Fredag före dopparedan tillika Lopparedan!

Idag är det tomt(e) och öde.
Alltså här på kontoret.
Vi är några få tappra.
Det samma gällde på pendeln .
Ute är det mörkt och grått.
Lär vara årets mörkaste dag, det positiva är då rimligen att vi nu går mot ljusare tider.
Vilket känns bra mitt i detta mörka.
Gillar ljust.

Igår inhandlades de sista klapparna.
Känner mig hyggligt nöjd med årets inköp.
Inte för att de blev så många färre som det var tänkt. Men bra saker liksom.
Så här sitter man, dan före dopparedagen och kan inget bättre.
Att-göra-listan är hur lång som helst, dock innefattar ingen av punkterna något som går att utföra under arbetstid.

Ikväll ska vi slå in klappar, rimma, klä granen (om nu Perre lyckas hitta något grant exemplar) och sist men definitivt inte minst (möjligen yngst), det viktigaste av allt – gratulera en av mina älskade ungar. Leopold fyller 24.
Jösses amalia å dra mig baklänges vad tiden går. Tänk att den lilla parveln nu är 24.
Jag blir glad i hela hjärtat.

Helgen kommer att firas som den alltid gjorts.
Alltså vi firar alltid jul – och oavsett fortsättningen kommer vi med allra största sannolikhet fortsätta att göra det.
För det vill jag göra.

Julekram
/Carina
Perre
& Dessan