25 jädrans år - jösses...

Klockan slår och tiden går.
Idag fyller min yngste 25 år.
Leo, Loppan, Peppe, Peppolino
En go å kär son och väldigt fino!.
För kär är han.
Eller nja, inte fysiskt, just nu – såvitt jag vet...
Däremot är han oss kär.
Väldigt kär.
Å söt.
Varm och go med underbar humor, som han för övrigt händelsevis ärvt från en av sina föräldrar harkl, harkl…
Den där andra biten med tjurskallighet och obstinat som en nybliven tonåring känns onödigt att ta upp en dag som denna…

Igår ordnade vi ett litet surpriceparty!
Tjugo personer, släkt och vänner hade samlats utan hans vetskap.
Dock anade han att något skulle ske, men inte vart eller när.
Sonen ifråga var mer misstänksam än en paranoid missbrukare.
En av hans vänner fick agera bulvan och ta med honom till förutbestämd lokal.
Under buller och bång å med 'ljuv' sång dök vi fram i kulisserna.
Ett härligt leende från födelsedagsbarnet och överraskningen var fullbordad.

Personligen var jag väldigt nöjd över arrangemanget.
Idag, på självaste födelsedagen har vi dock inte sett skymten av honom.
Ryktet viskar tendenser till influensasymtomer, måste varit något han åt igår - host host...
Nåja, han dyker väl upp imorgon när klapparna skall öppnas.

Hoppas att du har en bra dag ungen min
Mamma
/Carina