CLE1960 - Instagram å jag liksom!

onsdag 7 november 2012

Huddinge Nostalgi

På Facebook finns en grupp som heter ’Du vet att du är från Huddinge om…’.
En grupp för gamla Huddingebor.
Kul initiativ!
Såg förvisso att halva Sverige har liknande grupper, men men…
I början lusläste jag allt.
Extra glad blev jag när Tyrolfesterna som jag -88 och -93 anordnade nämndes.
Genast började festfixaren inom mig vakna.
Tankarna malde, hmm - hösten 2013 skulle det vara 25 år sedan  första kalaset.
Alltså ett jubileum!
Helt perfekt ju!

Kanhända skulle inte Magnum vara intresserade.
Sannolikt inte Orup heller, han har liksom blivit liite mer 'officiell' sedan senaste det begav sig.
Men resten, de gamla DJ’erna från Huddingegår´n å alla andra vapendragare som så fantastiskt hjälpte till – de borde väl ändå tycka att en reunion vore kul?
Sakta, vagt, tyst, försynt och trevande började mina sinnen sprätta och en plan ta form.
Tills en dag!
Ser till min fasa att någon annan tänkt min tanke, snott min plan.
Blev iskall.
Läste om å om igen…
VÄNTA NU - ehhh vad är det som händer?!?
Det här är MIN tanke, MIN idé, MIN fest.
Alltså MIN - MIN - MIN!!!
Man kan väl ändå inte sno någon annans fest heller?.
Bara sådär, rakt av, sur!
Samma artister, samma upplägg.
Likt ett bortskämt barn blev jag irriterad, lite ledsen å väldigt förnärmad.
Alltså, lugn å fin nu Carina, vadå DIN ide?
Du kan väl inte ta patent på en idé?
Jo, men alltså…
Människan kan väl ändå haft den goda smaken att fråga MIG först, ’I am the fu%!%ing inventor of Huddinge Nostalgi!!!’
Hmpf… jag tänker aldrig i liiivet gå på ’den där’ festen – inte ens om jag så blir kvällens hedersgäst , så det så...host host…

Min försmädade hjärna tänkte på all tid jag lade ner på festerna.
Hur jag, dag som natt använde alla kontakter som kunde uppbringas, ringde å jagade folk som en galen iller.
Men vilken kraft och energi jag åkte runt på skolorna. Kopierade gamla klasslistor, gjorde affischer, skickade brev, annonserade i dagspress, kontaktade radiostationer och engagerade gamla vänner och kamrater – allt för att på något sätt ordna denna gigantiska nostalgifest.
Detta var under en tid då varken mobiltelefon eller Internet fanns… bara så ni vet...
Varenda notering finns sparad.
Det här gjorde jag helt utan tanke på egen vinning.
Alla ställde upp gratis.
I budgeten krävdes 450 personer för att det hela skulle gå runt.
Det såldes fantastiska 700 biljetter.
Helt plötsligt fick alla betalt å jag fick en ’sudd’ över.
Hjulade, jublade å studsade runt som en gummiboll.
Grymt lyckat!

Fest två var något mindre välbesökt.
Knappt 500 kom.
Vilket jag ändå kände var rätt godkänt.
Men en eventuell repris fick vänta på sig.
Idén har sedan legat i dvala, ibland har någon med gott minne uppmuntrat till ett dakapo.
Men det kräver sin kvinna å jag har inte haft övertygelsen.
Tänk om inget intresse finns.Liksom?
Så!
När jag nåddes av beskedet att hela chapparajset nu var inställt var det med ett sting av klämkäck ren å skär skadeglädje.
Japp, jag erkänner – ett litet, inte särskilt väl dolt leende spred sig över ansiktet.
Men, vad jääääättetristharkl, harkl…
Fast egentligen var jag nog mest irriterad över att känna mig förbisedd än att någon annan tog upp idén.
Det här var, trots allt MIN idé!
Just de, host host…
Om nu någon liksom undrar
Fast – tror inte, ähh strunt samma.
Nog kanske det ändå hade varit kul, oavsett arrangör...


Huddinge Nostalgi Forever
/Carina
P.s Skrev just om  festerna i bloggen för något år sedan - se här!








3 kommentarer:

  1. Man kan visst patenta en idé, så det så. Och om DU anordnat den så hade den såklart aldrig blivit inställd, så det så!

    SvaraRadera
  2. Hahaha! Ja skadeglädje är ju den enda sanna glädjen sägs det:) Skämt åsido, jag förstår dig! Kram

    SvaraRadera
  3. jag har något till dig hos mig ;)

    SvaraRadera