CLE1960 - Instagram å jag liksom!

fredag 18 januari 2013

Fredagsmailstajm

I veckan var jag med om något som i framtiden kommer att kallas ’Bragden i Farstahallen’.
’Mina’ boys (pratar herrlag) spelade semifinal i DM och mötte SSL-laget Tyresö Trollbäcken (för den oinvigde kan jag förtydliga med att DM står för Distriktsmästerskap och då Stockholm är det största innebandydisktriktet i landet är detta något STORT.
SSL står för Svenska Superligan och är den högsta serien (ni vet typ Elitserien), Farsta spelar två serier under dvs. Div.1. TT (Tyresö/Trollbäcken) har flera tongivande spelare som kommer från Sharksleden och tränaren är ingen mindre än ’min’ gamla kombattant Krono.
Där har ni förutsättningarna för matchen).


Tror ingen hade väntat sig annat än en förlust. Faktiskt.
Sharksen ville dock annat.
Utan att gå in på detaljer kan jag förtälja att det blev en galet spännande tillställning som dessutom slutade med en Farstavinst, det efter att Fischer med en och en halv minut kvar slänger in segermålet ’Fischervis’ och jag från min plats i secket kunde skriva in segersiffrorna 7-6.
Total lycka!
Final – tusan så grymt!
Fnissade som en förälskad tonåring.
Efteråt gick folk runt och kramade om varandra, ni vet sådär som bara män gör efter en seger.
Man kom fram till mig och dunkade rygg och sa ’Öhh, faaan va bra jobbat å skönt att du slipper sitta i secket på finalen!’.
Lycka vändes till irritation.
Vadå ’slipper sitta’ i secket???
Jag VILL sitta i secket!
’Ahhh men alltså StIBF sköter det i finalen som f.ö spelas i Eriksdalshallen’
Hmpf, de vet jag väl, sa jag något bittert.
Kan må så vara att det är spelarnas dröm att spela final i grandiosa Eriksdalshallen – men jag då?
Är det ingen som tänkt mig?
Min enkla sekretariatbana till trots kan väl jag också ha speakerdrömmar.
Sitta på ett podium, låta påläst och viktig. Berätta om reduceringar och utvisningsminuter, rätta domare och påpeka för spelarna vilken sida de ska sitta på.
Är säker på att om bara de innebandyinitierade källorna få höra min kunskap och ljuva stämma i en skön harmoni skulle detta kanske leda till nya vägar eller rent av till autobahn.
Hey, hey, hey VM nästa, liksom.

Ehh, fattar ni inte - det här skulle kanske kunna vara det största som jag kan göra i min seckkarriär. Den yppersta befordringsvägen inom den matchadministrativa sektorn som jag får möjlighet att gå och den tänker man från StIBF med berott mod ta ifrån mig.
Just snyggt – e de tacken efter alla dessa år.
Muttrandes grattade jag alla inblandade.
Förbittrad och besviken satte jag mig i den iskalla bilen och åkte hem.
Klurade.
Å så kom jag på det!
För x-antal år sedan var jag med och vann DM med ’mina’ juniorer – jag var inte i secket.
Ungefär för lika många antal år sedan vann ’mina’ herrar DM jag var inte i secket.
Att inte sitta i secket på DM-finaler kan med andra ord vara ett gott omen.
Se på tusan!

Min gamla trotjänare till dator låter sedan alldeles för lång tid tillbaka som ett kärnkraftverk i kris.
Den har stöttat mig i alla lägen och vi har sett världen tillsammans och den kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Men i veckan investerades i en ny.
En sån där snygg, platt och TYST sak.
Jag älskar den.
Men kärleken verkar inte vara besvarad.
Den lilla parveln jäklas med mig.
Påstår att den hittar fel och håller på att startar om sig.
Vid hot om att lämna tillbaka den har den nu skött sig i över ett dygn.
Håller tummarna.

Nu är det helg.
Har inte mer koll på den än att det imorgon åter är seckdags.
Möter Ackers hemma i borgen.
Sönerna Humle å Dumle ska säkerligen på någon slags galej.
Det brukar vara mer eller mindre sådant på helgerna.

Over&andout
/Carina

fredag 11 januari 2013

Nyårslöften

År 2013 har klampat in i mitt liv.
Vet inte om jag var redo.
Svisch…
Ut med det gamla och in med det nya.
Se saker med nya ögon och ännu ett kliv in i vuxenvärlden (kan låta märkligt, men inte dess mindre sant)
Det enda jag kunde lova mig själv var att inte lova något som jag sannolikt inte skulle ha lovat om det inte var nyår och som jag troligen ändå inte hade kunnat hålla.
No more nyårslöften. Liksom.
Men har EN önskan.
Låt det nya året bli ett bra år.Ett år av glädje
Förra året var lite året från hell.
Inge bra helt enkelt.
I alla fall inte den andra halvan.


Reklammakarna har tagit fasta på detta med människors önskan om ett ’bättre’ liv.
Just nu blir man överöst, bombad, dränkt och nedlusad av reklam om en sundare och salig framtid.
Ser jag nya smala, lyckade, lyckliga Shirley Clamp’s självgoda min svassa över tv-rutan en gång till åker tv´n ut – eller nja… byter i alla fall kanal.
Grattis Shirley.
Själv mår jag illa.

Fick ett mail här om dagen.
Det från en bekant som skrev att ’vi måååste träffas’.
Hon hade så mycket att berätta, nytt jobb och en viktminskning på 15 kilo.
Ehh 15 kilo på en människa som från början inte kan ha vägt mer än max 50.
Ser utmärglade, undernärda - men leende människor framför mig.
Man blir ju så lycklig av att vara smal, ingen vill ju vara tjock.
Ingen vill vara fattig heller.
Själv mår jag illa.

Surfade runt bland bloggar.
Möttes av idel supereffektiva supertränade superbrudar med superkroppar.
Avundsjukt lästa jag inlägg fulla av energi och entusiasm, där man såg fram emot nästa gympaomgång.
Det var nyårslöften som skulle säkerställas, gymkort som skulle utnyttjas, bodypumppass som skulle avhandlas och nya steg i zumbadansens värld som skulle uppdateras.
Och alla verkade vara så oerhört lyckliga.
Jag blev spyfärdig.

All denna hysteri med träning, dieter och kilotapp provocerar mig något så galet.
Får inte alls något kick av att se hur andra lyckas. Tvärtom.
Det enda jag känner är hur stort mitt eget misslyckade är.
Trist säger ni – fett korkat säger jag…
Stoppar ner mina knubbiga fingrar i godispåsen, häller i mig de sista chipssmulorna och slözappar bland kanalutbudet.
Försöker slå undan det dåliga samvetet.
Hmm, nja… ehhhh… host, host, hmpf… man kanske skulle…

I helgen firas mamma, iofs fyller hon inte förens nästa vecka – men vi kan väl fira då också.
Alla e med vilket alltså inkluderar sönerna.
Ha en bra helg allesamman
/Carina
& Co

torsdag 10 januari 2013

Årets första!

Tänkte att det var dags.
Dags att göra ett inlägg och ge mig tillkänna.
Hade tänkt att sammanfatta julen.
För flera veckor sedan…

Vet inte vart tiden tog vägen, men den gick nog samma väg som 2012.
En sammanfattning av julen börjar känns något senfärdig.
Å andra sidan varar julen fram till påska och med den insikten kan man gott skriva några rader om det som varit.
Om det nu fanns något särskilt att berätta.
Vilket det inte gör.
Faktiskt


Julen var bra.
Hade en ängslan om en risk att julen skulle kunna gå åt pipsvängen, men det gjorde den inte, vilket var en fantastisk lättnad.
Heja julen.
Hann med allt som med skulle hinnas.
Var nöjd med alla julklappsinköp och extra nöjd med min insats med att ge bort hemmagjord sill, hemmagjort julgodis, egengjord chiliolja och egenstöpt ljus – är jag inte pysslig så säg.

Fick en hushållsassistent – alltså inte en personlig sådan utan, ähh ni fattar...
Den lämnades tillbaka.
Mest för att den inte får plats.
Får vänta med en hushållsassistent tills ’Äntligen hemma’ varit här och gjort om vårt lilla och opraktiska kök till det motsatta.
Näe, de är inte på väg – såvitt jag vet.
Men man kan väl få önska.
Å om den önskan slår in, då önskar jag mig en hushållsassistent.
Det vore så grymt att ha.
Hade önskat mig nya grillvantar.
Det fick jag inte.

God fortsättning
och kärlek
/Carina