Sen fredag...

Då var man här igen!
Märkligt.
Först är man borta en vecka, sen e man hemma en vecka å sen är det som om ingenting har hänt.
Vadå borta?
Sandalerna på hyllan, solkrämerna i badrummet och en falnande bränna påminner dock om att det inte var så länge sedan vi plumsade runt i medelhavets varma böljor.
De höstiga vindarna, färgförändringarna på träden och de nedfallna grenarna påminner obönhörligen om att hösten är här. Sådant svider.
Jag vill inte ha höst.
Är ingen höstmänniska.
Hösten e dum.
Någon färganalytiker hävdade en gång att jag var ’höst’ – det kan du fetglömma sa jag.
Nu menade vi säkert inte samma sak.

Något annat som hör denna årstid till är att Perre drar en sväng med sina moppepolare.
Grustur i Säfsen.
En sån där killgrej där man blir skitig är manlig och dricker whiskey. Typ.
Som den trogna hustrun jag är packade jag hans kappsäck och med en tår i ögat och ett ’kör försiktigt älskling’ vinkade jag av honom för nya irrfärder bland gamla banvallar och okända platser.
I helgen blir det sushi, eller bruna bönor, eller kanske båda. Yes.
Man kan göra som man vill.

Med tanke på onsdagens händelser (se bloggen) kändes det i år mindre vältajmat med en singelhelg.
Ringde igår Sebban, med ynklig röst förklarade jag hur mörkret intagit huset – ’snälla, mamma e rädd’.
Fixar jag säger goa ungen och svischar över.
I helgen ska han för övrigt börja inflyttningen i nya lyan.
Resten av helgen kommer mamsen hålla mig sällskap.
Mammor e bra
Loppan ska hänga med Håkan.
Ni vet han med Hellström i efternamn.

Rosé
/Carina