Fredagsdrömmar...

I onsdags mynnade ett idogt planerande ut i svärmors 75års-mottagning.
Där var släkt å där var vänner å där var jag.
Nu kvalificerar jag mig förvisso in under båda ovan kriterier men som så ofta tar jag gärna på mig min invanda och komfortabla roll av iakttagare.
För att hantera blyghet och kontrollbehov agerar jag gärna även husa och servitris.
Gillar att serva, mingla och... ha ett legitimt ärende att smyga iväg på. Helt enkelt!
Dock har jag ett mycket schitzat förhållande till min allt som oftast självpåtagna värdinneroll.
Å ena sida gillar jag att hålla mig i bakgrunden och observera samtidigt som det finns en primadonna inom mig som gärna står på stora scen.
Problemet är bara att denna diva har en förmåga att efter avslutat framträdande falla både hårt och platt och med huvudet fullt av grubblerier.
Vad gör jag här liksom?
Varför sa jag si å varför sa jag så??
Suckar djupt...

Nåväl på denna tillställning klappades det rejält på min axel. Well done Carro!
Mitt bland ryggdunken dök en av mina Fredagsmailsfans upp. Kul.
Denna trevliga och pålästa person påstod att jag hade talang och sa sig gilla det jag skriver.
Underhållning där den ’lilla människan tas upp’, jag harklade mig, log och försökte kontra med något fyndigt.
Gjorde ett tafatt försök till att konstruktivt ta emot de goda recensionerna - för jösse namn, han har ju ändå givit ut ett antal böcker å kan kalla sig författare.
Han borde alltså veta. Host, host...

Sträckte på ryggen, kråmade mig som en höna i tuppgården och kände mig helt fantastisk.
Jag står där med ett fånigt leende och låter mig smickras av alla vänliga ord.
Tankarna fladdrade iväg och jag började fantisera om att det nog finns en liten ordkrängare inom mig, någon som aaaabsolut skulle kunna leverera helt gudomliga texter.
Kanske inte romaner eller deckare men säkerligen en å annan godkänd krönika i ett snitsigt format.
Lite som en oupptäckt Martina Haag, Mia Skäringer eller varför inte Jonas Jonsson (ni vet han med 100-åringen...)

Hey hey, hold your horses Lady...

Värmd av lovord tar jag tag i kalaset.
Jag klingar i glasen och låter gästerna tystna.
Höjer min stämma och håller ett extremt oplanerat och svamligt tal som inte hade någon poäng och inte handlade om någonting, Som dessert avslutade jag det hela med att låta den förenade skaran utbrista i gemensam sång och en hejdundrande skål.
Ja jisses..
Ge mig ett glas vin och en klapp på axeln och jag agerar som en modern version av en kvinnlig Napoleon.

I helgen skulle vår Morris fyllt 100 år.
Det ska firas.
Sebban har fyllt år
Det skall oxå firas
Loppan ska till Sebban
Det är kul.
På söndag kommer Perre hem från höstens grustur
Det skall definitivt firas.

Go helg på er alla
/Carina