Efter frukost i Smålandsstenar nådde vi slutmålet, Halmstad.
Efter att ha tillbringat över tjugo somrar i Varberg har det blivit en å annan tripp till både Halmstad och Falkenberg dock aldrig någon längre och mer ingående sejour.
Nu var det dags.
Operation Halmstad skred till verket.
Checkar in på Grand Hotell.
Säger till receptionisten ’Hej, vi ska vara här i fyra dagar, vad får vi inte missa?’
Hon kikar vänligt på oss (vilket nästan alla hotellreceptionister förvisso gör) och säger ’Tylösand, ni måste till Tylösand!’.
Rekommendationen var alltså att vi skulle ge oss av från Halmstad, hmm…
Nu har vi varit där tidigare och undrar mer över attraktioner i själva staden.
Den unga receptionisten funderar en stund innan hon kommer på Äventyrslandet (som även detta ligger lite utanför stan).
Senast vi var där hette den ’Lilleputtparken’ eller något liknande och kidsen var lika stora som de utställda modellerna.
Nu är sönerna stora och parken ännu större och flashigare.
Väldigt mycket häftigare.
För ett ögonblick längtade jag efter att bli Farmor och ta med mina barnbarn på skojsigheter.
Tänkte lite till och insåg det bekväma i att inte vara Farmor. Inte än i alla fall...
Halmstad var annars ’sådär’.
En rätt ordinär stad. Lite fina gamla hus, en klassisk gågata, några schyssta restauranger och två Odd Mollybutiker.
Båda hade rea men ingen av dem hade något som lockade.
En dag tog vi oss till Falkenberg och Skrea Strand.
Grand Hotell gav känslan av en svunnen storhetstid.
Rummet var nyrenoverat = hiss
Frukosten var generös = hiss
Rummet var litet (gick med nöd och näppe att fälla upp resväskan), sängen utsliten, mjuk och endast 160 = väldig diss
Fick aldrig igång internet = diss
Badrummet var dåligt städat = klar diss
Läget på hotellet var bra om man kommer med tåg (hiss), mindra bra om man ville bo i ’city’ (diss), varje morgon började de det ljudliga arbetet med renoveringen av stationen (en irriterande diss).
Hotellet hade en utomhusloungedel, god tanke och ganska fräscht.
OM det inte var att den låg mot bakgården och vette mot innergården i området och de boendes tvättstuga – Kunde inte bli annat än en diss.
Sammanfattningsvis var Halmstad en medioker hiss, stan vann lite i längden men saknade den riktiga charmen.
Grand Hotell hamnar nog tyvärr på dissidan på min bedömningsskala.
Grand Lady
/Carina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar