Alla helgons fredag!

Var nere i centrum en sväng.
Ni vet – fredag, handla mysmat å lämna in helglotto.
Från bilen till butiken går jag förbi affärsghettots a-lagsbänk.
Bänken som finns i alla centrum.
Bänken där de samlas.
Männen och kvinnorna, gubbarna å kärringarna. De udda, de tragiska de sorgerliga, de med olika livsöden och de som säkert tycker att de hade förtjänat något annat.
Nästan förbi hör jag en av de högljudda hojta ’Öööhh kolla, där går Looooreen’.
Som den nyfikna natur jag är stannar jag naturligtvis.
Vänder mig om och likt en uggla spejar jag bakåt – allt i förhoppning om att se superstaren Loreen i Farsta. Inser ganska snabbt att där inte finns någon som ser ut som Loreen, vänder om för att fortsätta min väg till butiken.
Hinner ett steg innan en av de överförfriskade sorgsamma männen från bänken stoppar mig, ’Men hallå, eeeruuu Loooreen, eller?’
Inser att han menar mig!
Stirrar som ett frågetecken tillbaka.
En mamma med dotter i 8-10årsåldern har hört det hela och stannar upp, dottern tittar misstroget på mig och vänder sig till mamman, ’Men de där är ju inte Loreen mamma!’.
Nähä!
Vet inte för vem jag ska börja förklara mig, hårfärg, lugg etc.
Inser att jag verkligen inte behöver förklara mig.
I en stressad ton säger jag istället ’Näe!’ å går vidare.
Vadå ’Näe?’
Vad menar jag med 'Näe???'
Jag är ju för märklig ibland.

Hade känt mig betydligt nöjdare om jag slängt på ett härligt smile, vänt mig om till alla inblandade och med ett varmt leende tackat för komplimangen – även om den kändes både märklig å långsökt.
Men lite gullig ändå – på något sätt.

Imorgon ska jag göra en sån där ’tjejig grej’, igen.
Jag å mamma, svärmor Gurli å svägerska Katarina ska gå på ’Ladies Night’.
Någon minnesstark person kan säkert erinra sig om att jag vid något tillfälle med myndig stämma sagt att jag minsann ’aaaaaldrig’ skulle sätta min fot på den typen av evenemang. Oh no!
Fast..., till mitt försvar måste jag säga att jag verkligen gillar alla i årets upplaga, en ensemble som består av Magnus Uggla, Andreas Johnson, Martin Stenmarck, Anders Timell och Hasse Brontén.
Supernajsa killar, varåen på sitt sätt.
Så, här sitter jag nu, med fyra biljetter.
En sån där 'morådottergrej'. Liksom.

I helgen e Perre ledig.
Han har hintat något om att den nyinköpta lövblåsen skall invigas. Spännande.
Å sönerna de kämpar på – på varsina håll.
Happyhalloreen
/Carina