CLE1960 - Instagram å jag liksom!

tisdag 1 november 2011

Halloween blaha blaha...

I vårt område bor en dam med amerikanska rötter.
Hon har med buller och bång tagit med sig Halloweentraditionen till grannskapet och självfallet ska det vara på den ’riktiga’ dagen dvs. igår.
I god tid förvarnas det om att traktens ungar utklädda till allehanda hemskheter kommer terrorisera oss boende och att vi kan få möjligheten att slippa det värsta buset genom att muta oss fria via att fullkomligt dränka barnen i godis. I massor.
Eftersom jobbiga ungar kan vara bland det värsta som finns inhandlade jag ett par kilo smågodis och hoppades därigenom att i framtiden få ha att göra med gäng snälla parvlar som kanske tillockmed kan tänka sig att hjälpa till med matkassar, kratta löv och annat lämpligt barnarbete.
Men så började jag tänka he he… skrattar bäst som skrattar sist liksom.
Häxgenerna började bubbla och hornen växte ut i pannan på mig.
I min illasinnade hjärna började planerna smidas.
Moohhaahhaa – självklart skulle jag skrämma ungstackarna tillbaka.
Letade snabbt upp de allra hemskaste masken som gick att uppbringa, drog den över huvudet och i ett hus endast upplyst av stearinljusens flammande sken inväntade jag barnaskaran.
Nu jädrar skulle ni få se på spöken och monster.
Gömde mig bakom gardinen och spejade ut mot gångvägen.
Å jag väntade
å väntade
å väntade.
Antingen hade de små liven helt enkelt avslöjat min plan eller så var vi huset som kidsen glömde.

Långt efter utsatt tid satt jag ensam i köket med i gigantisk skål med slemmiga ormar, sega råttor, dödskallelakritsar och kladdiga hjärtan i famnen.
Girigt kunde jag nu välja mellan godsakerna utan att behöva tänka på att artigt dela med mig.
Så det här var tacken alltså.
Planerande och handlande å vad hade man för det?
De e tusan att försöka ställa in sig hos ett gäng småfolk som inte är torra bakom öronen.

Häxan
/Carina


8 kommentarer:

  1. Om du vill får du gärna titta in på min lilla tävling hos mig.
    Kram
    Hanna

    SvaraRadera
  2. Haha...ja se hur det kan gå.



    Perre ställer villigt upp på bild ser jag. ;-)


    Kraaaaaaaaaam

    SvaraRadera
  3. ahhahhha. Undrar just om det var hon som pratade på radion detta i morse? Hon hade ganska stark amerikansk brytning. Man skulle tydligen sätta upp en bild med en pumpa på dörren om barnen var välkomna? Känns detta igen? Hoppas allt är bra :)

    SvaraRadera
  4. He he - Jajjemen!
    Det låter precis som vår amerikanska dam.
    Nu hörde jag inte henne på radion men visst skulle man sätta upp en bild på en pumpa på brevlådan - vilket jag gärna vill förtydliga att jag också gjorde, men inte tusan kom ungjäklarna ändå.
    Så nu har jag ätit smågodis till middag två dagar irad =)

    SvaraRadera
  5. Nej så irriterande med lösenorden! Läste någonstans att personen som äger siten skulle stänga ner den för gott :(

    SvaraRadera
  6. Hej och Tack för att du ville vara med i min lilla tävling.
    Kram
    HAnna

    SvaraRadera
  7. Din mask är ju underbar och tanken också :)

    Här satt vi också med skålen full!! Inte en ända jävla unge ringde på dörren!!!
    Efterlyste dem tom på facebook, men icke!!
    Nu 3 kg tyngre med en finne i pannan känns det ännu jävligare....

    SvaraRadera
  8. Godis é gott ;-)
    Ja, nog fastnade jag i det okända... Har lite mycket omkring mig nu med jobb och skola. Men så är det nog för många, men jag lyckas inte kombinera bloggandet med min vardag. Fast jag blev jätte glad att du märkt av min frånvaro :-)
    Kram på dig!

    SvaraRadera