Min Midsommar

Tycker i grund och botten om midsommar, den framkallar lite pirr i magen och ett leende sprider sig över läpparna då jag tänker på den kommande sommarens äventyr.
Midsommarhelgen är starten på den årstid som står mig varmast om hjärtat, den är början på alla de förväntningar som jag sedan länge byggt upp.
Åh som jag har längtat efter den, åtrått den och ’poff’ i nästa andetag inser man att den nästan är slut – vart tog den vägen?
Jag som hade planerat så mycket jag som skulle åka hit å dit å upp å ner, vad hände???
Men i år, oj oj – då ska det minsann bli ändring, fram man karta och kompass, i år ska varenda planerade utflyktsmål bockas av (förtydligande när det gäller utflyktsmål = Knallebygden Borås, Ullared, Freeport Kungsbacka och Femman i Göteborg).
Ska sanningen fram är vi fantastiska på att få till de mest underbara semestrar som man bara kan tänka sig, vi brukar hinna både kultur, shopping och nöje i en underbar salig lagom avvägd blandning.

I övrigt blev vår helg blev precis så bra som man kan förvänta sig av en klassisk svensk midsommar (å tänkte då inte bara på spöregn, åska, 8 plusgrader, fylla och osammanhängande tankar…) – nej i år bjöd Stockholm på sitt bästa jag, ett fantastiskt väder och vi bjöd på underbar mat, so far – so good.
Har de senaste dagarna dock känt mig något förvirrad, obeslutsam och lätt osäker.
Har ingen aning om vad jag ska tycka om saker å ting och börjar undra om jag tagit mig vatten över huvudet både när det gäller det ena å det andra å i synnerhet när det gäller mitt ’födelsedagsfestprojekt’. Vet inte hur många gånger som jag genom åren sagt till mig själv (nästan alla efter att vid något överilat storstilat tillfälle erbjudit mig att arrangera saker) aldrig mer, det här var sista gången – ändå står jag här nu…
Nåja, det samlas inte damm på den som är ute i blåsväder :)


Något mer förvirrad än vanligt
/Carina