Fredagsreminder

Funderade ett tag på vad veckans godbit skulle innehålla, kom på den briljanta idén att Fredagsmailet förstås ska handla om MIG (nähä…) och min vånda över det kommande superkalaset.
En dag som denna då regnet öser ner inser man att ge sig på ett utomhuskalas i juli är att gå på tunn is, ungefär som att planera en flygtur i storm eller båtresa i orkan.
Mycket kan man påverka, men vädrets makter råder ingen över.
Så länge solen har värmt har det i planeringslägret rått optimism, ’ähh, de e lugnt – klart att det kommer vara okej väder, några droppar regn har väl aldrig skadat och lite kyla tar tröjor och filtar hand om’.
Men vänta nu - ÖSREGN… vad tusan gör man vid ösregn???
Ställa in = no way, det är inte ens ett alternativ, the show must go on!
Så med en fortsatt optimism om än något mer dämpad fortskrider planeringen.

Fest ja…
Jag har bjudit ’alla’ jag känner.
Det betyder de omkring 150 från min Fredagsmailslista, alla knappa 300 vänner på Facebook samt via traditionell brevinbjudan ytterligare ett 20-tal, plus - icke att förglömma alla grannar i området.
Det här låter (jag vet) helt sjukt mycket folk och kan väl inte säga annat än ’ja, det är det!’
Men vis av erfarenhet vet jag att en del inte kommer att höra av sig alls, en stor del vara bortresta och en annan del tacka ja - utav de som tackar ja kommer det vara några som ändå inte dyker upp – med andra ord är jag inte orolig för någon massinvasion.
Nej det som oroar mig är snarare att det kommer för lite folk – jepp, ni läste rätt.
Har man planerat i månader, ordnat värsta grymma livebandet, en bar, flera partytält och mat å dryck vill man så gärna att det också blir riktigt party, en ordentlig fest som länge ska minnas – ett jubileum som ska bli något av en kavalkad av människor som jag träffat genom åren, ni vet lite av en ’Här-är-ditt-liv-feeling’ över det hela.
Min BÄSTA present vore att alla mina vänner och alla jag vet förstår och känner att ni är välkomna - hur länge sedan det än var vi träffades/umgicks.
HÄR och NU, krypandes i stoff och aska ber jag dig (ni märker hur jag nu är nere under fotknölsnivå) – jag skulle bli OERHÖRT glad om just DU tar dig tiden att komma.
Du svarar till Susse eller Gurli (lite överraskning ska det nämligen vara, jag får av dem endast reda på antalet, ej vilka som svarat).

I övrigt då.
Leopold har kommit välbehållen hem från Mallorca, dock har han inte ’hunnit’ hälsa på mamsen vilket förstås är oerhört ovanligt (ironi mina vänner…)
Sebban kastade loss igen och flög idag till Amsterdam för ännu en ’Ravefest’, efter grundlig utfrågning om droger och order om att leta efter Odd Mollybutiker tyckte jag det var ok.
Perre är fortsatt ute i Europa och njuter av sin Aprilia och Mattes sällskap (ja, jag känner mig bitter, sur, ledsen, orolig, åsidosatt, utblottad och övergiven).
Idag ska de åka till Nürnburgring, förhoppningsvis en upplevelse något utöver det vanliga - ser framför mig Pelle sitta med ett leende bredare än Zlatans patenterade breda smile och likt en ’banjunkie’ sukta efter mer mer mer.. bara ett varv till, bara ett varv till…
Ja må vara en riktig bitterfjant men kan inte annat än le när jag ser Pelle framför mig – miss you.
Helg vänner
/Carina