En sån där dag...

Vissa dagar är riktiga skitdagar.
De kan börja förrädiskt bra och utvecklas käpprätt åt helsike eller så börjar de åt skogen och vinner i längden.
Igår var en sådan dag. En som vann i längden.
Extra trött morgon och inga kläder som funkade.
I sovrummet försiggick ett stressat scenario med snabba byten i ett kompakt mörker för att inte väcka Perre. Resultatet blev något som jag lyckades känna mig obekväm i resten av dagen.
Förstås.
Dags att fylla på SL-kortet.
På Pressbyrån deklarerade personalen INGA kortköp, terminalen var kaputt.
Så typiskt.
Till kontoret.
Kom inte in i datorn. Den hade liksom behagat att stänga mig ute.
Varför var dock dolt i ovisshet.
Såvitt jag känner till har jag inte surfat på några otillbörliga sidor. Inte köpt lyxvaror via företagskortet eller för all del hackat mig in på någon kollegas mail. Suck.
Dagen fortsatte med utspillt kaffe och vattenstänk på opassande ställe. Say no more…
Reser mig för att hämta nytt vatten.
Klonk – mina glasögon damp i bordet, ner på golvet.
Där låg de. I tre delar.
Och där satt jag med endast ledsyn.
'Hej kollegor, jag måste gå ett ärende!'
Utan annan ledsagare än en lånad vit käpp fumlade jag mig till Åhléns City. Införskaffade nya brillor och jag kunde åter se vad jag såg.
Tillbaka såg att blixtlåset på mina nya stövlar redan är på väg att ge upp.
Sur som tusan.
Arbetsdagen avslutades dessutom med en mycket tragisk F1 olycka ;)

Väl hemma vände det. Det blev en bra kväll.
Bättre än på länge.
Vi tog en enklare butikskiksrunda.
Vi åt god middag och lade oss vid en tidpunkt som man för några år sedan hade skämts för att nämna.

Trötter
men inte butter
/Carina