Förprogramerad

Kikar mig i spegeln.
Ögonen tittar trött tillbaka, ser nästan glåmig ut.
Tusan, man hinner knappt kliva av planet förens brännan bleknar och glittret i ögonen tonar ut.
Nu kan väl nattens händelser spela in men jag har verkligen en svårartad allergi mot att vara bleknosig,
Som en besatt smörjer jag in mig i allehanda undergörande krämer.
Men icke.
Den gyllene färgen ser nedtonad och nyanslös ut.
Kanske inte anemisk direk, men tja… mindre brun i alla fall.

Hade tänkt att i lugn och ro läsa ikapp landets bloggar (ja inte alla, ni fattar…).
Luta mig tillbaka och låta mig underhållas.
Det har inte riktigt blivit så.
Kul att läsa är dock att mina förprogrammerade inlägg i bloggen verkat ha fungera (härligt när tekniken klaffar).
Det var knappt jag märkte att jag var borta själv hehe… (sånär som på den nu nedtonade brännan då).

Får passa på att tacka mina läsare för det engagemang i de olika spörsmålen som jag likt smulor förra veckan strödde ut.
Ang. Lovely Knit koftan har jag skickat bilderna till Odd Molly.
Håller tummarna för att få ett svar från dem.
Så jädra surt om det är en kopia.
Var förbi på Mathilde igår och såg just denna färgställning i Classic Collection, den hade dock ett märke på ärmen varför jag tror att det borde ha varit så även på ’min’ kofta – OM det nu hade/har varit ett original förstås.

Ljusbrun
/Carina