För att var exakt.
Tidigt, tidigt eller väldigt, väldigt sent.
Natten mellan den 14 och 15 juli kom vi hem efter att ha haft en fantastisk semester, en enastående färd som sällan ska glömmas.
Vi hade tillbringat de
senaste 36 timmarna i bilen och det enda man längtade efter - ja förutom sin
egen säng då var att ta en dusch.
Och som vi duschade, både länge och väl.Rena och lyckliga över en makalös semester kröp vi ner i sängen och sov gott.
Dagen efter, alltså den 15:e
klev jag ner i köket.
Mitt på golvet fanns en
vattenpöl.Nog för att vi hade varit borta i några veckor men är säker på att någon vattenpöl fanns INTE när vi åkte hemifrån.
Ordet V A T T E N L Ä C K A ekade i skallen och den sköna känslan av att äntligen vara hemma förbyttes mot frustration och uppgivenhet.
Försäkringsbolag kontaktades.
Den första prognosen löd; stor läcka, sannolikt behöver man riva hela badrummet på övervåningen samt både kök och golvet i köket.
Och det var här som vårt nya kök började ta form.
Men, efter den första
vattenpölen hände inget mer.
Man kunde spola i badrummet
men inget vatten tog sig genom taket.Det högtrycksspolades, det var fukttekniker på besök, återbesök från Försäkringsbolag, det skrapades tak, knackades kakel men taket förblev torrt.
Under den här processen hade
vi dock hunnit köpa ett nytt kök.
Köpt nytt kök och fått besked
från Försäkringsbolaget att det enda som de kunde tänka sig betala var för en
ommålning av kökstaket.Japp - där satt den!
En renovering light hade
påbörjats - köksmaskiner inhandlats och vi tänkte, 'Äh, vad tusan vi kör...'
Å när vi ändå var igång
föddes tanken på att lägga den där golvvärmen som Perre tjatat om (själv älskar
jag kalla golv), sätta in en dusch på nedervåningen som vi båda pratat om och
fixa ny tvättstuga som jag tjatat om.
Den 20 januari revs det -
det som funnits i över femtio år mosades
sönder.
Det var med sorg jag såg hur
saker, skåp, bänkar och väggar krossades, tillintetgjordes för att aldrig mer
uppstå.Det är nästan på dagen sju veckor sedan.
Man kan säga att på den vägen är det...
Renovering skulle ju vara
kul.
Man skulle välja färger, modeller, klinkers, kakel, kontakter, luckor å så mycket mer.
Men de här sju veckorna har
mest varit ångest.Man skulle välja färger, modeller, klinkers, kakel, kontakter, luckor å så mycket mer.
Vi som alltid tyckt lika har tyckt olika.
Hemmet har känts som ett fängelse där vi har varit förpassade till ett överbelamrat vardagsrum.
Ni anar inte vad jag längtar,
saknar en spis att laga mat på, en diskmaskin att ställa in tallrikar i och en
tvättmaskin att tvätta kläderna i.
Nåja – i-landsproblem.Å det blir nog bra.
När det blir klart
Typ
/Carina
Mitt i renoveringskaoset
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar