Påskfredagsmail!

För tredje säsongen jobbar jag med bolagsstämmor.
Ett trivsamt jobb...
På eventen brukar bolagen bjuda aktieägarna på kaffe och kladdiga kakor.
De något mer generösa bjussar på luncher, bufféer och till och med tre rätters. Ofta delas det ut goodiebags, ni vet en trevlig kasse med mer eller mindre betydelsefullt innehåll. Mången gång har besvikna miner skådats då den flashiga kassen endast innehåller årsredovisning, reklampennor och block med företagets logga .
Men så har vi de generösa, de godhjärtade – de som tar gåvopåsen till en högre nivå, de som ser till att aktieägaren faktiskt får med sig hem något som sannolikt kommer att nyttjas.
Just detta är föremål för dagens spaning och mitt dåliga samvete.
Det har gnagt i mina sinnen och fått mig att skämmas inför vänner och kollegor.
Jag har syndat.
Jag har haft ett bedrägligt beteende.

I mån av tid bjuds också vi på mat och om antalet giftbags överstiget antalet närvarande i brukar vi även tilldelas en av dessa attraktiva påsar.
Det i sig är inga märkligheter.

Var på stämma och allt flöt förträffligt.
Men så.
I den sista självande minuten, vi var färdiga för avfärd då det slog slint.
Som en girig och hagalen pensionär kastade jag mig över lagret av giftbags, knuffade undan vakterna, stångades med personalen och rafsade åt mig så många påsar mina armar förmådde att bära – It´s mine – It´s mine – It´s mine – moohhahhahhahh...
För ögonblicket omedveten över mitt skamlösa tilltag stövlade jag mot utgången.
Tre sekunder senare slog skammen till.
Vad-gör-jag?!?
Men istället för att bita i det sura äpplet, vända på klacken, erkänna min gamiga sida och återlämna de för mig icke ämnade kassarna fortsatta jag min väg till bilen.
Vad-gör-jag-del-två?!?
För att döva mitt dåliga samvete vill jag här och nu be det aktuella bolaget allra ödmjukast om ursäkt. Jag har försökt rättfärdiga min förkastliga karaktär och återbörde lite av det som jag oförtjänt tillförskaffat mig genom att nu ha handlat på Willys vid fem tillfällen och Hemköp vid två (handlar normalt inte där). På det senaste besöket på Willys handlade jag dessutom ovettigt mycket varor jag inte behövde, jag log vänligt mot en butiksanställd som upplyste mig om fördelarna med att vara W+ kund och jag köpte fler plastkassar än vad jag var i behov av.

Kan med detta konstatera att jag nu har fler burkar soltorkade tomater, pesto och pasta hemma än vad jag har rödvin för att döva min inre röst med.
Konstaterar också  att även solen har fläckar och att brott, oavsett karaktär ICKE är något för min rättskänsla.

I övrigt är vi hemma under Påsken.
Tycker om hemma.
Glad Påsk till er alla
/Carina
& Perre