Kick out

En trippel portion med äppel/rabarber/jordgubbspaj (hembakad) dränkt i 1 ½ liter vaniljsås.
Därefter x-antal crackers med tjockt lager med smör, brieost och fikonmarmelad – njutning.
Precis så såg min middag ut igår.
Japp, precis så.
Behöver jag nämna att Perre jobbade?
Visst är det grymförjäkla gott att ibland vältra sig i onyttigheter, utan rim och reson äta direkt från kastrullen, vända utåin på skafferiet och sleva i sig med fingrarna (jösses vilken gris jag är). Det är så osannolikt befriande att inte behöva l a g a maten eller tänka på GI och andra fåniga dieter.
Att matmässigt ta en ungkarlskväll.
Mina ungkarlskvällar brukar iofs bestå antingen av sushi eller bruna bönor, således de rätter som inte står högt på Perres mathimmel – men jag orkade bara inte åka och handla, därav paj och crackers.
Senare tog jag faktiskt tag i min inre mumlande och svidande röst genom att ställa mig på Orbitrecken, inte för att det på långa vägar kompenserade mitt tidigare kaloriintag men det dövade det dåliga samvetet. Lite.
Jag kravlade mig upp för trappan och stöp i säng. Mätt.

Idag skiner solen och det är dags för Kick Out med jobbet.
Vi var som mest 10 personer som jobbade med att administrera Bolagsstämmor och nu är det dags för någon slags gemensam avslutning och en klapp på axeln för väl uträttad insats.
Jag tänkte iofs hänga med ett tag till men tar gärna med mig lite cred på vägen.
Efter lite sammanfattning är det femkamp på Grönan som gäller.
Hmm, Gröna Lund!
Suck, Femkamp!
Inte vara så´n Carina – det blir nog väääldigt kul. Och trevligt.
Ja, sällskapet är iofs trevligt, det måste jag instämma i.
Såg att Jay Smith & Von Benzo skulle lira där ikväll.
Är väl ingen superfan, men får jag möjligheten kommer jag sannerligen ta mig en flukt.
Karln må vara blond och ha obehagligt bleka ögon, men han sjunger som en gud.

Glufsaren
/Carina

Fredagsdugg!

Går fram till kaffeautomaten och möts av en något surmulen kollega.
Han muttrar något om att ’typiskt att det regnar idag när det är fredag och ledighet nalkas’.
Äh, säger jag (för dagen iförd mina eleganta stövlar) de é ingen fara, det kommer att klarna upp och bli fint framåt kvällen.
’Vadå!’, säger kollegan – ’det hörde jag ingenting om på nyheterna’.
Med ett segervisst leende avkunnar jag dagens sanning, ’Jodå – tro mig, det kommer att bli sol framåt kvällen’.
Kollegan tittade misstänkt på mig, ryckte på axlarna och med en min som förkunnade en viss skepsis mot mitt synska uttalande tog han sitt kaffe och traskade iväg.
Även jag grabbade min kopp och stövlade bort till mitt bås, det i trygg förvissning om att gråvädret utanför fönstret snart skulle vara ett minne blott.
Hur kan jag då vara så säker på det – kan man undra!
Jo, ikväll är det nämligen vår (läs Farsta IBK´s) årliga ’Innebandyavslutningsbåtutflykt’ OCH då är det alltid bra väder, eller i alla fall helt okej väder.
Efter mer än 10 års båtavslutningserfarenhet vågar jag mig på detta uttalande.
Mången gång har jag pessimistiskt suttit med slokande huvud och funderat över klädval och vattenfast mascara för att senare kunnat lyfta nosen och låtit de värmande solstrålarna omsluta min rundnätta kroppshydda.
Så med nyvaxade ben kommer jag runt 17.30 äntra landgången och i kvällssolens sken stå på akterdäck zippandes på ett glas rosé.

Det är min afton.
Imorgon gör jag ingenting å Pelle får göra allting.
På söndag är det morsdag – svärmammorna ska bjudas på mat.
Sebban kommer att fortsätta projekt lägenhetsrenovering.
Loppan har under veckan haft vissa kommunikationsproblem, men då lön nu är utbetald hoppas jag att den som så önskar nu kan nå honom. Detta inkluderar förstås hans mor (som för övrigt inte har något emot att bli uppringd – inte för att jag vill något särskilt. Men ni vet, vi mammor är sådana – vi gillar att få något livstecken emellanåt).

Till havs
/Carina

UGG i like!

Det är modebloggare man ska vara.
Det har jag konstaterat efter att ha fått i mig både smått och gott samt traskat tillbaka till kontoret med en underbar söt ask innehållandes ett par ascoola UGG Classic öronvärmare (lämplig bild kommer vid lämpligt tillfälle), världsbäst UGG-impregnering, ett UGG USB-minne (!!!) och en Odd Mollykortlek.
Allt utan att betala en spänn.
Sån´t gillar jag.
Kan gott tänka mig en framtid som proffsminglare, bli överöst med diverse unika presenter, känna mig exklusiv, utvald och sjusärdeles speciell.
Jag kan förstå att vissa bloggare ordnar träffar, klubbkvällar etc. etc. – menar att ingen gör väl inget om det inte för något gott med sig.
No hard feelings.
Dagens något sena lunch tillbringandes således på butiken Mathilde.
Där presenterades nyheter från UGG Australia, bla. kommer det till vintern några riktigt schyssta varma varianter (med räfflad sula) som kommer kunna konkurrera med förra årets ’heta hittar’ som Sorel och Timberland.
Där fanns också flera träskovarianter, herrmodeller och flip-flopps – just träskomodellerna är inte mina favoriter men erkänner att de ser smått tuffa ut.
Vad jag däremot föll som en fura för var en superläcker väska.
En härligt rosa stickad variant som jag med dagens fantastiska rabatt ’bara’ hade behövt betala (host, host) strax över 2000:- för, nej – den fick inte följa med hem.
Så måste jag nämna de fantastiska, underbara och supersmarriga Macaronkakorna, alltså de var löjligt goda.
Först tänkte jag inte ta någon, sen tänkte jag en (man vill ju inte vara oartig) – sen var det kört. Liksom i trans sökte sig mina nyfikna och giriga händer mot de överdådiga kakfaten, mmm - cocos, ahhh - lakrits, mums – jordgubb…
Efter att ohämmat glufsat i mig min femte kände jag plötsligt hur jag var i allas blickfång och en liten kö hade bildats bakom mig.
Smått generad mumlade jag genom kaksmulorna något ohörbart om att jag inte ätit någon lunch, log och bestämde mig illa kvickt för att det var dags att avlägsna mig.

Men så var det de där med att skriva om mode.
Jag kan tycka en hel massa men frågan är om någon skulle tycka att just mina åsikter vara så pass intressanta att någon skulle återkomma för att ta del av just dessa.
Nog för att jag fortsatt har en 'dröm' om att jobba som en 'personal shopper', men...
Näe, jag ska nog hålla mig till det jag gör.
Fortsätta att leva som en Lopploella och skriva diverse nonsens.

Macaroncakes forever
/Carina

20% på UGG

Alltså, jag vettetusan hur det gick till?!?
I och för sig älskar jag både UGG och allt som butiken Mathilde representerar, men ändå liksom.
Efter att ha läst gårdagens mail känner jag mig oerhört viktig och inser att hårt arbete och uttröttningsmetoden verkar ha givit resultat.
Jag har genom gediget fönstershoppande, varsamt kännande och klämmande samt ett idogt provande blivit en VIP-kund.
Japp, det är så sant som det är sagt, det känns fantastiskt att en ’low-budget-person’ som jag får den äran.
Yes I like.
Fick mail från Anna (tack Anna, nu känner jag inte denna Anna men man får ju absolut känslan av att hon är en oerhört trevlig och kompetent person) med inbjudan till smygtitt på sommarens UGGisar.
I brist på annat att göra just denna dag tackade jag ja (mest för att det utlovades en goodiebag och då jag inte är bortskämd med sådant var det ingen större tvekan).
Igår droppade sedan följande meddelande in.
”Samma dag som vår pressträff (pressträff, jo jag tackar – här stiger man snabbt i graderna) för UGG Australia den 26 maj, har vi en kundkväll på Mathilde mellan kl 17-19. Om du vill, kan vi erbjuda dina läsare (mina läsare, ’häpp’ - sträcker på ryggen och ett leende sprider sig i hela ansiktet) ett VIP-erbjudande.
Genom att uppge VIP-koden "Fredagsmail" (japp, där satt den – Fredagsmail har blivit en blogg att räkna med) i kassan får dina läsare under kundkvällen 20 % på UGG Australias sommarkollektion 2011.”

Nu kan jag väl tycka att det vore lite extra coolt om dessa 20% gällde på hela butikens sortiment men så kul skulle vi tydligen inte ha det.

Nåja, meddelandet är i och med detta nu framfört.
Och skulle någon av mina läsare ha vägarna förbi Mathilde imorgon och råkar vara extremt sugna på ett par schyssta UGGisar – glöm inte att uppge ’Fredagsmail’ vid kassan.

Ugg Ugg
/Carina

Måndagsstämning!

Jag älskar mina svarta stövlar från Ilse Jacobsen.
Vid minsta antydan till dåligt väder har de åkt på och jag har likt ’Petronella från Plaskeby’ (fast utan paraply) glatt stövlat iväg till pendeltåget.
Mina kollegor har misstroget kikat på mina skodon och med en lätt fnysning (eller möjligen fnissning) avfärdat dem som något märkligt och ovanligt.
Som den hundägande och trendkänsliga individ jag vill påstå att jag e anser jag nog att ett par ’Ilse’ bör finnas i varje välklädd kvinnas garderob.
Idag var vädrets makter äntligen med mig.
Imorse öste regnet ner och mina stövlar fick sent omsider bekänna färg.
Lycklig som ett barn stampade jag så vattnet yrde i de vattenpussar som hade hunnit bildas.
Och för första gången gav kollegorna tummen upp när jag stegade in på kontoret.
Nu skiner solen igen.
Jag går barfota mellan skrivare och kontorsförråd.
Kollegornas blickar vittnar åter om en viss misstro över min valda fotbeklädnad (om nu barfota kan betraktas som en beklädnad? - och varför är det helt ok med ett par solbrända, välmålade (alltså tånaglar) kvinnofötter men helt uteslutet med ett par håriga bleka herrfötter? – och kräver denna fråga ens ett svar?).
Stövlarna ligger för stunden väl utspridda under skrivbordet.

Imorgon är en spännande dag, även för en stämmorookie och obildad typ som jag.
Vad som är föremålet för spänningen är inget mindre än ännu en årsstämma.
Ja ja, jag vet – det låter kanske inte särskilt upplyftande men enligt säkra källor lär det bli en tillställning som det kan ryka om, lite av årets ’happening’ inom penningförvaltningskretsar.
En stämma där allt kan hända.
Jag håller ställningarna, pressen är på och ’alla’ kommer vara där.
Men, inga ord från mig!

Barfotabarn i stämmomood
/Carina

Fredagsbloggeri

Den härliga värmen är äntligen här igen (igen!).
Eftersom jag (åter) bytt plats på jobbet och numera (åter) stoltserar med ett eget litet bås har jag nu privilegiet (nåja, fortsatt gäller att ställa sig upp, buffa upp dörren och ta fem ordinära steg framåt) blicka ut över ett soldränkt spårområde vid Stockholms Central.
Nu lockar väl inte stressade resenärer, pustande bussar och griniga taxichaufförer direkt till någon sommarfeeling, men nog finns den ändå där – förväntan om kommande lediga dagar.
Jag är en tacksam typ, älskar det mesta med sommaren.
Trots (eller kanske ’bara för att’) detta är min första sommarsäsong som kollektivtrafiksresenär hyser jag inga farhågor inför pendeltåg utan luftkonditionering, tunnelbanevagnar utan möjlighet att öppna fönstren eller svaveldioxiddoftande innerstadsbussar. Bortsett från tjuriga pollenallergiker, svettindränkta illaluktande människor och oklippta tånaglar kan jag stå ut med det mesta.
Väl inne på jobbspåret kan jag meddela att det blivit ytterligare förlängning på mitt uppdrag.
Om det beror på min förträfflighet eller mer är av en pragmatisk karaktär låter vi vara osagt.
Men då jag trivs och mig veterligen inte har gjort några större klavertramp beror det sannolikt på det förstnämnda. Förstås.
Nytt ’sistadatum’ är mitten av juni (med reservation för ytterligare förlängning).
Ser hur mina lediga sommardagar raskt minskar i antal.
En lätt panikkänsla far genom märg och ben, anar hur kontot för brun-utan-sol produkter kommer skena iväg. För mitt inre ser jag sten och betong istället för sandstränder och kluckande vatten, dofter av avgaser istället för nyklippt gräs och kontorsstol istället för solstol. Jag blundar och hör Perres manande stämma ’du-måste-jobba-Carro-måste-jobba-jobba-jobba’.
Hmpf… det skär i mitt sol –och ledighetstörstand hjärta. Men om sanningen ska fram, jag sitter inte i den ekonomiska sits där jag har råd att tacka nej till ett sådant erbjudande.
Vuxenpoäng på den?

På lördag ska Perre på VPK möte.
Nej då, han har inte gått och blivit vänsterliberal på gamla dagar. VPK står för VärdePappersKlubben.
De där mötena har en tendens att bli något ’blöta’ vilket i sin tur brukar innebära att det sällan är någon idé att boka in något för söndagen. Om man säger.
Sebban ska visst på födelsedagsfest. Låter kul
Loppan ska säkert göra något han också. Han brukar göra det.
Låt värmen ta över min frusna kropp

Köpte en Dodge,
fick den billigt eftersom hjulen var Cheva…
Holy cow
/Carina

Posterorderkampen, hmpf..

Jag brukar få sånt här ibland.
Små inbjudningar till allehanda festligheter.
Ibland passar det bra att passa dem vidare till mina läsare - delad glädje ...

Tv4 och Det Svenska Postkodlotteriet inbjuder till att vara med under inspelningen av underhållningsprogrammet Postkodkampen.
En heldag med skoj!
I programmet tävlar städer mot varandra i vattensporter utöver de vanliga. På plats kommer det även att ske utlottningar och tävlingar med fina priser (bland annat ipod och biobiljetter) samt bjudas på fika, dryck och lättare tilltugg. Glöm inte badkläder om ni vill svalka er efter tagningarna!
Helt GRATIS!!!
Inspelningen är uppdelad i ett förmiddags- samt ett eftermiddagspass och det är viktigt att ni berättar vilket datum samt vilket pass ni vill delta in när ni anmäler er. Det går även att anmäla sig för hela dagen men det är då viktigt att ni stannar just hela dagen.
Förmiddag: Samling 08.30 – ca 13.30 på Fyrishov i Uppsala.
Eftermiddag: Samling 13:30 – ca 18:30 på Fyrishov i Uppsala.

Alla är välkomna men tänk på att man måste kunna sitta still under själva inspelningen!
Aktuella datum: 6, 7, 8, 9, 13 samt 14:e juni

För anmälan eller mer information;
amanda.karlsson@eyeworks.tv 08 - 522 166 33
ami.moren@eyeworks.tv 08 – 522 166 30

Let´s plask together!
/Carina

Lättförtjänta pengar!

Var i Farsta Centrum för att uträtta ärenden.
Spatserade över torget då en medelålders dam stannade mig (ja, alltså i min ålder).
Ren instinktivt var jag på min vakt då jag starkt ogillar påträngande säljare, men då hon varken såg ut att komma från Greenpeace, ville ha en påskrift för Folkfront eller något annan obskyr förening bestämde jag mig för att stanna.
’Hej’, sa hon vänligt.
’Jag undrar om du vill tjäna 75:-’.
’Det tar bara några minuter’, sa hon fortsatt med ett varmt leende på läpparna.
Solen sken, helgen nalkades och då jag är i grunden är en vänligt sinnad själ stod jag kvar.
Räknade snabbt ut att detta skulle innebära en timpeng på i runda slängar 1500:-
Så för en obemedlad person som jag lät detta förstås lockande.
Absolut svarade jag, nu med samma breda leende som damen mitt över.
’Vi söker personer som använder mobiltelefon dagligen och betalar räkningen själv, stämmer det in på dig?’
Jag nickade ivrigt och hasplade ur mig ett jakande svar.
Kvinnan fortsätter, ’och så ska man vara invandrare eller i alla fall andragenerationsinvandrare’.
Jag ser lite frågande ut.
Damen lägger huvudet på sned och säger ’du är svensk va?’
Japp, säger jag (med en viss både lättnad och tvekan).
Tyvärr säger den rödlätta, då är du fel målgrupp.
Känner hur mina lättförtjänta 75 rixpiggisar far iväg.
Men, min morfars pappa kom från Italien – räknas det?
Nej, svarar hon vänligt.
Febrilt försökte jag hitta hål i hennes fyrkantiga förhållningsorder.
Men, men min mans ena kusin bor i Belgien och en annan i Rom och är gift med en italienare!
Hon lade huvudet ännu mer på sned, tittade något medlidsamt på mig.
’Nej, tyvärr – det gills INTE’.

Så var det med dessa lättförtjänta pengar.
För dagen var jag klädmässigt ovanligt Mollyfierad.
Lite av Lady in Pink – tillsammans med rosa underbara stickade UGG:isar.

Think Pink
/Carina

Fredagsmail som blev söndagsmail

Jag är ganska bra på att mingla. Faktiskt.
Ni vet spatsera runt i vimlet av okända och slänga kommentarer omkring sig, kallprata om livets ovesäntligheter, stå och se intresserad ut i en diskussion där jag egentligen inte har en susning i ämnet.
Jag är helt enkelt en person som kan väldigt lite om väldigt mycket.
Mest väldigt lite.
Det gäller bara att göra det på ett övertygande sätt.
Det kan man komma långt på.
Och jag kan vara väldigt övertygande.
Inte för att jag kommit särskilt långt. Men ähh… ni fattar.
Maj är mingelmånaden nummer 1.
Alla kategorier (med viss reservation för december).
Genom åren har alla arbetsplatser jag varit på haft vårfester, båtfester, invigningar, utdrivningar, turneringar av alla de slag och kollegiala after works i just maj.
Att jobbmingla är definitivt en konst. Och balansgång.
Alla kan inte gilla alla och i dessa mer eller mindre påtvingade former kan det rent av vara en rejäl utmaning.
Under sådana här tillställningar vill man förstås passa på att visa chefen vad man egentligen går för, vilken fantastisk människa man är och vilken jädrans kul typ man e. Och seriös, förstås.
Och så har vi alla kollegor som ska tala ut, djupanalysera de senaste projekten, diskutera löner och jämföra förmåner (sådana diskussioner är för mig förstås helt främmande, skulle inte drömma om att ta upp 'sånt', hmpf…).
Inget kan bli mer fel. Tvärfel (syftar inte alls på mina egna för stunden intelligenta uttalanden som i efterhand framstått som intill absurdum ogenomtänkta och korkade. Lovar..).

Har faktiskt läst att ytliga samtal kan leda till något bra – allt viktigt har en gång börjat i lite småprat.
Underskatta därför inte ’kaffeautomatssnacket’.

Den efterlängtade helgen är här.
Och snart slut.
Hade gärna kollat Qarnevalen igår. Perre gillar inte sånt.
Ibland kan han vara en riktig ’tråkverner’.
Sebban har ’softat’.
Loppan sa att han skulle komma över. Som den ömkande moder jag är uttryckte jag nämligen ett visst missnöje över att det går ’evigheter’ mellan tillfällena vi ses. Han lovade då (med ett visst förbehåll) att komma över i helgen. Det hade varit trevligt. Om så skett.

Helg over and out
/Carina

Fredagsstassen!

Igår onsdag

Ibland har man ingenting att säga.
Det är som det är.
Igår var det där och nu är jag här.
Eller hur det nu var.
Här är gårdagen i bilder. Alltså min gårdagseftermiddag.
Och mina bilder.
Det var en trevlig stillsam stämma utan några incidenter.
Hmm, incidenter på en årsstämma hör jag er tänka.
Japp, här kan det hända grejer kan jag lova (tänker då inte på det matkrig som utspelar sig bland stadens aktieägande pensionärer då de i jakten på en extrabit smörgåstårta eller en gratis penna klämmer sig fram mellan bord och funktionärer, kastar sig över hallongrottorna, kastar ner en kladdkaka i handväskan, en lax innanför västen eller snor åt sig sett fång tulpaner under armen) – och det är alldeles sant, alldeles jättesant.
Förutom ’hagalna’ överåriga figurer förekommer även en ansenlig mängd med ordningsvakter och livvakter på stämmotillställningarna.
För en tid sedan klev ’Milton Security’ fram och på ett mycket diskret sätt informerade om läget.
Företagsledare med personskydd etc. etc.
För en nyfiken person som jag med svunna polisambitioner är detta förstås bland det mest spännande man kan tänka sig.
Självfallet tog jag (med ögon som tefat och hakan i knäveckshöjd) emot informationen på ett varsamt taktfullt och diplomatiskt sätt.
Som den finkänsliga individ jag gärna vill framstå som nickade jag allvarsamt och lovade dyrt och heligt att allt som sägs på stämman stannar på stämman.
Utan att blinka eller se till eventuella följder tog jag på mig ansvaret att ha koll på eventuella misstänkta varelser.
Självfallet gjorde jag detta med stolthet, bravur och stor skicklighet.
Var så nöjd.

Inga ord från mig
/Carina

Inför stämman

Utanför jobbet

Sergel Plazas slitna korridor tillika dagens utsikt

Jag och kollega

Mitt tåg hem

Mina fötter på sätet - sicket sätt...

Hem ljuva hem - rosé och datortid

Ombytt, långhårig, trött men nöjd.

Stämmostassen på !

Idag är det stämma, närmare bestämt Bolagsstämma till och med Årsstämma.
Ska hålla till på Sergel Plaza Hotell, sådär lagom stämningsfullt.
På förmiddagen har jag hållit på med avstämningar, allt har stämt (jobbigt när det inte stämmer) så känner mig allt annat än nedstämd.
Stämman börjar alltid på bestämd tid, närmare bestämt klockan 17.00 – håller tummarna för att aktieägarna är på gott humör så att det inte blir dålig stämning och någon blir stämd.
Nej roligare vore det om de stämmer upp i sång, jag erbjuder mig att sjunga andrastämman på en ostämd gitarr.

Så, därav den stiliga stassen.
Man ska nämligen se ut som en begravningsentreprenör när man är på stämma. Alla gör det.
Gudnåde den som faller utanför ramarna.
Klädkoden är att man ska se ut som om man följer företaget till sista vilan då man i samlad trupp stiger in i de pampiga lokalerna, rakryggad och allvarsam.
Det här är heavy stuff.

Å solen skiner ute.
Kämpa Carina, kämpa.
/Carina

Hissen ända upp

Jag måste bara få säga det.
Jag har fått en ny vän. Pendeln.
En gammal goding som kommit mig till heders igen.
Svisch tar jag bilen hemifrån till Älvsjö Station.
Svisch tar pendeltåget mig till Centralen och vips är jag på jobbet.
That I like!
Nu har jag förvisso inte hunnit uppleva en kall vinter med timmar av förseningar.
Men snälla, låt mig fortsätta att leva i den illusion av färdmedelsperfektionism som jag för närvarande upplever.

I brist på inspiration till bra motion uppmanas man allt som ofta att hitta tillfällen i vardagen att vara fysisk.
Läser man förbränningsstatistiken verkar promenader till och från bilen, kaffemaskiner eller mer fysisk ansträngning som att hämta pärmar i kontorsförråd inte rymmas inom ramen för god fettförbränning.
Idag gjorde jag en upptäckt.
Man behöver inte ta hissen till tredje våningen. Man kan ta trappan.
I chock över att den möjligheten fanns klev jag bara av farten in i hissen.
Under färden till min våning lade jag pannan i djupa veck och hade en kortare överläggning med mig själv.
När jag steg ur hissen och stod och fumlade med passerkortet tog jag ett livsavgörande beslut.
Från och med imorgon blir det trapporna.

Stairways to heaven
/Carina
Å en liten dagens...

Helgen var...

Bra.
Vädermässigt riktigt bra.
Fredag lätt shopping och jagandes av lämpliga kläder för en blivande indian. Därefter en fantastiskt god middag tillagad av mamma (alltså min mamma).
Lördag solning el massé – allt för att komma i stämning till att vara ett riktigt rödskinn på kvällen.
Kvällen var sedan precis så trevlig som det anstår en trivsam 50-årstillställning.
Ugh, ugh…tackar och bugar för inbjudan, god mat och trevligt sällskap.
Söndag, mer sol - me love!
Mamma åkte vid tolv, vid halv ett kom Gurli – svärmorsorna avlöste därmed varandra.
Framåt tre hämtades Sebban upp (och Loppan fick skjuts) så han fick med sig bilen hem.
Skällde på honom för att han körde för fort.
Äntligen – lugn och ro.
Dessan kontrade med att efter promenad lägga sig i sängen och sova som en gris i tre timmar.
Inte förens en sliten men glad skogsmulle i egenskap av Perre kom hem runt åtta vaknade hon ur 'söndagsvovvekoman'.
Därmed var helgen fulländad.
Jag var brun och Perre var hemma.

Redskin
/Pocarina

Hade för övrigt namnsdag i lördag vilket inte uppmärksammades av en enda levande själ.
Grymt besviken…


Pocarina och Calamity Maria

Dos Albinos Chrickelin & Christianos samt Zeb the Kid

Calamity Maria och födelsedagsbarnet him self,
‘the gunman’ Wyatt ‘Mima’ Earp

Ja just det, fredag...

Dags för fredagens sammanställning av veckan som gick, dagar som kommer och annat svammel.
Eftersom solen förgyllt vår dag (nja, jag sitter fortsatt i en bunkerliknande lokal utan fönster och för att se dagsljus krävs att man står på tå, sträcker på sig och lutar sig kraftigt till höger) så tänkte jag ändå göra ett försök att vara positiv.
Man ska ju vara det. Alltså positiv mest hela tiden.
Man ska le, man ska smila och på det sättet få andra att le – och må bättre.
Det är nog klokt.
Men, suck… tänk att det är så mycket enklare att skriva om jämmer och elände än positiviteter och roligheter.
Gick igenom lite inlägg och ser hur jag fullkomligt älskar att frossa i allt som går mig emot.
’Jag är en träningsovillig medelålders knubbis med ett smått socialt inkompetent sinnelag.’
I alla fall om jag läser vad jag skrivit om mig själv.
Nu vet jag att det inte är sant i själva verkligheten utan mer i det skrivande ordets värld.
För vem vill läsa om alla goda saker man upplever?
Varför är det svårare att skriva om goda upplevelser?
Svaret är att när saker går som de ska är det ingen nyhet.
Det är verklighet. OM man har tur.
En god nyhet för den ene är en dålig nyhet för den andre.
Att bara skriva glada tillrop, blir olidligt käckt.
Fy för olidligt käcka människor.

Tidigt tidigt i torsdags åkte Perre iväg på sin årliga ’Grushojstripp’ till Säfsen.
Han och ett gäng andra skogsmulletyper ska förlusta sig i de djupa skogarna, utöva lite ’forest explorer’, leta riksbunkrar och gamla krutfabriker från andra världskriget – sån e han.
Till min stora glädje har jag istället mamsen här som hund och husvakt. Sådant gillar jag.
I brist på Pelles närvaro plockar jag med mig Sebban på Mimas 50-årsfest på lördag.
Cowboy är temat men som den smått obstinata typ jag är kommer jag äntra partyt som Pocahontas.
Same same but different liksom.
Pratade tidigare med Loppan.
Han skulle ta det lugnt i helgen. Jorusåatteee..

Later friends
/Carina

Byt med mig!

Ja varför inte tänker jag!
Alla andra gör det ju.
Det är helt okej.
Numera accepterat i de flesta kretsar. Faktiskt.
Nej, det handlar varken om partnerbyte eller anmälan till ’Bonde byter fru’, ’Far söker bo’ eller ’Familj skaffar hem’.
Det här är mycket seriösare än så.

Jag har en stark önskan om nya kläder.
Inte för att jag inte har några utan för att uppsättningen känns allt för van, för trist och där saknas överraskningar.
Då min ekonomiska status är vid fotknölsnivå tar jag istället chansen till föryngring genom lite klassisk swappning.
Jag anammar min kreativa sida, förenar nytta med nöje och uppmanar till att idka byteshandel med mig.
Nothing to lose… Liksom.
Försöker man inte vinner man inte och alla andra härliga klyschor på en å samma gång.

Vissa Odd Mollyplagg känns så nedrans rätt och plagg som verkar så rätt kan helt enkelt inte bli fel - åtminstone inte förens de hamnar i min garderob.
Då som först inser jag hur galet köpet var och hur illa jag passar i det. Så himla typiskt mig.
Sitter nu inne med lite kläder som aldrig används och till och med aldrig använts.
Dessa önskar jag byta alternativt sälja till förmån för annat - i mina ögon nytt och spännande.

1) #949 - Yarnbard Cardigan i färgen blush Stl.4
En ursöt bubbelgumsrosa skapelse med röda kanter.
Sprojlans ny dvs. aldrig använd.
Bytes exempel till en Fonda stl.3 – eller förslag.
2) #327 - Light Cotton Embroidered i färgen powder Stl.2
Favoritfärg med svarta broderier.
Köpt på Tradera, endast använd en gång, pga den är för liten till mig.
Bytes helst mot annan 327.a i storlek 3 – eller förslag.
3) #521 - Varsity Dress i färgen chalk Stl.3
Näe, hur mycket jag än testat så är den inte jag.
Använd en gång – säljes eller bytes mot annat förslag i storlek 3.
4) #527 – Tenfold Knit i färgen lila Stl.2
Japp, jag älskar denna kofta – skulle ha den varje dag… om det inte var för den lilla detaljen att den är för liten.
Denna underbaring i bomull bytes endast mot en samma lika fast i storlek 3.
5) # 233 - Lovely Knit i brunt Stl.3
Underbar bomullskofta med rosa snören och broderi på ärmen.
Hade funkat helt perfekt om jag hade något som matchade i garderoben.
Jag byter denna till annan LK-kofta i annan färg men stl.3 – eller kom med förslag.

Öppen för förslag (hmpf…)
Maila mig på cle1960@gmail.com eller slå en signal på 0709-940765

SuperSwapparen
/Carina

Metro

Det var det där med tunnelbana (åhh, ska hon börja tjata om tunnelbana igen???).
Nej då, det går utmärkt att åka tunnelbana (host, host…, har senaste veckan åkt pendeltåg – vilket helt klart är att föredra) gratis morgontidning får man också.
Att läsa Metro har vuxit från rutin till ett begär. Ett måste och ett schysst sätt att börja dagen på. Helt enkelt.

Här om dagen läste jag att statusuppdateringarna på Facebook som handlade om hur mycket användarna har tränat tydligen slår nya rekord.
Jodå, jag kan förstå att en del känner sig peppade av att läsa hur mycket andra tränar, själv känner jag mest irritation över statusfält som översvämmas av löptider och gymbesök.
Sån e jag (mina coola träningskläder till trots).
Nej jag är mer en smygare.
Tränar i min takt utan att känna behov av att få bekräftelse och berätta för hela världen om det.
Jag är inte särskilt politiskt engagerad men kände ändå att sossarnas nya Super Mario look a like Håkan Juholt (lägg märke till hur diplomatiskt jag lade fram detta och inte berättade om att jag även läst att vissa tycker att han påminner om en tysk porrfilmstjärna vars namn jag inte minns. Säkert.) planerar att höja bensinskatten, avskaffa monarkin och uppmana till fortsatt vargjakt. Alltså nu vet jag inte hur den där 'Juholtarn' tänker men inte samlade han några pluspoäng hos mig. Han har inte bara ett hyfsat osympatiskt utseende, han kommer dessutom med (i mina ögon) korkade uttalanden (he he, en liten del av mig insåg just att det faktiskt kanske är något positivt ;)

En annan sak som äntligen är bevisad är att ’daglig shopping gör oss friskare och förlänger livet’.
Ja vi kvinnor har förstås känt till detta sedan urminnes tider men nu har även forskarna konstaterat det samma – jag förstår inte poängen att behöva kosta på en forskarstudie i ämnet. Att shoppingen både ger motion, näringsriktiga luncher, ökad livskvalitet och psykiskt välbefinnande kunde jag berättat för en bråkdel av vad studien säkerligen kostade.
Inte nog med detta, att shoppa innebär också att man bidrar till det ekonomiska välståndet och medverkar till arbetstillfällen. Basta.

Slutligen så har man i en undersökning konstaterat att man genom att le mot andra mår bättre.
Genom att le mot andra skapar man en emotionell sympati för andra vilket påverkar en sinnen positivt – jädrar i havet vilka bra saker man får ta del av genom att läsa Metro.

Å som pricken över moset har jag nu passerat över 600 inlägg.
Grattis Carina, väl jobbat .
Tack Carina
/Carina

Det man inte visste!

Vet inte om ni minns.
För ett knappt år sedan drabbades den förening som jag fortsatt till viss del är inblandad i av en pedofilskandal.
Ledaren, en kille född -88 var en av 'de mina'.
En kille som jag tagit till mitt hjärta.
Jag tyckte synd om honom, min modersinstinkt triggades då jag hade känslan av att han var lite utanför gänget. Det kändes som om han liksom försökte passa men hela tiden var lite utanför. Jag brukade prata med honom på msn och han var en av de första som jag tillfrågade då det behövdes en extraledare.
Han ställde alltid upp och var, i mina ögon fantastiskt bra med 'knattarna'.
Han utbildade sig till väktare vilket ännu mer stärkte min känsla av att han ville ha 'en plats' i gruppen, sökte respekt.

Jag kan helt ärligt säga att jag i min vildaste fantasi inte hade en aning om vad som pågick. Inget jag såg under mina år som lagledare tydde på att något var galet.
Verkligen ingenting.
Min första reaktion var också att någon illvillig person hade hittat på det hela, att någon som ville honom illa dragit en fuling.
Ack vad fel jag hade.
Fy så ledsen jag blev. Och besviken.
Här om dagen hade TV4 Stockholm ett inslag om hur man från Farsta IBK har tacklat det hela - det inslaget ser ni här nedan.


Allt är inte alltid vad man tror att det är.
/Carina

Eldvakt

Ganska exakt 22.57 flammade den upp.
Elden som inte skulle bli en eld, i alla fall inte idag (eller närmare bestämt igår).
Den utlovade tillika traditionella Valborgsmässoelden blev abrupt inställd pga av ansökan kommit in någon dag försent.
Synd sa vi och hoppades i det tysta på att någon illvillig slyngel skulle fatta vinken och fjutta på ändå.
Vilket då någon gjorde - dock tre timmar efter utsatt tid (länge gick jag med en viss förhoppning om att slippa 05-06, men icke).
Gigantiskt stor (efter två veckors insamlande av brännbart material) och fantastiskt häftig var den då den brann i den mörka natten (borde inte alla eldar tändas då det är mörkt???).
Så här sitter jag nu i denna okristliga timma och med stelfrusna fingrar försöker författa ett inlägg. Ingen berättade om minusgrad och snålblåst :(
Femton minuter kvar...

Morgonväktaren
/Carina