Etapp 5 del 2

Du härliga hotelliv.
Vad är det som gör att det känns så extra skönt och lyxigt att bo på hotell.
Att vräka sig i sängarna, zappa bland kanalerna och duscha hur länge man vill.
Vad är det egentligen för skillnad mot hemma liksom ?!?
Hmm, möjligen slippa städning och konsekvenser
Yes, me like- visst är det lite så.
Perre och Fredrik började dagen med att träna.
Nej vi pratar varken ölhävning eller myrstegsgång.
Här var det mer fysiska och manliga övningar å därmed lämnar vi just det ämnet.
Utvilad (nytränad) efter att ha sovit helt jädra fantastiskt bra glufsade vi i oss en rejäl frukost.
Denna dag var nämligen ägnad åt avancerad shopping alá Ullared.
Innan vi sa adjö till Gammelboparet togs denna underbara bildserie.
Ledsen Maria, men bara måste…
Tycker att den blev lite kul.

En betygsrepris
Detta dygn – en superhiss
/Carre
& Perre

Etapp 5

Telefonen ringer.
Jag: ’Öhh hallå?!?’
Andra sidan: ’Men heej – vart håller ni hus???’
Säger rösten på bred dalmål.
Det var Javabönan och Kaffemannen som hade förvirrat sig till landets västliga delar.
’Vi är på väg mot Varberg’, förkunnar jag glatt.
’Perfekt’ sa Javabönan – ’då ses vi!’
Vilket vi gjorde.
Tillsammans tillbringade vi dagen i Apelviken för att därefter med gemensamma krafter dissekerade vi innehållet i Odd Mollybutiken på Freeport.
Där blev jag kär.
Ja jösses.
Så kär som man bara kan bli i en Odd Mollykreation…. (återkommer om just den biten).
På kvällen hade vi den otroliga förmånen att ’få’ ett rum på samma hotell, Scandic Mölndal som de bodde (tack för den natten Fredrik, den glömmer vi aldrig ;).
Vi shoppade loss, denna gång på COOP i Kållered.
I värdparets fashionabla svit dukade vi sedan upp tapas av alla de sorter.
Sedan åts det och dracks det tills vi rullade ner till vårt rum.
Note to my self - sluta är när du är mätt och inte när maten är slut..., mest mat vinner liksom inte.

Hotell Scandic i Mölndal är förvisso ett stort hotellkomplex.
Inte vackert men trots bristen på fysisk charm och mysigt läge vann det på ett superfräscht rum, härlig säng (en riktig dubbel) och en rent fantastisk frukost.
Måste man inte bo i stan är detta hotell utan tvekan en riktig familjehiss som även fungerar för oss barnbefriade.
Detta dygn – en superhiss

Hissnande
/CarinAda
& PeKålle

Etapp 4

När man ändå rör sig i Laholmsbuktskrokarna var vi ’bara tvungna’ att ta oss ned till Båstad.
Denna underbara pärla.
En förtjusande liten stad som nästan osett hamnar som hiss och som sedd blir en klar himmelshiss.
Nu var det inte bara det faktum att jag här shoppade Odd Molly till 70% rea (en Utopian i Lite Lilac och en Camisole Long i military), det faktumet isig kan förvisso få vilket Mollyist som helst att gå i taket utan även det goda att solen sken, butikerna var ljuvliga, husen som från en sagovärld och närheten till vattnet magnifik.
Lunch vid havet och lyckan var gjord.
Trots att vi varit där tidigare blev jag lika förtjust i Båstad denna gång – som sagt. Hiss – Hiss – Hiss
En sväng till Torekov (även detta en hiss) hann vi också med.

Båstad vs Halmstad 6-0
/Carina Navratilova
& Perre Borg

Etapp 3

Efter frukost i Smålandsstenar nådde vi slutmålet, Halmstad.
Efter att ha tillbringat över tjugo somrar i Varberg har det blivit en å annan tripp till både Halmstad och Falkenberg dock aldrig någon längre och mer ingående sejour.
Nu var det dags.
Operation Halmstad skred till verket.
Checkar in på Grand Hotell.
Säger till receptionisten ’Hej, vi ska vara här i fyra dagar, vad får vi inte missa?’
Hon kikar vänligt på oss (vilket nästan alla hotellreceptionister förvisso gör) och säger ’Tylösand, ni måste till Tylösand!’.
Rekommendationen var alltså att vi skulle ge oss av från Halmstad, hmm…
Nu har vi varit där tidigare och undrar mer över attraktioner i själva staden.
Den unga receptionisten funderar en stund innan hon kommer på Äventyrslandet (som även detta ligger lite utanför stan).
Senast vi var där hette den ’Lilleputtparken’ eller något liknande och kidsen var lika stora som de utställda modellerna.
Nu är sönerna stora och parken ännu större och flashigare.
Väldigt mycket häftigare.
För ett ögonblick längtade jag efter att bli Farmor och ta med mina barnbarn på skojsigheter.
Tänkte lite till och insåg det bekväma i att inte vara Farmor. Inte än i alla fall...
Halmstad var annars ’sådär’.
En rätt ordinär stad. Lite fina gamla hus, en klassisk gågata, några schyssta restauranger och två Odd Mollybutiker.
Båda hade rea men ingen av dem hade något som lockade.
En dag tog vi oss till Falkenberg och Skrea Strand.
Grand Hotell gav känslan av en svunnen storhetstid.
Rummet var nyrenoverat = hiss
Frukosten var generös = hiss
Rummet var litet (gick med nöd och näppe att fälla upp resväskan), sängen utsliten, mjuk och endast 160 = väldig diss
Fick aldrig igång internet = diss
Badrummet var dåligt städat = klar diss
Läget på hotellet var bra om man kommer med tåg (hiss), mindra bra om man ville bo i ’city’ (diss), varje morgon började de det ljudliga arbetet med renoveringen av stationen (en irriterande diss).
Hotellet hade en utomhusloungedel, god tanke och ganska fräscht.
OM det inte var att den låg mot bakgården och vette mot innergården i området och de boendes tvättstuga – Kunde inte bli annat än en diss.
Sammanfattningsvis var Halmstad en medioker hiss, stan vann lite i längden men saknade den riktiga charmen.
Grand Hotell hamnar nog tyvärr på dissidan på min bedömningsskala.

Grand Lady
/Carina

Etapp 2

Det ska sägas direkt.
Jag hade inga, nada, zero, noll förväntningar på Flygmuseumet i Linköping.
Med denna inställning kunde det nästan inte bli annat än en höjdare.
Å vilken jädrans ’hit’ det blev.
Så häftigt.
Hela museumet var snyggt, luftigt och informativt utan att vara tråkigt.
Utställningen om DC-3:an som försvann och vraket av den samma var fascinerande och spännande.
Många kreativa förklaringar, initiativrika expon och underhållande filmer.
Det var med andra ord inte för intet som det fått pris som Årets Museum.
Här gick vi tills vi mer eller mindre blev fysiskt utslängda.
Utan tvekan kommer det bli ytterligare en tur hit.
En klar ’hiss’!
Man behöver inte ens vara flygintresserad...

Resan fortsatte söderut över Omberg och längs Vättern.
Vi hittade en ’Röksten’ från 800-talet.
Hittade Pers Sten
Passerade en underbar hamnhåla som hette Borghamn
Och avslutade dagen i Gränna.
Denna dag blev en hiss som gick ända upp.

Bevingad
/Carina
& Perre












OBS - Efterlysning!!!
Under kvällen i Gränna satt vi och pratade med detta par, Micke från Malmö och Susanne från Linköping. Detta var deras första date.
Lovade lägga till Susanne på FB men missasde hennes efternamn.
Nu är jag vansinigt nyfiken på om det blev någon fortsättning för dessa två.
Är det någon som känner igen dem???

Detektiven
/Carina

Etapp 1

Semestern (eller vad vi 'mittimellan-två-jobb' ska kalla det) har smält undan och mina sinnen är redo att göra en sammanfattning.
Tänkte helt enkelt sätta 'hiss' eller 'diss' på våra förehavanden.
Inte för att någon bryr sig utan för att jag tycker att det var kul.
Efter att ha letat Riksbunker i de Sörmländska skogarna fortsatte vår tripp till Vingåkers Outlet (noga uttänkt av Perre som klokt nog insåg det smarta i att efter skogsäventyret tillfredställda även mina lustar).
Här fanns det förväntningar kan jag lova.
Tyvärr infriades ingen av dem.
Nix Pix!
Vingåker var både mindre och större än väntat.
Inledde med Scoretts Outlet.
Stort med mängder av skor.
Många dussindojor men allt med lite ’stil’ hade inget Outletpris.
Betyg: Diss
Fortsatte till det som kallades Fyndtältet
I min fyndiga hjärna hade jag lite svårt att få ihop det faktum att man har en Outlet (där det rimligen ska vara superpriser) ändå behöver ett fyndtält ?!?
Sammanfattning - Här fanns allt som ingen ville ha.
Trångt, fullt, fult, varmt.
Betyg: Diss
Fortsatte (nu rätt ivrigt) vandringen till det som skulle vara höjdpunkten, det ’riktiga’ Vingåker Outlet.
Stort – Ja
Rörigt – Dubbelja
Dyrt – Trippelja
Schyssta saker – Näe inte särskilt.
Som vän av ordning och organisation blev jag fullständigt konfys över den brist på struktur som rådde.
Visst den envetne och ihärdige kunde nog göra fynd, fattar dock inte att en butik med så mycket saker ändå kan ha ett så dåligt utbud. Om ni fattar.
Stället var smått förvirrande och framförallt dyrt.
Jag gillar helt enkelt inte när klänningar finns på 30 olika ställen, jeans på 17 och tröjor på 22.
Visst mängder med märkeskläder men endast sådant som sannolikt inte ens gått att sälja på den polska eller ryska marknaden.
Mycket var märkligt och det var lätt att associera till en orgie av kläder för folk med dålig smak.
För mig var dessa 5000 kvadrat något av ett bakslag.
Som ett sista hopp besökte vi lunchrestaurangen.
Med knorrande mage hoppades vi på en ’hit’.
Trevlig personal, mat som var synonymt med mikro och miniportioner.
Menyn var lika spännande och inspirerande som att se målarfärg torka.

Riksbunkerletande – Klar hiss (vackert väder å mycket blåbär i skogen)
Vingåkers Outlet - Dubbeldiss för hela chapparajset.

Vingklippt
/Carina

Vi två 22

Idag firar vi 8030 dagar tillsammans.
I runda slängar. På ett ungefär liksom.
Alla dessa dagar har vi förstås fysiskt inte varit tillsammans.
Ihop men inte alltid på samma plats.
I samma tid men inte alltid samma sinnesstämning.
Haft det roligt, oroligt och otroligt
Roande, oroande och osannolikt
Skrattat, gråtit, kramats och förlåtit.

Åttatusentrettiodagar blir 22 år gemensamt.
Jädrar i min lilla låda vad jag tycker att det är häftigt.
Sagolikt å på något sätt ofattbart.
Kul, spännande, hispigt, fabulöst och makalöst fantastiskt och mestadels underbart.
Receptet undrar den nyfikne?
Aldrig somna ovänner.
Host host.. Bullshit!
Himla god tanke som inte alls funkar ’in the real world’.
Somna, sov bort det onda och se morgondagen med nya ögon.
Då var då – nu är nu.
Du är här och vi är nu.

Värme, kärlek, glädje, kompromisser, tålamod och humor å så ett schysst samliv, icke att förglömma.
Ouups, lät väldigt pretantiöst, men sant...
Se varandra.

Mitt hjärta bubblar fortfarande när Perre säger ’vi’ om oss.
Tack-för-dessa-22-ser-fram-emot-de-kommande-52
/Carina

Fredag, ingen tvekan...

No excuse
Oh no!
Jepp det är fredag. Igen.
Mitt ansvar gentemot samhället har hunnit ikapp mig.
Min sviktande moral tog mig i örat och deklarerade att utföra min medborgerliga plikt. Basta.
Hade det bara varit för bloggen hade det varit enkelt.
Några semesterbilder och lite text om ’här var vi och det var sååå underbart’ så var det klart.
Men nu är det de där med Fredagsmailet.
Här krävs det text. Helst modell bra.
Ni i runda slängar 150 personer som nås av detta regelbundna veckomail har nog inte mina semesterbilder som högsta prio. Snarare förväntas underhållning (å de underhållande semesterbilderna vidarebefordras icke hehe…) – klart att jag gör ännu ett försök.

Har skrivit det tidigare och gör det igen.
Märkligt att de Fredagsmail som innehåller mer eller mindre obscura bilder samt historier som Moder Teresa skulle trilla av pinn för (nåja, om det nu inte vore för att hon redan trillat av pinn) alltid är de mest populära.
Kom inte å säg annat än att vi alla är rätt sexfixerade eller i alla fall sexintresserade (skulle någon av er mot förmodan inte vara de är det bara att beklaga) – även om en majoritet med bestämdhet hävdar att de fortsatt endast kommer i kontakt med ’den världen’ genom herrtidningarna hos frisören.
Få skulle nog erkänna att de har Filmnet (ja, jag envisas med att kalla den så) eller TV1000 för vuxenfilmerna utan självklart är det för ’de trevliga familjefilmerna och bra seriernas skull’.
Vi lever i någon slags tro att så länge vi inte erkänner våra lustar så är vi obefläckade. Yeahh right!
Hur tusan jag nu kom in på detta ämne.
Det är så typiskt mig.
Ett ständigt virrvarr av orediga tankar.
Men ’alltsomofta’ trivsamma.
Fast… flest kommentarer på bloggen har faktiskt inlägg om Odd Molly fått.
Vilket sannolikt betyder att OM-sfären är ett gäng ärbart kvinnfolk, förmodligen rätt pryda. Men trivsamma.

En lagom dos av vardag har inträtt.
Perre är ledig även nästa vecka.
På listan över svårslagna rekord kan läggas att vi på söndag firar 22 år.
Har bjudit in den vanliga klunsen av trivsam släkt till middag.
Inte för att fira just det.
Hoppas kunna se något av mina söner.

Nåja
/Carina

Fredagsmailspaus!

Igår var det visst fredag.
Fattar ingenting, det var de ju i förrgår också???
Kan någon vara så vänlig och rätta till tiden. Tack.
Nej det får nog bli så.
Jag tar och kopplar bort, kopplar av och kopplar ur.
Lite semester några dagar eller så.
För övrigt precis lagom tills alla andra kommer tillbaka från sina ledigheter.
Känns märkligt att ha så här sen semester.
Är inte helt bekvämt.

Paketet från Tradera har kommit till rätta (mest menat till den trogen Bloggläsaren)
Provrummet har levererat så här sitter jag i den allra underbaraste Amie dress (även detta till den trogne Bloggläsaren).
I trygg förvisning om att Mamsen flyttar in och ser efter hund och hus ger vi oss iväg på en ny roadtripp.
Denna gång är det Halland som ska få sig en omgång.
Några nätter i Halmstad och några dagar i Varberg.
Lite Vingåker, lite Ullared och lite Freeport ( i gengäld är jag rädd för att det blir MYCKET nedlagda militäranläggningar, flygmuseum, bunkrar och andra mer eller mindre okända platser som jag inte hade en aning om att jag ville besöka) – men vad gör man inte för konsten.
Hmpf, alltså alltså shoppingen.
Semester är att kompromissa och förena nytta med nöje!

Sebban håller sig enligt egen utsago även denna helg hemma, eller i alla fall på farvatten nära hemmet...
Loppan skulle visst dricka snaps i Hälsingland eller vad det var...
Mina bästa gossar!

Paus it is
/Carina
& Perre

Roadtripp Dalsland

Förra helgen klarades Dalsland av.
Jodå vi har varit där förr. Ganska många gånger faktiskt.
För att vara exakt har jag ingen aning om hur många gånger som vi har härjat där. Men många är det. Väldigt många.
Dalsland är lite av världens ände.
Man åker inte dit om man inte har ett ärende liksom.
Nu hade vi både anledning och ärende, Perres pappa inkluderat fru bor där sedan 20 år.
Å när det vankades ännu ett mc-köp i krokarna satt en tripp till urskogen som gjuten.
Dessan var med och vi åt, vi sov och vi drack vin (vill gärna poängtera att Dessi drack vatten).
Vi hälsade på Perres halvsyskon (eller vad man nu ska kalla Perres pappas frus barn) och vi han shoppa i Trollhättan (personligen en av höjdpunkterna ;).
Med andra ord en rätt trivsam helg att lägga till handlingarna.

Mot nya äventyr
/Carina

Utebliven leverans

Ibland mår man som när man drar ur proppen i badkaret – slurp å all energi är borta.
Har haft lite flyt ett tag - varit inne i lite av ett ’flow’.
Det känns så jädrans schysst.
Har sökt flera jobb, det har känts bra.
Har liksom varit på G.
Och som ett brev på posten dyker man.
Kvar blir en heffaklump med noll vision, en massa irritation, frustration och på gränsen till depression
Fick besked om att potentiell arbetsgivare gått vidare med annan sökande.
Känner oro både inför min egen framtid och andras.
Fick indikationer om att jag varit för personlig i bloggen.
Har jag det?
Å så allt annat elände här på jorden. Blir låg.
Att de ska vara så jädrans svårt!?!

Fyndade ett Magnolialinne på Tradera. Betalade per omgående.
Det är nu över en vecka sedan och inget linne är levererat.
Enligt säljaren är det skickat. Förstås.
När Provrummet äntligen hade vett nog att rea till 50% blev det köpläge.
Tre plagg inhandlades, dagen efter fick jag besked om att endast två skulle levereras eftersom ett redan tagit slut.
Surt eftersom det uppenbarligen gick att betala för varor x tre.
Det här är också en vecka sedan – inga plagg är levererade.
Enligt Provrummet är det skickat och enligt Posten är orden gjord men inget paket skickat.
Ej heller några pengar är återinsatta på mitt konto.
I shoppingivern klickade jag även hem en LK i mörkblått från Tradera.
I beskrivningen nämndes inget om den var i ull eller bomull å jag mitt pucko frågade aldrig.
Var så korkat säker på bomull – för det var de jag ville ha.
Behöver jag säga att den var i ull. Fasiken.
Börjar bli ruskigt irriterad – sur som en citron.
Arg som ättika och besviken som en gris
På allt.

Provade underbar kappa.
Halva priset till trots var den för dyr.
Mao ingen leverans där heller. Fasiken (igen).
Surkartet
/Carina

Fredagsmailssemester

Hade tänkt att ta semester – Fredagsmailssemester.
Men så insåg jag att ni finns där ute, ni trogna läsare som inte gör annat än sitter där och väntar på att jag ska leverera mina verbala fyndigheter.
Så för er skull.
Klart att det ska vara ett Fredagsmail!

Fast, bloggenergin börjar avta och har mer eller mindre gått in i något slags semesterkoma.
Orden sipprar mellan fingrarna och har svårt att forma tankarna.
Å andra sidan är jag lite så mest hela tiden.
En inspirationsmänniska, ibland flödar orden och ibland kommer de liksom inte till mig.
Egentligen är jag ingen bra bloggare. Inte alls.
Man förväntas skriva om vardagens händelser och personliga vendettor. Det är jag dålig på.
Näe jag är nog mer av en kåsör, någon som skriver om högt och lågt, vad som helst, vardagligt och oväsentligt.
Jag överlämnar inläggen med kärlek till läsaren.
Det viktiga för mig är inte fakta – utan att orden levereras med glimten i ögat.

Var på mammografi i veckan.
Om inte tyngdlagen redan har tagit ut sin rätt så ser denna djävulsmaskin till att hjälpa naturen på vägen.
Stod där barbröstad och mammografidamen säger till mig att sträcka händerna rakt upp, lite som hand´s up.
Gör som jag blir tillsagd, varpå damen säger ’vilka bruna bröst du har!’
Hmm, vad svarar man på det?
Ehh, ok – tack eller nå´t.

Inatt blev jag väckt 02.30.
Loppan ringer.
Reaktionen är alltid den samma.
1) Han ringer, alltså lever han
2) Han ringer 02.30 vad har hänt, vad behöver han hjälp med, vart behöver han bli hämtad?
Men nej då.
Han ringer mest för att berätta att det är så vackert vid havet.
Han sitter på Västkusten och tittar ut över vågorna som slår mot klipporna, blev lite nostalgisk och tänkte på alla barndomssomrar vi tillbringat i Varberg.
Han är väl för söt, den lille parveln.
Sebban håller denna helg till i Stockholmstrakten
Han var enligt uppgift vid denna tidpunkt på en adress inte långt hemifrån.
Jag och Perre ska kolla hoj.
Jodå helt korrekt, han har redan fyra.
Därmed lämnar vi detta område.

Ha det bäst
/Carina
Perre
& Dessi