Paralegal

Jag var på arbetsintervju här om dagen.
Sökte jobb som paralegal.
Hade jag inte googlat på vad det var hade jag aldrig sökt, hade jag inte haft jobb hade jag sannolikt inte heller sökt.
Det ligger mycket i det faktum att jobb ger självförtroende.
Nu vet jag att jag kan och jag vågar.
När jag var hemma kunde jag ingenting.
Mest gjorde jag ingenting å massor.
Men söka jobb utanför tidigare erfarenheter vågade jag inte.

Det finns tillfällen då jag önskat att jag begåvats med en extra portion integritet.
Ibland blir jag ’sån där’ som talar högt, vitt och brett berättar om allt från uppväxt till familjeangelägenheter inför alla som orkar lyssna.
Efteråt står jag där och känner mig dum och naken – varför i hela fridens namn kunde jag bara inte hålla snattran.
Avundsjukt tittar jag på de människor som står där oberoende och okränkbara, känner hur de får min respekt, själv känner jag mig förkrympt och korkad och sitter kvar som en urvriden trasa.
Får jag lite 'cred' öppnas garanterat alla dörrar på vid gavel.
Jösses så 'lätt' jag kan vara.
Men det handlar inte om att vara spännande, nej det är inte alls.
Vill mer visa den person som jag är, vad jag står för.
Jag ser upp till (nåja, nu kanske vi inte ska ta i) människor som orubbligt vågar sträcka på ryggen, de besitter ofta en naturlig pondus som känns trygg – jämförelsevis kan jag känna mig liten, barnslig och osäker.

Men det har blivit bättre. Mycket bättre.
Kände mig rätt cool på intervjun.
Hade ingenting att förlora.
Tror jag levererade rätt svar.
Och framförallt kände jag mig full av integritet.
Helt avslappnad. Grymt.
Inte en familjehemlighet lämnade mina läppar.

Rakryggad
/Carina

Har Traderat!

Nu har jag fyndat!
Två nya plagg har efter stort sökande blivit funna och därefter förflyttade.
Dessa finns nu hemma i min garderob.
Först och främst, äntligen har en Fonda i Almost black och storlek 3 blivit införskaffad.
Storlekspessimisten Carina hade tidigare en 4a, som inte blev använd för att den var för stor. Väldigt mycket för stor (nähä).
Nu är jag glad och velourig igen.
Äntligen får även jag vara med i Fondaklubben – lyckliga jag, trallalalla laaa…

Sen har jag kommit över en klänning som jag aldrig provat men som jag ändå velat ha - en X-stitch Dress från Amore Spare Intergritas (eller vad den nu kan heta?).
Prova den nu på morgonen. Blev lite besviken.
Hade för min inre syn sett mig snygg och smärt traskandes i denna coola dress, men på var den annorlunda, den blev damig på något sätt. Jag är med andra ord inte så nöjd som jag hade hoppats på att vara.
Den sitter perfekt över bysten (vilket är ett plus) men sedan är det gravidvarning i 180, den inte bara putar över magen utan hela runt om.
Hmm – känner mig inte helt tillfreds alltså.
Å när vi är inne på ämnet ’inte helt nöjd’ måste jag även ta upp min Rock-a-fellow silk slip dress i färgen Dark rose. Jag är inte helt nöjd med den heller.
Rätt längd, rätt färg men den korvar sig när man har den på sig - efter 100 meters promenad sitter den skruvad runt midjan, stanna dra ner den och gå vidare, stanna dra ner den och gå vidare osv.osv, irriterande... Jag är med andra ord inte helt nöjd.
Skulle kunna drista mig till att säga rätt missnöjd.
Meningen med silke är väl att det ska hänga lite snyggt och svalt på kroppen och att alla andra tyger liksom ska glida friktionsfritt på det glansiga tyget – INTE korva sig som en drapering runt midjan.
Är det fler med samma problem?

Något bitter
/Carina

Midsommarfredag

Perre kan vara principfast som en röd gris.
För en tid sedan ’gjorde han upp’ med ComHem (ni vet bolaget med norra Europas sämsta kundservice).
Några månader senare slår jag mig ner i tv-soffan för att i en skön avslappnad ställning zappa runt bland kanalutbudet.
Hmm, skumt - Inte en jädra kanal!
’Perre, de är något fel på tv´n, du måste ringa ComHem’
Inget svar
'PERRE, det är något fel på Tv´n – det är bara 1:an, 2:an å 4an som funkar’
Perre kommer upp för trappan och meddelar att han sagt upp hela chapparajset, ’Ja, de jäklarna skulle ha så mycket betalt å så fanns det inte trilling eller fyrlingskort – jag blev förbannad och sa upp abonnemanget’
By by ’Ullared’. ’SOS Gute’, ’ Mauro& Pluras Kök’, ’Kniven mot Strupen’ och all annan viktig kvalitets tv...
Hur tänkte han här?
Taktiken var att genom säga upp avtalet med ’Sveriges största tv-leverantör’ få dem att inse det idiotiska I deras avtalsmodell och att de nu på sina bara knän skulle be oss komma tillbaka som kunder, förstås tillsammans med en extremt bra erbjudande.
Kan säga att det har gått sådär…

Ibland kan jag vara ganska yvig och snabb i mina uppfattningar
Det finns tillfällen jag är stensäker på vad jag tycker för att senare göra en klassisk kovändning.
Jisses man är väl inte mer än människa.
Nu skulle man kunna se detta som en dålig egenskap. Det gör inte jag.
Tvärtom.
Jag ser det som att jag är klarsynt, förbehållslös och hela tiden ser världen med nya ögon..
Jisses man är väl inte mer än människa.
Så jooo – ’det-går-förstås-hur-bra-som-helst-med-endast-TRE-kanaler-det-innebär-att-jag-fått-se-program-jag-annars-inte-ens-varit-i-närheten-av’, harkl, harkl…
Bara en sådan sak!

Perre har fått den äran att jobba dagpass fredag, lördag och söndag – strålande tider.
Brorsan med ett reducerat Co kommer hit.
Det reducerade manskapet beror på att de igår vinkade av Victor, snart 15 för en 7 veckors vistelse i USA.
Sebban ska till Holland, värsta grymma partyt, hmpf…
Loppan ska på en enklare tillställning med några vänner, hmpf…

Glad Midsommar
/Carina

Jag känner Orup!

Har ni hört Orups nya hit – ’Hon e från Huddinge’
Den är skriven till mig.
Eller nja,
kanske inte just till mig.
Men jag är från Huddinge – och det är Orup också.
Jag känner honom,
eller känner och känner.
Vi gick i skolan ihop, kanske inte i samma skola men under samma år.
Eller nja,
han är ett år äldre än jag - så ungefär samma år.
Hängde på Huddinge går´n när det begav sig. Ganska ofta faktiskt.
Fast då var han inte särskilt känd. Inte alls faktiskt.
Tror att om du frågar honom så vet han nog vem jag är, i alla fall kanske.
Men säger du att det var jag som ordnade Tyrolfesterna
(nu vet alla gamla Huddingebor vad jag talar om),
då vet han absolut vem jag är.
Det är jag säker på!

Så har han varit på efterfest hos mig.
Jag sa att han var snyggare i håret när han hade klippt sig.
Det här var på den tiden då han precis kortat av sitt förhållandevis långa hårsvall.
Minns att kommentaren kändes rätt fånig.
Fast, det är 25 år sedan, typ.
Skulle sannolikt knäcka en lika korkad kommentar idag.
(Vilket jag vid närmre eftertanke gjorde på Arlanda för ett antal årsedan, ni vet 'så du ska också ut och resa!' - Einstein speaking...)

Nostalgikern
/Carina

Några nostalgiska klipp!

Midsommarafton

Ja det är faktiskt idag som den ‘riktiga’ Midsommarafton är.
Det är således ikväll alla ungmöar skall ut och plocka sju sorters blommor och lägga under kudden.
(Ve de själalösa politiker som bestämde att denna helg ska ligga fast och inte längre vara ’flytande’).

Själv är jag nöjd om min Pelle kommer hem helskinnad från ännu en mc-tur i Bergslagsskogarna.

Sitter och bläddrar (säger man så när man läser tidningarna på nätet?) bland kvällstidningarnas internetupplagor.
En stor nyhet är - ’Här blir det sol på Midsommar!’.
Ehh, lägger pannan i djupa veck (botox nästa) funderar och funderar.
Vad vill de att vi ska göra med den informationen?
Avboka trippen till landet och ragga upp bekanta på den orten de utlovas sol på???
Hur tänker man när helgvädret blir förstasidesstoff, nyhetstorka?
Spelar verkligen Midsommarvädret så stor roll i våra liv så vi är villiga att förflytta oss land och rike runt för att uppnå största möjliga chans till bra väder?

Med ålders rätt har man hunnit med några Midsomrar och med det mängder av Midsommarminnen – (good and bad memories…mer eller mindre blöta).
Såhär i efterhand ler man mest och brett åt de gånger man med tält placerats på en lerig åker och regn som öser ner. Dyngsura kläder, grill som inte går att tända, kall mat, hår som luktar sill, för många sanningar och aspackade människor.
Det är lite så Midsommar ska vara (i alla fall i efterhand OCH när man är ung INTE som nu, medelålders och lat).

Nu vill jag vara hemma.
Trivs väldigt bra hemma.
Brorsan och Co kommer över.
Isolerat uterum (hyfsat i alla fall)
God, varm, vällagad mat
OCH alldeles lagom många snapsar innanför västen.

Alltså-brorsan-&-Co-kommer-inte-idag-utan-på-den-numera-fiktiga-midsommarafton-på-fredag.
Jag-är-lite-snurrig
/Carina

Dagens cookies tips!

Men hur kan man vara så in i vassen trött?!?
Somnade ovaggad redan runt nio men fick ändå ta i ända från tårna för att ta mig över sängkanten imorse.
Hade känts bra om jag hade kunnat skylla på en hektisk helg – men nu…
Jag har inte gjort ett levandets dugg.
Har; med tunga lufsande steg gått hundpromenader, suttit som en heffaklump i solstolen och legat i soffan och surplat vin.
Min effektivitet var således varit totalt minimerad.
Det enda vettiga (nåja, om just det kan man säkert tvista) var att gå igenom landets OM-bloggar – något som jag, synd och skam varit usel på under det senaste halvåret.
Hur som helst märkte jag att det på vissa håll fortsatt var stora svårigheter att lämna kommentarer.
Grymförjäkla irriterande, om jag får säga det själv.
Så efter att ha googlat och meckat lite kommer här en lösning på det hela, (eller lösning å lösning, snarare ett sätt att komma runt problemet).

Som det så tjusigt beskrivits ’vi’ har problem med autentisering och med filtrering av cookies (solklart, eller hur!).
Gör så här:
1. Lämna din kommentar och logga in med ditt Gmailkonto som du brukar.
2. Men, kryssa INTE i "Kom ihåg mig".
Det hjälpte mig!

Om inte hjälper, prova följande:
1. Rensa cachefiler, cookies och historia - starta sedan om webbläsaren.
2. Lämna din kommentar och logga in med ditt Gmailkonto som du brukar.
3. Men, kryssa INTE i "Kom ihåg mig".
De bör hjälpa er andra!

Supporten
/Carina

Kvinnlig belöningsstrategi

Det finns nästan inget mer deprimerande än att söka jobb.
Jag är visserligen kvar där jag är ett tag till – men bättre att föregå än att föregås.
Nog hålls både en å två tummar för att få stanna men ’Fröken Duktig’ (som bor på min högra axel) manade på ’sök jobb kvinna, de e nu du e het’
I alla annonser möts man av ’unga team’ i ’moderna lokaler i city’.
Man förväntas vara på tå, nyfiken, nyutexaminerad, max 25 ha kunskaper som en 55-åring acceptera skitlöner och gilla läget – i alla lägen.
Hallå! - Vart finns jobben där de söker en erfaren kvinna i sina bästa år till slitna lokaler söder om stan?

Efter att ha dammsugit samtliga jobbsökarsajter, skickat in ansökan till fem uppdrag skrek hela min sargade själ efter en belöning.
När butikerna lockade med reor kunde jag inte längre behärska mitt Odd Mollybegär, jag kastade mig utan livrem och flytväst ut i stadens realisationsvimmel.
Ying och Yang
Det goda mot det onda.
Jösses vad värd jag var något fint (i det här läget hade ’Fröken Sorglös’ på min vänstra axel totalt tagit kontrollen).
Men liksom - jag kände mig så ohyggligt duktig som plitat ner dessa ansökningar, kämpat i dagar och nätter med att få mig att framstå som den perfekta administrativa projektadministratör jag är (hmpf…) och tillika företagets blivande stöttepelare inom organisationen. Sånt tar på krafterna.
Och icke att förglömma, jag har jobbat ända sedan i februari (bara en sådan sak).
Så nog var jag värd en prestationsgåva!
Logiskt, ja självklart.

I helgen är inget höjdarväder utlovat.
Tänk att man jämnt pratar om vädret, trots det är en av få saker man inte kan påverka – så ’what´s the point’ liksom.
Vi har ingenting är planerat, vilket på sitt sätt känns planlöst.
Sebban är på Gotland, det var planerat.
Loppan ska säkert köra några oplanerade utgångar.

Planeringskonsulten
/Carina

On Primetime - Business Carro!
Klicka här!
Ha ögonen med dig ungefär 14 minuter in i programmet.

Å rätt svar är...

Visst var det så.
Inte kunde jag lämna det fina Timelesslinnet kvar i butiken - så självfallet fick det följa med hem.
Provade storlek 2 och insåg att det var för litet över bysten så köpte en 3:a (oprovat).
Idag, stämmodag till all ära var linnet ett självklart alternativ till den klassiska vita blusen.
Men tusan hakar och jäklar, det är lite stort.
Eller nja, över bysten är det perfekt men axelbanden åker ner över mina flaskhalsliknande axlar och under armarna viks flikar ut, ’här-med-efterlyses-händig-billig-duktig-kravlös-sykunnig-person-i-Stockholmstrakten-för-enklare-syuppdrag’.
Nåja, jag är på plats och det sitter på plats och funkar förträffligt till Stämmostassen (så länge jag inte tänker bli wild and crazy och sliter av mig kavajen och börjar dansa samba på podiet – nog för att jag tror att de skulle behövas livas upp lite, de mörkklädda herrarna, men kanske inte just idag).
Val nummer två var av mer praktisk natur.
Har länge suktat och varit med och budat på åtskilliga rosa underklänningar på Tradera.
Priserna har varit löjligt höga för de beggade linnena.
Så nu slog jag till.
Nytt och fräscht.
Den underbara Silk Sleeveless dress fick däremot snällt stanna kvar (för övrigt en fantastisk klänning), det samma gäller Sundance Cardigan.
Den sistnämnda var en otroligt positiv överraskning, jag var tvärsäker på att den med min kroppsform skulle sitta som uppsvälld falukorv. Men icke.
Vill ha, vill ha, vill ha (håller tummarna hårt och lämnade in en extra lottorad igår).
Så nu vet ni det!

Och nu till något helt annat.
När det gäller att kommentera inlägg har Blogger under en längre tid haft ’big problemos’ – ’huges problems’!
Extremt irriterande.
Tänkte tipsa om ett sätt att komma runt deras tydligen extremt svårlösta problem.
När du ska lämna din kommentar, välj då att lämna med ’Namn’ (ej inloggad med googlekonto) – fyll i Namn och ev. bloggplats i rutan som kommer upp. Nu lämnas kommentaren i gammal god ordning på bloggen.
Lite struligare men får funka tillsvidare.
Å se så seriös jag kan vara.

Nej, nytt krig på HQ väntar
Later
/Carina

P.s
Tack alla snälla för vänliga kommentarer i förra inlägget
Jag blir så glad, tralla lalla laaaa…

Dessa reor, vad gör de med mig...

Jaha, där rök den semestern.
Skulle 'bara' ut på lunchen och lämna tillbaka ett par byxor på Kapp Ahl.
När jag ändå var i citytrakterna kunde jag lika gärna kolla in Åhléns rea.
Som vanligt – å då menar jag verkligen SOM VANLIGT var den rätt kass.
Mitt älskade Åhléns, varför gör ni så här mot mig varje gång ni rear.
När ni ska rea så måste ni lära er att verkligen REA!!!
Det här gills liksom inte.
Fullt medveten om att lunchtiden var knapp stövlade jag ändå vidare till NK, inte för att jag läst att de skulle har rea men det kostar ju ingenting att kolla (hmpf… vem lurar jag). På plats i OM-hörnan fick jag mina farhågor besannade. Ingen rea här inte.
Men vad tusan (ännu mer medveten om att lunchtiden nu var minimerad), Mathilde ligger ju bara ett stenkast därifrån.
Gick med raska steg bort till PK-Huset.
Jag älskar denna butik, den är så fantastiskt möblerad, underbara färger, makalösa grejer, lätt rörig och har guldpersonal – men ingen rea.
Eftersom jag är på jakt efter några godbitar (ja, jag pratar endast Odd Molly) tänkte jag att det var likabäst att kolla in storleksutbudet, de så jag är redo när rean skulle sätta igång.
Stod och velade en stund huruvida jag vågade vara fräck och fråga när rean skulle starta, tog ett djupt andetag och mumlade min fråga.
Den söta expediten log och sa ’Imorgon, men vi ska strax börja med reamärkningen så hittar du något så är det 40% som gäller’.
Om JAG hittar något???
Hallå - Finns det elefanter i Afrika, pingviner på Sydpolen eller skåningar i Malmö???
Jag fullkomligt frossade i plagg, synade, blängde, kände och klämde.
Dissade och hissade.
Plockade med mig några ’must haves’ till provrummet.
De satt som gjutna. Allesammans.
Velade, kände mig tom invändigt – du grymma värld, varför måste jag välja.
Nu fanns det inte i på världskartan att jag hade råd att köpa dem alla, rean till trots.
Två plagg fick lämnas kvar och två följa med hem.
Gissa vilka…

Mathilde forever
/Carina

TGIF (rubriken som jag trodde ni aldrig skulle få uppleva på min blogg)!

Fatta känslan.
Jag vaknade imorse och för första gången på över en vecka kände jag mig okej. Helt okej faktiskt (bortsett från en hälsena som har fått för sig att krångla, har aldrig haft ont i någon hälsena i hela mitt liv – men nu vet jag hur det känns, en ny erfarenhet att lägga till handlingarna).
På ett strålande humör tog jag mig ann pendeltåget in till city.

Jag har en fäbless för att hjälpa folk.
Ser jag någon med en karta i handen är jag den förste som kliver fram och hjälper till, står någon och velar mellan plaggen i butiken slänger jag gärna iväg ett gott råd, ser jag någon med; i mina ögon supersnygg kombo kastar jag gärna iväg en vänlig kommentar.
Sån e jag, en samarit på ständigt uppdrag.

Imorse framkommen till centralen hör jag hur två ynglingar från de norrländska skogarna står och dividerar, det är uppenbart att de är nya i stan och osäkra på färdvägen.
Jag vänder mig därför om och säger 'Vart ska ni någonstans?'– ingen reaktion.
Slänger på mitt snällaste leende och säger liter högre ’Vart ska ni någonstans?’ – de båda tittar på mig, på varandra och går vidare.
Smått irriterad tar jag några raska steg framåt och ställer mig framför dem, säger högt och tydligt ’VART SKA NI NÅGONSTANS???’ (inser lite sent att detta möjligen kan uppfattas som smått provocerande och inte alls som den vänliga gest som det från början var tänkt).
Killarna tittade på mig med en bister uppsyn.
Jag stod kvar och med en frågande blick och inväntade deras svar.
Då säger den ena på bred norrländska ’varsfan ha du mä dä å göra?’
Va va va, jädra bondläppar, här försöker man vara tillmötesgående och som en godsinnad 08-hjälpa till – vad har man för det???

Ikväll är det Sommarfest på Skrattmåsen – alltså i områdets samfällighet.
Lite tipspromenad, lite grillning och lite annat samkväm.
Det ska bli trevligt.
Imorgon ska Perre hjälpa brorsan att flytta.
De ska till Sundbyberg – jag säger ingenting så har jag ingenting sagt…
Sönerna Humle och Dumle har jag ingen koll på.
Jag brukar ha för (o)vana att ringa dem just på fredagar för att kolla av läget, så har idag ännu inte skett.
Men en inte alltför avancerad gissning är att Sebban ska jobba med lägenheten och Loppan göra så lite som möjligt.

Sunshine
/Carina

Nattens våndor

Jag har genomlidit en helvetesnatt.
Med risk att betraktas som ett självömkande fruntimmer måste jag bara få vältra mig i nattens elände.
Har inte känt mig helt kurant sedan min magsmälla (inte att förknippas med baksmälla) för en vecka sedan.
Igår besökte jag läkare.
Rådet var något i stil med ’ta det lugnt, drick mycket vatten och du kommer snart vara på benen’
Jag lydde rådet och åkte till jobbet.
Vaknade inatt runt 01.00 och mådde illa, fruktansvärt illa.
Intar badrummet, kroppen värker, fryser, svettas.
Tillbaka i sängen kryper jag ihop som ett barn, kroppen skakar och illamåendet håller mig i ett järngrepp.
Känner mig som norra Europas mest ynkliga människa och i mitt erbarmliga tillstånd börjar jag storgråta – gud vad det var synd om mig (orkade inte ens tänka på de utsatta och hemlösa som sannolikt har det mycket värre).
Perre jobbade natt och där låg jag, ensam.
Dessi som är den mest kloka vovva jag någonsin träffat lägger tassen på min axel och slickade mina tårar vilket självklart renderade i att jag grät en skvätt extra – underbara bästa vovva.
Framåt 04.00 hade illamåendet släppt så pass att jag vågade mig på en värktablett och slängde iväg ett ynkligt sms till Perre.
Somnade och sov till sju.
Kravlade mig upp, blandade en härlig cocktail på magencyl, alvedon, ipren, postafen och samarin.
Klädde mig och tog mig till jobbet.
Perre (som nu kommit hem) förbannade mig och tyckte (kanske med all rätt) att jag inte skulle röra mig en meter från sängen idag.
Bland det värsta jag vet är när folk intar en martyrroll och har mage att förvänta sig cred för att de klena och krassliga tar sig till arbetet.
Jag vill därför poängtera att det INTE var därför jag tog mig till jobbet.
Nej skälet var mer krasst än så.
1) Pengar, jag har fasiken inte råd att vara sjuk, det har redan gått mängder med obetalda dagar i den av helgdagar frikostiga juni.
2) Jag tycker det är ohälsosamt jobbigt och pinsamt att sjukskriva sig, det spelar nästan ingen roll hur sjuk jag är men ’det där samtalet’ är bland det värsta jag kan utsätta mig för. Förmodar att det härrör från min ungdom då min moral var lika hög som en Falabellahäst och jag sjukskrev mig för minsta antydan till åkomma (allt från bakis till nageltrång), sedan dess har mitt samvete hunnit ikapp och även om jag sällan eller aldrig är sjuk så känner jag mig ändå som en lögnare.

På bättringsvägen
/Carina

Kick Out Pictures

Gröna Lund
Det var alltså här vi skulle trivas och vänslas.
Ha det lite festligt
Bli lite wild and crazy
Många bollar i luften, rulla rakt, ha siktet rätt inställt
och vara beredda på att slå hårt på uppstickare i form av bävrar.
Ganska träffsäker beskrivning – om jag får säga det själv.

Team Carina bestod av två fiffigt finurliga tekniker, ett fysiskt fenomen som just sprungit maran och en cool klurig projektledare Å så jag då.
Var laget ute efter förstaplatsen drog mina lagkamrater värsta grymma nitlotten.
Jag är en usel förlorare och har för att uppnå själslig sinnesro jobbat på att slipa bort alla tendenser tävlingsinstinkt. I trygg förvisning om att solen går upp imorgon oavsett hur många bollar jag petade ner i en sliten soptunna tog jag mig an de uppgifter som stod framför mig.
Det gick väl sådär...
Å andra sidan fick laget en strukturerad lagledare med charm och god organisationsförmåga, väldokumenterade grenar, bra lagmoral med stränga uppmaningar om täta drickpauser (man vill inte att laget riskerar vätskebrist i värmen).

Näe strunt i poängen (visste ni föresten att det var kon som var påängen?!?)
Det roliga är att äta gott (även om jag fortsatt är något skeptisk mot maten, min mage är ännu sig inte lik), dricka vin (mindre skeptisk) och le mot kameran (totalt oskeptisk).
För den intresserad, (sannolikt en skara av medföljande kollegor och före detta kollegor) - här följer en hel drös med mer eller mindre smickrande bilder från Kick Outen (mer bilder).

Kick some …
/Carina

Nationaldagsfredagsmail

Däckad,
utslagen och uträknad.
Jädrar i havet vad risigt jag har mått.
Åkte på en sjuhelsikes maginfluensa, Montezumas hämnd som möjligen kan tillönskas min värsta fiende – på sin höjd.
Vad som gjorde det hela mindre smickrande var att denna magåkomma hade den tämligen ogoda smaken att komma i samband med (nåja, tackålov några timmar senare, vilket var nog så pinsamt) en rejäl utgång och ganska exakt skulle kunna liknas vid en klassisk bakfylla. Först.
Om det inte var för en sak.
De fåtal (hmpf…) gånger jag av misstag råkat ha inmundigat något (eller möjligen några) glas för mycket brukar det rendera i ett direkt illamående som dagen efter resulterar i en migränliknande huvudvärk och kronisk trötthet.
Nu var jag illamående som sju sjösjuka sjömän, alla på det sjunkande skeppet Shanghai.
Hur tusan förklarar man sånt. Liksom.
Man mår som man förtjänar.
Vilket jädra bullshit.
Vad jag minns hade jag på intet sätt gjort någonting som gjorde att jag förtjänade att må så uselt. Tvärtom jag hade kvällen innan varit fantastiskt trevlig, artig, alert och allmänt gemytlig.
Vi hade fenomenalt trevligt.
Jag var i högform.
Som jag mindes det. Alltså.

Nu känner jag mig bättre även om jag fortsatt har energi som en enpucklad kamel.
Av ovanstående skäl har jag denna vackra helg sett betydligt mindre av solen än jag önskat.
Men det är trevligt i skuggan också.
Man kan göra mycket bra saker i skuggan.
Som t.e.x… hmm…
Som, t.e.x… hmm…
Just, skärmen på datorn syns bättre i skuggan!

Idag har vi firat nationaldag.
Viftat med svenska flaggor, ätit sill, kokt potatis och haft svärmorsorna på besök.
Du gamla du fria.

Heja Svärje
/Carina