Inte bara årsbästa och personbästa
Utan en toppnotering värd att skrivas in i historieböckerna.
Under den gångna veckan har jag i runda slängar tryckt i mig 5-10 kilo godis ’å-nej-frukt-är-inte-godis’.
Nu tror ni att jag överdriver.
Men nix pix – det här är kalla fakta.
Godiset har ersatt såväl frukost, lunch som mellanmålet.
Det är sällan jag är sugen på smågodis.
Jag köper sällan eller aldrig smågodis.
Det förekommer undantagsvis att jag går på reklammakarnas lockelser om nya styckbitar.
Det är egentligen endast vid ett tillfälle som muren brister.
När alla goda föresatser om att titta åt ett annat håll, ta en klunk vatten och karaktärsfullt meddela ’nej tack’ är som bortblåsta.
Ett tillfälle då barriärer rämnar och jag hopplöst faller.
Det är när de söta, läckra, goa, fina, fantasifulla, mysiga och kreativa godbitarna serveras mig på silverfat.
Ställs dignande överfyllda gotteskålar framför näsan på mig är det kört.
Veckors diet och nyttigheter är inte längre viktiga.
Jag vräker i mig allt, menar ALLT.
Det finns ingen hejd.
The candyman har helt kopplat greppet om min sinnen
Min hjärna skriker mer mer mer – min kropp säger nej nej nej.
Sockerbegäret tar över, mina händer är i hjärnans våld och tvingar i mig bit efter bit.
Jag proppar skoningslöst och brutalt min kropp full med allt som är av gele och tillräckligt färgglatt för att se lockande ut
För varje bit jag trycker i mig känner jag mig allt uslare.
Men lidelsen för det söta är för starkt.
Jag resignerar.
Lutar mig tillbaka, kippar efter andan och tänker att nästa gång.
Nästa gång då jäklar ska jag vända bort blicken, ta en morot och känna mig såå sund.
Jorusåattehh…
Att jag nu kommer rulla fram har jag en svag karaktär, butikernas extrapriser, Academic Work, Student&Workers, Fruktbudet, Euroclear, Randstad och en lång Påskhelg att tacka för.
Tack – jädrigt mycket tack…
Knubbiga men söta
/Carina
& Perre
Här har du en till som har haft svårt att hålla tassarna från godisskålen. Tyvärr.....Kram
SvaraRadera