Hallå Halloween!

Måndag och en hel helg till ända.
En timmes extra sömn men inte tusan gjorde det någon skillnad.

Igår var det secktime igen, Sharks vs Hawks
Denna gång gick det bättre.
Men efter 0-0 i första var det på gränsen att jag började misströsta, att det ska vara så svårt...
Sen ordnade det upp sig.
Efter slutsignalen kunde en härlig vinst med 5-1 noteras.
Det tackar vi för!

I helgen gick folk lösa med diverse utstyrslar i tron att det var Halloween.
Men jag vet bätttre.
De e dag som det är dagen då man ska spöka ut sig, luras och leva rövare.
Så bara för er skull har Perre och jag satt ihop en liten video.

Håll till godo
Moohhaaahhhaaa...
DJ Carro
& Perkula

Personalize funny videos and birthday eCards at JibJab!

Fredag favoritdag!

Två veckor på jobbet.
Känns som längre.
Alltså i positiv bemärkelse.

En av arbetsverktygen jag fick var en IPhone.
Asschysst, en IPhone.
Inte illa.
Jag fumlar och pillar, drar och drillar.
Flyttar runt och tänker sunt.
Fast tusan hakar vi kommer inte riktigt överens.
Vi har liksom inte riktigt 'bondat'.
Trots att jag i den nya familjemedlemmens närvaro försökt tala tyst om min irritation över tvånget att ladda hem ITunes för att komma igång och min förbittring över att tvingas lämna kreditkortsnummer för grattisappar verkar den hålla på sin integritet.
Nix, den släpper inte in mig i Macs värld.
Skam den som ger sig.
Vänta bara –i helgen ska jag ta en rejäl bit av teknikens frukt
Då är det jag som är härskaren och kvar kommer bara ett äppelskrutt vara, moohahaaaaa…

I övrigt inget nytt i min värld.
Som jag väntat har den senaste tiden bestått av jobb, äta och sova – detta i en lika delar underbar ljuvlig kombination.
Helgen blir precis så stillsam som önskvärt.
Sönerna ska däremot säkerligen Halloweenpartaja.
Eller något ditåt.
I alla fall för den ena.
Den andra kände enligt uppgift inga större sympatier för den typen av hålligång (vilket för övrigt är ett synnerligen bortglömt användbart ord).

Lets helg together
/Carina

På vift!

Jag är så rökt.
Så jädrans bortkommen och tillgängliggjort.
Nätattacken växer dramatiskt – inte bara Bloggtoppen har drabbats.
Så var det med det ja!
Tillhör ju de lata, bekväma och godtrogna som gör det lätt för sig och har ett par tre olika lösenord som regelbundet används på flera olika webbplatser.
Dessutom klickar jag allt som ofta i rutan för ’kom ihåg mig’ på de webbplatser som jag med jämna mellanrum besöker. Det i sin tur innebär att jag med tiden totalt har glömt bort vilket lösenord som jag har på vilket ställe. Jösses.
Eller ska jag säga tillhörde.
Åkte på att byta en hel drös - utav de jag kom ihåg alltså...
Frågan är nu hur i hela friden jag ska lyckas komma ihåg alla nya?

Minns när vi för lääänge sedan var på Astrid Lindgrens Värld med sönerna.
På vår promenad kom vi fram till Törnrosdalen.
En i sönernas värld gigantisk vakt kliver med bestämda steg fram och med basröst säger, ’Lösen’.
Leopold tittar förtvivlat omkring sig och står tyst.
Vakten upprepar ’Lösen’.
Med tefatsögon säger han ’vet inte’.
Då böjer sig vakten fram och säger, ’Jag ska lära dig lösen’.
’All makt till Tengil, vår befriare – och glöm det aldrig’.
Jag har inte glömt.
Sannolikt inte sönerna heller.

Idag frukost på jobbet (igen).
Jo man tackar.
/Carina
Er befriare

Ball Breaker friday blev sen lördag

Jag är ingen ’high five:are’!
Inte alls.
Konstaterade verkligen det igår.
För de coola, festliga och tävlingsinriktade folket kan det te sig som en rätt naturlig gest.
En schysst ’high five:are’ är aldrig fel.
Men shiit pomfriits, jag kan bara inte på ett naturligt sätt slänga näven i luften och med ett glatt grin köra en handklapp på min medspelare.
Eeouu, de e ungefär en av de mest onaturliga gester jag kan tänka mig.
För att uttrycka min glädje brukar jag istället köra en kortare dans.
Den går ut på att böja armarna i vinkel, krypa ihop något och vicka på höfterna så att jag kommer i lite av en självgungning.
Men man får vara snabb eftersom hela glädjeprocessen brukar vara över på några sekunder.
Utom i de fall då jag kommit rejäl pendling, då vajar jag likt en sjöman en lång stund efter.

Mina talang att spela bowling är nästan obefintlig.
Ovanstående konstaterande gjordes då jag igår tillsammans med ett fyrtiotal supernajsa kollegor var på Ball Breaker.
Kan gott tänka att de stackars medarbetare som hade fått nöjet att vara i mitt lag såg mindre glada ut efter ett antal avverkade serier än innan liksom.
Däremot klarade jag den andra biten dvs. den som bestod i att dricka vin, mingla och äta mat fullkomligt galant.
Inte helt otippat.
Om jag får säga det själv.
Kvällens behållning rent sportsligt var att jag på ett för mig oförklarligt och turligt sätt satte en spärr.

Ja, så där har ni skälet till att det under gårdagen inte producerades något Fredagsmail.
Idag har det varit storstädning i Samfälligheten.
Perre är en klippa.
Jag är en dålig människa.
Leopold ägnar helgen åt att fräscha till sin lägenhet. Bra där.
Sebban däremot vilar från lägenhetspysslet.
Enligt egen utsago ska han visst chocka med att inviga tvättstugan imorgon.
Ja inte den här utan den hos sig. Det tar sig…

Lördagsmailsskaparen
/Carina

The Picture of truth

Ja ja, Mollyfans världen över har redan sett den.
Bilden som slår fansen med häpnad!
En bild som utrålar färger, värme och gemenskap.
För er som ännu inte har haft nöjet kommer här en kopia, ärligt stulen.
Här är beviset att Holknekts Angels finns.

Helgen till ära delades posten som President av två ärevördiga Odd Mollyfanatiker, 'The Doctor' och 'Biinah'.
Helt obemärkt står de där, mitt ibland oss andra.
De står där med makten i sina händer och ett ödmjukt leende på sina läppar.
Några av de samlade var sedan tidigare godkända,
efter denna helg är samtliga på bilden fullvärdiga medlemmar.

Efter många års sökande kan jag informera om tillvägagångssättet för att nå denna högst hedervärda position inom modevärlden.
Den som önskar vara med i denna positiva blogggemenskap börjar med att ansöka om att få bli hangaround. Det görs genom att under en längre tid mycket frekvent både blogga om Odd Molly och vara överdrivet aktiv med att kommentera på andra bloggar. I undantagsfall kan det även räcka med kommentarsdelen, detta är således första steget mot ett fullvärdigt medlemskap. Nästa steg är att hon, för det finns bara kvinnliga medlemmar, blir Prospect member.
I denna fas inbjuds man till kortare regionala träffar, en fika på stan etc.
Till sist, om du anses lämplig, röstas hon/du in som en fullvärdig medlem.
Och det är NU som du kan följa med på dessa Riksträffar.
Mingla med det vackra folket, dricka bjudskumpa och få giftbags.

Sisters live in peace
/Carina

Nystart!

Sällan har jag väl blivit så väl mottagen .
Blommor och blad, kramar å hyllningar.
Kände mig lite som en superstar eller som om jag fyllde år eller i alla fall hade namnsdag.
Det var ashäftigt och egot fick sig en rejäl vitaminkick.
Väntade till slut på den där förlösande knäppen på näsan som förkunnade att jag drömde.
Men den kom aldrig.
Säger bara JÖSSES AMALIA!

På tåget hem satt jag med ett löjligt leende.
Killen mitt över log tillbaka.
I min egen värld fortsatte jag att le.
Nu log jag ju inte mot honom – vilket han nog inte förstod.
När han nickade sådär lite ’hejjande’ insåg jag att jag hela resan suttit med huvudet på sned och en drömmande blick – rätt mot honom.
Bytte blixtsnabbt smilet mot en blick som mer undrade ’å vem e du???’.
Ångrade mig snabbt.
Ett leende kan man alltid bjussa på.

Väl hemma kom tiden ikapp mig.
Vänta nu…
Prestationsångesten blandades med hyllningsfraserna.
Vad var det alla hette, vilka gjorde vad och vad betydde alla förkortningar?
Vem skulle flytta vart och varför?
Och alla dessa engelska ord, regler och policys?
Hade jag egentligen fått med mig något annat än en massa förvirrad svårhanterad information?
Kände frustrationen...
Bestämde mig för att avvakta med ångesten tills jag har fog för att ta fram den.
Till dess är det njuta som gäller

Nyanställd
/Carina

Farsta IBK - Huddinge IBS

Det blev ingen bra start på innebandysäsongen.
Det blev katastrof.
I alla fall en mindre lyckad variant.

Med god marginal intog jag Sjöstadshallen – vilket isig måste ses som en mycket bra start.
Men sen började strulet.
Sjöstadshallen har inte mer än sisådär 5-6 år på nacken.
I mina ögon bör en sådan ny hall ha trådlöst internet, ett riktigt schysst seck och mer än en bra ljudanläggning
Ljudet var kasst.
Micken låg och surrade och störde.
Jag hade ingen täckning med mitt Telenor bredband, vilket är sjukt dåligt eftersom vi knappast befann oss i några djupa skogar.
Lätt panikslaget ringer jag Perre och han störtar över med vårt andra trådlösa alternativ, Tele2.
Samma usla resultat.
Pinsamt.
Mao ingen onlinerapportering.
Fast vet inte om det egentligen var det värsta.
Näe, det tyngsta för dagen var nog den svidande förlusten mot Huddinge och det faktum att Farstaspelare (ja ja… för mig å en massa andra f.d 'kända' Farstaprofiler) i stort sett var inblandade i samtliga Farstats hmf... Huddinges mål.
Sådant tynger ett Farstahjärta.
Hur skall detta månne sluta...

Då var kvällen hos Åsa & Lasse i lördags betydligt trevligare.
God MAT och framförallt MYCKET mat.
Icke att förglömma drycken.
Misstänkte att det skulle blir så.
Ibland får man nämligen 'äta upp’ sina uttalanden.
Rejält!

Imorgon börjar livet
Jobbarlivet.
Har packat väskan.

Lite Söndagsseg
/Carina

Yabba dabba freedaaa!!!

May I proudly present the new ’Team Leading Lady’!
Jepp Å yabba dabba dooo...
Skumpa till folket – skumpa till folket
Jösses amalia!
Har gått med ett fånigt leende på läpparna hela veckan.
Å då menar jag superfånigt.
Har nästan inte velat berätta utan nöjt gottat mig åt glädjen, myst och druckit skumpa.
Äkta vara dessutom!

Folk som sitter på sina feta fasta tjänster fattar inte lyckan över att få jobb.
Alla klagande individer borde ställas på backen för att lära sig och värdesätta sin tillvaro.
Helt enkelt uppskatta det de har.
Är det något jag kommer ta med mig så är det just det.
Visserligen är det (till en början) en visstidsanställning vilket är betydligt bättre än ingen tid å en massa fritid.
Sköter jag mig rätt blir det förhoppningsvis en lång tid.
Väldigt låååång…
Platsen är Waterfront Building å ja exakt – adressen är igenkänd.
Lycka.

På lördag ska vi på middag till bästa Åsa & Lasse (ni vet de där ’minimatsmänniskorna’), ska bli spännande och se vad de inte bjuder på den här gången hehe…
På söndag är det hemmapremiär för ’mina’ Sharksare.
Den renoveringsstängda Farstahallen har denna säsong bytts ut till Sjöstadshallen.
The seck is miiiiine…

Om tid ges besöker vi gärna Vi i Villa Mässan.
Nollkoll på sönerna.
De e tusan synd å skam.

Galet glad
/Carina

Love Forever

Dags att presentera det ena superfyndet som gjordes under shoppingdagarna i Göteborg.
Eller, fynd å fynd vet jag inte.
För att något i min värld ska betraktas som fynd ska det vara hett eftertraktat och minst till halva priset.
Fast ähh, blev förälskad i denna sak eller möjligen varelse (råder viss tveksamhet) så det får nog betraktas som fynd ändå.
Iofs ser jag ut som Chewbaccas syrra i den, men vad gör väl det när man känner sig som den coolaste bruttan i stan.
Även bloggkollegan Hilde blev betagen.
Vi plockade åt oss de sista exen och stolta som två lejoninnor spatserade vi runt i butiken, grrr….

Märket på koftan är ’Love Forever’.
Ett märke som sannolikt hade gått mig totalt förbi om det inte vore för just denna otroligt härliga skapelse.
Här om dagen var det dags för användning.
Står och tuppar mig framför spegeln när Perre säger ’vad är det där?’
På båda sidorna om kragen är det hål, helt enkel fabrikationsslarv.
I valet om att reklamera koftan, skicka den tillbaka och stå utan tog jag raskt fram nål och tråd.
Lite småpyssligt men lyckades få de två hålen åtgärdade.

Kände ändå att jag ville informera butiken.
Skrev ett mail och bifogade bilderna till ’Milk & Honey’ i Göteborg.
Svaret ljöd:
’Tack för info
Kul att ni besökte oss.
Tråkigt med koftan
Välkommen åter.’
I runda slängar. Typ
Vet inte vad jag hade förväntat mig för svar…
Men nog var det lite lamt?!?

Å hehe…
Apropå alla snälla kommentarer från just OM-träffen så tål jag både gullig, fina, söta och en å annan kram.
Jag e tuffare än vad somliga tror.
Kraaam
/Carina

Officiellt höst!

Hade tänkt att skriva en liten undran över vad som gör att vissa hyllar hösten.
Man blir mörkrädd.
Vissa är nästan fanatiska.
Lite mer specifikt vad är det ni gillar med hösten?
Är det mörkret, kylan, regnet, blåsten eller att se det gröna sköna vackra förvandlas till något torrt gult fult och skräpigt?
Frysa som en hund när man är ute med hunden!
Huttra vid tunnelbanan, stå med isande tår vid bussen!
Fatta att man måste kratta alla förbannade löv på tomten!
Skrapa rutorna på bilen!
Klä sig i otympliga kläder som alltid är för kalla utomhus och för varma inomhus.
Se ’fjortisarna’ glida runt i Canada Goosekopior och tunna Converse på fötterna?
Jag bara undrar liksom?

Men så var jag ute på morgonpromenaden.
Solen värmde, luften kändes krispig.
Ren och nästan förväntansfull.
Det var tyst och vindstilla sånär på svanarnas slag mot vattenytan när de lyfte mot den blå skyn.
Färgerna var magnifika och jag kom på mig själv med att spricka upp i ett leende.
Tusan så vackert det var.

Let the höst komma
/Carina

Fredagskväll!

Lägger en härlig helg i Göteborg bakom mig och ser fram emot en cool helg på hemmaplan.
Så nedrans kul när man överaskas.
Inte bara av strålande sol utan även av fantastiska människor.
Supernajs.

För er totalt insatta, insyltade och involverade i WF:s förunderliga värld kan jag… nej fel - MÅSTE jag skryta om dagens ’all time high’.
Utan fusk (that´s for sure) men med lyckosamma bokstäver fick jag 168 poäng för ett (1) ord.
Sicken lycka, kommer sannolikt leva på det ordet resten av min WF karriär.
Ordet då, ’KOJAT’!
Vad det betyder?
Inte det blekaste men lyckosamt var det :)

Tummar och tår, tummar och tår, tummar och tår!
Nej, ingen gymnastisk övning men ni får gärna - för min räkning hålla all världens tummar och tår.
I alla fall alla tillgängliga.
Med dessa tummars och tårs hjälp kan jag förhoppningsvis till nästa fredag informera om en positiv händelse.
Egentligen ogillar jag ’cliffhangers’.
De är fåniga, nästan lite nördiga.
Och irriterande.
Kan nästan bojkotta tv-program som avslutar med en ’i nästa spännande avsnitt’.
Mähh – berätta hur det går NU så kan vi gå vidare sen. Liksom.
Men sorry folks.
I detta fall är jag av nöd tvungen att avvakta tills saker och ting har fallit på plats.
Så hehe… en liten ’teaser’ var jag alltså bara tvungen att bjuda på…

Ikväll är det fotboll och Idol som gäller för samtliga familjemedlemmars räkning.
Imorgon råder det däremot en större utbud och variation på aktiviteterna.

Heja Sverige
/Carina

OM i GBG

Japp – det var precis som jag hade trott!
In i minsta detalj.

Inledde helgen med flyg från Bromma.
Landade i en ’tjocka’ som endast är möjlig i Göteborg.
Försökte locka med mig Javabruden in i dimman men hon var pömsig.
Så sova fick det bli.
Lördagens program var superspäckat.
Eller egentligen var det inte himlars tajt men de blev ändå det på något bakvänt sätt.
För att vi rockis skulle bli upptagna i Odd MollowSällskapet krävdes nämligen inskolning i de riter som Överste Mollyinnorna hade i sin kravspecar.
Lite som en nollning.
För att klara av dessa tilldelades vi inledningsvis boxhandskar.
Vilket var mycket uppskattat.
Därefter var det bara att skrida till verket.
In i prövningarnas värld.
Med risk för att bli utesluten och falla ner i Lindexträsket tänker jag här avslöja några av de hårda prov vi utsattes för.
Vi kontrollerades i stresshantering genom att precis när aktuellt färdmedel anlände skicka snabba sms till okända nummer.
Vi fick fysiskt utmanade övningar genom att bli ombedda att stiga av vid fel hållplats och på snabbast möjliga sätt lotsa oss fram till rätt butik.
Det experimenterades med vår fysiska form och tålamod i små trånga provrum.
Våra skygga, timida och pryda sidor exploaterades i brist på ovanstående provrum.
Vi testades att utan karta och kompass åka pendeltåg in i dimman och på egen hand sedan hitta hem igen.
Där bjöds både blod, svett och ja… tror tusan ett det även föll en tår.
Trött, svettig och utmattad lyckades jag uppbringa extra krafter och ta mig till kvällens tillställning på restaurang (med det passande namnet) Familjen - OCH det var där.
Precis exaktemente där som jag kände det.
Jag hade klarat provet.
Jag var med.
I am in.

Det blev utan tvekan fler ’hissar’ än ’dissar’
Det blev faktiskt uteslutande ’hissar’ (fasiken vad ska jag då skriva om???)
Om det nu var någon 'diss' att räkna med kom den sannolikt från min egen okontrollerade tunga… sorry folks… (det är sånt som kallas för gardering. Liksom).

Tack alla fina, söta, goa, vackra och fantastiska människor.
Extra tack till de goda initiativtagarna Bina & Mallan.
Dubbeltack till Javabruden för schysst boende.
Och min uppskattning till de butiker vi besökte.
Vin, skumpa och andra godsaker är ALLTID mycket välkommet.
Jädrar så insmickrande jag låter, men vad ska jag annars skriva när det faktiskt är precis så jag känner och hela helgen var just bra som den kunde vara.
No complains
What so ever

Stolt Mollysyster av första graden
/Carina
P.s Ser att detta är mitt 700:ande inlägg.
Jösses...

Fem av de tjugofem!