Öst möter väst å de e inte ens fredag...

Är på mitt allra mest strålande humör.
Har varit och fixat håret hos favoritfrissan på Svartensgatan 7.
Har inte brått utan går sakta Götgatan ner mot Skanstull.
Solen skiner och jag ler mot världen.

Går förbi Naturapoteket, de gör reklam för honungste, undrar om de är gott eller om det har någon bismak.
Lätt nynnandes passerade jag fiskaffären.
Kanske skulle köpa en bit tonfisk.
Är lite av torsk på fisk.
Eller svenska kräftor, fast de är ju dyra – kostar säkert en lax, men gösses så goda.

På gatan åker en bil med hög musik förbi, tror den var från Jamaica.
Det såg i alla fall ut så på reggeastreringsskylten.
En annan bil såg ut att vara från Kina, såg ut som en riktig rishög å en tredje var från Polen - det syntes tydligt pålacken.

Passerar en skoaffär, säljaren i butiken ser nöjd ut.
Skolorna har precis börjat och affärerna går lysande, han skor sig på andra.
Knallar vidare förbi Mc Donalds, ser att de har långa köer – det är säkert mest nyburgare som jobbar.
Utanför stod en hund å skällde, passade mig så jag inte fick några skallskador.

Stoppades av några turister som frågade om vägen, ’Sorry sir I don’t speak french but I know a little german. She’s at home now’.
De tittade skumt på mig.
Vet ni föresten hur många tyskar det bor i Göteborg?
Jo, Görmany.
Å hörde ni  att Glenn var sen till ett möte.
Hysén va han då?
Fnissar nu smått hysteriskt över alla mina fyndigheter.
Jag är helt fenomenal.
Fantastisk.
Folk ler mot mig.
Jag ler tillbaka.

Det är lite så jag har det...
Denna typ av västkustska saltdränkta vardagliga reflektioner är sånt som min hjärna på egen hand roar sig med.
Det är liksom ingen hejd på mina ordsynapser, emellanåt går de crazy.
En 08 född i en Göteborgares kropp.
Hegefors är min husguru och Liseberg är min borg.

Fast vet inte...
Känns som om min omgivning inte förstår min storhet.
De himlar med ögonen, rycker på axlarna och pratar vidare då jag slänger in någon för stunden nykomponerad ordvits.
För att liksom förtydliga det (i mina öron vitsiga) brukar jag upprepa det hela med en betoning på själva vitsen.
Resultatet brukar oftast bli att personen framför mig tittar uppgivet å säger att ’Ja, jo – jag förstod första gången men det var inte roligt Carina’.
Mina axlar sjunker och jag känner att jag bor i fel landsände.

Folk har ingen humor här, verkligen ingen vits med att vara rolig här inte...

Som sagt, fredagsmail idag – jag och Perke har annat för oss nämnda dag.

Har inte hunnit checka av läget på sönerna – inget att oroa sig för...

Må solen skina
/Carina
& Perre