telenor, lätt som en plätt och 15 minuter senare finns en hänvisning på mitt gamla nummer och mitt nygamla 0709-94 07 65 is back in business!
Nu återstod att meddela mina kontakter i telefonboken om nummerändringen.
Skriver ett meddelande som lyder som följer: 'Hej, du får detta meddelande för att du finns i min telefonbok, det beror sannolikt på att vi känner varandra, har känt varandra eller vid något tillfälle har haft kontakt med varandra. Från nu har jag nytt nummer, nås numera på +46709940765.
Vänliga hälsningar Carina Liedholm-Ericlid'.

Tjoff, meddelandet sänt till de 350 poster jag har i telefonboken (är en sån nummersamlare, raderar sällan eller aldrig ett mobilnummer, man vet aldrig när det kan komma till användning).
Frid och fröjd – sätter mig i bilen och åker iväg till Top Cab för att köra ett 14-22pass.
Pip-pip, pip-pip, pip-pip, hmm börjar ana att något inte stämmer – min telefon fullkomligt bombarderas av tomma mms, efter en stund även av arga sms, ’Vad i hel%!&%!%te håller du på med???’ = totalkaos.
Startar om telefonen, tar ut batteriet, tar ut simkortet gör ALLT – inget hjälper :(
Under 20 timmar pumpar min telefon ut över 5000 tomma mms till mina kontakter.
Folk är förbannade, hysteriska, Telenor rycker på axlarna, jag är förtvivlad och står just nu med en mobilräkning på 10.500:-.!!!
Fortsättning följer…

Unionens A-kassa brukar ha vänligheten att skicka mig pengar en gång i månaden, dock inte denna månad.
Ringer och undrar vad som händer?
’Du skickade in dina kassakort försent’, får jag till svar.
’Kontrar förstås med ett tydligt svar nej!!!, vet att jag sände dem i tid’

Unionens medarbetare kollar och visst har de kommit in i tid, de är miss av dem, suck mer överklaganden fler telefonsamtal.

Denna vecka skulle vi avslutat med att åka till Ed.
Efter ett par dagar där var hotell beställt i Göteborg, besök på ett juligt Liseberg, shopping i Nordstan och promenad utefter Avenyn, hade sett fram emot det…
Av olika skäl så blev det inget Ed.
Av andra skäl bestämde vi oss för att lägga ner Göteborg.
Kvar bidde det en fingertutt…
Imorgon lördag åker vi och utforskar Nyköping, en stad lite närmre, lite mindre shopping och en stad man allt som ofta bara passerar (får se om det finns en skäl till det?)
Ja suck, vad är väl en bal på slottet ;)

Ha en bra helg
Själv ser jag fram emot Stadshotellets bubbelpool =)

/Carina

torsdag 26 november 2009

Morgonmys

Ligger i sängen,
ute börjar dagen ta över natten.
Lyssnar på Perre och Dessis andhämtningar, jag älskar de där ljuden.
Perre sträcker i sömnen sin fot mot mig, han trycker den mot mitt varma ben. Dessi sträcker på sig, ena tassen hamnar på min kind, en doftar gott, den doftar skog.
Ett leende sprider sig över mitt ansikte, jag njuter – det här är min stund.
Börjar i huvudet planera min dag, allt jag ska göra och i vilken ordning jag ska göra sakerna.
Känner att jag får ihop dagen bra, känner mig nöjd.
Sluter ögonen, kurar ihop mig under täcket, lyssnar på Perre och Dessi, ler, njuter.
Ska snart gå upp – ska bara vila en liten stund till…

måndag 23 november 2009

Nytt nummer!!!

Nu har jag under snart 10 år suttit och betalat för två mobilabonnemang men bara använt 1 - nu är det äntligen dags att göra något åt det.
Från och med NU så kommer jag åter att börja använda
0709-94 07 65.

Plingeling
/Carina
P.s
Hem har vi 08-940765
Perre har 0708-94 07 65
å ni börjar ana ett mönster :)

lördag 21 november 2009

Kids på plan!

Denna vackra lördag var det match igen å inte gör det mig något att krypa in i Farstahallen trots att solen gassar utanför borgmurarna.
Som gammal ’seckräv’ brukar jag undvika att ha åsikter om domarnas insats, anser inte att det är min uppgift att bedöma deras bedömning på plan – men si ibland måste man få lägga in sitt veto, detta speciellt då min åsikt inte berör domarnas insats under spelets gång.
Tänker tillbaka och kan konstatera att jag suttit i sekretariat sedan -96, ett hyfsat antal år kan man tycka. Under alla de här åren har ingen domare haft åsikter på nedanstående.
Scenariot är följande.
Efter första perioden kommer domarna fram och vill att jag ska kryssa i rutan för ’Anmärkningsvärda förhållanden’, självklart säger jag och passar nyfiket på att fråga vad i de ’Anmärkningsvärda förhållandena ’ består ?
Jo, svarar han som käkat surdegsmackor och druckit citronte till frukost, det var en massa barn på plan i pausen !?!
Jag???
Har till 100% har förståelse för om planen ska vara tom i paust om den ska användas av spelare som behöver värma upp, just i detta fall räckte halva planen till det ändamålet, vilket det vanligtvis också gör.
En av de häftigaste sakerna på en innebandymatch är att se alla dessa små knattar skina upp som solar då de under periodpausen har chans att stå lite i rampljuset. De dribblar, fintar, fixar och gör mål, ett uppskattat pausinslag och säkerligen lite av behållningen av matchen för vissa.
Visst - det är inte domarna som satt reglerna men att agera paragrafryttare och hänvisa till regler och stadgar och inte ha förmågan att se mellan fingrarna på något som inte drabbar någon utan bara gynnar barnens lek och den allmänna trivseln har jag svårt att förstå.

Åter, behövs planen för spelare som faktiskt är där för att spela match så är det inget snick snack, planen ska tömmas på icke matchspelande personer – men annars…
Frågor på det?

Matchen då, suck…förlust i sudden med 6-5.

/Carina
Med barnasinnet kvar :)

fredag 20 november 2009

Fredagsmys

Såja, då har man vilat sig i form ännu en vecka
Folk piper och klagar över gråvädret, själv ler och myser jag åt det fantastiska att inte behöva gå ut annat än med hunden.
För vad vädret anbelangar är detta helt underbart, alldeles legitimt att vara inne, alldeles ok med att tända tusen ljus och alldeles grymt att få bylsa in sig i allt vad ull, fleece och velour heter.
Den gångna veckan passade jag och Perre på att vara lite småkrassliga.
Febern drabbade Perre mer än mig å andra sidan har jag hostat/hostar som en storrökare uppväxt i någon gruvhåla i norra Wales.
Bra saker med att vara sjuk är annars att man bara får vara, kan kolla film i oändlighet och shoppa på nätet, handlade dock bara fem saker – har hört att handla sex på nätet är olagligt…. (ridå…).

Igår var jag så pass på benen att jag gjorde en utflykt till Sportnik.
Har inte varit där sedan jag slutade – har inte riktigt vågat/velat åka dit.
Tog tag i oron och kunde konstatera att det var jättekul att komma dit. Hade tänkt att stanna en kort stund men blev kvar hela eftermiddagen, fick en känsla av att tillhöra, att jobba och jag gillade den. I bilkön på väg hem var tankarna kluvna, kul att varit där och sorg över att inte ha ett jobb, att inte vara någon, att på något sätt ha förlorat lite av sin identitet.

Hörde att solen skulle komma imorgon, det passar perfekt.
Det är nämligen hemmamatch igen, Sharksen möter Sumpan.
Vill så här under pågående säsong passa på och tacka klanerna Carlström, Schibort och Dennerby. De är på många sätt föredömen, dels för att de ser till att föröka sig i en takt som gör att Farsta IBK inte behöver oroa sig för tillväxten och dels att genom sin ständiga närvaro match efter match se till att hålla publiksnittet uppe med minst en tvåsiffrig siffra.
Tack och kram till er!

Ikväll väntar ännu en helig fredag, Perres favvoprogram Idol betyder total kommunikationstystnad mellan 20.00-22.00.
Vet inte om ni har noterat det, men lite hjälte har man ju hunnit med att vara under veckan – klicka på länken här så får ni se mer!
Nu e de Fredag
Kram
/Carina

onsdag 18 november 2009

Smådäckade men inte uträknade...

Måste säga att jag i lördags gjorde en smått heroisk insats.
Det då jag trotsade feber och hosta för att sätta mig i mitt älskade seck. En hemmamatch utan mig i sekretariatet finns (nästan) inte på världskartan, nej här trotsar vi sjukdom och elände för att göra sin plikt.
Att ’pojkarna’ sedan gjorde det onödigt nervöst var varken snällt eller bra för hjärtat. Slutresultatet blev 9-8 i Farstas favör, tack och lov för det för hade de inte vunnit denna match hade jag personligen gått ner och hostat var och en i ansiktet ;)
Ett extra tack till Herr Alvedon, Fru Noskapin och fröken Brun-utan-sol. Utan er hade jag aldrig klarat två-timmars sejouren i Farstahallen.

Efter matchen var det hem och anordna en ’nättare’ middag för 12 personer.
Vad sägs om fetaostfyllda lammfärsbiffar, souvlaki, lammkotletter, lammentrecote, lammfilé tillsammans med tzatziki, oliver i massor, grekisk sallad, klyftpotatis, ouzo, metaxa, baklava och avslutningsvis yoghurt med honung.

På söndagen däckade även Perre.
Sedan dess har vi legat här hemma - i varsitt soffhörn lite lagom eländiga för att ömsom sova och ömsom ta hand om varandra. Något positivt har ändå varit att vi har haft möjlighet till lite film ’catch up’.
Å nej, någon svinis tror jag inte att det är/har varit, tror mer på en hederlig rejäl höstflunsa =)

Nöff på er
/Carrecarre
å Perreperre

fredag 13 november 2009

Scary friday

Fredag den 13:e, något skrämmande över det.
Bra med ett datum man kan skylla dagens elände på.
Ett exempel på elände är att jag som ALDRIG är sjuk just nu ligger nedbäddad i soffan, hostar och har muskelvärk (och det INTE beroende på fysisk aktivitet…)
Var på Arbetsförmedlingen igår, där hade de personalbrist ’el masse’, tydligen svininfluensan som härjade, mannen jag talade med stod och grymtade, bökade i pappershögarna, sa med skrovlig stämma ’nästa’.
Denna gång förgylldes besöket av att jag fick träffa ’min kompis’ från i somras. Han var lika chevaleresk som tidigare och tittade uppskattande på mig, blicken blev dock oförstående då jag efter 20 ansökningar inte ens hade fått komma på intervju – ’’Men, du har väl ett foto i CV:t”, sa han undrande. Japp sa ja, och började klura på om jag skulle ta bort det???
Hans senaste heta tips för att bli uppmärksammad i högen av ansökningar var att jag skulle be någon av mina personliga referenser att ring upp den arbetsgivare som jag sökte jobb hos.
Där skulle de berätta om min förträfflighet och på det sättet bana väg för just min ansökan.
Ja, vad säger man, alla sätt är bra utom de…
Igår kväll tänkte jag och Perre göra slag i saken och kolla film.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
Perre putsar filmen, kontrollerar alla sladdar, stänger av och sätter på elen.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
DVD på, film i, Play – ingenting händer.
Tre timmar senare har vi fortsatt inte fått igång någon film, vår DVD är mao KASS.
En eloge till Perre som i vanliga fall inte brukar briljera med ett tålamod av detta slag, är fortfarande stum av beundran.

Tänkte ligga och tycka synd om mig själv på förmiddagen, sen blir det preparering med Noskapin, Alvedon och div. andra medikamenter. Måste till ICA Maxi och storhandla, har utlovat Grekisk afton här hemma imorgon.
Ska bjuda på allt vad grekmat heter tillsammans med ouzo och metaxa, funderade på att bjuda på en drink, typ Geting, men hörde att man kan få biverkningar av den.
Innan den grekiska middagen har jag tänkt att ge glans åt secket i Farstahallen.
Näe, hua vad tiden går fort när man har det roligt och det trots att jag inte vet vart min klocka är som jag fick i present av mamma, funderar på att ringa SJ – de kan ju spåra ur.

Himla kul tjej…
Ha det gott
Ses i Farstahallen
/Carina

torsdag 12 november 2009

Inte så snabb...

I lördags var vi på 40-årskalas hos Åsa Gåsa.
Fick några bilder av henne därifrån, och här presenteras de.
Bild 1:
Föremålet för festen Åsa her self, ståendes med sina blonda lockar i mitten. För dagen uppdressad i ny tjusig blåsa, korsett (!!!) och högklackat, de senare endast under en stund.

Bild 2:
Jag, utav någon outgrundlig anledning hade jag fått för mig att jag var snygg i håret denna kväll, denna bild bevisar dock motsatsen, make up + hair = disaster, suck…

Bild 3:
Här flankeras jag och Perre av Åsas och min gamla RF/N3sport kollega LGO.

LGO lystrar även till namnet Lasse, någon som var mindre intresserad av att lyssna på Lasse i lördagskväll var Dessi.
Då Lasse har den goda smaken att bo söder om stan fick han den stora äran att åka med oss både dit och hem (Åsa bor i Täby Kyrkby). I bilen hem vände Dessi mycket demonstrativt honom ryggen och satt stint och tittade ut genom bilrutan.
Lasse försökte att locka och pocka med goda råd och tips.
”Du Deschi, jag schka lära dej att schkaru på fotboll så ere Bajen schom gäller. Men tänk på att schkaru till Schöööderschtadjun schkaru inte ha någon fickplunta mere, för på fotbollen blir man muddrad. Men schkaru på bandy shåå gåre jäääkligt bra å ha en plunta mese. Jag har med min plunta nu, schkaru se ren????. Jag tog meren för man vet ju aldrig om de serveras sprit på festerna nuförtiden, hö hö”
Dessi tittar bedjande mot oss i framsätet, vi säger lite överseende till henne, ’lugn gumman vi är snart hemma’, hon tittar lidande på oss och fortsätter att stirra ut genom fönstret.

Nåja, LGO kom hem och vi kom hem.
Vill passa på att tacka Åsa för en trevlig kväll och LGO för datorsupporthjälpen som han hade den otroliga vänligheten att assistera oss med i tisdags – guld Lasse =)

/Cshkaarina
& Päääree

söndag 8 november 2009

Farsdags söndag

De e Fars Dag idag.
Smög upp vid 11 (!!!) och försökte febrilt få Dessi att INTE väcka Perre – vilket kapitalt misslyckades…
Klädde mig och tog ’morgonvändan’.
Promenaden i bilder:

Hur har denna kommit hit???
/>
Hälsade på Familjen Svan

Grävde efter lite sorkar
Sen gick vi hem och bjöd Perre på kaffe på sängen, det till tonerna av reprisen av Idol.

fredag 6 november 2009

Nu e de fredagsmyyys...

Fredagsdrinken serverad!
En superb Mojito

Tillbehör Faijitas, Guacamole å Tex Mex
Å så en vovva som ville vara med :)

Recuerdos
/Carranza
& Pascual

Effektiv vecka

Jädrar vad jag har varit effektiv denna vecka!
Vad jag har gjort?
Ingenting särskilt egentligen…
Bara sånt som jag alla gånger hade hunnit med under en alldeles normal arbetsvecka.
Känner att jag blir latare eller ska vi kalla det ineffektivare ju längre jag är hemma.
Ser mest problem med alla eventuella jobb, hmpf…
De ligger för långt bort!
De har inga flextider!
Man kan inte jobba hemifrån!
Man kan inte ta med hund!
Hur ska jag hinna tvätta, städa, pyssla hemma?
Dessutom känns uttryck som kreativ, självgående, utåtriktad, nyfiken socialt kommunikativ och ’open minded’ för stunden rätt avlägsna.
Suck, lat var ordet!
Hmm, läser igenom det jag skrivit och blir lite skrämd, vart är jag på väg?
Börjar VERKLIGEN bli dags att jobba.
Mer skrämmande är att jag faktiskt är aktiv och söker många jobb, alla där jag har ’rätt’ profil – men INTE fått någon respons alls!?!
Om inte jag är rätt, vad tusan är det för människa de söker???
Pratar vi lotteri eller?
Men, vem vet?
’Plötsligt händer det’
Äh, får blir några extra kronor på lotto denna vecka…
Intervjun förra veckan gick föresten bra.
Vet iofs fortfarande inte exakt vad jag ska göra, men det lät kul :)
Grejen är att de inte kan anställa förens 1 mars, så är jag fortsatt utan jobb då så tror jag att det här kan det här bli riktigt bra!

På lördag är det städdag här i området, håller tummarna för sol.
Ska också fira Åsa Gåsa som fyller jämt.
Hon påstår att hon inte har någon åldersnoja ändå skriver hon att hon fyl
ler -100?!?
Jisses amalia, att det ska vara så svårt att skriva att man fyller 40?
Jag hade varit glad över att skriva 40 på inbjudan ;)

Kram på er
/Carina

November och bad går utmärkt att kombinera :)

torsdag 5 november 2009

Berlinmuren

Med åren blir jag mer och mer intresserad av historia, har väl med åldern att göra då kan man tänka (snillen spekulerar…).
I dagarna för 20 år sedan föll Berlinmuren, närmare bestämt 9 november 1989.
Det här i sig är historisk händelse som definitivt bör uppmärksammas.
Våren -90 gjorde jag och Perre vår första Europa Around Tour, bla. besökte vi Berlin.
Vi ville förstås se resterna av muren men framför allt var vi ruskigt nyfikna på Reeperbahn, vilket vi var tvärsäkra på låg just i Berlin.
Snirklade oss runt med bilen genom hela Västberlin, krypkörde och studerade varenda gatuskylt, åkte hem till hotellet och lusläste den nyinköpta kartan – men ingenstans fanns Reeperbahn att hitta, skumt, mycket skumt tyckte vi…
Började spekulera i om det var så att Berlinarna skämdes över verksamheten som pågick där så man helt enkelt valt att ta bort gatan från kartan och rivit allt skyltar dit??? (vad sägs om den teorin..)
På kvällen ringde vi hem till mamma (mest för att meddela att vi mådde bra, förstås), efter en stund så host, host, harkel, harkel… öhhh, jo mamma – har du någon aning om vart Reeperbahn ligger???
Mammas leende hördes genom telefonen – ja visst, det ligger i Hamburg.
Varför undrar ni det?
He he, nåja, vi fick se Berlin, Brandenburger Tor, Gedächtniskirche (ni vet den bombade kyrkan som står kvar sedan 2:a världskriget) och resterna av muren.

"Ich bin ein Berliner"
/Carina
& Perre

Berlinmuren sedd från Västberlin 1986. Notera graffitin på västsidan och "dödzonen" mellan den första och andra muren, där hundratals flyende blev skjutna.

Perre 'Babyface' Eriksson plockar souvenirer från muren.

Carina 'Snyggaste-byxan-i-stan' Liedholm poserar vid murresterna
Observera Perres och mina matchiga kläder =)

tisdag 3 november 2009

Borta bra...

Tyckte att vi/jag har varit hemma rätt länge nu, inte utanför stadsgränsen på… låt mig tänka… snart två månader.
Så raskt bokade jag upp en helg i Göteborg!
Sedan Liseberg började med julmarknader har jag suktat efter att åka dit, ser så fantastiskt vackert och juligt ut med alla dessa ljus, tomtar och julkaniner (!!!). Är dessutom en hängiven Göteborgsfan, gillar västkusten - hade det inte varit så förskräckligt dyrt hade vi gärna krönt kronan på verket med några dagar på Kurortshotellet i Varberg – men nix, det får vänta tills nästa sommar.
När jag ändå var i farten surfade jag in på Ryan Airs hemsida och ser att de återupptagit flygningarna till Bryssel.
Sagt och gjort, Skavsta-->Bryssel ToR bokat till i slutet av januari (har dock inte berättat för Perre ännu :), pris för själva resan 260:- för två, pris för att betala resan 220:- för två.
Att flyga med Ryan Air kräver en viss mental förberedelse.
Grundbiljetten = billig.
Bagage = extra
Gå före i kö = extra
Betala med kort = extra
Flygskatter = extra
Avgift för Internetincheckning = extra
Betalning serviceavgift = extra
Just våran flight var extra, extra billig – ni vet sån lockprisavgång.
Som den medvetne konsument jag är tog jag och gjorde en liten snabb jämförelse.
SAS vs Ryan Air, avresa lördag 5 december.
Ponera att du inte vill trängas, ta med en resväska osv.
Ryan Airs pris: 700:- (15 kilo bagage + resa till Skavsta)
SAS pris: 1000:- (20 kilo + avresa från Arlanda)
SAS rules :)
Nää – nu ska jag leta billiga biljetter till Rom he he…

Globetrottrarna
/Carina
å Perre

Perres kusin Paul

måndag 2 november 2009

En elak jäkel...

Herre gud vad vi ändras och förändras och oftast, tack och lov till en klokare upplaga av oss själva.
Till utseendet kanske vi är oss lika men inom oss sker en ständig förändring och utveckling.
Den bild jag har av mig själv som ung och liten är att jag var en ogin elak jäkel som sällan eller aldrig kunde glädjas med andra och alltid försökte hitta en baktanke med mitt handlande.
Jag var mer eller mindre sur, vågade inte bjuda på mig själv, ständigt avundsjuk och livrädd för att göra bort mig och tog alla chanser jag fick att göra bort andra – inte så snällt men effektivt, folk skrattade – inte åt mig, utan med mig, för den stora fasan var att någon skulle skratta åt mig.
Vet inte riktigt varför jag var sån, jag ville inte egentligen, förstod inte att glädjas med andra, förstod heller inte att stötta andra var att stärka sig själv för egentligen mådde jag skit över att vara missunnande och dum..
Med åren blev jag mer och mer medveten om mitt otrevliga och egoistiska beteende – jag visste bara inte hur jag skulle ta mig ur den där bilden.
Som mamma blev det bättre, ödmjukheten började växa fram.
Men den stora förändringen kom med Perre – min älskade Pelle som har lärt mig så mycket.
Känner ingen annan som helt naturligt utan minsta betänkligheter kan glädjas så mycket med andras framgångar, som alltid litar på andra och som aldrig har några baktankar med sitt handlande.
Visst bubblar mina dåliga sidor fram ibland, då skäms jag som en hund.
Men, nåja… humpf…
Ville bara säga att jag är oändligt glad över att jag har Pelle och att jag är oändligt glad över att jag lärt mig att delad glädje verkligen är dubbel glädje.

Tack Perko
Din
/Carko


P.s
För några år sedan fick jag av 'mina' 87:or boken 'Konsten att vara snäll' - det för att jag alltid var snäll å omtänksam - brukar kika på boken ibland och le, jag älskar att vara snäll :)

fredag 30 oktober 2009

Skrivkramp!

Skrivkramp kallas det visst!
Jag förstår inte men den senaste tiden har orden inte kommit till mig.
Nya ämnen och formuleringar brukar dyka upp i skallen vid de mest oväntade tillfällena, dessa brukar lagras för att sedan återanvändas i Fredagsmail och blogg, utom nu då – tvärtyst :(
Hallå orden, var är ni???

Det gick inge bra för ’mina’ herrar hemma i Farstahallen förra helgen, förlust i sudden.
Förstår inte riktigt, i mina ögon har 'vi' en grym trupp i år (ok, saknar Ola), laget har förutsättningar att sopa mattan med alla – hör ni det!

I helgen är det Hallowen, eller som det egentligen heter i Sverige, Alla helgonahelgen (skriver man det så???) – som för övrigt inte har ett skvatt med Hallowen att göra, egentligen..
I helgen jobbar Perre dag, själv ska jag nog ligga på soffan och vräka i mig smågodis – det sägs vara alldeles legitimt en sån här helg ;)

Ska på någon slags jobbintervju idag (via kontakter).
Lite osäker på vad det gäller och vad företaget heter (!!!), men personen jag ska träffas namn är Göran Larsson – bådar väl sådär gott.. he he...
Har den senaste tiden säkert skickat iväg 15-20 jobbansökningar.
En del jobb riktigt intressanta, en del mest för att tillfredställa statistiken på Arbetsförmedlingen.
Men förstår inte, inte en enda återkoppling – hallå, finns jag???

torsdag 29 oktober 2009

Happy Hallowen!

Hallå alla vänner - här kommer en liten happy hälsning inför helgen.

fredag 23 oktober 2009

Korkade saker!

Satt och funderade på de mest korkade, ogenomtänkta eller överilade saker som jag gjort och bortsett från några rena dumheter kom jag fram till följande topp 3 lista.
Plats 3 )
Kommer undan med här eftersom preskribitontiden sedan länge är passerad.
Vi pratar tidigt 70-tal. Jag, brorsan och vår kombattant Susse skulle skoja med min barnvaktssittande mormor.
På övervåningen gömmer vi Hasse under sängen, därefter ropar vi i högan sky, ’Morris, Morris – Hasse har ramlat ut genom fönstret’, VI trodde (fråga mig inte hur vi kunde tro just det…) att Morris dvs. min mormor skulle komma springande upp för trappan och väl framme vid fönstret skulle brorsan hoppa fram och tjoa ’LURING’.
Facit: Morris springer ut, skriker i högan sky, hittar ingen Hasse nedanför fönstret tror att är han slagit i huvudet och vinglat ut på vägen. Vi hänger handfallna ut genom fönstret och börjar känna oss dumma, ropar till Morris att Hasse är här.
Det tog en stund innan stackars Morris nerver lugnats och vi, vi fick kökstjänstgöring resten av veckan.
Plats 2 )
Inte så smart, rätt korkat och fråga mig inte hur jag tänkte…
I mitten av 80-talet halkade jag in i en s.k. skönhetstävling, ’One million dollar Pet of the year Pagent’ hette den och gick av stapeln i New York och Atlantic City.
Det här borde ha blivit mitt livs största äventyr, vilket det på sitt sätt blev – dock inte som det var tänkt. Vi, 50 tjejer från jordens alla hörn blev hopfösta och på ’Miss Word’-vis.
Vi skulle tränas i gång, bära aftonklänning, baddräkter, nationaldräkt samt hålla ett litet ’tal om oss själva. Vi var även tvungna att skriva under ett 40 sidor tjockt avtal – allt detta förstås på engelska. Min rumskollega Miss America förklarade allvarsamt kontraktet för mig, att jag förband mig till både det ena å det andra om jag skrev under och att hon minsann inte tänkte skriva under detta slavkontrakt. Carina fick kalla fötter, packade sin väska och smög mitt i natten ut från hotellet i Atlantic City, tog en Greyhoundbuss till Philadelphia, väntade på en ödslig busstation tillsammans med ett gäng svarta busar som alla hade passat in i något avsnitt av cops för att sedan ta anslutningsbuss till Washington.
Väl framme där togs jag om hand av diplomatfamilj.
Facit: dagen därpå stod det i Washington Post att svenska hade rymt från skönhetstävling, Expressen slog på med mittuppslag om min rymning och jag, ja ångrade mig nästan direkt.
Vann 1 million dollar gjorde min danska ’kollega’ Jeanette.
Plats 1)
För att hitta vinnaren behöver jag inte gå så långt tillbaka i tiden.
Jag hade via jobbet fått/vunnit en resa till Montreal, Canada.
Det var flyg, hotell, kolla NHL Hockey och NBA basket samt en helikoptertur över Niagarafallen.
Men, denna Canadatripp skulle vara precis när MINA 87:or skulle spela 8-delsfinal i SM.
Hey, hey hey - ni hör ju själva, 8-delsfinal i SM – hemma i Farstaborgen, vem skulle sitta i secket, vem skulle hålla tummar å tår å vem skulle packa Loppans väska, jag bara undrar???
Så, valet var enkelt.
Canadabiljetten gick vidare till en inte-allt-för-ledsen kollega.
Facit: Jag fick bevittna en av de bästa innebandymatcher som ’mina’ killar någonsin har presterat och tillika en av de bästa matcher som jag någonsin sett.
Inför en fullsatt Farstahall lyckades laget knäppa Ackers på näsan och ta sig vidare till kvartsfinal i SM – det kändes så stort så det knappast går att beskriva.
Imorgon väntas innebandy igen.
Ses i Farstahallen
/Carro
& Co

måndag 19 oktober 2009

Jag, en stalker?

Efter att ha fått tips från en CV-coach har jag nu talat med en Jobbcoach.
Hade jag haft anlag för att coacha finns tydligen en spikrak bana utstakad (utspikad?!?)
JO, i alla fall – har talat med en jobbcoach.
Fick förstås massa goda tips om nya vinklingar på min arbetslivserfarenhet, gott så.
Men, lyssna här.
Hans tips på att just JAG skulle sticka ut i mängden var att vara unik (nähä?!?).
Hittar jag ett jobb som jag är intresserad av skulle jag försöka ta reda på ALLT om denna arbetsplats, googla på chefernas namn, leta på Facebook och i allmänhet ta reda det mesta om företagets verksamhet. I princip skulle man leka detektiv och kolla upp de ansvarigas intressen och sedan använda sig av den informationen i sin ansökan (självklart i positiv bemärkelse). T.ex., personalchefen hoppar fallskärm – ’min stora dröm är att börja hoppa fallskärm’ – ja, ni fattar.
Man bör dessutom slipa och skarva vad man gjort tidigare, 'för det gjorde alla'
Sitter här stum, vet inte riktigt hur den informationen känns.
Men nää, någon stalker är jag inte och har heller inte ambitionen att bli.
Så, fortsätter att leva på hoppet om att den som anställer mig gör det för att de har gillat de som de läst.
/Carina
Den positive

lördag 17 oktober 2009

Grattis Åsa!

Skickar en STOR grattishälsning till världens bästa Åsa som idag fyller jämna år.
Vi lärde känna varandra när vi jobbade på N3sport.
Tror vår vänskap började med att jag totaldissade hennes nyinköpta stövletter, ja ni vet sådana hemska saker som ska föreställa en blandning av stövlar och skor, funkar till jeans men INTE till kjol.
Ärlighet varar uppenbarligen längst, jag ser idag Åsa som en av mina bästa vänner och ärligaste personer jag känner.
Hoppas du får en bra dag:
Kram till dig
/Carina
P.s Stövletterna hörde jag i efterhand att hon lämnade tillbaka till butiken he he…

fredag 16 oktober 2009

Sex å sånt

Följer med stort intresse besöksstatistiken för min blogg och utan tvekan har de inlägg där rubriken innehåller ord som sex och bröst allra flest besökare, hmm you dirty old minds….
Dessutom har de genom åren skickade Fredagsmail som innehållit blunders från t.ex. porrfilmsinspelningar, snusk och snask eller historier av ’underbältet’-karaktär fått mest gensvar.
Lite spännande det där…
Som den öppensinniga liberal jag är fascineras jag över människors dubbelmoral.
Lite som att ingen köper herrtidningar utan läser dem hos frisören eller att man har Canal Plus hemma för att kolla sportsändningarna!?!
Jag är övertygad om att alla gillar sex och gör man inte det så är det bara att beklaga...
Å nej, nej – man behöver inte skrävla om det, det är bara dubbelmoralen som jag reagerar mot.

Tiden går obehagligt snabbt.
Förundras över hur mycket även jag som borde leva ett ’fredag-hela-veckan’-liv ser fram emot helgerna.
Kanske är det för jag då blir lika med alla andra dvs. legitimt ledig eller kanske är det för att jag slipper känna press att söka obefintliga jobb.
Vad vet jag, vad vet jag?
Jo föresten, jag vet att det var GRYMT kul att sitta i secket förra helgen, vinst – förstås :)
Innebandysäsongen 09-10 är igång och jag med den.
På måndag kan den intresserade kika på 8-del i DM mot Hammarby i Farstahallen, start 20.15.

I helgen ska vi äta fondue och det var sannerligen inte igår.
Fondue, Plankstek, Löksoppa och Potatisgratäng, det är ’husmanskost’ som jag är uppväxt på.
Slår härmed ett slag för den trevliga samvaron som en fonduegryta ger.

Ha en bra helg alla!
Kram
/Carina
& Co

onsdag 14 oktober 2009

Nytt CV

Efter ångest och elände – omskrivningar och nyskrivningar har jag fått ihop ett CV-brev som känns hyfsat som jag.
Bestämde mig helt enkelt för att totalt ignorera cv-coachens tips samt alla råd från bättre vetande, förmodligen både dumt och korkat.
I did it my way och so far so good (här spottar vi klyshor) :)
Menar - hellre är jag ett schysst original än en blek kopia.
”Ahh, du låter intressant, kan du skicka ditt CV?”
”Självklart, det kommer omgående!”

Detta blir nu min kommande melodi.

Men… jag är så vansinnigt trött på, irriterad på och allmänt förbannad på att det nuförtiden inte finns ett enda jäkla jobb som utannonseras av företagen själva. Istället finns en uppsjö av bemanningsföretag som sköter det hela, dessutom kan man inte bara söka jobbet via dem utan först registrera sig på just deras webbplats och lägga upp hela sitt CV, om och om igen – vad är detta, grrr… :(

Trodde inte att jag skulle säga detta, men det börjar kännas psykiskt påfrestande att vara arbetssökande.
I alla annonser, även för de mest ’simpla’ tjänster bör man ha ’minst’ högskolekompetens, vara studerande, ha erfarenhet inom just denna bransch eller motsvarande. Känns som jag snart inte duger till något, och vad kan jag egentligen???
Och som grädde på moset börjar jag känna mig rejält fattig :(

Bilden från tiden på Edda.

tisdag 13 oktober 2009

Våra öar!

Tjenixen i höstrusket!
För oss ljusdiggare börjar nu en underbar årstid där det är helt legitimt att sitta inomhus endast iklädd blockljus, värmeljus och kronljus.
Ser tillbaka på sommarens alla fantastiska resor och känner mig nöjd. Inledde starkt redan i maj genom att åka till Rom en vecka. I juli, fick vi ett par sköna veckor då vi lotsade oss runt på västkusten, han även med en Ålandstripp och Höga Kusten.
I augusti jobbade vi oss vidare till Mytilini och jag tog en bonustripp till Zakynthos.
Ska liksom inte klaga (vilket jag heller inte gör).
Fick frågan om vilka grekiska öar som vi besökt, här kommer en lista över dem:
Lefkas
Zakynthos (Carina x 2)
Kefalonia
Kreta
Mykonos (Perre)
Egina (Carina)
Mytilini/Lesvos
Skiathos
Skopelos
Alonissos
Rhodos (Carina x 2)
Thassos
Så, ännu är ett tag kvar innan vi har varit 'ö'verallt he he...

Bilden från ett vackert Kefalonia

fredag 9 oktober 2009

Uppmärksamhet!

Jag tillhör dem som tror att vi alla har ett behov av att synas men att vi har olika sätt att uttrycka det på.
Man kanske är klassens clown, festprissen på jobbet, plugghästen, gaphalsen, idrottskillen/tjejen, ideellt engagerad eller aktiv inom annat område – alla sätt är, i mina ögon bara olika vägar att synas på.
För visst är det så att vi nuförtiden mer eller mindre kräver, önskar eller suktar efter någon form av uppmärksamhet och behovet har bara ökat via tv´s dokusserier och internet – skumt… varför är det så?
Själv tror jag att ja fick en stor del av min uppmärksamhetstörst släckt under de år i början av 80-talet då jag jobbade som utvikningsmodell.
På den ’tiden’ räckte det med runda höfter och ett sött leende för att få fotojobb, silikonbröst var det knappt någon som hört talas om.
Några spännande år blev det där det både ingick resande och lite medieuppmärksamhet. Efter avslutad ’modellkarriär’ (hmpf…karriär.., dags att ta till saltkaret) tog barnafödande vid, även det ett sätt att synas på. Senare fick jag min röst hörd genom mitt engagemang i innebandyn och numera sitter jag i seck och bloggar (dock inte samtidigt).

En govän sedan lekis är Frank (Frallan-Frasse-Frank the tank,Frankie boy).
Han blev liksom jag uppsagd från N3sport för dryga året sedan, sen sadlade han om till kändis (sorry skådis…)
Frallan syns just nu i Alectareklamen, kommer synas i Helena Bergströms nya film, flera kommande avsnitt av Blåsningen och även Oskyldigt dömd – snacka om raketkarriär, go for it Frankie!

Pratade med en CV-coach från arbetsförmedlingen idag (det finns då en titel för allt).
Han dissade min nyskrivna CV och kom med tusen och en idéer till ett nytt.
Vet inte vad det är med mig, men istället för att bli peppad av coachens idéer så blir jag muttrig å anti – jag vill minsann göra på mitt sätt (knäppa obstinata jag…)!

Har inte sett ett enda avsnitt av Hollywoodfruar så har nollkoll på Anna Anka.
Däremot fastnade jag igår framför Mammas Pojkar, jag bara satt å gapade – vad är detta???
Å Sebban och Loppan, inse fakta – jag är en ovanligt vanlig mamma, för min del får era flickvänner se ut hur som helst (bara de gillar att städa och tvätta he he…)
Var en sväng bort till Rusta i Länna idag, de höll på och julpynta, öhhhhhhhhhhhhh – jo, jag skrev julpynta!!!

Nää, nu är det nog för idag
Seck för imorgon
Och choklad på söndag
Kram
/Carina

måndag 5 oktober 2009

Lite Leopold

Det har varit mycket Sebban den senaste tiden.
Tänkte att det är dags att uppdatera er på hur det går får den andra lilla parveln, Leopold.
Tyvärr är det inte mycket man ser av honom, vilket jag tycker är jättetrist :(
Men lite koll har jag (tack gode gud för Facebook och Twitter - vad skulle vi stackars föräldrar annars göra???)
Han bor på Pilgatan, Kungsholmen.
Han målar på som aldrig förr.
Båda ovanstående aktiviteter görs tillsammans med H (!!!)
Han festar precis som vanligt
och... har den goda smaken att som vanligt vara välklädd.
Det senare uppmärksammas av såväl vänner som en stolt mamma :)
Kolla in här får ni se
/Carina Chanel

söndag 4 oktober 2009

På dop

Söndagen bjöd på kyrkobesök, dock var det inte högmässan som kallade utan lilla Jakobs lillabror lilla Simon som skulle döpas.
Om det nu är någon som undrar vilka dess två små herrar är kan jag berätta att det är Mattias och Annas söner.
Vilka är då Mattias och Anna, jo Mattias är Perres syster Katarinas äldsta son, vilket i sin tur betyder att Perre och jag är morbror och moster till Mattias och Anna är således hans fru.
Annas pappa Claes är av skotskt påbrå och bar därför traditionsenligt kilt, udda och väldigt tjusigt.
Dopet var vackert.
Prästen underhållande och Hammarby:are.
Det lästes text av ’Kenta’ – ’Just idag är jag stark’
Vi bjöds på skönsång av tjej/kvinna, dock fick jag lite av en auditionkänsla, du ’Idoluttagningen är slut för säsongen…’.
Dopkaffet serverades i den ufina Vendelsö Bygdegård.
Bjudskumpan smakade superb, maten fenomenalt och tårtorna var riktiga delikatesser.
Så, vi tackar för en trevlig dag.

En fortfarande proppmätt
/Carina



We did ít!

Mot alla odds lyckades vi under några stressiga lördagstimmar förändra Sebbans lägenhet från byggarbetsplats till trendig ungkarlslya.
Kände mig bitvis som någon av programledarna från Koja till slott, Bygglov eller Äntligen hemma.
For runt med mopp och trasa samtidigt som jag arrangerade kuddar och ljus.
Som pricken över det berömda fixades fika och snittar till 25 personer, yeahhh…






Nå, vad tycks?
Visst blev det grymt bra :)
Design
/Carina Carter
och
Sebastian Timell