Jag är fri.
I två veckor har jag varit instängd och hämmad, avstängd och avskild från den yttre världen, isolerad i denna avkrok av civilisationen.
Vi pratar utan bil i Fagersjö.
Vi må bo idylliskt.
Men när Kung Bore rutit är det ingen lek att ta sig till och från våra trakter utan eget fortskaffningsmedel.
Kära Perre är inne i en hektisk jobbperiod och då hans bil ännu inte har fått på sig vintersulorna har jag (självklart) låtit honom ha min bil – jösses, jag behöver ju verkligen ingen bil på dagarna hmpf, hmpf…
Men nu.
Just idag kan jag dra en lättnadens suck.
Volvon kommer få på sig rätt attiraljer för att kunna vistas på hala vintervägar och jag får tillbaka min älskade lilla Swift.
Ordningen är återställd.
Nu väntar city, Ikea och diverse shoppinggallerior i stadens utkanter å som jag har väntat, närmare bestämt i två veckor host host…
I övrigt inget nytt under den Liedholm-Ericlid & Erikssonska himlen.
Knappt en vecka kvar till allra självaste Julen.
Planen är att för första gången på dryga 25 år fira Julafton just på Julafton.
Har de senaste åren lobbat stenhårt för en korrigering i vårt firande - lever på hoppet.
Som stor julentusiast ser jag som vanligt fram emot att göra just ingenting (under kategorin ’ingenting’ innefattas godisätande, filmtittande och bokläsande), nu skiljer det sig kanske inte nämnvärt från mina vanliga vardagar, men ändå.
När det är långhelg blir det på något sätt mer legitimt att göra just ingenting.
Det vanliga är annars att Perre kommer hem från ett hårt 12 timmars arbetspass, sliter sitt hår, suckar djupt och frustrerat berättar om bilister som kör som höns, kryssade vägbanor och snöröjare som inte kommer fram.
Efter långa utläggningar kommer förstås frågan ’Å vad har du gjort idag gumman?’
Mitt svar blir, ’Äh, ingenting särsikilt’.
Känns som om tvätta, stryka, skura, städa, handla, förbereda middag osv.osv står sig ganska slätt.
Egentligen märkligt.
Men så är det.
Happyme
/Carina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar