Å så blev det maj å så blev det fredag...

Men jag är ju så kass.
Riktigt jäkla usel.
Något av en bloggegotrippare av världsklass.
Känner att jag dissar er, mina trogna fans, supporters och lojala Fredagsmailsbloggsläsare.
Jobbar mental på att öka min bloggeffektivitet.

Inte för att jag tror att jag omedelbart kommer att lyckas men har en övertygelse om att jag hellre är en glad optimist än en negativ pessimist.
Jag vill vara en lättsam person med ljus livssyn och inte någon skeptiker full av distans.
Jag vill vara en som tycker att glaset är halvfullt istället för halvtomt.
Men jag är också en person fylld av ambivalens

Jag är troende utan att vara religiös.
Jag är svart/vit men älskar färger.
Jag är spontan men gillar rutiner.
Jag är en modig fegis som vill framstå som en kreativ, nyskapande, initiativrik och fyndig människa.

Trots min obotliga tro på tro och framtid känner jag mig allt som ofta som en dysterkvist.
Någon som sjunker ner i dyn och ligger där och sörjer över allt som jag borde gjort, kunde ha gjort, velat ha gjort och gruvar mig över det jag inte skulle ha gjort, inte gjorde och saker som oöverlagt kommit till mig, ramlat över mig och upptagit mig.
Jag ältar de där impulsiva oplanerade och sorglösa tillfällena, de stunder som antingen slutade med bitterljuva känslor eller som kunde ha givit mig fantastiska möjligheter men som jag lät mig gå förbi – för att jag inte vågade.

Jag är något av en positiv pessimist.
Det som sker det sker.
En positiv pessimist skall inte förväxlas med en gnällig, bitter, sur och grinig  butterputt.
Nej, en positiv sund och munter pessimist genomlider världens elände med hoppet om att allt kommer bli bättre, att oavsett vad som händer kommer solen gå upp imorgon igen.
När jag intar den positiva pessimistens sinnelag blir jag inte upprörd över en regnig sommardag, det ger mig tid för städning.
Jag svär inte över en missad buss, det ger mig längre tid i friska luften.
Jag sväljer förtreten över uteblivna jobbintervjuer och känner mig riktigt host, host... jäkla rejält präktig.

Jag inbillar mig dessutom att vi positiva pessimister har det roligare är något smartare och förr eller senare alltid får rätt.
Det är bara en tidsfråga. Liksom!

Nu är det helg.
Bara en sådan sak!
Vi skall vara hemma å sönerna eller hmpf... i alla fall den äldre vill säkert övningsköra mc med Perre.
Kan man tänka.

Mågott
/Carina
& Co