Botox

Fastnade vid ett teveprogram för ett tag sedan.
Det handlade om plastikoperationer.
Det var så tragiskt.
På gränsen till patetiskt.
Min generella uppfattning om plastikoperationer är att folk får göra som de vill.
Men även om jag vill framstå som superliberal i den uppfattningen känner jag mig inte helt bekväm i den tankegången.
Nej!
Det finns något grundläggande generalfel i det hela.
'Vi' (eller de som har råd, för gudarna ska veta att det inte är gratis) reformerar, opererar, förminskar, förstorad och fyller ut valda delar av våra kroppar.
Tron på ett bättre och lyckligare liv om man lägger sig under skalpellen oroar mig.
El masse!
Jag tror att sanningen är en helt annan.
De allra flesta (även om de säkerligen hävdar motsatsen) som väljer att manipulera sig själva tror jag i slutändan begår ett misstag.
Lycka och välgång sitter innanför pannbenet - det är där kraften till en god självkänsla finns. Och med ett starkt egenvärde kommer behovet av att låta kniven tala suddas ut.
Äkta lycka uppnås inte genom att leva med ett fejkat yttre.
Det är i alla fall vad jag likt en dåres envishet tror.

Ska ärligen medge att jag själv varit inne på att på ena eller andra sätt ’förbättra’ mitt yttre.
Lyfta här, fylla ut där, bli av med djupa veck och trista rynkor.
Allt i hopp om en starkare själ.
Så bakvänt.
Ju äldre jag blir ju mer skeptisk blir jag.
Å ju mer jag tänker på det dess mer inser jag att jag inte är villig att följa den sjuka trenden att man försöker förändra sitt yttre.
Jag vill inte bli ett plagiat med överfyllda silikonbröst, botoxfyllda Kalle Ankaläppar och ett restylenefyllt stelt ansiktsuttryck.
För mig är det sorgerligt när unga kvinnor, (enligt uppgift 70% av tjejer mellan 18-29) år är villiga att lägga sig under skalpellen för att uppnå ett bättre liv.
Tycker tusan att det borde vara någon form av åldersgräns.
Vi alla olika - Gilla olika
Lägg pengarna på att bli ett schysst original än på en dålig kopia.

Jag vill och önskar att alla människor ska få leva i en värld där vi alla är unika, där vi värdesätter det unika hos varje individ och accepterar varandras olikheter.
Därmed har den seriösa sidan av Carina talat.
Cheeezus ere jag som skrivit detta?

Originalet
/Carina

Eskil

Om man blandar präriehunden Roadrunner med katten Gustafs hundkompis Ådi och lägger på energin från en Duracellkanin så har ni hunden Eskil.

Eskil är en renrasig Jaktgolden med tjusig stamtavla. Är 3 år gammal och har flera lydnadskurser bakom sig - fast inget av det där känner han till.
Tvärtom, maken till prestigelöst hundskrälle får man leta efter.
Han är lika lycklig i alla lägen och att totalt hämningslöst springa runt i skog och mark, upp för berg, ner för berg, studsa i lera och hoppa i vatten är det bästa han vet.
Att äta är det bästa han vet, att leka är det bästa han vet och att kela är det bästa han vet.
Eskil är med andra ord en glad skit.
Å lättsam.

Sedan någon vecka är jag hundvakt åt denna filur.
Känner hur mycket jag saknar vår Dessi.
Vår fina vovva som var full av integritet, lyhörd som få men vars promenader sista halvåret gick i snigeltakt.
Eskil är något helt annat.
En hanhund som efter en kvarts vila åter är på tå, vad ska vi göra nu?
Hela han utstrålar tempo och full rulle, min rätt usla kondition har verkligen fått bekänna färg. Cheezus!
Egentligen borde jag väl tacka för att jag fått den unika möjligheten att alldeles gratis, utan någon högljudd gympalärares hysteriska sporrande glosor utöva lite fysisk aktivitet.
Varje dag – tja, i alla fall så länge man nu är hundvakt.
Så jag klagar inte.
Eskil är ett gott sällskap å han är i ett gott sällskap.

Glad hundvakt
/Carina

Clean

Jag älskar doften av rentvättat.
Jag älskar den till den milda grad att jag kan ta ett plagg/handdukar/filtar som är rentvättade och tvätta dem igen – allt för att känna den ljuvliga doften av rent och fräscht.
Jag ogillar smutsiga kläder, svettiga kläder.
Jag ogillar smutsiga kläder så till den milda grad att jag snabbt sliter strumpor och tröja av Perre när han kommer hem och tvättar dem per omgående. Dagen därpå ligger de nytvättade, väldoftande prydligt vikta i lådorna igen.
Möjligen en något pervers ådra
Men sån är jag!

Allt ska dofta rent – så även jag!
Sedan flera år är jag en ’big fan’ av dofterna från Clean.
Min superfavorit är och har varit ’Warm Cotton’ – wow.
En annan favorit på doftlistan är ’Cotton T-shirt’, sen finns där några som inte tilltalar mig alls.
Men nu har jag fått en ny favorit.
Jag är såld och betagen.
Hade tänkt fylla på Warm Cottonförrådet (som f.ö beskrivs på följande sätt; Enkel, diskret och tidlös. Fräsch som nytvättade kläder med citrus, blommor, frukter och marina inslag – ja ni fattar va…) när jag lade näsan i den nya doften ’Skin’ – jösses!
Jag blev lyrisk, Perre blev lyrisk och tillåme brorsan slängde varma komplimanger.
Doften 'Skin' beskrivs på följande sätt, Den fångar den subtila doften av bar hud. Lockande fräsch och ren. Doftar av honungsmelon, lotusblomma, vit mysk och krämig vanilj.
Skulle inte kunna ha sagt de bättre själv, beskrivningen känns lite som jag i mina bästa stunder.
Sprutch, sprutch – och jag är reda för världen!Nu väntar jag bara på att världen ska bli redo för mig

Väldoftande
/Carina

Fredag, jaha...

Stopp, nu räcker det!
Nu får det tusan vara nog.
Allt (nåja…definitionsfråga) går i fel anda, åt fel håll i fel riktning.
Typ allt!

Några exempel…
Planet till Karpathos var sju timmar sent.
De e lugnt tänker jag segervisst, vi är försäkrade upp till tänderna.
1) Flygbolaget hänvisar till en 8 timmarsregel.
2) Resebolaget hänvisar till en extra försäkring
3) Hemförsäkringen hänvisade till en extra reseförsäkring och sjukhusvistelse (vilket iofs inte behövdes, möjligen dårhusvistelse…. Snart)
4) Sista hoppet var att vi (som vanligt) betalat resan via Mastercard. Där ingår det ju aaaltid en reseförsäkring. Tji fick vi, inte i Statoil Mastercard.
Note to myself – säg upp Statoil Mastercard

Har en inkomstförsäkring, känns tryggt när man blir arbetslös… trodde jag ja…
Fick brev om avslag.
Har inte jobbat tillräckligt länge.
Jag är inte värd jorden jag går på, vattnet jag dricker eller kläderna jag bär.

Listan på motgångar kan göras hur lång som helst, små som stora -  men för att inte göra mig mer patetisk än vad jag redan är avstår jag från denna uppräkning.
Som mos på riset är jag både ful och otymplig - en heffaklump.
Inspirationslös, chanslös och oduglig
Jag är en meningslös människa.
Sätt mig på glasberget tillsammans med övriga bittra, panka och ensamma människor.Det är där jag hör hemma.

Tre äpplen hög
Korrigering – två äpplen hög å ett äppelskrutt.
Ta bort äppelskruttet lägg till skosula.
Där har ni precis exaktemente så som jag känner mig.

När jag hade jobb växte jag dagligen
nu krymper jag i samma takt.

Har haft som motto att inte skriva ner mig i bloggen utan vara modig och positiv.
Levnadsglad och stark.
Allt i förhoppning om att någon potentiell arbetsgivare skulle kika förbi och falla för min fantastiska personlighet..
Fånig tanke å inser att detta sannolikt inte kommer ske.
Det spelar därför ingen roll i vilken ton jag lägger mina blogginlägg, jag är uppenbarligen utkastad, bojkottad och svartlistad från arbetsmarknaden.
Efter mängder av ansökningar med noll resultat inser jag att jag är en av dem som blir sopade under mattan.
Kanhända är ni vid det här laget vansinnigt trötta på mitt tjat om jobbsökandet å vet ni va…. det är jag också.
Ingen vill ha mig, ingen tycker om mig – jag är ett uppätet bortkastat äppelskrutt.

Under veckan har Perre varit på sin höstgrustur.
Han kommer hem söndag. Jag längtar.
Söndag ska vi också gratta Sebban (en vecka sent).
Å så har vi Loppan.

Måste-nå-botten-för-att-nå-toppen
/Carina

Svisch, fredag igen...

I vår jakt att besöka grekiska öar kan vi nu pricka av Karpathos.
En charmig och blåsig ö.
En lagom stor trivsam stad nästan helt utan turistshoppar överfyllda med märkeskopior.
Vilket faktiskt känns både befriande och ovanligt.
Ofta har man känslan av att vilja tillbaka till just den besökta ön igen, den här gången är inget undantag - med reservation för att vi denna gång verkligen menar det.
Karpathos är en ö som förtjänar ännu en vecka.

Trots sol och bad upphör inte jobbsökandet.
Tvärtom, varje dag tillbringades en stund i Wi-Fi-land och diverse jobbsajter dammsögs.
Att var jobbsökande innebär att mobilen ständigt är på, man vet ju aldrig. Liksom.
Och se, telefonen ringer och ett okänt nummer visas i displayen, pulsen stiger.
Yes! - Är detta DET jobbet, är det nu jag ska ta till min verbala förmåga.
Svarar neutralt, glatt med en något insmickrande ton.
Hej, är det Carina ?– säger en ung kvinnoröst.
Ja, säger jag vänligt  – fortsatt i förhoppning om att detta är en kallelse till jobbintervju (dessutom vore det korkat att neka till just det påståendet).
Jag ringer från… å så rabblas ett ohörbart företagsnamn upp och i nästa sekund kommer frågan om jag har tid en stund.
Ännu en gång drabbades min telefon av en naiv bondlurk som försökte sälja på mig någon ’ickenödvändig’ försäkring.
Nu säger jag inte att alla telefonsäljare är klämkäcka naiva bondlurkar eller dryga supersjälvgoda stockholmare.
Men de finns där - i en allt för stor skara.

Det är något i dessa samtal som väcker min allra sämsta sida.
Den irritation som ett sådant samtal väcker (oavsett vart jag befinner mig) är ofta inte proportion till samtalets innehåll. Vet inte vad de samtalen gör med mig, och kanske är det så att jag genom mitt beteende faktiskt är på väg att förvandlas till en arrogant bondlurk, eller i mitt fall högfärdig stockholmare själv.
Även om samtalet, om-jag-bara-givit-det-en-chans i det stora hela råkar vara positivt så fräser jag som en markatta.
Visst jag fattar att det här är deras jobb – å jobb är faktiskt mer än vad jag själv besitter.
Så, hmpf…

En liten hobby jag har är att ’tjuvlyssna’ – menar inte att jag hänger bakom lyckta dörrar med ett glas vid örat utan mer att jag är ’duktig’ på att överhöra andras konversationer.
Det är liksom inte meningen, jag råkar bara ha stora öron.
Är man på en charterresa blir det lätt så.
Utan att presentera sig lär man ändå känna sin omgivning.
Bor man på en liten ort, med begränsat antal stränder och med samma hotell som utgångspunkt och balkonger som hänger som ett pärlband efter väggen är det helt enkelt svårt att INTE delta i andras liv.
Det här kan vara väldigt spännande.
Efter några dagar känns det som om man känner varandra.
Man vet vad folk heter, vad de tycker, vad de gör och hur de låter när lamporna släcks…

I helgen har vi den årliga släktkräftskivan.
Det ska skrålas, skålas och sjungas.
Jag hoppas på deltagande av båda sönerna.

Helg å hemma
/Carina

Fredagsfaråflyg

Helt seriöst.
Denna sommar är den första sommaren (såvitt jag nu minns) som jag inte har badat en enda gång.
Det är helt galet, jag somt glatt brukar plaska runt som en valross i havet och känna mig som en sjöjungfru.
Har aldrig varit en badkruka, tvärtom.
Lite kyla i vattnet är sällan ett hinder för mina vattenövningar, förutsatt att lufttemperaturen mäter en någorlunda rimlig gradtal.
Men som sagt. Inte denna sommar.
Vart är världen på väg?
Det här känns inte bra.
Läste om kommande höstdepressioner och förestående sjukdomar, allt på grund av bristen av värmande solstrålar.
Det här måste vi råda bot på.
Min kropp behöver energi, solenergi.
Tror verkligen att solenergi är framtidens energikälla.
Varför skulle annars detta med ljusterapi vara så bra och stärkande.
Å varför är jag såå mycket snyggare när jag är solbränd.
Liksom.

Så av värmande skäl blev det inget Fredagsmail denna vecka.
Sorry folks!
Loppan håller ställningarna
Sebban sympatiserar.
Mamsen följer upp
Å vi ämnar att njuta.

Kalimera
/Carina
& Perre

Som lite kuriosa kan jag meddela att detta är mitt 801 inlägg i bloggen - inte illa, om jag får säga det själv. Återkommer när det är hundra!

Jobb söka jobb, söka jobb jobb jobb...

'Jag är en anpassningsbar superadministratör.
Trivs mycket bra i organisatörsrollen och söker definitivt ett arbete där jag kan stanna.
Är för övrigt en självständig, prestigelös individ med vilja och förmåga att jobba strukturerat och är ansvarstagande inför mina arbetsuppgifter.
Jag är serviceminded, noggrann och tycker om att förmedla kunskap, hjälpa andra och känna att jag har tillfört något värdefullt oavsett hjälpens omfattning.
Är en spontan, lösningsorienterad och öppen människa med en god kommunikationsförmåga.
Jag trivs bra med att grotta ner mig i registreringsuppgifter som se till att en grupp fungerar.
Jag är inte rädd för att hugga i och är lyhörd för andras önskemål och behov
Gillar teknik och de möjligheter som den för med sig.
Med arbetslivserfarenhet, entusiasm, humor och glädje tar jag med mig något positivt till min arbetsplats.'

Kära potentiella arbetsgivare – vilka av följande ovanstående egenskaper är det som ni inte efterfrågar?
Lite mer specifikt vad är det jag saknar för förmåga för att passa in på er arbetsplats?

Som ni förstår ägnas dagen åt att söka jobb.
Zappar bland mina strålande betyg, goda referenser och vältaliga ansökningar. Skriver personliga brev, en del vänliga, andra tuffa, stela, humoristiska eller neutrala.
Men vad tusan verkar det hjälpa.
Fick tipset om att inte skicka in ansökan digitalt utan istället knacka dörr,
Den vänliga tipsaren hävdade att bara jag får presentera min fabulösa personlighet så är vilket jobb som helst mitt.
Jag tackar som ödmjukast för förtroendet, men host, host -  jag vet inte det ja.
Inte är väl jag…

Arbetslös
men inte hopplös
/Carina

Klimakteriefredag... å kräftor på det!

Då var man tydligen en sån där klimakteriekossa!
Det fattades liksom bara det.
Har alltid varit varm när jag sover, men nu når kroppstemperaturen nya höjder.
På nätterna är jag hetare än någonsin host, host…
Här om dagen fick jag feberfrossa och tyckte att det var väldigt synd om mig.
Stackars jag – åka på influensa, ’mitt i sommaren’.
Fast, feberfrossa var kanske inte riktigt det rätta ordet, snarare svettningar – eller som en initierad skulle kalla det, vallningar…

Beklagade mig för Perre och hoppades på sympati.
Han skruvade lätt på sig och mumlade något.
Va, sa jag!
Jo, det kan kanske vara så att du har kommit in i klimakteriet – sa han något förläget..
Hmpf, klimakteriet – JAG???
Denna unga och virila kvinna å jag e ju inte mer än typ, eeehhh dryga 50.
Kan de stämma?
Googlade på ’klimakteriet’
Klimakteriet kan pågå mellan 6 månader och 5 år, cheezus – FEM år !!!
Läser att kvinnorna i Botswana och Japan har milda eller inga besvär och upplever en ökad sexlust under klimakteriet.
Okej - ’now we talking’!
Åter till mig!
Vallningar – stämmer uppenbarligen
Hjärtklappning – nix
Humörsvängningar – VERKLIGEN INTE!!!
Sömnsvårigheter – nix
Yrsel – nix
Försämrat minne – öhhh, vad var de det handlade om nu igen???

Jag och Perre fortsätter vårt reseletande.
Med gedigen sista-minuten-i-slutet-av-augusti-erfarenhet kan jag rapportera om att det i år är på väg att gå åt fanders.
Sliter mitt hår, men humörsvängningar – nix…
Mamma är hemma från en skön vecka på Mallorca.
Son den äldre ska på kyssning – Riga kallar.
Son den yngre ska på musikfestival.
Ikväll är det kräftskiva

Kräftorna
/Carina
&Perre

P.s

Lite kvitter om twitter...

Nej då!
Har inte försvunnit helt å hållet.
Tvärtom –  är nog mer aktiv i de sociala medierna än på länge.
Fast.
Klart att bloggen blivit lite lidande.
’Blame it on the Twitter’.
Och Instagram!
Nu samkör jag förvisso dessa, men det är där jag hänger - allt som ofta.
Det är här jag med enkla medel upplyser min omgivning om allehanda förehavanden.
Gillar enkelheten.
Följ mig gärna, säger hon inställsamt.
På Instagram heter jag ’cle1960’ och på Twitter ’Carinale’
Som tidsfördriv kör jag lite Ruzzle (vann första matchen någonsin idag) heter, ’Cle1960’ eller favoriten Wordfeud (där jag för övrigt spelmässigt  totalt sjangserat), men trivsamt är det, har nick ’Carinale’.

Har ni föresten noterat förfallet av det svenska språket?.
Sannolikt beroende på allt bloggande, twittrande och Facebookande.
Folk stavar som krattor.
Korrigering, folk stavar sämre än krattor.
Syftar inte på att man ibland använder ett 'å' istället för 'och' eller andra allmänt vedertagna internetförkortningar.
Nej, tänker på att folk helt enkelt stavar illa, inte styckeindelar texten och dessutom totalt och ohämmat särskriver allt i tid och otid.
Det ser förjäkligt ut.
Helt primitivt och ociviliserat.
Exemplen är många, för många.
Har sett allt från kött bulle, sol bränd till sär skilt.
Tips från coachen!
Är man minsta osäker – skriv ihop ordet, det blir aldrig (nåja) fel.
Frågade kära svägerskan som är lärare.
Hennes teori var engelskans intågande i allas vardag.
I engelskan särskrivs tydligen det mesta.
Okej, kan köpa det.
Men hallå!!!
Det innebär INTE att vårt eget språk skall drabbas av denna vanskötsel?
Här med höjer jag flaggan för det svenska språket.
Här talar och skriver vi svenska – what so ever, in all times…
För att tala klarspråk. Liksom.

Heja svenska spraket!
/Carina

Fredag å game on!

Jag spelar nästan aldrig, säger jag segervisst.
Vid nästa tanke slår det mig att jag både prenumererar på trisslotter och lämnar in en trogen lottorad varje vecka.
Fast de gills liksom inte, de har jag ju gjort i så många år.
Om man spelar betyder det att man står å hänger vid spelbutikernas diskar, sitter klistrad vid oddsetlistor, aldrig missar tipsextra och slaviskt följer veckans lottodragning.
Men de gör ju inte jag.
Jag är inte ’så´n’!
Kan inte ens mina lottosiffror ju.

Det här med spel kan vara rätt fascinerande.
Om man spelar med måtta.
Och genom att bara finnas till kan det hända de mest fantastiska saker.
Kanske är detta mitt sista Fredagsmail, kanske kommer jag framöver att använda mig av en spökskrivare.
Kanske flyttar vi till varmare klimat och kanske kommer jag inom kort glida runt stan i en schysst Lamborghinin.
Jag har den senaste tiden fått massor av mail med uppmaning om att höra av mig och hämta ut de mest fantastiska vinsterna. Är nog uppe i över 50 mille i cash och mängder av presentkort i allehanda butiker.
Allt jag behöver göra är att kontakta några personer och ge dem mina personuppgifter som personnummer och bankkontonummer så är det klart.
Fatta vilken grej!
Jag som inte ens visste att jag deltagit i dessa lotterier.
Tänk vad livet kan vara underbart.

Ikväll kommer Brorsan & Co hit för att grilla.
Mamsen har dragit till Mallis för en vecka i solen.
Sönerna gånger två vet jag inte så mycket om – kanske kan locka dem till grillningen?.
Perre jobbar dag i helgen så jag har hur mycket tid för mig själv som helst.
Den egentiden mynnar dock ofta ut i en massa onödig datortid.
De e alltså det viktigaste jag kan komma på…

Game On
/Carina

23 Idag!

Det finns ett uttryck som säger ’det är bättre att lägga liv till åren än att lägga år till livet’ eller om det var ’det är bättre att lägga liv till dagarna än dagar till livet’, eller varför inte ’livet är inte dagarna som gått utan dagarna man minns’?
Alla dagarna.
Äh – hur som helst har jag som bekant inga större problem med varken det ena eller det andra.
Och även om både dagar och år går så finns det något som består.
Jag och Perre & Perre och Jag!
Varje dag!
Så nedrans coolt.
Jösses vad jag älskar den människan.

Med en viss stolthet kan jag meddela att vi, Jag och Perre & Perre och Jag.
Idag lägger ytterligare ett år till våran redan gedigna samling av dagar och år.
Idag är det 23.
Tjugotre fantastiska år, ibland tuffa år, år fyllda av skratt och gråt, sorg och glädje men mest massor av kärlek och värme.
Jag känner hopp och trygghet, tillit och framtid.
Jösses vad jag älskar den människan.

Vi två
/Carina
&Perre

Vad gör hon här?

Ja då är OS slut.
Känns trist – förbaskat trist.
Lite som en god vän som flyttar.
Älskar alla dessa maratonsändningar.
Alltså inte just Maraton-sändningarna utan syftar mer på långa härliga trivsamma sportsändningar med fyndiga reportrar och mängder med information om oviktigt vetande.

Efter dagens handbollssilver fick jag för mig att åka till ICA Maxi.
Tar fram min alltid gedigna shoppinglista och börjar mitt uppdrag.
Gillar att handla själv.
Strosa runt i egen takt.
Men så – mellan falukorven och fläskfilén dyker hon upp, en gammal arbetskamrat.
Jösses, vad gör hon här?
Bor inte hon på andra sidan stan?
Kikar först lite nyfiket och är på väg fram för att morsa, vi har trots allt inte setts på över 10 år.
Sen slår tanke två till. Nej!
Tusan nej – vid närmare eftertanke har jag inte alls lust att mingla och prata med henne.
I alla fall inte just nu.
Vad hade vi egentligen gemensamt förutom just jobbet?

Som jag minns henne var hon förvisso en rackarns trevlig person, lite väl trevlig.
Den där typen som kommer kasta sig runt halsen och absolut insistera på att vi ’bara måååste ses’
Å suck – nääe jag vet verkligen inte om jag har lust med det
Skulle kunna stå där och hålla med, fnissa åt anekdoter, slita upp almanackan och boka in ett möte.
Men nej!
Känns som  ’vänner på Facebook’ är en helt perfekt nivå på denna bekantskap.

Resten av shoppingturen blev en ’kattåråttalek’ där jag febrilt jobbade på att hålla mig undan.
Aldrig har väl innehållsdeklarationen på tomatketchup varit så intressant, sällan har urvalet av potatisar skett så noggrant och aldrig har jag stått gömd bakom skvallertidningarna djupt försjunken i Prins Carl-Philips vilda slagsmål.

Jodå, jag kom undan
/Carina
Mullvaden

One more time!

Live in concert på Skansen bästa coola Toto
Ja ja jag vet att de spelat lika länge som många av er levt - men Steve Lukather is the One
Jag e glad
Perre e glad
De svänger
Toto e grymma
Tusan vilken kväll - å som en liten bonus träffade vi Totte :)
Hold the Line
/Carina
& Perke

Fredag - I am in

Likt en dåres envishet fortsätter jag med mina Fredagsmail.
Det vore en skam att sluta.

Jag tror att alla alltid har en fundering om det mesta, en åsikt, en tanke en ståndpunkt.
Perre tror inte alls att alla alltid har en föreställning om allt.
Vi tycker ofta väldigt lika om det mesta – men just här skiljer vi oss åt.
Han anser att man kan vara likgiltig inför saker man inte känner till å måste till viss del instämma. Till en viss del...
Oftast tycker jag nog att man kan tycka något även om okända företeelser, alltså något måste man väl alltid tycka, eller?

I huvudet kan jag vara stensäker på min uppfattning, totalt övertygad om min värdering.
Men när jag högt och tydligt låter mina ord flöda och jag säger det jag tänker märker jag att jag inte alltid tycker som jag tänkte.
Det låter ihåligt och tunt.
Hur kan genomtänkta argument så plötsligt falla i bitar?
Hur tänkte jag här?
Får stå där med mössan i handen och mumla något om att det kanske nog inte var så förberett.
Så himla typiskt.
För en stund sedan lät det ju så fantastiskt bra. Och klokt.
In my dreams…
Nåja, det betyder å andra sidan att jag är ganska elastisk i mina tankar å det samlas inte damm på den som är ute i blåsväder.
Och sannerligen – spontanitet kan vara en nog så bra egenskap.

Idag jobbar Perre sin första dag på fem veckor.
Lite skönt att vara ensam hemma, men tomt.
Har inte fått så mycket nyttigt gjort. Om man nu inte inkluderar jobbansökningar och städning, förstås.
De e nyttiga grejer!
Ikväll ska vi till Skansen och sjunga allsång.
Från Sollidenscenen blir det ’Rosanna’, ’Hold the Line’ och ‘Africa’.
Yes - Toto is in the town.
Sebban är i Prag och härjar – kommer hem söndag.
Loppans helg kan se ut hur som helst, sannolikt inleds den med att kolla handbollen ikväll.

Heja Sverige
/Carina
Å Perre

Dessi

Vår älskade vovva är i hundhimlen.
Hon var den finaste och bästa hund som en människa någonsin kunde önska sig.
Nu säger alla hundägare att just deras hund är speciell – men i detta fall är det alldeles sant.
Dessi var speciell.
Mycket speciell.
Som en korsning av fem raser hade hon fått det bästa av dem alla.
Hon var klokare än de flesta, smartare än åtskilliga och fantastiskt lyhörd för sinnesstämningar.

Dessan började vara hos oss när hon var två år.
Dessan gick aldrig i koppel och var oerhört selektiv med vilka hon hade förtroende för.
Hon kunde jag harar och kaniner men aldrig att hon sprang ut i vägen.
Vi hade alltid med henne vart vi än skulle.
Fick inte Dessan följa med så kunde vi också undvara att åka.
Hon var vår baby, vi var hennes trygghet och hon var vår.
Om stämningen hemma låg på is sprang hon mellan oss och medlade.
Och hon lyckades alltid.
Det bästa hon visste (förutom grisöron) var att gå ut tillsammans, alla tre.
Hon sov mellan oss i sängen och satt bak i bilen.
Hon var helt enkelt en otrolig vovva.

Sista månaderna började hon bli trött.
Promenaderna blev kortare och kortare.
Trots brist på ork fortsatte hennes nyfikenhet på livet och glädjen över att få vara med.
Fredagen den 13 juli märkte vi att något var galet.
Hon kunde inte lägga sig ner.
Hela natten turades vi om att sitta och hålla henne, hon var så matt att hon ’satt och somna’.
Vid 04.00 åkte vi akut in till Bagarmossens Djursjukhus.
Där konstaterades vatten i lungorna och att det var orsaken till att hon inte kunde ligga ner.
Ålder och sviktande lungor gjorde att veterinären sa att det var dags.
Morgonen 14 juli 05.00 lät vi vårt hjärta somna in.
Vi höll henne, vi kramade henne, vi grät.

Älskade hund
Du kommer alltid finnas hos oss.
/Carina
& Perre

Dessi blev drygt 13 år gammal.

Å jag reser mig igen...

En månads blogguppehåll tillika Fredagsmailsuppehåll.
Dags att kliva in på arenan igen.
Det har varit oerhört skönt att med gott samvete skippa allt vad bloggar och maniskt skrivande heter.
Sån e jag.
Ibland på och ibland av.

Vi lämnar ett juli bakom oss som har innehållt det mesta.
På gott och ont.
Klev in i en ny arbetssökarperiod – ’not-so-funny’
Har hunnit söka ett 20-tal jobb.
Har hunnit få nästan lika många – ’det-var-inte-din-tur-denna-gång (heller!!!)’ tillbaka.
Har frustrerat undrat över hur arbetsgivare tänker…
’Hey hey hey, är ni inte läskunniga?’
Jag har fyllt år.
Det var kul!
Fattar-inte-folk-som-påstår-att-de-inte-gillar-att-fylla-år?!?
Det är nästan det bästa jag vet.
Fick en HTC One X av bästa Pelle (för den oinvigde innebär det en riktigt schysst lur)
I min iver att installera allehanda program gjorde jag lite av en ’Massmessmiss’ i miniatyr och repris.
Så ALLA ni som fått mail av mig där jag uppmanar er att gå med i mitt nätverk på LinkedIn – ni behöver liksom inte ta det mailet på så himla stort allvar.

Har lite tafatt börjat twittra.
De e lite kul, men småknepigt
Sebban och Cammen ’is-no-more’ – say no more…
Loppan tillbringade helgen I Mariefred
Vi har varit på en minisemester till Skåne.
Några underbara dagar, Beredskapsmuseúm, hemliga bergrum, fantastiska Outlets å så... I am in love with Helsingborg. Jösses en sådan trivsam stad.
Men mest har vi varit hemma.
Tycker om hemma!

Vi har också sagt adjö till vår älskade älskade Dessi.
Det var tungt
Det är tungt
Varje dag, varje timme, varje minut.
Älskad och enormt saknad

/Carina

Bloggpaus!

Nää vad tusan!
Vad säger ni?
Är det inte dags att unna sig en total avkoppling utan blogginläggens tuffa tvång.
Utan vardagens måsten.
Fri som en fågel.
Lat som en oxe
Flitig som en myra
Glad som en lärka
Och envis som en åsna.
Tror vi far söderut några dagar i alla fall.
Mamma har installerat sig och lovat att ta hand om vår underbara vovva på det allra bästaste sättet. Mysa, mata och muntra upp henne efter bästa förmåga.
Så – watch up bloggfriends!
CLE kanske dyker upp just hos dig…

On vacation
/Carina
&Perre

Back to basic fredag!

Nu är det 100% mitt gamla telefonnummer som gäller.
0709940765
Igen
Så glöm alla andra!
Jobbluren är återbördad till jobbet, eller före detta jobbet...
Besökte Arbetsförmedlingen.
Det är något med dessa lokaler som får mig att må dåligt.
Jag går dit full av självförtroende, i takt med att tiden går känner jag hur jag krymper, blir värdelös och oduglig.
Sitter på en trist träbänk och blir inkapabel och inkompetent,
Nu tror jag inte att detta är Arbetsförmedlingens avsikt att frambringa dessa känslor – tvärtom, jag tror faktiskt att de vill oss alla arbetssökande väl.
De har bara lite svårt att få fram det.
Dryga två timmar satt jag på de oanvändas bänk.
Sen var det papper å papper å intyg och mera papper.
Jösses!
Men nu är jag inskriven och kan knappt bärga mig tills jag blir utskriven igen.

Har semester, eller vad vi nu ska kalla det.
Planerna var stora.
Dock sätter en skruttig gammelvovva stopp för de flesta av dem.
Dessans allmäntillstånd har den senaste tiden blivit sämre.
Mycket sämre.
Hon orkar knappt något.
Vår älskade älskade hund.

I helgen drar Loppan till Båstad.
Den lilla glidaren
Sebban, med en spricka i revbenet efter en våldsam färd på vattenscooter håller sig hemma.
I alla fall några dagar till.
Sen hittar väl han och Cammen på något.
Får man hoppas.
Å vi.
Vi håller oss nog hemma vi me…

Arbetsbefriad
/Carina

Idag Pelle 45

Han kan han min man
Han kan åka hoj som ingen ann
För länge sedan han mitt hjärta vann
Jag är glad att jag fann min man
Jag är glad att han fann mig å ingen ann.
Den kärleken är mer än sann.
Han är som han är – min man
Egensinnig och tjurig
Kärleksfull och ödmjuk
Å han e min man

Idag fyller han år
Fyrtiofem
Är det inte häftigt så säg!
Grattis älskade Pelle
/Din Carro

Några av bilderna har jag snott från Sporthoj.se

Min gula änka...

Idag har jag gjort mest ingenting.
Hela dagen har ägnats åt just ingenting.
Blev så himla trött av att göra ingenting så jag var tvungen att lägga mig att vila.
Innan ingenting gjorde jag tzatziki.
Å tvättade
Å handlade
Å en massa annat
Jag är fantastiskt bra på att göra just ingenting å ändå få en massa saker gjorda.
Jag gillar tzatziki, med massor av vitlök.
Nu blir det grillning.
Gillar att grilla också.
Fast det är mest Perres gebit.

Pysslade om min Gula Änka, hon är så vacker i sin gula utstyrsel med en för årstiden korrekt klädsel i form av en kyldräkt.
Avvaktar det rätta tillfället att ta mig an hennes smakrika bouquet.
Enligt bidragsgivaren skall den avnjutas inte idag, inte imorgon – men på måndag, runt lunchtid, då den arbetande skaran sitter och krubbar dagens med ett glas vatten.
Då ska jag slå till!
Inte för att jag måste, inte för att jag bör - utan för att jag kan!
Å ja, det lät inte som någon dum idé.
Man har ju ändå semester...

I veckan klippte jag mig.
Korrigering.
I veckan var jag hos Annette och klippte mig.
Det må kosta en halv månadslön men hon kan det där med att klippa.
Något av en klippkonstens klippa.

Get the picture
/Carina