Fy fabian vad tiden går fort - öhhh, säger förvisso alla över fyrtio...
Men det är jädraremej alldeles sant!
Att det snart är sex år sedan jag fyllde femtio låter som ett skämt.
I ock för sig var mitt femtioårskalas något alldeles extra – jädrar i havet vad jag var och är nöjd med det kalaset.
Å äntligen, efter många års vånda blev jag på något sätt riktigt jäkla vuxen.
I sommar är det dags igen.
Inte att fylla femtio alltså - men att fylla år. Lika bekväm som jag var med de där femtio lika obekvämt känns det att fylla femtiosex.
Hej hey hey - hold your horses, nu pratar vi att närma oss sextio.
Not so funny!
Vips, nu är jag inte bara vuxen, klok och medelålders utan dessutom börjar jag tillhöra den skara av befolkningen som faktiskt inte har mer än typ i runda slängar tio år kvar till pension. Det i sig kan verka lockande om det inte vore så att jag för några år sedan hade ett samtal med en pensionsrådgivare som menade att enda möjligheten för mig att få en pension som skulle kunna konkurrera med existensminimum var om jag lyckades höja min lön med minst 50% och jobbade fram tills jag var sjuttio.
Det där med att jobba deltid, vara mammaledig och arbetssökande visade sig inte vara den smartaste idén jag haft.
I ock för sig var mitt femtioårskalas något alldeles extra – jädrar i havet vad jag var och är nöjd med det kalaset.
Å äntligen, efter många års vånda blev jag på något sätt riktigt jäkla vuxen.
I sommar är det dags igen.
Inte att fylla femtio alltså - men att fylla år. Lika bekväm som jag var med de där femtio lika obekvämt känns det att fylla femtiosex.
Hej hey hey - hold your horses, nu pratar vi att närma oss sextio.
Not so funny!
Vips, nu är jag inte bara vuxen, klok och medelålders utan dessutom börjar jag tillhöra den skara av befolkningen som faktiskt inte har mer än typ i runda slängar tio år kvar till pension. Det i sig kan verka lockande om det inte vore så att jag för några år sedan hade ett samtal med en pensionsrådgivare som menade att enda möjligheten för mig att få en pension som skulle kunna konkurrera med existensminimum var om jag lyckades höja min lön med minst 50% och jobbade fram tills jag var sjuttio.
Det där med att jobba deltid, vara mammaledig och arbetssökande visade sig inte vara den smartaste idén jag haft.
Fast mest märker jag att man inte är trettio längre när ens högt älskade och ärade söner börjar planera 30-årsparty.
Sebban, den förstfödda brås på morsan å tänker fira stort.
Eftersom han har en vänkrets stor som en mindre småstad står många på listan över potentiella gratulanter.
Här om dagen var vi och kollade en en lämplig festlokal.
Den pedagogiska mamsen frågade 'Festlokalsuthyraren' om det var möjligt att ta in lite extragäster efter det att middagen avslutats.
'Festlokalsuthyraren' skruvade lite på sig och sa att någon 'droppinfest' inte var okej men om man meddelade att alla 'övriga' var välkomna en specifik tid så var detta okej.
Bra sa jag och kände mig nöjd med svaret.
En stund senare säger Sebban (som i vissa fall brås på sin far), 'Är det okej att lite polare typ droppar in senare'. Du vet (säger han å nickar lite vänligt mot 'Festlokalsuthyraren') en del polare kommer ju sitta å kröka på annat håll innan å de har jäkligt dålig koll på tiden.
'Festlokalsuthyraren' drar öronen åt sig - upprepar vad han sagt tidigare och poängterar åter att det där med att släppa in 'gänget' kan funka men ska då ske en viss tid å att någon 'droppinfest' INTE' är okej.
Jag stirrar stint på Sebban, mina ögon säger 'håll-snattran-unge-å-låt-mamsen-sköta-snacket'.
Vet inte om han hajjade eller om han helt enkelt var nöjd med svaret, hur som helst utvecklade han inte teorin om att öppna dörrarna och låta kleti å pleti ramla in framåt nattkröken.
Misstänker dock att det sista ordet inte är sagt i frågan.
I helgen vet jag inte vad den blivande 30-åringen ska göra
Å andra sidan vet jag inte vad den blivande 29-åringen ska göra heller.
Jag å Pelle ska kolla in Hemliga rum och traditionsenligt uppvakta mamsorna på söndag.
Sebban, den förstfödda brås på morsan å tänker fira stort.
Eftersom han har en vänkrets stor som en mindre småstad står många på listan över potentiella gratulanter.
Här om dagen var vi och kollade en en lämplig festlokal.
Den pedagogiska mamsen frågade 'Festlokalsuthyraren' om det var möjligt att ta in lite extragäster efter det att middagen avslutats.
'Festlokalsuthyraren' skruvade lite på sig och sa att någon 'droppinfest' inte var okej men om man meddelade att alla 'övriga' var välkomna en specifik tid så var detta okej.
Bra sa jag och kände mig nöjd med svaret.
En stund senare säger Sebban (som i vissa fall brås på sin far), 'Är det okej att lite polare typ droppar in senare'. Du vet (säger han å nickar lite vänligt mot 'Festlokalsuthyraren') en del polare kommer ju sitta å kröka på annat håll innan å de har jäkligt dålig koll på tiden.
'Festlokalsuthyraren' drar öronen åt sig - upprepar vad han sagt tidigare och poängterar åter att det där med att släppa in 'gänget' kan funka men ska då ske en viss tid å att någon 'droppinfest' INTE' är okej.
Jag stirrar stint på Sebban, mina ögon säger 'håll-snattran-unge-å-låt-mamsen-sköta-snacket'.
Vet inte om han hajjade eller om han helt enkelt var nöjd med svaret, hur som helst utvecklade han inte teorin om att öppna dörrarna och låta kleti å pleti ramla in framåt nattkröken.
Misstänker dock att det sista ordet inte är sagt i frågan.
I helgen vet jag inte vad den blivande 30-åringen ska göra
Å andra sidan vet jag inte vad den blivande 29-åringen ska göra heller.
Jag å Pelle ska kolla in Hemliga rum och traditionsenligt uppvakta mamsorna på söndag.
Det-är-kul-att-fylla-år-men-det-är-tusan-inte-så-kul-att-bli-äldre
/Carina
/Carina
