Tar mig i kragen och säger - ’skärp dig Carro!'
Någon måtta på oföretagsamheten får det tusan vara.
Hur många veckor kan man tillåtas skippa ’Fredagsmailet’ och skylla på dåligt med tid och brist på inspiration.
Jag bara undrar...
Men grejen är den att jag upplever stark brist på bloggtid just nu, det är liksom lite körigt.
Har ganska mycket att göra, det är lite pyssel med det ena å det andra. De e väl inte direkt stressigt men hyfsat många bollar i luften. Egentligen inte mer än att jag skulle kunna hantera såväl blogg som städning men huvudet har befunnit sig på en annan nivå – om ni fattar.
En lagom hetsig påfrestning, en skön spänning och en härlig utmaning.
Kan ni tänka – det tog mig närmare 50 år för att inse att en arbetsrelaterad utmaning faktiskt kan vara något helt jäkla positivt.
Ja jösses...
Vaknade inatt av att jag högt och tydligt säger ’Ja, Investor är störst’.
Dessi lyfte på huvudet och tittade trött på mig.
Perre reagerar inte alls.
Fnissar till lite för mig själv, byter sida och försöker somna om.
Det har inte gått en natt utan att jag vaknat med nya idéer om information som bör manglas ut, varianter på möbleringar eller nya förslag på scheman.
Ser fram emot att gå till jobbet, tål att sägas igen - jag gillar att gå till jobbet. Japp!
Note to myself; ‘Lägg en regelbunder reminer om detta i almanackan’
I like it. Alot!
Fast stundom känns det som om jag är helt borta och måste gå och hitta mig själv.
Så skulle jag dyka upp innan jag kommer tillbaka kan väl någon vänlig själ be mig att stanna kvar och vänta.
Idag var det match.
En tillställning som stundom var lika avslagen som gårdagens läskeblask.
Den avslutades med förlängning och suddenförlust.
Så jäkla typiskt.
Sönerna har det enligt deras egen utsago tagit det lugnt i helgen.
Mammor gillar när sönerna tar det lugnt.
Å se där, ännu en sak att gilla.
Tummen upp och glad gubbe.
Idag sken solen
Vintern är äntligen här
Imorgon är det måndag igen
Yiiiipppiii
/Glad Carina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Minus 21, så kallt har vi inte ens haft här i Gammelbo....*huuuga*
SvaraRaderaLäser att du blivit en work-a-holic, det kan jag tänka mig att bli någon gång också. Under förutsättning att det dyker upp något jobb intressantare än livet hemma på landet.
Emmis är snart klar med sitt körkort och han fyller år i slutet av mars, ser fram emot att kunna ha en chaufför om man vill ta en vända till nån hak och käka middag med vin till. Herregud, nån användning ska man väl ha av barnen efter att ha fostrat dem i 18 år. =)
Kraaaaaaam