Ny fredag nytt fredagsinlägg!

Mat behöver vi alla - jag älskar mat!
Utan barn i hushållet blir det lätt att man förirrar sig runt bland delikatessdiskarna, plockar på sig allehanda läckerheter helt utan tanke på storförpackningar och kilopriser.
Man knallar fram till kassan, langar upp varorna på bandet å kassörskan säger;’Var det allt?’
Ja, svarar jag svävande, kassörskan säger leende;’Då blir det 673:50’
Å det är NU som den stora 'plastpåseångesten' kliver in…
’Hmm, säger jag, måste nog ha en plastpåse också’, men inser raskt att en är tre för lite.
Men vad är det för trams och idioti jag sysslar med, handlar mat för hur mycket som helst men när det kommer till plastkassarna kliver mitt snikna, giriga och snåla alter ego fram – det bär mig så enormt mot att betala för dessa oumbärliga kassar, jag är nästan villiga att göra vad som helst för att slippa, smyger med antalet, drar loss en kasse i lönndom, allt för att spara ett par tre kronor !!!
Stor suck, lite ’skämmigt’ för det här är ju egentligen så mycket ’inte jag’.

Så var grannkåken såld.
Som jag anade blev det ett ’all time high’, den facila slutsumman blev 3,4 miljoner – helt makalöst. I samma ’tappa-hakan-anda’ kan tilläggas att ett likadant hus i grannområdet i veckan såldes för tremiljonersexhundrafemtiotusen…
Med den omvända ekvation som råder inom fastighetsbranschen är detta förvisso bra för hela området, så vi ler, tackar å bugar!
Lite kul är att nya ägaren faktiskt är en innebandybekant, Töjnans ’gamla’ julletränare och numera herrlagscoach kommer bli vår nya granne, mycket innebandy blir dé… hehe…
Apropå området och samfälligheten fick jag inför årsmötet förfrågan om att bli ny ordförande.
HA - ’Lilla jag’ – ordförande!!!
Blev naturligtvis otroligt smickrad och glad, är förvisso en ord förande människa - gillar att prata, skriva och läsa men därifrån till att på ett diplomatiskt och korrekt sätt föra vår förening framåt känns som om jag skulle ta mig vatten över huvudet. Tackade vänligt men bestämt nej.

Då landets Mollybloggare i helgen ska ha klanmöte i Stockholm så dristade jag mig till att skriva en lite krönika i bloggen om det.
Lite osäker på hur den skulle tas emot – döm om min förvåning när hurraropen kom tiofalt – helt klart den mest ’kritikerrosade’ krönikan hitintills (om än från en begränsad OM-skara).
Coolt tänkte jag, och började känna mig som en ’äkta’ Odd Mollyfantast :)
Hoppades nu på lite ’insideinfo’ om vart mina bloggande medsystrar skulle befinna sig, mötesplatser, hotell osv.
Men icke, krävs alltså mer än smicker innan en dryg Stockholmare ska få access till den innersta kretsen ;)
He he, börjar således ana att jag inte är helt ute och cyklar i mina spekulationer om vad som försiggår på en ’OddMollyträff’, det mesta verkar ske inom lyckta dörrar, hmm… *fniss*
Men vad tusan, vad är väl en bal i OM-butiken… knåpade ihop en egen mycket trevlig Mollydate med min ’mollyvän’ AC här i veckan, vi for fram som två tornados på Åhléns City´s nya fantastiska OM-avdelning, provade, kände, klämde och dreglade över alla ’must have’.
Om-jag-hade-pengar-tralla-lalla-lalla-la…

I lönndom och fattigdom
/Carina