Konsten att vara diplomat...

Ännu en vecka har förflutit i mitt innehållslösa, arbetslösa livfulla liv.
Sedan senast har vi hunnit med en Vänern Runt turné, Perre har köpt två (!!!) trailhojar, Leopold har haft lägenhetsvisning, Sebban har gått på kryckor och jag har sökt en hiskelig massa jobb å så ar jag har bloggat förstås.
Har funderat mycket över konsten att blogga utan att skriva någon på näsan eller kliva nå´n på tårna.
Det här är inte helt lätt då man inte vet hur ens ord tas emot av läsaren, det som skrevs med humor kanske togs emot med sorg, you never know...
Tror att alla bloggare ibland funderar över hur man ska formulera och uttrycka sig, stundtals hamnar man i dilemmat om hur mycket man kan skriva, hur mycket man vill skriva, vad man bör skriva och om vilka man kan skriva. En blogg utan några personliga aspekter på saker och ting uppfattar jag som en rätt ointressant blogg, alltför slätstruket är inte min melodi.
Perre ogillar starkt när det blir för ’puttenuttigt’, för mycket ’gullgull’ framkallar någon slags allergi där varken mat eller nackmassage hjälper, tonen blir kortare och ögonen mörkare - men i övrigt har han inte givit mig några förhållningsorder, what so ever.
Jag är ingen Ranelid eller Guillou, jag gör inga djupa politiska uttalanden, jag har ingen ambition att bli en oppositionsbildare i tunga samhällsfrågor.
Nej här gör vi oseriösa försök att bjuda lite humor, lite ironi, lite av mig, lite av de mina.
Jag vill förmedla en positiv läsning, min blogg är tänkt att vara på en sådan lättsam nivå så att ingen ska behöva ta illa vid sig över mina ord.
Ibland är jag glad, ibland är jag ledsen, ibland skriver jag grymt bra och ibland blir det mest pannkaka, ibland är känner jag mig ful och ibland är jag vacker – ofta hänger allt detta samman dvs. ’glad’, ’grym’ och 'vacker' hänger ihop på samma sätt som ’ledsen’, ’pannkaka’ och ’ful’.
Jag försöker bjuda på mig och mina tankar å det på mitt sätt - ni får helt enkelt ta mina ord för vad de är, en gigantisk blandad kompott av kvalificerad rappakalja =)

För det är ju faktiskt MIN blogg!
Det betyder att jag förbehåller mig rätten att skriva om vad jag vill när är jag vill om vem jag vill.
Jag tar mig den konstnärliga friheten att ’twista’ till händelser, historier och förlopp så att det blir en ’bättre’ historia, det är upp till mig att sockra och salta där så nöden kräver.
Bloggen är ingen exakt dagbok över händelseförlopp i mitt liv, man kan säga att inläggen ’bygger på sanningen’ så, som Liza Marklund borde ha sagt…

Har jag genom mina mail/inlägg kunnat bjussa på några leenden eller möjligen väckt en tanke så blir jag glad – toppglad.
Jag må vara en ’credhunter’ – yes I am!
Å, the same goes för Fredagsmailen =)


Lägg gårdagen bakom dig och le
ty nya bekymmer väntar bakom hörnet...
/Carina