Semla!

Jag älskar semlor!
Semlor och Schwarzwaldstårta.
Skulle nästan kunna leva på semlor och schwarzwaldtårta.
En semla skall vara mastig och stor, mandelmassan ska vara mjuk och grädden skall flöda.
Fy för dessa små moderna bakverk till miniatyrer som folk har mage att kalla semla.
Ett nafs så är de slut, nedrans pluttbullar.
Det var med stor självbevarelsedrift jag idag på jobbet i det årliga semmelfrosseriet avstod att trycka i mig semla nummer två modell JÄTTESTOR.
Nema problema, jag hade fixat det – jag lovar (hade förvisso skämts något för mitt semmelbegär, men klarat det hade jag).

De finns de som hävdar att det är för mycket grädde, för mycket bulle, för mycket av allt. Typ.
De flesta som gör det tillhör kategorin supersmala, vältränade hälsotyper, kan-äta-allt-utan-det-syns-modeller samt en å annan småknubbig som vill vara lite fin i kanten och petar bort grädden och med ett ogillande uttryck menar på att ’uurkk - grädden växer i munnen’.
Japp, säger jag och tar en jättetugga till.

Vet inte vad det är med mig och grädde men vi förstår varandra.
Dock ska den vara vispad, ganska hårt vispad och med vaniljsocker.
Sen är det pur lycka.
Att äta en semla är något av en balansakt.
Den skall hållas i handen, inget tjafs med sked, kniv å gaffel.
Man skall liksom glufsa i sig den - att ha grädde på nosen och pudersocker på händerna ingår.
Helst skall den ätas i avskildhet.

Nåja, nu är årets semmelorgie över
Ser redan fram emot nästa.
Semlan
/Carina