Friday, Mars 07, 2008 Innebandytystnad

Yabba dabba dooo...är ungefär den rubrik som passar minst bra för det här mailet. Men orden var satta i huvudet sedan en vecka, det eftersom jag var SÅ säker på att det förra helgen skulle gå vägen för 'mina' herrar.
Men icke, det gick rent åt fanders, åt pipsvängen åt hellskotta å allt annat åt som kan nämnas i en negativa ordalag. Jag pratar innebandy, förstås...
I söndags spelades säsongen sista match, en vinna eller försvinna match och försvann gjorde de och kvar lämnades man i tystnad och tomhet. Säsongen är över, 'seckandet' över och det känns trist att kika i en aktivitetsfri helgalmanacka (nja, allt är väl relativt...).
Förra säsongen vid den här tiden annonserade jag som bekant att det var min sista som styrelsemedlem, lagledare, informationsansvarig, hemsidesansvarig, ungdomsansvarig, fixare, sekreterare, you name it...
Men det blev inte riktigt den sorti som jag hoppats på - nästan inte en siffra rätt. Vi får börja med att dra tillbaka tiden ett par år och kika på mina boyz P-87´s sista säsong. Efter idel grymma segrar, SM Brons, inte ett missat slutspel någonsin så var det här säsongen med stort S, vi skulle köra 'skiten' ur alla juniorlag och kröna alla innebandyår med både Storvreta guld, Sanktanguld å allt annat som glimmade. Nog blev det ett stort S alltid, dock S som i snopet, inga segrar, missat slutspel och rutschkana ur Division 1 - hallå vad hände?!?
Den gångna säsongen lirade många av 'mina 87:or' i herrlaget, som stolt 87-mamma (jodå, jag är mamma till i runda slängar 20-25 fantastiska söner), så var tanken - nu jäklar! Elitserien 'here we come - yehhh'... Nattmössa på - hallå vad var det som hände 'part two' ?!?
Nåja, kan man tänka - solen gick upp även på måndagen även om minusgraderna sved i skinnet och stegen kändes lite extra tunga. Nu är det ny helg.
Fortsatt målning hemma. Schlagerkväll med tacodinner alá Carina, det med mamma, brorsan, Helena, Victor, Albin, Leopold, Johanna och har vi 'tur' så förärar oss Sebban med sitt sällskap, det är ju trots allt mat det handlar om...
Livet är fantastiskt
Måsågott /Carina