Valborgsmässodag!

Men hur jädra svårt kan det vara???
Vart tog fredagen vägen?
Är visst måndag idag.
Valborgsmässsoafton.
Jag jobbar.
De här är inge kul.
Det är tusan inge kul alls.Alltså det faktum att de börjar droppa av nu.
Mina fantastiska konsulter.
Hitintills har de klarat drygt 30 bolagsstämmor och många återstår, trots det är dags för de första att sluta.
Känns märkligt när dessa braiga handplockade personer lämnar gruppen.
Checkar ut från bunkern.
Känns sorgsamt.
Minns det som igår när jag trevande intervjuade dem.
Har det redan gått tre månader – cheezuz!!!
Nu ska de ut i livet.
Stå på egna ben.
De små liven.
Så var man Grusgräsänka igen.
Det är inte så kul det heller.
I alla fall inte för mig.
Perre däremot lever livets goda grabbdagar på den årliga Bergslagsturen.
Tur att man har mamma som sällskap.
Loppan sällskapar för övrigt han också.
Nej, ingen date – menar att han hänger hemma.
Sebban hänger också hemma.
Fast hemma hos sig.
Ikväll bjuder vi på middag.
Lite av en fredagsfeeling faktiskt.
Imorgonbitti håller jag familjefanan högt genom att gå brandvakt mellan 05-06.
Bara så ni vet.
Over and out
/Carina

Skäms på sig...

Bland det värsta egenskaper jag vet är snålhet.
Dumsnålhet och girighet.Fy fabian för gnidna, giriga individer som bara tänker på sig själva.
I alla lägen.Må ni drabbas av pest och pina, rävskabb, skoskav, svamp och allt annat elände som kan tänkas trycka ner era självgoda miner.
’What comes around – goes around’
Bara så ni vet…
Läste om mor och dotter som varit tvungna att gå till domstol om en Trissvinst.
Tydligen hävdar modern att hon köpt lotten men överlåtit till dottern att skrapa den i TV-studion.
Det isig är inget märkligt.
Anledningen till att hon överlåtit skrapmomentet till dottern var att hon inte ville mista sitt bostadsbidrag om vinsten nådde myndigheterna.
Stoppåbelägg!
Här känner jag att modern har diskvalificerat sig för någon vinst överhuvudtaget.
Stick å brinn!
Vad är det för jäkla inställning?!?
Människan hade som minst vunnit 1,2 miljoner (nu blev de 3) och hon har mage att ’vara-rädd-för-att-mista-bostadsbidraget’.
Det är girighet!
Skäms människa!!
Skäms, skäms, skäms!!!
Vänligen ta bort Tantalorans bidrag för all tid och evighet, tack.

På lunchen blev jag lite religiös och tog en sväng till Klara Norra Kyrka.
Det är något fridfullt och vackert med kyrkor.
Jag gillar kyrkor
Kände att jag behövde det efter att läst om människosläktets snikna, gamiga,  tarvliga habegär.

Till freds
/Carina

Fredagsmys

Det pratas mycket om egen tid.
Tillfällena på egen hand eller tillsammans med väninnor ska vara många.
Man ska vara engagerad i sitt jobb, göra karriär, träna, gå på kurser, hänga på after work, utbilda sig, vara aktiv i föreningsliv och springa på styrelsemöten.
Det är säkert väldigt viktigt.
För en del.
Men jag undrar!
Vad hände med tillsammans-tiden?
Den viktigast tiden i livet måste väl ändå vara den tid man är med sin käraste?

En del verkar leva i förhållanden med minutanpassade scheman.
Det skall tajmas in för att hinna med alla måsten.
Då och då planeras det in en kvalitetshelg.
En helg då man ska ha mys.
Vad händer om pms:en skriker och helgen går åt pepparn?
Nej fy bubblan.
Jag tror på kvantitetstid.
Vardagstid!
Tror det är nyckeln till välmående.
Massor med tid tillsammans.
Eller en kombination
Stunder då man skrattar och kämpar ihop
Tysta stunder då man bara finns.
Att bara vara.
Ögonblick då man ser varandra i ögonen – och jag tänker att jag är fantastiskt lyckligt lottad.
Det behöver inte vara svårare än så.

Ser med tillförsikt fram emot en helg utan regn och snö.
Ja, jag är optimist – tittar ut och ser snöblandat regn.
Svär lite.
På lördag ska vi ut på stan med minimatsmänniskorna Åsa å Lasse (finns det åldersgräns på barnportionerna?!?)
Sebban håller på att slipa golv och fixar hemma.
Loppan fixar han också, dock inga golv.

Tillsammans
i helgen
/Carina
& Perre

Stämning!

OK, vi börjar med det första.
De som det blev lite dålig stämning av.
Som jag blev irriterad över.
Ruggigt irriterad.
Har på Campadre inväntat nästa Ceanniskampanj.
I förra veckan kom den.
Tittade ut lämplig sommarväska inklusive matchande sminkväska.
Betalade efter konstens regler via kreditkort.
Perfekt.
Kände mig väldigt nöjd!

Idag var jag inne på Campadres sida igen, mest för att se om det basunerades ut nya godbitar.
Döm av min förvåning då beställningen tillika min order är borta!?!
Ringer.
Nix – ingen order inlagd.
Jo, säger jag barskt.
Nej, tyvärr säger spolingen i luren.
Fast den kan ha tagit slut oxå, säger spolingen i ett hyfsat nonchalant ton.
Sur, arg och grymt besviken.

Suddar bort den dåliga stämningen, sätter på det professionella leendet, grabbar tag i stämmobagen och ger mig iväg till stämmolokalen.
Dags för kostymen från In Wear att göra sin debut.
Årets första stämma – Investor.
I egenskap av teamledare har min roll i år mer varit på hemmaplan än ute på stämmor varför det känns fantastiskt roligt att komma ut och idka lite social verksamhet.
Sorlet, stressen, förväntningarna ja hela stämmostämningen.

Stam, stam, stämma!
/Carina

Provade plagg...

Min ambition att lägga ut inlägg i samma takt som jag tänker ut dem.
Går sådär.
Senaste månaderna har det mest blivit utlägg.
Men jag tänker ut nya inlägg mest hela tiden.
Men det blir liksom ingenting av dem. Tankarna.
Så jag har sänkt ambitionsnivån rätt rejält.

De få gånger jag under lunchtid beger mig ut från mitt varma trygga kontor in i den vimlande storstadsdjungeln brukar det innebära att jag provar kläder.
Oftast på Åhlens.
Så även för någon vecka sedan.
Odd Molly. Förstås

Det första plagget som åkte på var ’Terrie dress’.
Storleken var 3 och priset 1299:-
Jag gillade den sådär.
Nej, det var inte min modell.

Plagg två som fick den äran att trädas på min fylliga kropp var ’Tadaa Long dress’.
Storleken var 2 – och kanske var det just storleken som gjorde att jag dissade den.
Alltså egentligen är den underbar men det där traktordäcket under bysten gjorde sig verkligen
inte. Hade föredragit att det inte blev så framstående. Blää...
Ska nog vid lämpligt tillfälle testa en 3a.
Priset 1599:- , vilket är helt ok.

Plagg tre var en t-shirt, ’All over tee’
Nu vet ALLA som hängt med i bloggen, sett mig live eller på annat har koll på hur jag klär mig att jag och t-shirts inte har mycket gemensamt.
Men se denna gång föll jag som en fura.
Tusan hakar – denna var ju cool.
Me like!
Provade storlek 3 – möjligen skulle jag välja en 4a om jag skulle köpa den, mest för att slippa hålla in magen varje gång jag använder den.
Sen kan jag tycka att priset på 499:- för en bomullstisha är lite i häftigaste laget…

Sen provade jag en 'Tadaa Dress'.
Döper direkt om den till 'Tant dress'.
I min mening - riktig tantvarning.
Tänk att något kan se så olika ut på en modell och på 'lilla jag'!?!
Ingen hit mao.
Priset var dock ok med 999:-

Slutligen.
En korrigering.
Refererar till tidigare OM-provning.
Ska jag någon gång köpa en jeansjacka för 1999:-
Ska det vara en Odd Molly.
Och med rabatt.
Yepp
It´s mine.

Happy Owner
/Carina

Typ, liksom fredag!

Typ och liksom är mina favoritvardagsord (har man helgord?)
De har en förmåga att smyga sig in lite typ överallt.
Det går nästan inte en mening utan att jag lägger in ett liksom.
Då och då kan det även smyga sig in ett ’ja, absolut’, eller ett ’ja exakt’
Andra ord som smyger sig in i mitt språk är kanske, ganska och faktiskt – ord som jag dessutom nyligen läste inte var särskilt väl valda ord om man tex. ska på en arbetsintervjuv.
Nu planerar jag ingen arbetsintervju. På länge (ni hörde - min nuvarande arbetsgivare!!!).
Tydligen förminskar dessa ord oss.
När man tänker efter är det en ganska (hmpf…där kom det igen) stor skillnad på att säga ’Jag är ganska duktig på Officepaketet’ och ’Jag är duktig på Officepaketet’.
Ett ord = stor skillnad!
Nu rimmar det illa med mitt ogillande att utmärka mig och säga att jag är duktig på något som jag vet att jag endast behärskar på en för mig okej nivå.
Borde lära mig av mina unga adepter som alla har påstått sig klara det mesta med bravur (vilket de iofs också (hyfsat) har gjort).
Trots min egen beskrivning av att endast vara ’sådär’ bra är jag jämförelsevis (faktiskt) tusan lika bra som de (nu pratar vi fortsatt Officepaketet), om inte bättre - japp så e de!

Mina andra favoritord ’ja precis’ alternativ ’ja exakt’ var tydligen inte heller bra.
Själv tycker jag att de är fantastiska ord som visar på mitt intresse för saker och ting.
Men nej nej nej – det här är ’big no no’, speciellt i arbetssökarsammanhang.
De uppfattas enligt expertisen som osäkerhet.
Men för mig är det precis tvärtom.
Det är jag tvärsäker på.
Märkligt.

Annars är det där med grammatik rätt intressant.
Jag som var rätt usel i skolan har i vuxen ålder insett att man klarar sig bättre i livet om man behärskar språket och har ett gott ordförråd.
Att klara språket så man kan förstå skriven och muntlig kommunikation kan tyckas självklart.
Det samma gäller att överföra en korrekt kommunikation från en till en annan person.
Näe – har nog en bit kvar.
Men vad tusan.
Sent kan man lära
Sent ska man lära

Liksom ba´fredag
Typ
/Carina

Jobbrunch!

En gång är ingen gång och två gånger är en tradition.
Jag gillar traditioner.
För ett år sedan hade vi en fantastisk Frukostbuffé på jobbet.
I veckan fullbordadels traditionen.
Minns inte vem som kom på denna mästerliga idén – host, host… kan bara konstatera att den var fenomenalt bra.
Eftersom buken fortsatt är svullen efter påskens alla läckerheter så var det bara att köra på, varför vara nyttig liksom?
Det dukades upp osannolika mängder med föda (som för övrigt räckte både till lunch, mellis och eftermiddagsfika) värdigt vilket bättre hotell som helst.
Där fanns flera sorters bröd, plättar, juice, ost, röror, ägg, brie, marmelader, sylt, grädde, köttbullar, skinka, korvar, grönsaker, färska bär och frukter osv. osv..
Jag skickar en stolt hyllning till ’gänget i bunkern’ för detta goda initiativ.

Herre jösses, nu börjar det bli dags att ta tag i matvanorna eller snarare matovanorna.
De senaste månaderna har jag spräckt dieter för flera år framåt.
Å någon nyttig träning har endast existerat i mitt bättre jag.
Ett jag som jag inte sett mycket av.
Hallå kom tillbaka ' I miss you!'
Känner att jag är en dålig människa.
En gourméjunkie som inte kan säga nej när en god camembert vankas framför nosen.

Läckergommen
/Carina

Glad Påsk... nåja...

Jag har slagit rekord!
Inte bara årsbästa och personbästa
Utan en toppnotering värd att skrivas in i historieböckerna.
Under den gångna veckan har jag i runda slängar tryckt i mig 5-10 kilo godis ’å-nej-frukt-är-inte-godis’.
Nu tror ni att jag överdriver.
Men nix pix – det här är kalla fakta.
Godiset har ersatt såväl frukost, lunch som mellanmålet.

Det är sällan jag är sugen på smågodis.
Jag köper sällan eller aldrig smågodis.
Det förekommer undantagsvis att jag går på reklammakarnas lockelser om nya styckbitar.
Det är egentligen endast vid ett tillfälle som muren brister.
När alla goda föresatser om att titta åt ett annat håll, ta en klunk vatten och karaktärsfullt meddela ’nej tack’ är som bortblåsta.
Ett tillfälle då barriärer rämnar och jag hopplöst faller.
Det är när de söta, läckra, goa, fina, fantasifulla, mysiga och kreativa godbitarna serveras mig på silverfat.

Ställs dignande överfyllda gotteskålar framför näsan på mig är det kört.
Veckors diet och nyttigheter är inte längre viktiga.
Jag vräker i mig allt, menar ALLT.
Det finns ingen hejd.
The candyman har helt kopplat greppet om min sinnen
Min hjärna skriker mer mer mer – min kropp säger nej nej nej.
Sockerbegäret tar över, mina händer är i hjärnans våld och tvingar i mig bit efter bit.
Jag proppar skoningslöst och brutalt min kropp full med allt som är av gele och tillräckligt färgglatt för att se lockande ut
För varje bit jag trycker i mig känner jag mig allt uslare.
Men lidelsen för det söta är för starkt.
Jag resignerar.
Lutar mig tillbaka, kippar efter andan och tänker att nästa gång.
Nästa gång då jäklar ska jag vända bort blicken, ta en morot och känna mig såå sund.
Jorusåattehh…
Att jag nu kommer rulla fram har jag en svag karaktär, butikernas extrapriser, Academic Work, Student&Workers, Fruktbudet, Euroclear, Randstad och en lång Påskhelg att tacka för.
Tack – jädrigt mycket tack…

Knubbiga men söta
/Carina
& Perre