"Feedback - Ett steg närmare arbetslivet"

Igår var jag av min arbetsgivare (!!!) kallad till att delta i ett informationsmöte.
Temat för mötet var "Feedback", detta var ett nystartat projekt som syftade till att föra samman arbetsgivare och arbetssökande inom IT-branschen.
Tanken med detta är bra, dock söker jag inte jobb inom it-branchen specifikt utan mer inom administration/support – ganska snabbt stod det klart jag inte tillhörde deras målgrupp.
Att vara på kurs eller utbildning är lite av ’same same, but different’ – typerna är alltid där, du känner igen dem, år efter år, kurs efter kurs. ..
Om vi börjar med kursledaren, han hade gått kursen ’hur-man-får-sina-deltagare-satt-känna-sig-betydlesefulla’, det betyder att han under denna timme noga såg till att ha haft ögonkontakt med oss alla vid minst ett tillfälle han avslutade också varje fråga med ett ’bra-fråga’!
Där var några kostymbeklädda herrar som såg besvärade ut för att officiellt vara tvungna att visa upp sig i arbetsförmedlingens lokaler (jådå, känner igen känslan).
Vi hade ’nickaren’, ni vet han som ivrigt instämmer i allt som kursledaren säger, vänder sig dessutom emellanåt till oss övriga i lokalen och nickar mot vårt håll men en blick som sägare ’ja.. håll med, visst är det bra’. Sen var ’suckaren’ där, han som ljudligt suckar och demonstrativt tittar på klockan var tredje minut.
Vidare i församlingen återfanns ’tjockisen’ som troligen missat att informationen skulle ta 60 minuter å inte 6 timmar – han dukade upp med smörgåsar och dricka, satt sedan där och högljutt smaskade i sig sina majonnäsindränkta sandwichar. Där fanns också de 'tysta', de som helst tittade ner i golvet vid varje konfrontation, vi hade 'noterarna' dvs. de som satt med A4 block och ivrigt antecknade allt som sades, var det något som informatören poängterade extra plockades det visp upp en markeringspenna i rosa och meningen blev snyggt överstruken.
På plats var även ’ja-sägaren’, han som var glad över möjligheten som detta projekt gav, han som svarade ja på alla frågor och som inte såg några problem utan bara möjligheter.
Sen hade vi förstås 'Mr. Noprivat', typen som gärna ska berätta hela sitt livs historia, hur just HAN blev arbetslös, vad just HAN har jobbat med och vad just HAN tycker om allt – ja ni känner säkert igen den typen. Slutligen vill jag presentera 'Herr.Negge' – han som börjar lite smygande och trevande genom att ställa enkla frågor för att sedan blomma ut i en kavalkad av negativa omdömen om hela projektet, om hela skiten, om samhället, barnomsorgen och vägtullarna (i det här läget får han nickande instämmande av ’Nickaren’ och ’Mr Noprivat’ hejar ivrigt på).
En timme senare lommar hela skaran ut från lokalen och det känns som vi har kommit varandra lite närmre.
Vi tog i hand, klappade på axeln och önskade varandra lycka till i framtiden.
Själv hade jag Odd Mollyrea i tankarna och smet iväg så snart det var möjligt.

/Carina
Ett steg närmare Odd Molly rean