Plötsligt händer det!

Ja se där!
Ett Fredagsmail, förvisso på en lördag – men what a heck…
Ett Fredagsmail är alltid ett Fredagsmail.

Var en sväng till Centrum.
Slogs av hur ofantligt mycket människor där var å vad folk handlade.
Själv köper jag sällan några julklappar förens den allra sista veckan.
Gick där i godan ro och nynnade på diverse julsånger ackompanjerad av butikernas ljudanläggningar.
Stoppade handen i varje pepparkaksburk som affärerna så välvilligt bjöd på.
En medelålders herre med block och penna i högsta hugg kliver fram.
Blev först generad över att stå där och äta upp de små livens pepparkakor.
Mannen log brett leende och informerade mig om att han kom från någon tidning (vilken hann jag förstås inte uppfatta, så dumt…).
Artigt frågade han om jag hade tid någon minut å eftersom jag inte på något sätt hade brått (å dessutom hela munnen full med pepparkakor) svarade jag 'Ja' (eller ett mmm...)
Sekunden senare blixtrade det till i ansiktet och jag förevigades (fortsatt med munnen full av pepparkakor) för denna tidning… som jag alltså inte vet namnet på.

Första frågan löd om jag hade julpyntat hemma?
Lätt förnärmad svarade jag 'Nej - som traditionen råder julpyntas här minsann inte hemma förens till första advent, även om jag i själ och hjärta är en julälskare av stora mått så finns det faktiskt regler för detta med pyntandet’.
Okej svarar mannen, ’Men första advent är ju imorgon’– Hmpf, lite skamset erkände jag att en å annan ljuslykta faktiskt hade kommit fram och att jag självfallet hade stenkoll på att det var första advent imorgon.
Nästa fråga var om jag hade köpt några klappar?
Eftersom jag inte hade det (för-att-jag-aldrig-köper-klappar-förens-sista-veckan) blev svaret 'Nej'.
Den tredje frågan var vilken som var min bästa hushållsmaskin?
Lade pannan i djupa veck och funderade så det knakade.
Kände att jag verkligen ville tänka till, ge ett bra och genomtänkt svar.
Ett svar som skulle klassa alla andras svar med hästlängder.
Ett svar att minnas.
Här skulle det minsann inte presenteras bakmaskiner, elvispar, glassmaskiner eller matberedare.
Nej, bättre upp!
’Nå?’, frågade mannen.
Började känna en viss stress och inser att herren framför mig säkert inte är ett dugg intresserad av något smart svar från mig. Han ville säkert helst ha ytterligare en dammsugare att notera till sin statistik och gå vidare till nästa person.
Till slut, efter mycket vånda kommer jag på den.
Min ultimata hushållsmaskin.
Min älskade, min underbara, min fantastiska mojeng.
Apparaten som borde finnas i varje kvinnas hem.
Maskinen jag inte kan leva utan, om än för någon dag,.
Kraftkällan som gör mig len och mjuk, lycklig och harmonisk
Den lilla saken som jag helst tar fram när jag är ensam hemma, (inser att denna beskrivning lätt kan leda tankarna åt heeelt annat håll… )
'Min epilator', säger jag högt (ni vet en sån där hårborttagningsapparat).
Upprymd informerade jag om mitt val.
Intervjuaren tittar något uppgivet på mig.
Säger med tung röst ’Vad har en hårborttagningsapparat med hushållsarbetet att göra?’
Suck, om han bara visste.
Livet blir liksom lite lättare utan en massa hår på benen.
Man blir gladare, man känner sig fager och förnöjd.
Och med de attributen i huvudet går matlagningen som en dans.
Fast vad vet karlar om just de?

Strosade vidare åt mitt håll.
Mannen med blocket och pennan hugger nästa kvinna.
Hårfin
/Carina

.